Modigare att våga hålla ihop än att skilja sig

Vem har inte hört sextonåringar vara dökära? Tjugoåringar, dö kära? Vid tjugofem gifta med barn? Vid trettiofem skilda? Inte ovanligt men trist för alla barnen som kommer i kläm. Egentligen kanske inte någon bra idé att få barn vid tjugofem, men å andra sidan är kvinnan, om hon önskar barn, inte alltid ute i tid, om hon börjar försöka vid trettiofem. Däremot är det inte alls ovanligt att män, vid femtio och äldre, gifter sig med trettioåringar och får en ny familj, som de då har tid med, istället för den gamla, som de nästan aldrig såg röken av, eftersom all vaken tid tillbringades på jobbet.
Nu försöker även kvinnor att göra samma sak. Arbeta sig upp i hierakin, göra karriär. Att kombinera detta med barn, partner, inköp, tvätt, städning, strykning, osv... är en katastrof. Det håller inte!

SEB:s VD, lämnade sin tremånaders bebis hemma och budade över amningsmjölken. Hur vill vi egentligen leva? Barn som tas hand om nannys? Städpersonal, budade middagar, och svimma framför TV.n på lördagkväll?

Allt vi gör ska spara tid. På vilket konto sätts den tiden in? Och när kan vi ta ut den sparade tiden?

Att älska i nöd och när vi har lust?

Håller helt med dig, Niklas. Det i dessa radikalfeministtider så förhatliga äktenskapet är verkligen nåt att värna om. Jag tror att det varaktiga äktenskapet får sin revansch och kommer överleva och bli starkt igen på sikt. För vad är alternativet? Slit å släng förhållanden med ungar och känslor i kläm? Nej tack!

Väl skrivet, Niklas. Det känns skönt att det finns folk som vågar stå upp för vad som är gott istället för att bara skriva om vad som råkar vara inne för tillfället.

Bra. Har man nu lovat att i vått och torrt och livet ut försöka hålla ihop kan man ju inte lämna fru och barn så fort det är lite gnälligt. Det är ett skitbeteende.

Jag vet inte hur bra Niklas menar med sin artikel... Modigt att hålla ihop säger han...visst...men hur feg är han då själv?
Många har det varit som kommit och gått...

Självklart har Niclas helt rätt.
.
Det är en skam att människor skiljer sig till höger och vänster. Man ska inte tänka på sig själv och sina behov konstant. Istället bör man acceptera ett förhållande där den sexuella samvaron totalt stagnerat, kommunikationen är icke-existerande och båda parter är så bittra och luttrade att de knappt vet vad lycka heter.
.
Även om båda parter (och eventuella barn) skulle bli betydligt lyckligare på var sitt håll så är det bättre att hålla ihop. För Relationens Skull. Relationen som förstås har ett egenvärde som är betydligt högre än individers lycka. Eller?

Lakarn. Problemet är ju bara just det att de eventuella barnens lycka inte står i direkt proportion till föräldrarnas. Familjegemenskapen är däremot en viktig faktor för trygga, välfungerande barn.
-
Att föräldrarnas sexliv ebbat ut betyder inte att barn blir olyckliga.
-
Egoister ska inte skaffa barn.
-
Vad vuxna människor väljer att göra vad de vill med sina barnfriaförhållanden är däremot helt egalt.