Vad är fakta om Afghanistanbiståndet? Svar till Anders Fänge.

Min artikel "Afghanistanbiståndet går till de rika och korrumperade" utgår från ett uttalande av en fattig bonde, Abdullah Khan. Han kämpar med att få mat till sina barn. Men barnen blir alltmer undernärda. Han kommer till tals rakt ut i BBC:s nyhetsprogram 5 jan. 2010 och säger: "I stället för att biståndet skulle gå till fattiga som behöver det går det till de rika och korrumperade." I programmet sägs vidare: "Efter åtta år och miljarder dollar i bistånd (över 300 miljarder kr) och otaliga konsulter, är Afghanistan ett av få länder i världen där människor har fått det mycket sämre."

Detta är min utgångspunkt och förtvivlade fråga: Hur länge skall detta svek mot de fattiga fortsätta? Att utländska konsulter i Kabul som har upp emot 300 000 kr i mån i löner och förmåner skulle avslöja sveket är förstås inget att hoppas på. Man har alltför länge kunnat bli expert på världen elände och leva osedvanligt gott på den kunskapen.

Anders Fänge och jag tycks vara överens om en hel del när det gäller kritiken av biståndet idag. Svenska Afghanistankommittén (SAK) och jag tycks också vara överens om att svenska soldaters närvaro i Afghanistan inte ökar säkerheten för biståndsarbetare. Snarare tvärt om. Detta trots vad svenska politiker talar om för oss i debatten.

Samtidigt finns det sådant i min artikel som enligt Fänge är " rent trams" och "ren gallimatias." Låt oss se på vad det kan vara!

Som en bakgrundsanalys för att förstå dagens situation, sökte jag mig i min tidigare artikel bl.a. tillbaka till perioden 1996-2001. Då Talibanerna var vid makten, efter att ha intagit Kabul i september1996. Många organisationer lämnade då Afghanistan, eftersom man menade att det inte gick att bedriva vettigt bistånd under talibanernas skräckvälde. Så inte SAK. Kanske upptill 300 milj. kr överfördes genom SAK till verksamhet i Afghanistan under denna period. Det var redan då väldigt mycket pengar i omlopp. Jag hade information från regionchef inom SAK inne i Afghanistan, att det kom lastbilar med den lokala valutan afghani ("afs")vid löneutbetalningar.

Talibanerna hade - och det gjorde man ingen hemlighet av - sin egen tryckpress genom vilken miljarder av "afs" trycktes upp. Detta skapade förstås en våldsam inflation. Man kan säga att detta var ett gigantiskt falskmynteri eftersom talibanregimen inte var erkänd av det internationella samfundet och inte hade säte i FN. (Redan i oktober 1999 beslöt FN om sanktioner mot talibanerna och frös talibanska bankkonton över hela världen). Dessa "afs" hade i stort sett inget värde utanför Afghanistan, men med hjälp av bl.a. biståndsorganisationer, kunde talibanerna förvandla "afs" till hårdvaluta. Pengar kan brukas till mycket. Även till inköp av vapen, till mutor och till terrorverksamhet.

Hösten 2001 genomförs en s.k. systemrevision av Svenska Afghanistankommittén (SAK) av konsultfirman ÅF(Ångpanneföreningen) Management Group på uppdrag av Sida. För en kostnad av 1,1 miljoner kronor. Slutrapporten är från 16 nov.2001.

Och jag skriver i min förra artikel: "Jag tar här utgångspunkt i denna "Systemrevision". Detta gör jag, för att det jag skriver, inte skall vara löst tyckande bara."

Man kan nu tala om två typer av "fakta." Dels fakta (typ 1) i den betydelsen, att det jag menar står i slutrapporten är korrekt återgivet. Dels fakta (typ2) i betydelsen, att det som skrevs i denna revisionsrapport överensstämmer med verkliga förhållanden. Jag söker hålla mig till typ 1 fakta. Vad gäller typ 2 fakta kan ju ingen slå Fänge.

Hur sker nu överföringen av miljoner kronor till Afghanistan inom SAK åren 1996-2001 enligt rapporten? Följande står att läsa i ÅF:s rapport under stycket, Medelshantering och underrubriken Metoder för överföringar, s 47 (Mina förtydliganden inom parantes):

1.  "Kansliet (i Sverige) skickar pengar till platskontorets (är beläget utanför Afghanistan i Peshawar,         Pakistan) dollarkonto"

2.   "Regionkontoren (alltså inne i Afghanistan) får förskott från lokal "money dealers". "Money                 dealers" får ett kvitto av det kontor som tar emot pengarna (alltså "afs" ) "Money dealern" tar           med sig kvittot till platskontoret där beloppet betalas ut kontant (alltså i hårdvaluta). Metoden           kallas hawala."

Jag skriver: "Om denna metod - hawala - kan man t.ex. läsa i svenska media: Polis- och skattemyndigheter i västvärlden har satsat betydande resurser på att granska hawalatransaktioner som man tror har gagnat al-Qaida och andra terroristnätverk (DN.se, 2009-01-11)

Här kommer nu det första sakfelet eller tramset enligt Fänge. Han skriver:
" ...under den tid, 1996 till 2001, som Taliban satt vid makten, använde (SAK) det informella och       traditionella banksystemet hawala för att föra över kontanter från platskontoret i Peshawar i Pakistan   till de olika regionskontoren inne i Afghanistan. Mera konkret menar han (Åsberg) att då Taliban och   Al Qaida också använde hawalasystemet för att transferera pengar till aktiviteter utan för                   Afghanistan, så hjälpte SAK till att finansiera dessa organisationer genom att betala in dollar i             Peshawar och få ut dessa i afghansk valuta på regionskontoren. Detta är givetvis inget annat än   rent trams."

Trams? Enligt revisionsrapporten går penningtransaktioner till tvärtemot vad Fänge beskriver: 1. Det startar med att regionkontoren beställer afs, som direkt levereras inne i Afghanistan. (Eftersom de rör sig om miljoner ja, miljarder av afs kan ju detta knappast ske utan talibanernas vetskap.) 2. Man får ett kvitto med namnteckningar 3. Med detta kvitto kommer man till platskontoret i Peshawar, som då betalar ut motsvarande summa i hårdvaluta.

Vart och hur betalar SAK ut dessa pengar? Enlig revisionsrapporten betalas det ut kontant. Väldigt massa dollar och/eller pakistanska rupees. Vad hände sedan med dessa pengar? Vet Fänge det?
I revisionsrapporten (s 48) står att läsa (mina förtydliganden inom parentes):
"Genom att regionkontoren tar ut förskott genom hawala minskar kontrollen. Regionkontoren har       möjlighet att ta ut obegränsade summor(!) som platskontoret (alltså utanför Afghanistan) sedan         inte kan vägra att betala tillbaka (alltså i hårdvaluta)."

Så här skriver Fänge:
"SAKs regionskontor har aldrig kunnat ta ut summor på eget bevåg, utan regelsystemet krävde (och   kräver) att de först gjorde en framställan till finansavdelningen på platskontoret om att de behövde     en summa pengar för en aktivitet fastställd i plan och budget."

Alltså: Mot "att ta ut obegränsade summor som platskontoret sedan inte kan vägra att betala" i revisionsrapporten, står Fänges ord: "Regionkontor har aldrig kunnat ta ut summor på eget bevåg utan att de först gjorde en framställan till...platskontoret" 
Jag kan förstå att regelsystemet kräver att det skall gå till så. Men gjorde det? Fakta typ1 gäller: att det står i rapporten vad jag redovisat. Menar Fänge att vad som står i rapporten inte är fakta enligt typ 2? Om vad som står i revisionsrapporten för 1,1 milj. kr har fel, varför reagerade då inte Fänge på det 2001, när rapporten skrevs?

Så till faktafel som Fänge kallar "gallimatias". Fänge skriver:

"Vidare citerar Åsberg en systemrevision av SAK i vilken det skrevs att "regionskontoren har               möjlighet att ta ut obegränsade summor", och ett par meningar längre fram påstår han att det bland   SAKs anställda på regionskontoren fanns "ledande talibaner", vilket tillsammans blir en klar antydan   att pengar från SAK gick direkt till Taliban. Givetvis är också detta ren gallimatias."
Och tillägger: "Man undrar vad Åsbergs källa är, om han nu har en sådan, och i så fall vore det           också intressant att få namn på dessa "ledande talibaner".

Svar: Nej, jag skriver inte om "ledande talibaner" men om talibaner i ledande ställning inom SAK. Här gör väl Fänge sig skyldig till faktafel typ 1.

Jag citerar först revisionsrapporten där man menar att Hawalametoden och de obegränsade uttagen av regionalkontoren är en svaghet. Man tillägger sedan i rapporten ( s 48): "Eftersom tre underskrifter, däribland regionchefen, krävs på kvittot för förskottet kan nog ändå risken betraktas som acceptabel"

I direkt relation till detta citat skriver jag i min tidigare artikel:

"Bland organisationens anställda, ca 8000, fanns också flera talibaner. Även i ledande ställning och      därmed sådana som signerade kvitton. Vilket inte är så konstigt. Taliban betyder student, en som      studerar koranen och islam. Talibanerna var och är alltså inte något slags politiskt parti med fast        organisation, utan en rörelse som har sitt ursprung i koranskolor, madrassor, i Pakistan."

Jag skriver alltså inte att det var ledande talibaner inom Talibanrörelsen. Utan att det fanns talibaner i ledande ställning på regionalkontoren inom SAK och därmed sådana, som signerade de betydelsefulla kvitton, som utgjorde underlag för utbetalningarna i hårdvaluta i Peshawar. Denna information har jag från en dåvarande regionalchef.

Fänge skriver, menar jag, i stort samma sak: "Bland SAKs anställda, som under de åren uppgick till 8-10.000, fanns det med stor sannolikhet folk som sympatiserade med Taliban. Det vore egendomligt annars."

Ja, just det. Och frågan blir -om vi nu är överens om att det fanns folk som sympatiserar med Talibanerna inom SAK - vad var ( och är) då deras primära intressen. Talibanernas agenda utifrån en fundamentalistisk tolkning av islam(t.ex. införa Sharialagen) eller SAK:s agenda? Frågan är förstås i högsta grad fortfarande relevant efter de attentat som sker, då inhemsk av väst tränad säkerhetspolis, spränger otrogna i luften. Och otrogna är förvisso inte bara utlänningar. Talibaner spränger inte minst shiamuslimer i bitar. Inte sällan när man beder i sina moskéer.

Till slut: Fänge har följande utläggning om Hawalasystemet:

"Hawala är en global företeelse som används av gästarbetare från länder som av en eller annan         anledning inte har ett fungerande modernt banksystem ...Systemet används också av handelsmän     som sysslar med import och export... Förvisso används det också av personer och institutioner som     inte har legala syften, men detta görs ju även i de moderna banksystem som används i våra länder"
Och så kommer den något märkliga slutsatsen:" Med största sannolikhet används de moderna           systemen också av terrorister och droghandlare, så om Åsberg sparar sina pengar i någon ordinär       svensk bank, stödjer han, enligt sin egen logik, Al Qaida, andra terroristnätverk och                           narkotikasmugglare."

Vad innebär detta? Jag känner inte igen min logik efter att ha citerat DN om just hawalatransaktioner: "Polis- och skattemyndigheter i västvärlden har satsat betydande resurser på att granska hawalatransaktioner som man tror har gagnat al-Qaida och andra terroristnätverk "(DN.se, 2009-01-11)

Vad innebär Fänges logik? Att det i stort sett inte är någon skillnad - när det gäller risken att pengar skall brukas till terrorism och/eller droghandel - mellan å ena sidan att sätta in pengar på en svensk bank och å andra sidan att transformera - av talibanerna i egen tryckpress upptryckta "afs" inne i Afghanistan - till hårdvaluta som betalas kontant rakt i handen till...???

Rodney Åsberg (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17886

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vilken tur att våra soldater inte är där för biståndsarbetarnas skull då.

Så, då var det löst.

Permalänk | Anmäl #1 Men suck, 2010-02-08, 23:55