Medierna måste våga tala om självmorden

En bra artikel om ett viktigt ämne men hur kan ni vara med i Liberati som företräds av alexander Bard som är nihilist och menar att inga moraliska värden finns? En nihilist kan väl inte bry sig det minsta om människor lyckas eller misslyckas med att ta livet av sig eftersom en sådan inte ser någon objektiv mening eller inneboende värde i en människas existens.

Svammelsurium, du förbiser att utöver moraltanternas "du borde skämmas"-moralism, finns faktiskt en annan och vettig anledning att inte begå självmord, och den beskrivs ju i artikeln! Att hamna i rullstol är ju en subjektiv mening och ett objektivt skäl att försöka lösa problem med depression e dyl på ett annat sätt än genom suicid.

@svammelsurium: Vi är många olika personer som är aktiva i Liberati. Och för kännedom: Bard/Söderqvist hade till och med ett föredrag i Almedalen '09 om psykisk ohälsa med nära koppling till vad vår tids datorer, mobiler osv gör med oss. Nihilist eller ej. Liberati driver på i många frågor, detta är en av dem. Tack för din kommentar.

Tack också @Glenn Lacrosse för ditt inlägg. Det är ett mycket svårt ämne, vi har skickat runt texten på förhandsgranskning till olika personer och uppfattningarna går isär. Vi vill helt enkelt föra en värdig och konstruktiv debatt.

Tre gånger så många som tar livet av sig - än som dör i trafiken - och ingen vågar säga någonting om det i massmedia = trattmedia. Hur MaktHavare-förslavade kan folk bli ? - undrar Josef B.

@Josef: hur menar du med makthavareförslavade? Det förstår jag faktiskt inte riktigt. Poängen är att det är synd att så små resurser går till suicidprevention med tanke på alla resurser som satsas på trafiksäkerhet. Hoppa du tycker att det framgick av texten också(?).

"Varje självmord kostar 18,6 miljoner kr."

Hur kan det kosta så mycket?

@Svammelsurium: Det där med att inga absoluta värden egentligen finns är mest en logisk och intellektuell insikt, det har inte särskilt mycket med huruvida man "bryr sig" eller inte att göra. Även vi nihilister har den medkänsla med andra människor och djur som evolutionen gett oss, och vi mår precis lika dåligt som alla andra av grymheter, likgiltighet, och onödigt lidande.

@Sierra:
Angående kostnader för suicid så valde vi att (okritiskt) använda SPES uppgifter. De hänvisar och länkar till bl.a. Räddningsverket, Karolinska Institutet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och WHO.
Som sagt var, läs gärna mer på SPES http://www.spes.nu/index.php/resurser-a-information/100-fakta-om-sjaelvm...

Svår fråga det där med självmord. Eftersom det är så lätt att skriva åt fel håll ordentligt. Men jag tror inte riktigt det är något att älta för mycket. Risken är att man gör som med så kallade 'missbrukare' och stämplar en person så mycket att det ger en sådan identitet och då lär risken verkligen öka.

Suicidala tankar kan vem som helst få ibland, inget ovanligt med det. Olika försök att behandla med inriktning på beteendet fungerar inte vanligtvis. Sverige har ju också groteska lagar med tvångsvård som hindrar folk att ta kontakt eller bara påskyndar det hela.

Svår fråga det där med självmord. Eftersom det är så lätt att skriva åt fel håll ordentligt. Men jag tror inte riktigt det är något att älta för mycket. Risken är att man gör som med så kallade 'missbrukare' och stämplar en person så mycket att det ger en sådan identitet och då lär risken verkligen öka.

Suicidala tankar kan vem som helst få ibland, inget ovanligt med det. Olika försök att behandla med inriktning på beteendet fungerar inte vanligtvis. Sverige har ju också groteska lagar med tvångsvård som hindrar folk att ta kontakt eller bara påskyndar det hela.

tyvärr tror jag att detta hänger i hop med feminismens framfart i politiken i och med att män främst är dom som lyckas, om man nu kan säga så, ta livet av sig så blir detta en ickefråga. Däremot så eftervårdas det friskt då kvinnor står för de misslyckade, ursäkta för den, försöken.

Nu kanske någon tycker detta är cyniskt i överkant men om man tittar på resursfördelningen så ser man att detta är en trolig slutsats men kanske inte den enda.

Jag tror som alltid på mer och öppen information, även om psykiatriska frågor. Jag förstår verkligen inte varför psykiska sjukdomar ska vara mer skamfulla än somatiska sjukdomar. Det är synd att media och folk i allmänhet tystar ned diskussioner om suicid, så underbart att ni tar upp detta ämne tjejer!

Det är många ämnen media väljer att inte rapportera om.
Det mest uppenbara är ju - ja, vi vet ju alla vad.

Kanske är det den gamla vänstertanken om att fri information till massan inte är av nytta för samhället som spelar in. Det ska styras av nån kommitté som har folkets bästa för ögonen.

@hmm:
Du tar upp en mycket viktig poäng som vi inte fick med i texten - nämligen att det är många fler män än kvinnor som dör av självmord. Varför är det så? När det gäller t.ex. hjärt- och kärl-sjukdomar så är forskningen överlägsen för manliga patienter. Kvinnliga hjärt- och kärlsjukdomar har varit gravt underprioriterade. Jag vet inte om suicidforskningen är mer välutvecklad för män eller kvinnor.

Vi ska kunna ställa frågan: vilket samhälle lever vi i om det är så svårt för män att tala om hur de mår och be om hjälp? Det är inget man kan lasta en -ism för utan snarare något vi får hjälpas åt med allihop!

@Maria Kareliusson: tack!

@Amer: det verkar inte som om du har läst texten. Är osäker på vad du menar.

Ett självmord kan inte rimligtvis kosta 18 miljoner. Visst en utryckning för några tusenlappar, lite pappersarbete och en begravning. Ska vi säga 100.000?
Anledningen till att man vill påstå att det är så dyrt är dels att då kan man få pengar till forskning, dels att man räknar in påkostad utbildning som går till spillo och utebliven löneskatt med mera. Snacka om undersåtefiering som kan få vem som helst att vilja ta livet av sig!
Suicidsnackarna talar bara om de självmordsbenägna om om det bara är dem det är fel på. Sanningen är väl snarare att det är deras omgivning som blir för svår för dem att stå ut med, familj arbetskamrater, skola, samhällsvärderingar etc. Då kan man ju förstå att mainstreammedia håller tyst.
En anledning till att män lyckas i högre utsträckning kan vara att de på grund av gällande lagar är förhindrade att tala med någon om sina tankar. För då ryker de två käraste identifikationshandlingarna för vad som gör livet värt att leva, körkortet och vapenlicensen.
När de gör så gör sitt försök är det inget försök, inget rop på hjälp. Det har bestämt sig och de har räknat ut vad som krävs för att lyckas. Det är ju ett krav som alla män dras med, de måste lyckas med det de företar sig.

Hur många självmord inom åldringsvård eller bland pensionärer är det som ingår i statistiken skulle vara intressant att veta. Det finns ju en rörelse som verkar för rätten till en värdig död. Suicidtyckarna verkar inte ta dessa mogna, livserfarna människorna på allvar. Vad är det som säger att dessa debattörer tar yngre självmordsbenägna på allvar? Kan det vara sin egen förträfflighet de vill visa upp?

Nolltolerans i trafiken nämns. I mina ögon är nolltolerans utmärkande för diktaturer och totalitära samhällen. I fria, frihetliga samhällen borde största tänkbara tolerans vara det som eftersträvas.

Många frågor återstår.

För kännedom så är det Newsmill, INTE artikelförfattarna, som satt rubriken på artikeln. Vårt fokus ligger absolut inte på självmordsöverlevare utan på suicid i dess komplexa helhet.
Vi kan inte svara på frågan hur man bäst förhindrar självmord, men att ett första steg är att "bryta tystnaden, DET är vår fasta övertygelse.

Utmärkt debattext!!!
Ett klargörande. Ja, jag är nihilist. Men det betyder bara att jag inte erkänner några OBJEKTIVA värden, externa till oss människor. Däremot är det förstås fritt fram att ha SUBJEKTIVA värden som vi själav väljer, t ex att värdesätta sitt och andra människors liv. Och i den betydelsen är ju alla moderna ateister nihilister, och dem är det ju gott om i dagens Sverige. ;-) Det viktiga här är att varje människa är fri att sätta sitt eget värde på sitt eget liv.

Ett självmord kan inte rimligtvis kosta 18 miljoner. Visst en utryckning för några tusenlappar, lite pappersarbete och en begravning. Ska vi säga 100.000?
Anledningen till att man vill påstå att det är så dyrt är dels att då kan man få pengar till forskning, dels att man räknar in påkostad utbildning som går till spillo och utebliven löneskatt med mera. Snacka om undersåtefiering som kan få vem som helst att vilja ta livet av sig!
Suicidsnackarna talar bara om de självmordsbenägna om om det bara är dem det är fel på. Sanningen är väl snarare att det är deras omgivning som blir för svår för dem att stå ut med, familj arbetskamrater, skola, samhällsvärderingar etc. Då kan man ju förstå att mainstreammedia håller tyst.
En anledning till att män lyckas i högre utsträckning kan vara att de på grund av gällande lagar är förhindrade att tala med någon om sina tankar. För då ryker de två käraste identifikationshandlingarna för vad som gör livet värt att leva, körkortet och vapenlicensen.
När de gör så gör sitt försök är det inget försök, inget rop på hjälp. Det har bestämt sig och de har räknat ut vad som krävs för att lyckas. Det är ju ett krav som alla män dras med, de måste lyckas med det de företar sig.

Hur många självmord inom åldringsvård eller bland pensionärer är det som ingår i statistiken skulle vara intressant att veta. Det finns ju en rörelse som verkar för rätten till en värdig död. Suicidtyckarna verkar inte ta dessa mogna, livserfarna människorna på allvar. Vad är det som säger att dessa debattörer tar yngre självmordsbenägna på allvar? Kan det vara sin egen förträfflighet de vill visa upp?

Nolltolerans i trafiken nämns. I mina ögon är nolltolerans utmärkande för diktaturer och totalitära samhällen. I fria, frihetliga samhällen borde största tänkbara tolerans vara det som eftersträvas.

Många frågor återstår.

#17
Det är nog så, gissar jag att en expert hade sagt, att kvinnor generellt sett oftare söker hjälp för psykiska problem än vad män gör. Men det är inte feminismens fel. Det är snarare det som feminismen ser som ett problem, nämligen den traditionella föreställningen om mannen som stark och någon som inte ska visa sig svag och "pjoska sig" som bär viss skuld till det. Denna mansbild är något som genom historien upprätthållts av både män och kvinnor.

#20

Det är min subjektiva övertygelse att det icke anstår en vuxen karl att använda sig av smileys!

Den delen av den traditionella mansbilden tycker jag vi ska försvara med näbbar och klor.

@Mats Jangdal:
Många frågor återstår absolut, tack för att du bidrar till diskussionen. Återkom gärna till kostnaderna för självmord när du läst bakomliggande rapporter.

Du har nog slarvat lite med hemläxan, Mats.
Du blandar ihop korten helt enkelt. När du säger "rätten till en värdig död" så antar jag att du syftar på dödshjälpsfrågan? Både jag och Annika Beijbom är medlemmar i Liberati. Vi är alltså positivt inställda till dödshjälp.
Men det är en helt annan fråga som inte har med suicidprevention att göra.

Vi har inget behov av att visa upp "vår egen förträfflighet" och jag beklagar att du drar den slutsatsen.

Vi nämner nolltolerans i trafiken, ja. Det betyder inte att VI anser att nolltolerans är något eftersträvansvärt!
Jag personligen tror inte att nolltolerans är realistiskt vare sig när det gäller trafikolyckor eller suicid.

Som sagt var, vi artikelförfattare är med i Liberati och därför faller det på sin egen rimlighet att vi skulle ha något emot frihet och tolerans.

Hur kommer det sig att i stort sett alla artiklar här på Newsmill får kommentarer som skyller allt på feminismen? Oavsett ämne.

Att begå självmord är en mänsklig rättighet. Ingen annan har rätt att bestämma över en vuxen människas liv än människan själv (undantag om personen är grovt kriminell).

Att misslyckas med självmord är uppenbarligen det ultimata beviset på att människan i fråga först fattade korrekt beslut, och det är bara att försöka igen. Humanisterna går väl i taket nu, men ni kan gå och krama ett leksaksdjur alternativt sjunga lite så mår ni säkert bättre. Realisterna (logiskt tänkande människor) lär hålla med mig. De som fattat ett logiskt beslut kommer inte misslyckas, de som är mentalt svaga tillför ingenting positivt till vår arts utveckling och kan försummas i ekvationen (om Jojo blir kränkt av detta uttalande så är det hennes problem, fakta är fakta).

Den människa som begår självmord behöver aldrig igen känna smärta, vilket antagligen ofta är anledningen till varför de väljer lösningen till att börja med. Personens efterlevande är de enda som egentligen påverkas av handlingen (och eventuella vittnen/räddningstjänst) och visst är det synd om dem, men de borde respektera personens beslut. Uppenbarligen vantrivdes personen såpass med livet att h*n valde att göra slut på det. Om vi ignorerar ignorans (läs: religion) så kan vi konstatera att alla kommer att dö och efter döden kommer ingenting. Alltså innebär ett självmord absolut ingenting för personen som begår det, och det är bara en väldigt temporär påverkan på eventuella anhöriga etc.

Låt folk fatta egna beslut över sina liv, Annika och Jojon.

Beklagar min dubbelpostning.
Om jag velat peka ut just er, Annika och Jojo, hade jag skrivit era namn. Med uttrycket suicidtyckare avsåg jag tyckare i allmänhet som med jämna mellanrum dyker upp i nyheterna och kräver krafttag mot folk som tröttnat på att leva i deras närhet. Vanligtvis mycket snack och lite verkstad. Era inlägg efter artikeln tyder på ett bredare engagemang. Vad det leder till är för tidigt att säga.

Jasså, om man är med i Liberati är det självklart att man är för att gamla och skröpliga människor ska ha rätt till dödshjälp, men inte unga och livströtta? Är det rätt uppfattat?

Vi har alla endast enkel biljett. Vad är problemet om några tycker att resan varat tillräckligt länge eller målet (längsta möjliga resa) inte är eftersträvansvärt?

Ledsen, jag kunde inte finna statistiken på spes. Kanske du kan redovisa den i korta drag? Att överlevare med bestående men kostar stora pengar, det kan jag förstå. Ingår de i kostnaden för dem som lyckas?
Spes är ju en intresseorganisation för främst anhöriga. Det är klart att de tycker att deras nära som de inte begrep sig på var oerhört värdefulla, åtminstone så här i efterhand.
Jag är inte ute efter att söka skuld. Det jag vill veta är samband.

#27
"efter döden kommer ingenting"

Låt oss vara överens om att det är en empirisk fråga som vare sig du, jag, eller någon annan nu levande person har något svar på. Här känner jag mig frestad att lägga till en smiley. men jag låter bli.

#28
Jag, som liksom många av er andra, har ett antal närstående som dött via självmord eller som försökt ta sina liv. Jag skulle vilja svara på frågan om "Vad är problemet om några tycker att resan varat tillräckligt länge" med att det vet man inte alltid. Att dödssjuka med svåra lidanden väljer att ta sina liv må vara en sak. Men med deprimerade och psykiskt sjuka är det en helt annan sak, och det kan du fråga vilken person som helst som försökt ta sitt liv i tider av psykiskt lidande men som inte lyckades och senare valde att leva vidare. Det kan tycka paternalistiskt, men en svårt deprimerad person eller någon med diagnos har det inte så lätt att se saker och ting i större perspektiv. För som du säger så har vi bara enkel biljett. Men livet innehåller ofta fler än en chans att ordna sitt liv. Det är av omsorg som vi borde hjälpa dem att ta dessa chanser.

#27
"och det är bara en väldigt temporär påverkan på eventuella anhöriga etc."

Här kan man mena att vi har ett ansvar för hur våra närmaste mår, eftersom hur vi väljer att agera, även mot oss själva, påverkar hur våra närmaste mår. En förälder som mister sitt barn, även ett vuxet barn, eller någon som mister sin förälder, lever med det hela sitt liv. Så har åtminstone jag fått det berättat av personer som drabbats.

Jag skulle önska att någon psykolog med erfarenhet av patienter som försökt ta sina liv kunde berätta mer om hur patienterna resonerade vid självmordsförsök och efteråt när de mådde bättre.

Till folk som reagerar på siffrorna: jag har inte läst bakomliggande rapporter kring just detta, men 18,6 miljoner kan inte rimligen vara enbart materiella, ekonomiska kostnader för samhället. Det tycks vara beräknat utifrån undersökningar av individers betalningsvilja för att reducera risken för dödsfall, som man använder när man gör kostnadseffektivitetsanalyser för åtgärder rörande trafiksäkerhet, vaccination etc.

@Illwill:
Du läser in något i vår text som inte finns där.
Vi har aldrig sagt att folk inte har rätt att besluta över sina egna liv.
Vi är kritiska till
1. att suicidfrågan fortfarande är tabu
2. de pressetiska reglerna kring självmord

Vi har inte svaren utan vill verka för en mer öppen debatt i ämnet.

@Mats Jangdal:

Du har INTE uppfattat saken rätt vad gäller Liberatis inställning till dödshjälp. Hur Liberati ställer sig till frågan om dödshjälp är ett ämne som inte kan avhandlas här. Du borde skriva ett eget debattinlägg om dödshjälp. Många från Liberati skulle säkert bidra med sina åsikter i frågan!

Annika och jag är visserligen medlemmar i Liberati men vår text är skriven av oss utifrån våra personliga erfarenheter och åsikter. Texten är INTE ett statement från Liberati.

Jag kan tyvärr inte redovisa kostnaderna för självmord "i snabba drag". Jag saknar helt enkelt kompetensen. Ämnet är för stort för en lekman. Vi jobbar på att få någon professor i psykiatri/suicidologi att uttala sig om den här biten.

Varken jag eller Annika är engagerade i SPES. Vi använde oss av deras uppgifter helt enkelt eftersom de var
1. överlägset lättast att finna
2. enkla att förstå för en lekman
3. tydliga med källhänvisningar till trovärdiga instanser som Karolinska Institutet, Räddningsverket, WHO och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

"@Josef: hur menar du med makthavareförslavade? Det förstår jag faktiskt inte riktigt. Poängen är att det är synd att så små resurser går till suicidprevention med tanke på alla resurser som satsas på trafiksäkerhet. Hoppa du tycker att det framgick av texten också(?)."

Jo... - Annika Beijbom - det gjorde det - och jag håller helt med Dig om att resursfördelningen är VÄLDIGT skev.

Vad jag menar med "MaktHavareFörslavade" (video 4,5 min) är att MaktHavarnas massmedia hart när ALDRIG sprider en helhetssyn till oss av vanligt folk (= väsentligt flera än 90 % av modborgarna) på NÅGONTING. Detta är åt hållet fört i ovederhäftiga BEVIS HÄR (video 2,5 min).

Med andra ord - "så talas det om mygg och elefanterna tas ej alls upp" i MaktHavarnas massmedia, tyvärr tyvärr... :cry: - "vet" Josef B.

Har egentligen bara en fråga:

Varför har man valt att kalla det för suicid? Ligger det något i ordet självmord som gör att det blir felaktigt att använda?

Kollade på SCB
http://www.scb.se/Pages/PressRelease____283152.aspx
statistik över självmord. Frekvensen har gått ner med 40% på 40 år!
Klart största grupp är män över 85 år med drygt 50/100000. Där är också gruppen "skadehändelse med oklar avsikt" minst. Alltså gamla gubbar tar livet av sig på ett otvetydigt sätt. Män är överrepresenterade i alla åldrar.
Ungdomar 15-19 är är den klart minst drabbade gruppen.

Så vad är problemet? Vad är meningen med artikeln? Att många flickor skadar sig och inte kommer med i självmordsstatistiken för att de överlever?
Ska vi tycka synd om dem som överlever med skador? Ska vi utbilda bättre i skolan så att alla vet hur de ska ta livet av sig på ett effektivt sätt så att de slipper leva med skador och de hamnar rätt i statistiken?
Nej, ju mer jag letar efter fakta och tittar på flickornas artikel, desto mindre begriper jag.

@Illwill:
Om jag vore så lättkränkt hade jag inte skrivit på Newsmill.

Att ta livet av sig är inte alldeles enkelt. Utifrån den kunskap man har, och den aktuella sinnesstämningen och omständigheterna i övrigt så kan man ju råka välja "fel metod".

Du anar inte hur många som överlever mot alla odds! Till och med läkare kan säga "Du borde inte ha överlevt och vi förstår inte varför du ändå gjorde det".

En självmordskandidat tar inte alltid de mest logiska besluten heller, det hör till sjukdomsbilden.

@Mats Jangdal:
Nej, vi ska inte tycka synd om självmordsöverlevande. Men om du vill dra debatten åt det hållet så står det dig fritt.
Statistik kan vridas och vändas i det oändliga. Hoppas att du hittar fler uppgifter som stödjer din tes -- var och en blir salig på sin fason.

Vi får nog leva med att du inte begriper "flickornas" artikel.

Jojo Lager, då ber jag om ursäkt för mina förutfattade meningar. Jag kan bara skylla på erfarenhet, då de flesta som uttalar sig i ämnet brukar vara mindre intelligenta och ofta religiösa (de två hör konstigt nog ofta ihop). Att "vår" media är nästintill lika motbjudande som "våra" politiker tror jag få icke-politiker skulle argumentera emot. Dagens favorit är DNs rapportering om hur de högerextrema var med i ett stort bråk vid en skola. Som i samtliga andra liknande fall så handlar det om vänsterextremister som kommer för att slåss, men det säljer väl inte lösnummer (inte för att DN verkar sälja många lösnummer, de är ju tydligen tvungna att avskeda många).

Personligen ser jag ingen anledning till att diskutera självmord (i större sammanhang), men jag stöder självfallet er rätt att tycka annorlunda. Min syn på människoarten är väldigt objektiv och jag anser att varje individ har ett personligt ansvar men också många rättigheter (inklusive rätten att själv bestämma över sitt eget liv då). Samtidigt anser jag att vi människor borde jobba för att förbättra arten snarare än att lägga alla resurser på de sämsta individerna (något "våra" politiker uppenbarligen inte riktigt håller med om, tydligen ska vi lägga våra resurser på andra länders sämsta individer också och inte ens bara våra egna).

Men om vi då struntar i de som fattar ett logiskt beslut att begå självmord (eller de medelålders män som ofrivilligt begår självmord då de tappar sina mobiltelefoner...tjena Darwin Awards, här kommer en till) och ser på de som folk flest verkar vurma för...

Om en mentalt svag människa mår så dåligt att de vill begå självmord så må det vara väldigt negativt om man ser till individen, men ser man till arten så är det något positivt. Självfallet önskar jag ingen oskyldig människa något illa och har inga planer på att någonsin fysiskt skada någon, men jag är fullt kapabel att tänka objektivt och "kallt" (läs: tänkande baserat på logik och inte känslor).

Niclas Kuoppa, nej. Det är främst en vetenskaplig fråga och inte baserad på erfarenhet. Allting som vi vet om följer logik, även om många människor inte har kunskap nog för att förstå det och än fler vägrar acceptera det. Jag går med på att det finns saker vi inte har något svar på, än i alla fall, men det är mycket vi har svar på. Vi har ingen perfekt koll på vad energi eller gravitation är, men deras påverkan har vi väldigt bra koll på. Det finns mer "bevis" för klimatbluffen än det finns för något helig etc (där det inte finns något alls, klimatbluffarna har i alla fall lyckats fabricera lite av varje). Att månen står i linje med Venus som är på väg upp i någons a...ursäkta...min poäng är att flum inte ger något. Allt en människa kan säga med säkerhet är baserat på vad vi kan bevisa på något sätt.

Det finns ingenting som pekar på att det skulle finnas några gudar, spöken, utomjordingar som besöker jorden och så vidare. Tvärtom så finns det mängder av saker (främst fysikens lagar) som pekar på att det inte finns tidigare nämnda entiteter. För att någon gud skulle existera så skulle det krävas att energiprincipen är fel, men då den används dagligen av tusentals människor så skulle de nog bli lite förvånade (och jag skulle bli dösur då mina elräkningar under vintern är grymt höga). Däremot finns det ingen lätt och logisk förklaring för hur materia blev till, det är svårt för oss människor att ens tänka på det (vilket också är förklaringen till varför vi hittade på gudarna).

Men du (som individ) existerar inte förrän dina biologiska föräldrars genetiska material träffas, din kropp är en maskin och inget annat, din hjärna är väldigt avancerad (gäller alla människor, konstigt nog även Mona Sahlin) men något bevis (eller ens antydan till) finns det inte för att vi skulle vara några väsen baserade på ren energi.

Jag är fullt villig att ändra min syn, men då jag baserar den på logik så krävs det tyvärr att du motbevisar absolut allting vi som människor (inom vetenskapen) anser oss veta för att jag ska "tro" på något sådant. Fast för enkelhetens skull: motbevisar du energiprincipen så är jag villig att föra denna diskussion vidare, Niclas.

Jag vill inte påskina att jag har något expert kunnande på området men alla jag vet som tagit sitt liv har varit män, hitills är det 4 personer och så vet jag ett stort antal flickor/kvinnor som gjort "försök". Skillnaden mellan dessa båda grupper är från mitt grodperspektiv att grupp flicka dragit stora resurser från psyk/sjukvård och grupp män inte en krona från dessa.

Jag kan också konstatera att i grupp män så har det varit lite olika skäl till beslutet, några pga att deras barn tagits ifrån dem, ensamhet, depression/psykisk sjukdom.
I gruppen flicka har det på det hela taget handlat om depressioner av olika dignitet.
Som avslut så vill jag bara påpeka att ludvika kommun initierat ett projekt DISA som ska komma elever till godo under högstadie tiden, för att ge beredskap att hantera just depressioner och motgångar i livet. Men som det så ofta är i dessa sammanhang så exluderas hälften av eleverna dvs pojkarna. go figure

Erik Müller, två ord med samma betydelse (synonymer t.o.m!).

Jag skulle gissa att de väljer att inte använda "självmord" då det är ett väldigt negativt klingande ord och kommer med religiöst moraliska anspelningar (genom efterledet "mord", och så lite historia).

Men visst låter det konstigt.

#40
Låt oss hålla frågan i minnet när vi dör. Men låt oss också hoppas det dröjer länge än.

#39 Jojo
Jag har ingen tes. Jag bara konstaterar att statistiken inte bekräftar er artikel. Har du annan statistik så redovisa gärna den.
Att jag kallar er flickor ska inte uppfattas nedsättande. Men jag ser på bilden av er att jag är några decennier äldre. Flickor är i stället för att skriva ut Annika och Jojo. Det skulle kännas konstigt att skriva damernas eller ännu värre tanternas artikel.

Lev väl flickor, ta vara på alla glädjeämnen ni kan innan konduktören river biljetten!

Eftersom jag har en psykisk sjukdom sedan många år och erfarenheter av självmordstankar tycker jag det är jätteviktigt att belysa frågan. Första gången det hände, jag var 13 år, tog jag det naturligtvis på allvar eftersom jag var van att lita på mina tankar. Jag insåg ändå att jag ville leva (hade ett jättebra liv) och försökte ingenting. När tankarna återkom vid senare tillfällen negligerade jag dem för jag visste att även om de var där måste jag inte lyssna till dem och framför allt visste jag att de skulle försvinna av sig själv. Vad jag vill framföra är alltså att man lär sig att leva med tankarna men inte ta dem på allvar.

Det är viktigt att när man inser att man har självmordstankar söka upp vården och få hjälp. Numera finns det bra mediciner.

Vad gäller män som begår självmord är det så att de använder "säkrare" metoder än kvinnor. Män skjuter eller hänger sig i högre grad medan kvinnor oftare använder tabletter, som ökar chansen att hittas inom rimlig tid. Män är av tradition okunnigare än kvinnor om psykiska sjukdomar och söker inte lika ofta hjälp. Däremot "självmedicinerar" män i högre omfattning med hjälp av alkohol eller droger.

En sak har jag lärt mig under alla år: för att orka med att vara mentalt sjuk måste du vara oerhört stark.

Till Annika Beijbom: Ett närmast oöverstigligt problem i sammanhanget är att det Svenska majoritetssamhället är ett utpräglat matriarkat. Som beskrivs som om det vore motsatsen.

Exempelvis P O Enquist skriver ju detsamma om gårdagens bondesamhälle så det är i och för sig inte förvånande att det stämmer även idag. I den delen bär feminister med överblick skuld som inte förstår eller inte bryr sig om att ett utökat, aldrig avstannat, tillrättaläggande av livet i syfte att passa kvinnors påstådda behov normalt sker på mäns bekostnad.

Du som riksdagsledamot bör vara klar över att missnöjesnivån i ett samhälle konstant ligger precis under gränsen till revolt oberoende av nivå på levnadsstandard. Vilket är viktigt på flera sätt. Dels ger det en förklaring till varför vissa inte vill vara med, dels är innebörden att kraven från befolkningen aldrig upphör. Givetvis är det också av betydelse att kvinnor klagar på sådant som män genomlider i det tysta. Och att diverse politiska åtgärder vidtas i princip efter enkätförfrågningar. Som om individer skulle ange verkliga orsaker till sina sinnesstämningar och aldrig ange svepskäl.

Det skulle föra för långt att här dra upp alla exempel på vilket extremsamhälle Sverige egetligen är men av en artikel i helgens Svd framgår att Sverige utmärker sig genom den tid befolkningen skjuter upp begravningar. Det finns en uppenbar koppling mellan en samhällsanda i vilken invånarna inte har tid för att ens erkänna döden och en del individers - med fötterna på jorden - bristande känsla av tillhörighet.

Så frågan blir följande: I vilken utsträckning är DU villig att släppa på dina egna liberala ideal underbyggda av den kollektivistiska, korporativistiska samhällsform Sverige har? För att ge plats för något annat? Om Du tycker att Sverige ska vara organiserat som det är får Du nog finna Dig i nackdelarna.

Herregud, vilken idioti. En fotograf och en politiker, som i sin tur argumenterar utifrån en neurotisk självupptagen folhögskolejournalists personliga svammel, har lösningen.
Det finns omfattande och seriös forskning kring hur medieexponering kring suicid triggar självmord. Därav gällande etiska riktlinjer i frågan. Men då kommer dessa stjärnor med sitt tyckande som tydligen är bättre än forskning. Tack för det. Får man höra hur de tycker att cancer ska botas också?

@Illwill:

Jag kan inte svara för Annika men för min egen del så är du ute och cyklar med din gissning.
Jag har inga problem med ordet "självmord".
Det handlar snarare om att "suicid" är en medicinsk/vetenskaplig term.
"Läran om självmord och självmordsförsök" är mycket längre och krångligare att säga än "suicidologi".

@grom:

Och själv är du professor i suicidologi eller?

Forskningen grundar sig på en viss sorts rapportering.
Om rapporterna var annorlunda så skulle vi gissningsvis se andra forskningsresultat.

Jag tycker artikeln blandar ihop två frågor.
-Ska media problematisera om suicid och suicidförsök? Självklart ja.

-Ska media, på nyhetsplats, rapportera om specifika "lyckade" eller "misslyckade" suicidförsök? Här säger jag nej.

Det finns solid forskning om att rapportering om "lyckade" och "misslyckade" suicidförsök kan leda till att fler försöker. Om media tex rapportera om en bro som många väljer att hoppa från kan fler förtvivlade välja att hoppa.

Jag tycker att det är ganska fåfängt att ge bokförslag i kommentarer på sidor som Newsmill, nu gör jag det själv. Kay Jamison Redfields bok "Night falls fast- understanding suicide". (På svenska: "Mörkret faller snabbt : till självmordets förståelse".) Hon tar bland annat upp frågan om hur media bör rapportera om suicid.

Några frågor till artikel författarna betyder detta att barn som bedöms vara i "risk" får antidepressiva mediciner utskrivna? Det låter som ett ploj program som leder till att massdrogning av elever på minsta misstanke. Hur ställer ni er till psykofarmaka till barn i de åldrarna som ni föreslår undervisning?

Har också hört att "undervisning" om självmord har motsatta effekt då den introducerar iden hos speciellt tonåringar som har det svårt och glorifierar akten, hittade dock ingen länk hela Google verkade översvämmat mer "för" sidans argument. Ni nämner det som hastigt skulle vara intresserad av att få information från såna studier för att vidare sätta mig in i ämnet och få andra sidans argument, vet ni några?

Studien som angav 90% minskning verkar svår att tro det är en mycket hög siffra som framkallar mer tvivel (hos mig i varje fall) än övertygar. Är detta en riktig undersökning eller har "riskfall" räknats in för att blåsa upp statistiken?

Sedan så har vi det faktum att självmords frekvensen är högre här där det kopplas ofta till högre alkoholism och mörker i vinter tid (det ska ha deprimerande effekter på människor) i Norden så är verkligen studier i området relevanta?

@Jonas B:
Tack för ditt bidrag till debatten.
Jag tror också att många självmordskandidater får inspiration och väljer samma bro att hoppa ifrån om tidningarna skriver om att någon dött där.
Om tidningsartikeln istället handlade om 3 personer som hoppat, överlevt och blivit förlamade och hjärnskadade för resten av livet... så tror jag att den suicidbenägne läsaren håller sig ifrån bron.
Tanken på allvarliga skador och livslångt rullstolsberoende skrämmer människor mer än mycket annat. Det är min personliga erfarenhet, slå mig gärna på fingrarna med forskning som säger annat.

Jag tror absolut inte att självmordstalen sjunker till noll bara för att medierna rapporterar om överlevande som blivit handikappade. Så enkelt är det naturligtvis inte. Men det skulle nog inte skada att slå ett litet hål på myten om att självmord är "en enkel utväg" för den som inte orkar leva.