Systemskiftet i välfärden sker i det tysta

Självklart vill regeringen ha ytterligare skattesänkningar just därför att den vill ha ett allt ojämlikare samhälle, där de rika blir allt rikare och de fattiga allt fattigare.
-
Utvecklingen i USA visar bara alltför tydligt hur samhället utvecklas när skatterna sänks. Under Bill Clintons åtta år vid makten steg medianamerikanens inkomst med 11%. Under George W. Bushs åtta år med kraftiga skattesänkningar för de rika sjönk medianamerikanens inkomst med 2%. Samtidigt blev den rikaste tiotusendelen av USA:s befolkning många hundra procent rikare. Utarmningen av mdelamerikanerna är en av grundorsakerna till den nuvarande globala finansiella krisen, eftersom USA:s ekonomi kräver en hög inhemsk konsumtion. De allt fattigare amerikanerna lockades att sätta sig själva i allt värre skuld för att kunna hålla de nationella ekonomiska hjulen rullande.
-
En skattefinansierad välfärd är det enda som kan trygga rimliga villkor för alla.

I grundfrågan är jag helt överens med Anne-Marie Lindgren. Trygghetssystemen skall finansieras gemensamt och solidariskt via skatten. Men hennes slutsatser lider av perspektivbrist. Vi behöver inte välja mellan ökad privat finansiering eller höjda skatter. Det finns ett tredje alternativ.

Omprioritering!

Sverige skänker varje år över 100 miljarder i form av u-hjälp, flyktingmottagande, nettobidrag till EU, militär närvaro utomlands, m m, Därutöver skänker vi internt bort miljardbelopp i form av exempelvis parti- och presstöd.

Det finns alltså i och för sig pengar till all nödvändig och önskvärd vård och samhälleliga funktioner. Om vi bestämmer oss för att använda våra gemensamma resurser på ett bättre sätt än hittills!

#4 Tage Sundin
Ja, vi slutar se till att hjälpa människor i andra länder som har det dåligt och som är i starkt behov av hjälp utifrån. Vi ser också till att de människor som drabbas av krig får dö istället för att lämna sitt land. Jättebra idé!
... det måste vara oerhört bra vara främlingsfientlig och därmed sakna förmågan till empati för andra människors situation.

Demokrati, det är dyrt det!

Ju mer förmåner våra politiker vill ge oss i hopp om omval och personliga förmåner, desto dyrare driva AB Sverige!
Är det en mänsklig rättighet att inseminera barnlösa par?
Är det en mänsklig rättighet att operera en fullt frisk kropp, när vederbörande har större glädje av psykiatrisk omsorg?

Vi lever allt längre och allt mer krävande sjukvård kan hålla oss vid liv. Ett högt skatteuttag är ok så länge en människa upplever att han/hon får något tillbaka av det. Dilemmat är att vi har mer än 400.000 personer som går utan job och inte kommer att få jobb!
När det förhållandet råder och ingen ljusning år i sikte, tvärtom ska vi försörja allt fler, finns ringa förståelse för skattehöjningar.

Att lägga ut sjukvården på försäkringsbolag innebär inte några vinster, annat än transfereringar till de bolagen samt deras aktieägare. Eller är tanken att dyr vård ska vi betala via skatten, men "quvick fixen", de lätta jobben, ska försäkringsbolagen täcka upp?

Ett aktiebolags avsikt och mening är att generera vinst! Där finnes inte utrymme för filantopi, då slås de kvickt ut. En ökad omsättning med lägre vinst är också ok ur ett kortare perspektiv - det brukar ju rendera i saftig bonus till ledningen.

Tobias gör det lätt för sig i inlägg # 5. Han bortser från att så gott som all forskning visar att u-hjälpen är kontraproduktiv, d v s den skapar mer elände än den löser. Hans tårdrypande drapa "...människor som drabbas av krig får dö istället för att lämna sitt land..." kolliderar även den med verkligheten. Av de asylsökande är det blott cirka 5% som har reella flyktingskäl. Resten är ekonomiska emigranter.

Vad är det för fel att istället visa solidaritet och empati med sitt eget land och sitt eget folk?

Ann Sidbrant plockar statistiska körsbär. Inkomstutvecklingen beror mer på ekonomins utveckling och konjunkturcyklerna än på finjusteringar av skatteskalan. Under Clinton hade vi IT-boomen och housing boomen. Under Bush hade vi IT-bust, 9/11 och början på the great recession. Naturligtvis glömmer hon bort att inkomsterna steg även under Reagans era av kraftiga sänkningar av marginalskatterna.

Dessutom ska man inte glömma att Clinton även starkt beskärde USA's främsta skattefinansierade "välfärdsprogram".

Och vad är en "medianamerikan"?

#7 Tage Sundin
En kombination av ekonomiskt bistånd och konkurrenshandel med viktiga näringsgrenar i utsatta länder är mest troligt en bra kombination. Vilka rapporter stödjer du dig i, och vad föreslår du för åtgärder istället för att tillhandahålla ekonomisk hjälp till u-länder och tredje världen? Det enda du vill göra är att dra in all form av hjälp, stänga dörren för 6,5% av flyktingarna (Migrationsverkets statistik avseende utdelade uppehållstillstånd 2008) och koncentrera alla resurser till Sverige. Det är skamligt och det är egoistiskt.

Det här är skillnaden mellan liberaler och främlingsfientliga personer som Tage Sundin. Vi tror inte att behovet av hjälpinsatser slutar vid Sveriges gränser. Snarare så ser vi behovet av att vara aktiva i vår omvärld för att ge stöd och hjälp till personer som befinner sig i svåra situationer. Därtill ser vi också nyttan och fördelarna av att arbeta aktivt för öppna gränser.

Ann-Marie har stor insikt och jag tror vi delar följande slutsatser:

•Att skattefinansiering inte är en tillräcklig lösning för alla de välfärdstjänster vi kommer att efterfråga i framtiden.

•Med denna insikt måste vi besluta vad vi ska få för våra skattepengar och hur stort skatteuttaget ska vara.

•Att frågan om hur sjukvården och välfärdstjänster ska finansieras i framtiden måste fram ur garderoben och debatteras, hur obekväm den än är.

•Frågan om framtiden finansiering ska bygga på en saklig och öppen debatt och ett för framtiden förankrat beslut, inte vara resultatet av ett icke beslut.

•Ett icke beslut riskerar att vi får två parallella system, det ena obligatoriskt, det andra frivilligt. Eftersom det frivilliga har större möjligheter att skapa patientnöjdhet kommer viljan att betala för det obligatoriska systemet att minska. Två helt parallella finansieringssystem kommer i längden att skapa ineffektivitet på totalnivå.

•Att inte ta tag i frågan om finansiering är det säkraste sättet att undergräva förtroendet för den svenska sjukvården och gå mot ett amerikanskt system, något ingen i denna debatt har önskat.

Det vore lätt att raljera över Tobias och hans "öppna gränser". Våra gränser är öppna. Vidöppna! Resultatet har bland annat blivit ett hundratal veritabla getton i Sverige. Bostadsområden där bara gatskyltarna och vädret påminner om att de ligger i vårt land. Bostadsområden som karakteriseras av utanförskap, misär, sjuklighet, brottslighet och gryende religös extremism.

Det är därför, enligt min uppfattning, nu hög tid att stänga dörren åtminstone en aning.

I nuläget får våra gamlingar ligga ensamma och dö insmorda i sin egen avföring för att pengarna går någon annanstans. DET är skamligt. Tycker jag.

#11 Tage Sundin
Det var ett dåligt sätt att raljera över öppna gränser.

Man kan fundera både en och två gånger till varför vi har en del bostadsområden med enorma problem vad gäller utanförskap, kriminalitet och religiös extremism. Grundproblemet är inte att vi har välkomnat många människor till vårt samhälle. Det är snarare att Sverige under en lång tid har haft en bristfällig integrationspolitik där oheliga allianser aktivt motverkat förändringar. Därtill kan man ju också konstatera att fördomar och rasistiska tankegångar har bidragit (ja, du bör nog känna dig träffad). Det är alltså inte så enkelt som att säga resultatet av öppna gränser är stora problem. Kriminalitet ligger inte i varifrån du kommer.

Vidare undrar jag om man inte kan förvänta sig att "svenskhetens försvarare" ska kunna hantera det svenska språket korekkt.

Jag tycker som Tage att det behövs göras kraftiga omprioriteringar av skattepengarna.
Det må vara bistånd, där jag är säker på att det går att effektivisera. Varför ska man okritiskt ösa ut pengar där endast en viss procent gör nytta? Varför är det främlingsfientligt att kräva att pengarna används effektivt.
Jag läste nån rapport som nån vänsterorganisiation publicerade;
Att microlån till småfolket (i Afrika) är det som ger mest nytta för pengarna och korruptionen förhindras till stora delar.

Varför är det så farligt att tänka nytt? Medmänsklighet räknas enligt kommunister (se, jag kan också slänga mig med negativa epitet Tobias, det krävs inte alls mycket intelligens) enligt synsättet att ju mer pengar man öser ut desto medmänskligare är man.

Ett förtydligande när det gäller försäkringsbolag och marknadens drivkrafter.

Det är rätt att ett företag strävar efter vinst. Det gör man bäst genom att ha produkter och tjänster som folk efterfrågar. Ett ineffektivt företag som inte har rätt produkter och tjänster har ingen plats på marknaden.

På den svenska försäkringsmarknaden finns det såväl vinstutdelande bolag som ömsesidiga. De ömsesidiga försäkringsbolagen ägs av sina försäkringstagare och delar ut sin vinst i form av lägre premier till försäkringstagarna.

Dessa två olika ägarformer skapar dynamik och effektivitet genom att konkurrera om kunderna. Min uppfattning är att båda dessa ägarformer har sitt berättigande. Men det är det inte jag som avgör, det gör kunderna genom att ge respektive försäkringsbolag sitt förtroende.

Ett försäkringsbolag som inte har sina kunders förtroende har ingen plats på marknaden, detta oavsett om det är vinstutgivande eller ömsesidigt försäkringsbolag.

Tobias konstaterar (se inlägg # 12) att " Kriminalitet ligger inte i varifrån du kommer. " Och det har han faktiskt alldeles rätt i! En stor del av vardagsbrottsligheten har ju sin grund i fattigdom, utanförskap, trångboddhet och allmän hopplöshet.

Det anmärkningsvärda är att Tobias inte ser, alternativt inte vill se, att ett land med ett stort trasproletariat därför kommer att ha en större brottslighet än ett land som inte har det.

Sverige har under en relativt kort period tagit emot ungefär en miljon asylsökande och deras anhöriga. Många är analfabeter, sjukliga, traumatiserade och rent allmänt dåligt rustade för att bygga upp en fungerande tillvaro i ett postindustriellt och kunskapsbaserat land som Sverige.

Följden blir med automatik social misär, och ur den växer brottsligheten.

Tobias är säkert en snäll och välmenande person med höga ideal. Men snällheten och idealen leder honom fel. Sverige är illa ute, och en snar kursomläggning är av nöden.

#17 Tage Sundin
Jag är en person med liberal världsbild som föredrar att se varje människa som unik och inser att med rätt politik och god vilja så klarar vi av att hitta lösningar på stora utmaningar. Det klart att man därefter kan lägga till att jag är en snäll och välmenande person. Nog om det. Vi bedömer inte personligheter i denna diskussion.

Jag ser inte människor som en del av ett kollektiv där det finns universallösningar på stora problem. Att slå ihop alla och prata om ett trasproletariat är främmande för mig - och då i synnerhet begreppet proletariat eftersom jag inte delar vänsterns beskrivning av människor utifrån givna bestämmelser och grupperingar. För min del räknas individer och alla dessa har olika förutsättningar att utvecklas. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.

Sverige har sedan tidigare egna medborgare som är analfabeter, traumatiserade, sjuka och som därför inte kan bygga upp en fungerande tillvaro. Detta är inget unikt för en del av de personer som kommer till Sverige. Majoriteten av dem som kommer hit är dock arbetsförmögna, men de har ingen väg in på arbetsmarknaden. Det gör att man hamnar utanför samhället. Att detta sker beror till stor del på misslyckad integrationspolitik. Vi har inte haft åtgärder på plats för att möta detta, och vi har inte tagit tag i den strukturella diskriminering som råder på arbetsmarknaden och i det sociala livet i stort. Det här förstås beklagligt, men lösningen ligger inte i populismens att stänga våra gränser.

Vi vet sedan tidigare att andra länder har lyckats bättre än Sverige. Tidigare har det nämnt att USA har en högre sysselsättningsgrad bland utrikesfödda. Det finns säkerligen också en del EU-länder som har lyckats betydligt bättre. Detta är något att arbeta på.

Sverige står sig starkt - vi är inte illa ute. Däremot behöver vi ta tag i de strukturella problemet och förbättra politiken.

Däremed sätter jag punkt för mitt deltagande. Vi kommer inte att komma längre. Tack för diskussionen.

Det nuvarande systemet fungerar inte i längden. Den bistra sanningen är att demokrati är det bästa systemet ur en idealism synpunkt men desto mer framgångsrikt landet blir desto svårare blir det att hålla uppe produktiviteten eftersom befolkningen bara blir äldre och äldre med allt större och längre pensioner. Det är den utvecklingen alla västländer går emot, samt Japan, Sydkorea m.fl.

Vi får helt enkelt övergå till en situation där det privata näringslivet tar hand om allt mer om vår vård och där regeringen övergår i en ren (och stark) kontrollposition. Kanske ska vi börja med en utökad hybridlösning men sedan alltmer gå till det privatiserade.

Annars stå vi inför ett val: skattechock eller nedskärningar. Men lycka till att sälja det till folket. Bröd och skådespel!

Jag är lyckligt lottad.
Jag har fyra barn och för närvarande två barnbarn. Jag klarar mig föhoppningsvis väl
Tycker synd om er som inte har barn. Enda rådet till er är att spara och spara en rejäl slant för de sista åren.

Att vi får betala själva är en process som har pågått rätt länge så det är ju ingen nyhet. Tex så ligger olika ersättningstak så att de flesta människor behöver olika slags tillägg.

Den stora fördelen med att privata aktörer tar över är att vi blir av med en massa politiskt dökött som profiterar på demokratin och tillför noll.

Några avslutande reflektioner mot bakgrund av Tobias inlägg (# 18).

"...Att detta sker beror till stor del på misslyckad integrationspolitik. Vi har inte haft åtgärder på plats för att möta detta...". Olyckligtvis har vi fortfarande inga möjligheter att lösa det här problemet som därmed - rent bokstavligen - växer för var dag som går.

Det är korrekt att sysselsättningsgraden är väsentligen högre i USA vad gäller invandrare. Tobias glömmer i hastigheten bort att berätta varför. Jag ska göra det i hans ställe.

Under Clinton-eran under 1990-talet gjordes en väsentlig lagstiftningsändring. Det är inte längre möjligt att få sitt uppehälle tillgodosett genom socialbidrag under mer än sammanlagt två år.

Den okvalificerade arbetskraften i USA arbetar ofta deltid med minimilön om cirka 7-8 dollar (50-60 kr) i timmen. En sådan lön kan man inte leva på. Många tvingas därför ha både två och tre jobb för att kunna betala för mat, bostad och sjukvård.

Mycket talar för att vi går en amerikansk utveckling till mötes. Vi kommer att få rena slumområden och en allt större lönesänkande konkurrens om de okvalificerade arbetena. Folkhemmet känns väldigt avlägset. Men för en "liberal" blir det kanske kul att äntligen kunna få sig en riktig piga till vrakpris.

RE: #7 Tage Sundin, 2010-02-03, 19:06

Vad är det för fel att stötta de som inte har råd att flytta hit och drömma om att de egentligen bor hemma. Bättre vore att vi stöttade de somär flyktingar i grannländer eller internflyktingar istället för att ta emot horder som enbart vill ha ett bättre liv här. Det är mer solidariskt.

Vad jag vet så är samtliga riksdagspartier överens om att att vården ska vara skattefinansierad. Jag håller även med dig om att vården framöver kommer behöva större resurser. Tyvärr så är skattehöjning alltid det lättaste alternativet för socialdemokrater. Effektivisering och då lättast genom flera vårdgivare är aldrig ett alternativ för (S).
I ett land där skattetrycket endast överträffas av Danmark ses skattehöjningar som nödvändiga och där taket inte alltid satts till 100% (Pomeripossa och Astrid Lindgren). Kan inte omprioriteringar ske även hos (S) sk tankesmedja? Om nu närmare 50% av landets bnp går till skatt, så kanske man kunde prioritera om några procent till förmån för vården?
Den politiska debatten är ofta smutsig, jag noterar att även socialdemokraternas tankesmedja inte kan låta bli att tala om hur illa motståndaren vill.

Den här repliken är nog kärnpunkten: "För mig är det en självklar utgångspunkt att de resurskrav, som följer av faktiskt ökande behov inom, exempelvis, sjukvård och äldreomsorg, ska betalas skattevägen". Det är just det som inte fungerar. Halva landet är snart pensionerade personer. Sedan kommer alla i så kallad "servicenäring" vilket innebär att de inte producerar något utan får betalt för att göra något någon annan inte vill göra. Finns ingen köpare av servicen så blir det inga pengar vare sig till skatt eller något annat.
Välfärdssamhällets nedmontering sker inte av elakhet eller av snålhet. Det är inte för att någon rik person ska kunna köpa dyrare bil som man monterar ner det. Det fungerar helt enkelt inte med den demografiska profil vi har.
Enda lösningen tycks vara att rekatolisera Sverige och förbjuda kondom plus p-piller. Barn och unga är underrepresenterade i demografin.

Till KENT ANDERSSON/Trygg Hansa - helägt dotterbolag till multinationella försäkringsgiganten SRA (tidigare Royal&Sun Alliance) Insurance Group.

Du betonar inledningsvis, i din första kommentar, den insikt i problematiken som Anne-Marie Lindgren visar i sitt resonemang om den sociala välfärdens finansiering. Du delar också, tycks det, hennes oro för ett "smyginfört systemsskifte", utan den sakliga och öppna debatt du själv kräver inför ett politiskt vägvalsbeslut. Och avviker därefter omedelbart från just den insikt du säger dig hylla, alltså

A-M Lindgrens tydliga distinktion mellan finansiering av

1) faktiskt öka(n)de behov av t ex äldreomsorg och sjukvård pga ökande andel äldre

resp

2) stigande anspråk, som med växande privatekonomiskt allmänt standardutrymme ökar (tycks det) kraven även på standarden inom den skattefinansierade sektorn.

Det är alltså insikt i konflikten mellan finansieringen av 1) (ökande behov) resp 2) (ökande anspråk) A-M Lindgrens artikel handlar om. En konflikt som du väljer att totalt bortse från genom att klumpa ihop både behov och anspråk till en (obs!) marknadsmässigt definierad och fungerande "efterfrågan".

Och det är naturligtvis så Trygg Hansa/RSA måste se problemet som den oerhört professionellt vinstdrivna marknadsaktör man är, dvs utifrån utbudssidans lönsamhetskalkyler. Från det perspektivet spelar ju heller inte distinktionen mellan 'behov' och '(standard)anspråk' någon som helst roll, Intäkterna från det ena eller andra följer samma stränga bokföringsaritmetik i rörelseresultat och balansräkning och detta är naturligtvis det helt avgörande för bolagets eget välmående och därmed för det beslutsgrundande fundamentet för bolagsledning och styrelse. Försäkringsrörelserätten men framför allt allmänna aktiebolagsrättsliga regler bestämmer så slutgiltigt Trygg Hansas öde och fortbestånd - inte några som helst intentioner i Hälso- och Sjukvårdslagen.

Inte nog med detta smygkommersialiserande av begreppsinnehållet i A-M Lindgrens artikel. Du talar dessutom om offentlig resp privat finansiering som "två parallella system", varav det ena - gissa vilket - är (tungt och tråkigt) "obligatoriskt" men det andra (lätt och behagligt) "frivilligt". Och tillägger, för säkerhets skull, att det är det frivilliga som har störst möjlighet att "skapa patientnöjdhet".

Däremed gör du hela metoddebatten om tillfredsställandet av sjuk- och omsorgsbehov resp (standard)anspråk till ett språkspel om tyngande tvång vs frivillig njutningsmättad. Ett språkbruk som, utan kontextprecisering, skulle fungera lika bra som lockande försäljningsargument för t ex vilken modern "händelseindustri" som helst.

Du efterfrågar en saklig och öppen debatt som underlag för väljarna och kommande politiskt beslut. Men levererar genom din problemformulering en lösning - avgjord på förhand. Genom de värdeladdningar du ger begreppen vore det väl fanken om det ändå inte är bäst att välja "största patientnöjdhet". Och dessutom helt frivilligt! Eller hur? Att du menar att det är just Trygg Hansa som kan erbjuda denna sagolika lösning kan väl heller inte betvivlas. Men kanske fortsatt diskuteras.

Varför kan man inte ha en svensk skattefinansierad vård som väl möter upp till de högst ställda kraven?

Svar till Jan O Lindgren

De privata sjukvårdsförsäkringarna ökar med ca 20-25 procent i antal per år, detta är en utveckling vi sett de senaste 10 åren. Fortsätter den utvecklingen kommer ca 1,5 miljoner svenskar att ha en privat sjukvårdsförsäkring om 5 år.

Tolkningen av detta är att människor tecknar försäkringarna för att de inte är nöjda med den vård man idag får från den offentliga vården. Skulle den offentliga vården leverera de medborgarna önskar skulle det inte finnas någon efterfrågan på privata sjukvårdsförsäkringar. Den slutsatsen tror jag alla kan skriva under på.

Våra undersökningar visar att över 95 procent av våra kunder är mycket nöjda med den vård och omhändertagande man får i försäkringarna. Även den offentliga vården får här höga siffror, dock inte i paritet med våra siffror.

Det jag försöker säga är att vi som försäkringsbolag under dagens förutsättningar med en offentlig vård under hård press har en högre patientnöjdhet än det offentliga systemet, detta är inte konstigt.

Ökar pressen i det offentliga systemet ytterligare, som många sakkunniga hävdar, kommer skillnaden i patientnöjdhet mellan ett helt privatfinansierat system och ett offentligt system att öka ytterligare. Men ett helt privat system kommer inte självt att kunna hantera de grundläggande kraven på ett rättvist sjukvårdssystem som vi ställer i Sverige.

Går denna utveckling för långt, d vs att de privata sjukvårdsförsäkringarna mer och mer tränger undan den offentliga vården sitter vi i en utveckling som kommer att likna det amerikanska ineffektiva och icke humana system. Det är en utveckling som inte någon vill ha i detta land, inte ens försäkringsbolagen, tro mig.

Låt oss därför istället sakligt bemöta problemet och på ett ansvarsfullt sätt hantera det utifrån hänsyn till våra grundläggande samhälleliga värderingar och en realism gällande offentliga resurser.

Att A-M Lindgren, som den socialistpolitiker hon är, gärna ser omfattande skattehöjningar, trots den monumentala höjd de redan har, är tydligt. Hon inser dock realiteterna och diskuterar därför motvilligt hur privta finansieringar kan komma till stånd. Varför inte låta folket i sann demokratisk anda själva avgöra hur mycket man vill betala till vissa ändamål, som man dessutom själv får välja mellan? Lägg ned Sida, slopa 1% reglen när det gäller u-hjälp, avskaffa stödet till Operan, teatrarna, sporten, pressen, partierna och kultureliten i övrigt + mängder av annat som en armada av byråkrater och politiker sysslar med mot rundhänt betalning med skattebetalarnas pengar. Plocka bort stora delar av riksdagens ledamöter och avskaffa partistöden. Låt istället folk få donera pengar till kontgrollerade frivilliga organisationer som sysslar med fördelning av sådant som nu stöds på grund av att de anses "allmännyttiga". Mot 30% avdragsrätt på skatten. Då finge vi se vilket folkligt stöd dessa olika verksamheter har. Det folket verkligen vill behålla, t.ex. många muséer, och säkert en omfattande u-hjälp i privat regi, skulle få det bättre förspänt. medan t. ex. kanske en del fria teatergrupper, kulturföreningar, mycket av u-hjälpen, partierna och många helt onödiga tidningar, tidskrifter och föreningar finge det knapert. Det är dags att, som flera har förespråkat, se till samhällets kärnverksamheter - yttre och inre säkerhet, gedigen basutbildning och god vård - och i övrigt låta folket i omröstningar avgöra hur mycket i övrigt som skall bekostas gemensamt över skatten och vad man kan få stödja mot skatteavdrag. Politikerna är bra på att göra av med andras pengar, och de vill göra det i mer eller mindre gott samförstånd och, framför allt, utan inblandning av de som skall betala. Det finns egentligen bara ett parti, och det är politikerpartiet. Det ser man på alla avdankade politiker som belönas med väl betalda jobb vilka oftast är fjärran från deras kompetens. Om det är dock alla politiker ense eftersom det kan bli egen tur någon gång. Mer makt åt folket och MYCKET mindre makt åt politikerna!

Mycket välgenomtänkt och välskrivet. Om du var partiledare för sossarna så skulle jag omedelbart rösta på er. Men jag skulle inte drömma om att rösta på Mona.

Någon nämnde Reagan.
"Staten är inte lösningen på våra problem. Staten är problemet."

Om inte arbetarrörelsens regeringar under alla år slängt skattemedel i sjön hade vi kanske haft pengar till en fungerande sjukvård?

Replik till Kent Andersson:

Så bra att Trygg Hansa ändå försöker problematisera konflikten mellan privat resp offentlig finansiering av sjukvård och omsorg. Du nämner

1) Ett privat finansieringssystem kan inte självt hantera/tillfredsställa de grundläggande kraven på ett rättvist sjukvårds/-omvårdnadssystem.

2) Redan en ökning av nuvarande nivå på privata försäkringar riskerar att medföra ett "amerikanskt" ineffektivt och icke-humant system.

Nu väntar förstås medborgare och politiker spänt på en mer exakt beskrivning av dessa problem för att på så sätt - i alla fall via uteslutningsmetoden - kunna försöka bilda sig en så bra bild som möjligt av Trygg Hansas egen modell.

Så mer exakt

1) under vilka omständigheter blir Trygg Hansa ett rättvisehot?

2) Vilka i modellen inneboende tendenser till rent amerikansk ineffektivitet resp inhumanitet gäller det att kontrollera/begränsa?

Och har dessa problem något orsakssamband med de välkända svårigheterna att marknadsmässigt prissätta olika produktionsprocesser för sjukvård/omsorg? Svårt nog beroende på stora variationer av insatsfaktorer att kostnadsberäkna även för tillstånd med samma diagnos Än värre för multipla, interagerande sjukdomar med höga krav på utredning och behandling samt inte minst mobilisering/rehabilitering från vårddag 1, speciellt beträffande den ökande andelen äldre.

Som sagt, ett svårt men helt nödvändigt kalkyleringsarbete för ett vinstdrivet bolag, som vill överleva i den marknadskonkurrens, som också antas vara ett nödvändigt villkor för kostnadseffektiv kvalitetsproduktion.

Annorlunda uttryckt:

vilka exklusionkriterier medför dessa svårigheter beträffande Trygg Hansas produktutbud? Såväl beträffande innehållet i de olika försäkringsförpackningarna som de tänkta målgrupperna på försäkringsmarknaden?

Dessa upplysningar vore naturligtvis oerhört intressanta som förklaring av den modell, som hittills tydligast beskrivits av den pådrivande socialpolitiske talesmannen Kenneth Johansson (c) som en fråga om kommersiell hantering av "hostpatienter" (Newsmill) i den köttbulle-falafel-pizzamodell för sjukvård och omsorg, som han presenterade i riksdagens allmänpolitiska debatt 07-10-19.

Dessutom vore det värdefullt att kunna jämföra Trygg Hansas föreställning om sin egen roll, inkl begränsningar, med de privata vinstdrivna producenternas (se Hans Dahlgren/Vårdföretagarna) än så länge diffust luftiga löften om just sin egen förmåga till kostnadseffektiv kvalitetsproduktion som lösning på sjukvårdens framtidsproblem. För det är ju dem ni ska kontraktera som utförare eller hur? Även om de då redan har fullt upp med sina förväntade skattefinansierade kontrakt.

Många länder har mycket bättre tillgänglighet och minst lika god kvalitet på vården som Sverige samtidigt som skatteuttaget är lägre. Nej jag talar inte om USA, utan om t.ex. Japan, Schweiz, Taiwan, Canada för att ge några exempel. Jag har bott i tio olika länder under 30 år och nyss återvänt efter avslutad karriär och vet vad jag talar om. Det handlar om prioriteringar och att våga förändra systemet i grunden.Det är inte acceptabelt att det kan ta fyra dagar innan man opererar en akut fraktur efter ett fall,eller att det kan ta år att vänta på ny höft osv.Detta har mött mig i Sverige. Det är verkligen beklämmande att den lösning som vänsterpolitikerna talar om är att höja skatten.Det finns ett systemfel med för mycket byråkrati och politisk detaljstyrning från främst landstingen. Det är naturligtvis också en prioriteringsfråga. Sänk sjukersättningen något om det verkligen behövs mer pengar. De flesta tycker nog det är bra att bli behandlad snabbare om alla är med och betalar i form av en något lägre sjukersättning. Då kanske köerna kortas och människor blir friskare snabbare och därmed kommer tillbaka i arbete fortare.

Replik på Jan O Lindgren

Jag ber dig läsa alla mina artiklar i denna debatt så finner du en hel del svar på dina frågor.

Under förutsättning att man inte förkastar de sakkunnigas bedömningar om sjukvårdens framtida kostnadsutveckling, eller erkänner den politiska svårigheten att över skattsedeln finansiera denna utveckling, finns all anledning att känna oro.

Med en skattefinansiering som inte räcker till för att tillfredställa de sjukvårdsbehov som finns kommer vården inte att leva upp till medborgarnas behov och krav. Med den insikten inser allt fler att en alternativ finansiering måste till.

Vi tror det är bättre att få upp denna fråga på bordet redan innan den verkliga sjukvårdskrisen uppstår. På detta sätt kan vi hitta lösningar som är diskuterade och förankrade hos medborgarna, inte tvingas in i lösningar som riskerar att inte leva upp till de svenska värderingsgrunderna.

Trygg-Hansas ambition med denna debatt är att plocka upp frågan så att den diskuteras och slutligen hanteras på ett ansvarsfullt sätt av våra politiker. Då försäkringsbranschen har en stor erfarenhet av försäkringsfinansierad sjukvård ser jag det som vår skyldighet att bidra med denna del i den stora diskussionen som måste till.

Svar till Kent Andersson, Trygg Hansa.

Jodå, jag har läst om dina artiklar men fortfarande inte hittat det jag efterfrågar, nämligen

- ett förtydligande av den modell du väl ändå måste ha i åtanke när du (sjukförsäkringschef på Trygg Hansa) talar om ett storartat och ansvarsfullt ingripande av försäkringsbranchen för att lösa framtida finansieringsproblem i sjukvård/omsorg. Kanske kunde du läsa om mina frågor en gång till för att rätt förstå vad som saknas i dina artiklar?

Det enda man hittills kan sluta sig till är att du ogillar en "för långt gången" inblandning av privata försäkringar, som skulle ge ett amerikanskt ineffektivt och inhumant system. Jo tackar tackar, Men var går gränsen, där din modell blir "ett hot mot rättvisan" i samhället? Det är ju ändå oerhört viktigt för medborgarna/väljarna/politikerna att förstå vad den vinstdrivna försäkringsbranchen kan erbjuda, inkl humanitets- och rättvisekompetens på området, Och med de begränsningar du själv framhåller. Är inte just sådan information grundläggande i en öppen och saklig debatt som bör föregå ett förnuftigt systemval?

Du nämner visserligen Nederländerna som tänkbar förebild men utan någon som helst närmare precisering. Inte heller vill du ta tillfället till förklaring genom att t ex diskutera de problem ang detta (hämtade från en granskning redovisad i Journal of Health..., Duke University Press), som jag tog upp i en kommentar till din senaste Newsmillartikel.

Du efterlyser som sagt själv en öppen och saklig debatt men levererar själv föga substans. Alla upprepade försäkringar om Trygg Hansas goda vilja och stora erfarenhet ekar därför tomt i sammanhanget.

Till sist: även ditt upprepande av de framtida finansieringsproblemen, som brukar uppges till 150 "saknade" miljarder år 2030, kan diskuteras. Per Borg har i sin aktuella ESO-utredning nämligen gjort ett rätt egendomligt antagande för att komma fram till den siffran.

Han bygger sitt resonemang på tidigare utredningar från bl a Finansdepartementet, där det tydligt framhålls att de faktiska sjukvårdbehoven, inkl förväntade demografiska förändringar, kan tillfredsställas med en årlig tillväxt av 0,7 % av BNP. Därtill beräknas den sk "övertillväxten" i sjukvård till 1/3 av denna, dvs 0,7/3 %.

Men Per Borg anser att det finns ytterligare utrymme, nämligen genom att låta "sjukvårdskonsumtionen" växa i takt med den antagna BNP-ökningen på 2,2 %/år. Och räknar ut att BNP-ökning minus täckning av faktiska behov lämnar ett utrymme på 1,5 %. Han delar därför 1,5 med 0,7/3 och får då en faktor 6,4 som han för in i Finansdepartementets formler för långtidsscenariot, vilket ger "bristen" på 150 miljarder år 2030 som resultat.

Han räknar alltså upp "övertillväxten" med 6,4 ggr. Direkt, eller kanske redan från 2005? För han antar att det är så folk vill ha det.

Och det är just dessa årligt växande "övertillväxtmiljarder" som väl ter sig så lockande för försäkringsbranchen, om jag förstått rätt. Och så skrämmande för allmänheten/potentiella privatförsäkringsköpare, när siffrorna presenteras utan förklaring om hur de fabricerats. Eller hur?

Svar till Jan O Lindgren

Du har rätt, Trygg-Hansa har ingen färdigt förslag. Den Holländska modellen, hälsokonto i Singapore tar jag upp som exempel för att visa att det faktiskt går att göra saker på annat sätt, främja debatten och inspirera till att tänka utanför boxen. Det finns säkert tusentals sätt att lösa framtidens finansiering på. Frågan är främst inte av teknisk karaktär utan politisk och politiska frågor ska lösas av politiker och inte av företag.

Med risk för att bli tjatig, Trygg-Hansas ambition är att lyfta upp frågan om framtidens finansiering av sjukvården till en bred debatt. Detta för att vi tycker den är viktig, varför har jag tidigare förklarat.

Däremot har jag på inget ställe kunnat läsa hur du ser på de ekonomiska effekterna på välfärden till följd av den medicinska paradoxen, den demografiska utvecklingen, de allt ökande välfärdssjukdomarna, den ökade livslängden, de ökade kraven på sjukvården från befolkningen etc..

Det skulle även vara intressant att höra din förklaring till varför de privata sjukvårdsförsäkringarna har en årlig ökningstakt på 20-25 procent, varför 9 av 10 tillfrågade privatpersoner tror att sjukvårdsköerna är lika långa som idag eller längre om 5 år, varför 4 av 10 privatpersoner inte tror att den offentliga vården i framtiden kan leverera den sjukvård som människor efterfrågar.

Har du dessutom själv något finansiellt och politiskt genomförbart förslag till hur framtidens finansiering ska se ut som tar hänsyn till de svenska värdegrunderna, då kan jag lova att det är fler än jag som kommer att lyssna på dig..

Kent Andersson, Trygg Hansa

Det är inte jag, utan faktiskt du, som uppträder som leverantör av finansieringslösning. Jag läser Newsmill och andra debattplatser och artiklar för att informera mig. Om detta föder problematiserande frågeställningar, vars svar kan förtydliga modelltänkandet i allmänhet - och försäkringsbranchens i synnerhet i detta fall - så är väl inte det något som strider mot ambitionen till öppen och saklig debatt?

Att undvika vissa frågeställningar med motfrågor om andra saker är ett retoriskt lättvindigt sätt att "gå vidare". Bättre vore, när du nu inte ger svar, om du kunde bemöta mina frågor som t ex felformulerade, irrelevanta, byggda på missuppfattning av ämnet eller liknande. Det skulle i sig vara klargörande, också beträffande Trygg Hansas egen uppfattning, modelltänkande och kunskapsgrund.

Kent Andersson
Jag tycker att du verkar dölja ditt egentliga mål. Du skriver om finansieringsproblem, risken med två parallella system och privata finansieringslösningars större kundvärde.
Men vad föreslår du egentligen?
På Jan O Lindgrens frågor har du gått från att upprepa dina tidigare argument till att svara med egna frågor. Skumt att du inte svarar.
Min tolkning av dina, dvs Trygg Hansas avsikter är att ni vill ta hand om hela flödet av pengar till både offentlig och privat sjukvård.
Stämmer det?
Med tanke på att ni lever av finansiell omsättning är ett sånt mål inte alls svårt att förstå. Vad som är svårt att förstå är varför vi skattebetalare skulle låta våra pengar ta en omväg via er.
Jag tror helt enkelt att din omtanke om vårt vårdsystem är på låtsas. Försäkringsbolagen har fått vittring på väldigt mycket pengar.

"Därtill kan man ju också konstatera att fördomar och rasistiska tankegångar har bidragit (ja, du bör nog känna dig träffad)." Det är tragiskt att skattebetalare och medborgare i Sverige inte får ifrågasätta hur skattepengarna används utan att bli kallade för främlingsfientliga eller rasister. Man kan ju undra vilka intressen Tobias Scherlin har i problemformuleringen?

"Grundproblemet är inte att vi har välkomnat många människor till vårt samhälle. " Tobias Scherlin får väl ändå tillstå att den "misslyckade integrationen" inte är gratis? Det är skattepengar som används i ett kontrakt mellan styrande och styrda om skyddsnät som skall falla ut i olika livsnödvändiga situationer. Och jag tror att Folke Sundin tagit till i underkant. Pensioner är lovade när ådern tar ut sin rätt. Det är det som kallas ett civiliserat samhälle. Medborgare har betalat in till sin framtida behövda välfärd. Det är deras innehållna lön. Med vilken rätt anser du att det kontraktet kan brytas? Det ingår som en förutsättning i demokrati att medborgarna skall kunna kräva ansvar av politiker, d v s att politikerna skall kunna redovisa hur de skött sitt uppdrag. Det skall de kunna göra utan att bli skymfade. Annars talar vi inte längre om en demokrati.

Jag tror att grundproblemet består av många olika saker. Först och främst att man är fast i gamla tankegångar. I decennier har man använt sig av metoder som inte löst några problem i världen. En hel industri har vuxit upp runt migrationen. En tillväxtindustri skulle man kunna säga. Massor av människor livnär sig på den både lagligt och olagligt. Så fort systemet ifrågasätts känner sig naturligtvis berörda människor hotade i sin försörjning.

Det är tänkvärt att före Haiti gick det inte att ifrågasätta migrationen som problemlösare för fattigdom och diktaturer. Med Haiti uttalade sig många experter i TV och SR om hur viktigt det var att bygga upp landet från grunden. Alltså inte migration.Bl a en av FN:s f d krissamordnare. Pierre Schori uttalade sig i SR med fl experter i SVT. På Haiti efterlyste olika frivillig organisationer samma sak , plus haitierna själva. Flera haitier bad t o m om att få bli "ockuperade". Bert Sundström på SVT, Aktuellt, hade gjort ett mycket bra inslag om studenter som hade samma uppfattning. Mycket glädjande inställning hos ungdomarna. Det är synd att du Tobias Scherlin är fast i gamla myter och föreställningar om migrationens allenarådande välsignelse. Med den flyttar vi bara problem. Vi löser dem inte. Och vi ställer fattiga mot fattiga. De som är förtjusta i migration tillhör nog inte den skaran.

Kent Andersson, "Det skulle även vara intressant att höra din förklaring till varför de privata sjukvårdsförsäkringarna har en årlig ökningstakt på 20-25 procent, varför 9 av 10 tillfrågade privatpersoner tror att sjukvårdsköerna är lika långa som idag eller längre om 5 år, varför 4 av 10 privatpersoner inte tror att den offentliga vården i framtiden kan leverera den sjukvård som människor efterfrågar."

Det skulle jag kunna svara på Kent Andersson. Därför att de blivit matade med det. Som man ropar får man svar! Det finns ord för vad sådant kallas. Förr kallades det för hjärntvätt.

"Systemskiftet i välfärden sker i det tysta". Kan bara konstatera att så är fallet. Det sker ovanför huvudet och bakom ryggen på medborgarna. Makten har skapat en attityd i samhället att man inte skall vara sjuk i onödan. Att det är fult att vara sjuk, arbetslös och pensionär. Regler har skärpts och bidrag sänkts. Rädsla är ett effektivt vapen att få folk att lyda och anpassa sig till det mesta. Sjukförsäkringstalen sjunker inte för att folk är mindre sjuka utan för att de inte vågar vara sjuka och för att de utförsäkrats. Vi har fått sjuknärvaro i stället. En stegvis nedmontering av välfärden sker när den inte utnytjas. Min uppfattning är att i ett demokratiskt samhälle är det folket som bestämmer vad de betalar till. Därför skall socialförsäkringar enbart ändras genom politiska beslut.

(S) MÅSTE DISKUTERA "DE EKONOMISKA STYRMEKANISMERNA"

Jag erinrar mig vad Ann-Marie Lindgren sa i en debatt på Skattebetalarnas Förening 2003. Då hade statskontorets chefekonom Richard Murray enkelt konstaterat att det inte skulle gå att höja skatterna tillräckligt för att täcka "behoven" i den offentliga sektorn.

Politiken styr genom byråkratier, som har att följa lagar, regler och rutiner. Utrymmet för sunt förnuft är minimalt och för kreativa initiativ är det nästan obefintligt.

I den privata sektorn belönas kreativitet, som gör tjänsterna effektivare, billigare, eller mer attraktiva. I senare fallet kan medborgarna frivilligt välja att betala något mera. Marknadens prismekanism styr utvecklingen mot sådant som medborgarna uppskattar.

Byråkratin reagerar på fel och brister, men de måste bli omfattande innan systemet reagerar. Om man levererar för mycket eller för hög kvalitet klagar ingen, så inga korrektioner sätts in. Att reducera kostnaderna utan att försämra servicen är nästan omöjligt.

Hon konstaterade att offentliga sektorn också måste påverka kostnaderna och därför måste man diskutera "de ekonomiska styrmekanismerna".

Hoppsan, tänkte jag. Inser hon att planekonomi inte fungerar? Inte ens i versionen Swedish light.

I så fall behövs väl inte socialdemokratin längre?

Vi är beroende av ECB och de stora länderna. Som det ser ut finns det inte mycket att välja på; skattebaserna kommer att minska. Minns någon hur Japans centralbank orsakade den sk Asienkrisen? (Se "The Princes of Yen" av Richard Werner) Inbillar vi oss att vi är bättre skyddade? Privatfinansieringen kommer oavsett vad vi gör.

INKOMPETENS OCH SKANDAL!

Det gnälls mycket på sjukvården. Men vilka är det egentligen som är sjukskrivna? Jo, det är ju oss kvinnor som har jobbat hårt och slitit ut våra kroppar för att den svenska sjukvården ska överhuvudtaget fungera. Vi slet hårt under 1990 - talet med stora omorganisationer och stora nedskärningar som på går ännu idag. Det finns många så kallade kvinnliga akademiker som Maud Olofsson kallar oss som flyr från vården och har omutbildat oss och hittat andra jobb där arbetsgivaren verkligen ser oss som en viktig resurs och inte anser att det är "för dyrt" att driva denna verksamhet. Hela svenska sjukvården är körd i botten och har egentligen gott i min egen mening gått i konkurs. Vilken verksamhet med egen förtagare skulle kunna år efter år efter år driva sin verksamhet med enorma ekonomiska nedskärningar. Det är egentligen ganska hårt och tufft jobb att vara personal i en offentlig sektor som är egentligen en viktig del av den svenska världfärden som en gång i tiden var på världsklass nivå. Nu är den körd i botten av enormt inkompetenta idioter som inte kan ett jädrans skvatt om ekonomi, sjukvård och världfärd. Senare påstår Alliansen att det så kallade oss kvinnliga akademiker ska få lättare jobb tex sjuksköterskor med deras skattepolitik. Kära svenska folket har ni inte fattat detta ännu då är det ganska illa att sänker man inkomstskatten då sänker man samtidigt finanseringen för den svenska välfärden därmed finns det inga pengar till att anställa friska som sjuka akademiker som icke akademiker. Det är skandal att vi har en finansminister som inte kan sin läxa hur det svenska världfärden är finanserad!