Bry dig inte om dina borgerliga medsystrars svek, Birgitta

Bara en fråga, Anna Kinberg Batra. Hade du barnflicka eller inte när du kombinerade dina "toppjobb" med småbarn?

Bra inlägg!

Mycket väl skrivet! :)
Tror Birgitta O kan bli ett vinnardrag för regeringen. Inte för att jag håller med i så många sakfrågor, men som person verkar hon vara både modig och engagerad.
Det är som sagt bara att ta med knodden - eller lämna hemma med mannen - precis som passar bäst. Skit fullständigt i vad alla andra tycker.

Möjligen har Ohlsson, Sigfiedsson och Batra själva blivit övergivna som spädbarn av sina mödrar. Hur kan man annars resonera så känslokallt? Som självupptagna karriärister utgår de bara från sina egna ambitioner och inte från barnets behov. Och när ska dessa gendertalibaner begripa att en far inte kan tillfredställa ett spädbarns behov på samma sätt som en mor hur många jämställdhetskonferenser de än rantar runt på? Det finns ett djupt psykologiskt och biologiskt samband mellan mor och barn i början av livet som kallas för symbios. Har ni hört talas om det? Bröstmjölken kommer inte från jämställdhetsministern utan från naturen. Barnets behov av symbios kan ingen samhällsordning förändra eftersom det finns i vår arvsmassa och är grunden för en harmoni livet ut. Men det förvägrar ni en hjälplös varelse utan att blinka. Att förneka barn en sådan tillhörighet under livets första år är enb skymf mot livet, men det fattar inte dessa karriärsrobotar. Bebisen ska tankas mellan mötena.Hellre skapa en ny generation som är lika känslomässigt avstängda som de själva är. Det visar bara på att människor som sökre makt ofta är emotionellt störda, oavsett kön. Så kanske det ändå är bättre med en far som bryr sig än dessa mödrar som saknar omhändertagandeinstinkter?

Toppjobb och barn hör inte ihop! Först barn och sedan jobbet eller tvärtom. Toppjobb kräver närvaro både fysiskt och psykiskt och med respekt för andra i den positionen, kan man inte hela tiden vara den som alla måste ta hänsyn till. Det självklart sunda är att moderskapets bestyr hålls utanför för den professionella sfären.

Sandro: En far kan mycket väl tillfredsställa ett barns behov i allt utom kanske amningen, men det går att lösa ändå. Jag vet inte vilka erfarenheter du har, men min fru och jag har delat på omsorgen från första dan, och släpat med barnen på både jobb och föreningsmöten. Än så länge tycks våra barn inte ha tagit skada, utan verkar vara både trygga och stabila.
Jag hoppas att Birgitta inte lyssnar på sådana som dig, men jag vet att det är svårt att ignorera alla gliringar och synpunkter. Jag har själv (trots att jag är kille) råkat ut för människor som vill använda mitt föräldraskap mot mig.

Grattis Birgitta Ohlsson!
Glöm dock inte att barnen behöver både närhet, lugn och ro den första tiden så låt mannen ta hand om Ert gemensamma barn.

//Markus
Pappamanualen.se

"... släpat med barnen på både jobb och föreningsmöten. Än så länge tycks våra barn inte ha tagit skada..."

Nej, är man egoist behöver man inte ta hänsyn till andra än sig själv och sina barn, jmalmros. Är det någon som blir störd av 130 dB barnaskrik rakt in i örat så är det deras huvudvärk...

Man tror inte det är sant att svenskarna är så stockkonservativa. Naturligtvis kommer det att gå bra för Birgitta och hennes man att ta hand om barnet. Pappan kommer ju att vara med hela tiden. Barn och föräldrar anpassar sig suveränt efter varandra.

Hon är inte där än...
För henne är en babis bara teori än så länge. Hon är där i praktiken om ett halvår.
En babis, är en levande människa, ens avkomma, en liten människa som behöver speciellt sin mor väldigt mycket, speciellt i början.
Birgitta resonerar som om hon kan almanacksföra en bebis behov av kontak, kärlek etc. Det handlar inte bara om mat och blöjbyten kära Birgitta!
Hon kunde lika gärna säga: "Den 18 juni kommer jag att bryta foten, går i gips i två veckor, men sedan är jag tillbaka i jobbet. Ja, det vill säga, jag är ju där under gipstiden också."

Det ska bli spännande att se om kvoteringsivraren Birgitta Ohlsson kommer att dela föräldradagarna exakt lika med sin man.

Förmodligen inte, eftersom det, naturligtvis, vore orimligt. Så det som verkligen är spännande blir att se hennes bortförklaringar.

"Alla andra måste dela exakt lika. Men inte jag, för jag och min man är så speciella. Vi är nämligen människor av kött och blod, snarare än statistik i ett excelark som alla andra."

Nu kommer det att bli drag i EU-politiken!
-Är bara rädd att Berlosconi anlitar Cosa Nostra eller Camorran för att stoppa Birgitta Ohlsson!
-Vad gör de rödgröna för att stoppa henne. Valet närmar sig ju!
-Go, Birgitta!
En frisinnad socialiberal som EU-minister!

-Sorry Mona, Ohly och Wetterstrand!

"...Vi har just nu en debatt om den moderata jämställdhetspolitiken. Men Fredrik Reinfeldt har redan gjort den viktigaste markeringen när han utsåg den nya ministern. Med vår politik ska man inte behöva välja mellan barnen och karriären. Papporna har ju aldrig gjort det. ..."

Jo... - Anna Kinberg Batra - men menar Du med detta att papporna skall bli gravida och amma (Ragnar ska börja amma) - istället för kvinnorna - undrar Josef B.

Jag hade ju visserligen hellre sett Anna Kinberg Batra som minister, för hon är så galen. Det ser man i blicken. Dessutom är hon gift med en komiker, vilket visar på karaktär och humor.

Barn mår bäst om föräldrarna mår bra. Föräldrar som slits mellan försörjningskrav och krav på att vara alla tillags, kanske inte mår så bra, sliter för att få ekonomin och deltider att gå ihop, hålla reda på scheman, arbetsrutiner hemma och dessutom med kollegor och karriär, (!!) wow, jag får vallningar och känning av mitt stressyndrom bara av att läsa om det. (Skönt att inte behöva gå igenom det en gång till.) Men skillnaden är stor mellan deltidsarbetande låginkomsttagare och de som har högstatusyrken och tjänar bra, den skillnaden heter frihet att välja. Jag är inte orolig över deras barn som säkert är trygga var de än befinner sig, låter riktigt Clarté.

Helt ratt! Go Birgitta!

Det sämsta med biologiska argument är det det finns lika många biologiska argument för som mot vad det nu än är man debatterar.

Ser man till människans historia så är det borgeliga hemmafruidealet en relativt kortlivad företeelse, som såg sitt ljus i samband med industrialiseringen. Det finns hur många böcker som helst om förmögna kvinnor som farit illa av att reduceras till ett bihang som sitter hemma och broderar, skriver poesi, spelar piano och gå på visiter. ”Nerver” var en vanlig åkomma. Barnen sköttes av tjänstefolk. Det är självklart att flickorna i fina familjer har reagerat, brutit sig ut, skaffat sig en utbildning och ett eget värde.

Kvinnorna i bondesamhället hade en annan ställning. Jordbruket var en kollektiv angelägenhet. Alla behövdes och fick göra sin insats. Traditionellt kvinnligt arbete som t ex textilframställning värderades högt i samband med bouppteckningar. Historieskrivningen har av tradition varit manlig, arvsreglerna har gynnat män osv och fattigt folk fick slita hårt. Jag vill inte idyllisera bondesamhället, mest påpeka att människorna var delaktiga och hade sitt värde. Behövdes kvinnan på åkern fick gammelfarfar vagga bebisen.

Efter andra världskriget hade hemmafru-idealet spridit sig på bred front i Sverige. Småbruken avvecklades och han blev industriarbetare medan hon var hemma, skötte hushållet och tog hand om barnen. Det dröjde dock inte så länge innan kvinnorna började tröttna på den här ordningen. De ville hemifrån, skaffade jobb inom den växande offentliga sektorn och familjen kunde skaffa husvagn eller sommarstuga.

Idag anser vi att barnledighet är en självklarhet, liksom barnomsorg. En kvinna ska och vill ha ett arbete. Det ger ett egenvärde och hon slipper vara beroende av en karl som försörjer henne.

Tidvis dyker det upp en ”jag vill vara hemma-fru”debatt, som i mitt tycke baseras på idylliska fantasier. Det är mysigt att gå hemma och pyssla lite i köket. Men ungarna växer upp och snart börjar de skolan och då är det slut på det myset.

Stenberg verkar ha blivit sentimental och sörjer att hon missat delar av sina barns uppväxt. Jag vet inte vad hon baserar sitt resonemang om att kvinnan ska hålla sig hemma på. Social fobi?

Några biologiska argument kan jag inte hitta. Det finns inga djur som beter sig så. Dinosaurier värper sina ägg och överger dem. När ungarna kläcks så är det upp till dem att klara sig själva, hitta mat och inte bli uppätna. Harar lämnar sina ungar i en lega på marken, rådjur likaså. Andra djurungar får följa sina föräldrar och sin flock så gott det går. Vissa apor hänger visserligen i pälsen på sina mammor länge, men mammorna ingår fortfarande i flocken och dess sociala sammanhang. Det enda djur jag kan komma på som sitter och trycker med sina ungar är en marsvinshona i en för liten bur och utan annat sällskap än ungarna. Detta beteende är inte helt naturligt. Finns pappa marsvin kvar i buren så hjälper han till och ta hand om ungarna. Finns flera honor i buren hjälps de åt med att ta hand om ungarna.

Jag har inte kunnat hitta några biologiska, historiska eller beteendemässiga argument som säger att Birgitta Ohlsson ska avstå från sitt jobb för att vara hemma med bebisen. De praktiska problem som ev finns går att lösa. Skulle hon känna att hon gjort ett misstag om 20 år, så är inte hon den enda som gjort ett felaktigt fel i livet. Den enda som kan ta ansvar för det är Birgitta Ohlsson själv.

Adam, inte bara hon som är galen. Läs lite av det Birgitta Ohlsson skrivit så kommer du snabbt inse att damen är skogstokig.

Heja dig Birgitta! Klart du och din familj väljer hur/vem som tar hand om ert barn. Delar inte din politik men tycker du verkar vara en klok person. Läs om mitt jämställdhetsarbete på http://opinionsbildaren.blogspot.com/

"Dra vagnen över kullersten", ja det säger väl allt...

Det blir väldigt okoncentrerat på ett möte när små barn är med. De kräver väldigt mycket uppmärksamhet av sin förälder och stör andra mötesdeltagare.
Detta går inte att diskutera bort.

Bra skrivet Anna! Förvånad över att så många tycker sig ha rätt att tycka om någons graviditet eller hur man ska bete sig som mamma. Jisses vad mycket fördomar det finns om hur mammor ska vara mammor. Tänk om bara hälften brydde sig om hur pappor är pappor.

Tänkte kommentera här men då slog det mig att jag är ju en efterbliven lantis med skorna på fel fot. Bryssel, Gamla Stan, politikerkarriär, mor, och barnflickor... nej det är för stort för mig.

Det här är en svensk debatt. Jag arbetar internationellt och de flesta har bara barnledigt i tre månader sedan går de tillbaka till jobbet med en barnvakt hemma som ofta inte är en flicka utan en tant. Ingen pratar om övergivna barn, känslokalla mödrar eller traumatisk uppväxt. Det är fint att kunna vara hemma länge med sina barn men man får välja själv hur man vill göra. Själv gick jag tillbaka direkt till jobbet med mitt första barn och lät min man vara hemma. Det kändes inte så bra efteråt så därför stannade jag hemma minst ett år med två följande barn. VI är alla i olika perioder av vårt liv. Låt människor göra som de vill och i världen finns det olika syn på vad som är nödvändigt eller inte. Lite perspektiv skadar inte.

Jag förstår inte diskussionen överhuvudtaget. Det är väl Birgitta Ohlssons ensak att ordna med de praktiska detaljerna. Går det så går det och fungerar det inte så finns väl någon annan som kan ta över. Så fungerar det för alla andra.

Det här är en debatt mellan stockholmare. Anna Kinberg Batra föraktar ju lantisar.

Jag förstår överhuvudtaget inte problemet. Barnet har väl en pappa?
Varför ska Birgitta ta med barnet någonstans när hon arbetar? Om Birgitta arbetar och har lön ska väl inte barnet med till jobbet?
Inte skulle vi acceptera att någon, man eller kvinna, tar med ett barn på ett icke politiskt arbetsplats så varför ska det ens diskuteras vad Birgitta och hennes familj gör. Barnet har två föräldrar. Birgitta arbetar, pappan är väl rimligen hemma med barnet under tiden. Vad är problemet?

ps
Man måste inte amma. Det finns utmärkt ersättning och man är inte en dålig mamma om man inte ammar/pumpar.

Många fina råd där "passa på och flyg mycket" ändå måste ta priset.

Skaffa er ett riktigt arbete istället för att profitera på demokration och komma med pekpinnar som ni saknar all moralisk rätt att ge!

Bra skrivet! Man blir fullständigt mörkrädd av de kommentarer Birgitta Ohlsson har fått. Vi vill gärna tro att vi lever i ett jämställt land, men hur långt har vi egentligen kommit? Ingenstans, kan man tro. Barnet i fråga har ju en pappa också. På vilket sätt skulle barnet skadas av att bli omhändertaget av sin far? Om fler pappor tog det ansvaret för sina barn skulle vi leva i en bättre värld. Ingen hade någonsin ifrågasatt en man som skulle bli pappa inom kort, om han skulle kunna klara av jobbet, eller påstå att han svek sitt barn.
Kör hårt Birgitta! Och Anna!

#31
Striden mellan könen.
Priset får vi alla betala med låg tillit och successivt otryggare barn som sedan växer upp till ännu otryggare vuxna.

Den onda spiralen utan att någon fattar varför folk har blivit mer narcissistiska och självupptagna.

Jag, jag jag jag.

Ett allmänningens dilemma medan ungarna studsar omkring på kullerstenen som förpackade objekt. Bråttom är det. Det gäller att vinna. Vinna vadå?

Lätt som en plätt att tillverka, framföda första barnet vid 34 års ålder, och samtidigt vara EU-minister, ett näranog dygnet runt jobb, flänga runt i Europa? Fan tro,t... Såg Birgitta Olsson i TV. TV-makeupen kunde endast nödtorftigt dölja blekheten och tröttheten. Ja, när det gäller att fortplanta sig har en jävla natur lagt hela bördan på kvinnan, där hjälper fan inte feminismen. De kroppsliga umbäranden undslipper icke ens en politiker. Birgitta Olsson är ju en bångstyrig dam, har ju inte alltid lagt sig platt för partledningen. Skulle inte förvåna om Björklund och Reinfeldt har utsett henne i den(o)fromma förhoppningen att hon skall knäckas. Rena kvinnomisshandeln....

Om vi bortser från barnet så finns det en annan aspekt i just detta fallet.

Det är ett tidsbegränsat uppdrag med hög arbetsbelastning.
6 månader är uppdragslängden.

Chansen att Birgitta kan jobba fullt fokucerad sista månaden innan och första (eller snarare de två första) efter förlossningen är minimal - det vet alla småbarnsföräldrar.

Därför är det rent av skamligt av Birgitta att acceptera uppdraget då det kommer behövas en vikarie under mer eller mindre halva tiden.
(det vore då betydligt bättre för uppdragets utförande att vikarien fick jobbet från början)

Men Birgitta sätter gladeligen sin egen karriär framför ansvaret gentemot sina uppdragsgivare: Vi skattebetalare.

"-gå ut och dra vagn på kullersten. Funkar utmärkt i både Gamla Stan, Bryssel och Visby, "
Dvs, med denna metod ligger barnet och kastas fram och tillbaka tills det blir så illamående och snurrigt i huvudet att det nästan kräks. Tänk dig själv! Till slut somnar barnet av ren utmattning!
Herregud!

Tänk om ungen får kolik. Då hjälper inga kullerstenar i världen. I varje människas kropp finns ett epicentrum där alla nervtrådar möts: Solar Plexus. Om barnet inte kommer i rätt fas med sina föräldrar och dom inte läser ungen rätt blir det fel i systemet och gallskriken = överlevnadsångesten kommer.

Det går med andra ord fort att skapa kolik och en ond cirkel är sluten. Och det hela startar i stress och oförstånd. Och råden kommer: Det går över om några månader.

Vi lantisar är smartare än ni stockholmare när det gäller att ta hand om barnen. Vi sätter inte våra egna egon framför våra barn.

Det visar sig nämligen när barnen har vuxit upp.Undersöknngar har visat att lantisarnas barn är mycker mer psyksiskt stabila.

OM BO o barnets pappa tycker att det ska gå så är det väl färdigdiskuterat, eller?! Vem fan frågade Tomas Östros som fick barn som minister om det skkulle gå? INGEN! Kanske går det inte av en eller annan anldening o då får hon väl ändra sit
beslut sen. Eller så funkar det bra och då rullar det på. de kommer sen givetvis att ha råd m barnflicka om så är. Vilket svammel, man bestämmer väl själv?! Själv hade jag gjort ett annat val men det är ju jag det.

Bra skrivet Anna.Jag har drivit företag i flera år och haft barn. Vem äger problemet om jag som mamma mår bra så mår mitt barn bra. Min dotter har hängt med på styelsemöten och jag har stått på mynttorget med barnvagn och kämpat för småföretagen.

Lycka till Birgitta livet som mamma är underbart.

Jur dr Klamberg, hennes make, har säkert tid att ta hand om barnet kombinerat med sin forskning. Jag tycker det är utmärkt att hon blir minister och mor samtidigt. Vi lever 2010, inte 1910.

Det är en gåva och rikedom och den största lycka att få barn.
Det är inget självklart, inget enkelt utan är befäst med ett livslångt åtagande i form av kärlek, tid och engagemang.
Ju mer vi ger desto mer får vi tillbaka.

Tänkte på Birgitta Ohlsson, FP
-"Barnet är planerat och jag har en modern man." säger Ohlsson.
Man Kan Undra.
Att vara gravid och att föda fram ett barn, ett nytt litet liv, är den mest omtumlande käslostorm en kvinna kan uppleva, en massa förut obekanta hormoner invaderar din kropp vare sig du är hemma eller i Bryssel.
Jag, om nån, vet hur viktig pappans roll är och gratulerar alla dagens fäder som verkligen vill betyda nåt och spela en viktig roll för sina barn.

Men jag undrar vad som händer med kvinnor som Birgitta Ohlsson som inte har förstått nånting av storheten i detta.
http://soldatmamma.blogspot.com

Det diskuteras om FN: s Barnkonventionen, om barnets bästa, ska gälla som lag i Sverige. Hur gärna än feminsterna förnekar biologin kan i n t e evolutionen vika för deras genuskonstruktion. Fortfarande är vi arten Homo Sapiens. Naturen bara är. Och nu ställs en bebis rätt till tid, närhet, omsorg och välbefinnande, dygnet runt, mot en hänsynslös och dåraktig maktkonstruktion.

Svårt att se hur man ska kunna bygga em bra anknytning till barnet när man samtidigt gör karriär. Har sett många tragiska exempel på barn som fått en otrygg uppväxt med föräldrar som inte sätter barnen i första rummet. Förträngda modersinstinkter mår ingen bra av vare sig mamma pappa eller barn. Men visst kan man växa upp utan en närvarande mamma.
Har själv alltid varit avundsjuk på kompisar med mammor som prioriterat dem först .

Så länge Birgitta Ohlsson har synpunkter på hur jag och alla andra svenskar lägger upp vårt föräldraskap, och dessutom vill tvinga oss att dansa efter hennes pipa genom lagstiftning, så får hon nog finna sig i att vi åtminstone har rätt att yttra oss om hennes föräldraskap.

Hade jag haft samma makt över hennes liv som hon har över mitt, hade jag svarat med samma mynt. Nu får jag nöja mig med att påvisa hennes hyckleri på Newsmill.

Anders: Bra! Hon har ju makt över oss! Glömde det. Förskräckligt! Vad skulle hon göra om hon vore en kvinnlig sopåkare? Skulle hon ta med sig ungen och amma bland soporna på flaket? Alla andra kvinnor använder sig av föräldraförsäkringen. Men det behöver inte eliten i politikeradeln. Den nya överklassen använder oss i massan för sina egna behag. Det här med att få barn är väl ingenting. Det kan man sköta med lillfingret. Men hur blir jobbet skött? Deras uppdrag som vi var och en betalar för?

Riksdagskvinnorna får ta med sig babysarna på jobbet hur lättvindigt som helst. Har dom med sig hundarna också? Så kan inte andra göra. Nä, tyvärr men jag tycker det är för jävligt och vill inte betala ett öre i skatt till Ohlsson och Batra och deras självgoda och präktiga excesser.

Är det ingen som tänker på att Sveriges regering har ansvar för att fatta ganska viktiga beslut. Hur bra går det med en gallskrikande unge i rummet? Jag tycker att det är ett fruktansvärt ohyfs att ha med spädbarn på möten. Det är hänsynslöst mot dem som förberett mötet och vill få ut något vettigt av det, det är också hänsynslöst gentemot alla dem som är påverkade av vad mötet fattar för beslut om frågor och ärenden inte kan bli belysta, diskuterade och värderade på ett fullständigt sätt pga att någon måste gå ut och amma under mötet. .

Det är inte svårt att förena moderskap och arbete när man befinner sig i en så privilegierad position som parlamentariker, eu-kommissionärer och regeringsledamöter. För dem är det inga problem att ta med barnen till arbetet och – vilket vi ju har flera exempel på – låta medarbetarna hjälpa till med passningen. De kan vara borta utan att behöva riskera löneavdrag, och för parlamentariker finns möjligheten att ta ut föräldraledigheten under mandatperioderna och sedan gå i tjänst fast man är hemma under ferierna. För majoriteten medborgare gäller andra villkor.

Jag tycker det är lite sorgligt att man inte vill vara hemma med sitt nyfödda lilla spädbarn och fokusera på det som är viktigt just i den perioden i livet. Vi har ju en föräldraförsäkring i Sverige. Man behöver inte jobba och ta hand om sin baby samtidigt. Eller det kanske är det som regeringen vill, vid närmare eftertanke. En annan sak också: Man vet inte hur ens baby (eller hur man själv) fungerar förrän den kommit ut ur magen. Man kan planera att leva på som vanligt och så kommer det en liten krabat som inte alls vill ta flaskan, bara för att nämna ett praktiskt exempel. Då är de utmärkta ersättningarna inte till så stor hjälp. Jaja. Alla gör ju sina val. När jag blir en gammal gumma som tänker tillbaka på mitt liv, kommer jag iallafall vara lycklig över att jag fick vara tillsammans med min lille son utan att behöva stressa runt halva jordklotet på en massa jobb. Hej på er!

En praktisk fundering: Hon är ju EU minister vilket antagligen betyder en massa resor runt om i EU, förmodligen varje vecka. Efter 6 månaders graviditet är det väl inte ens säkert att hon bli ombordsläppt på ett reguljärflyg. Hur ska hon lösa detta? Eller kanske dom åker med regeringsplanet överallt? Eller buss?

Bra skrivet och i mångt och mycket håller jag med dig. Visst ska en kvinna kunna jobba trots att hon är gravid eller har småbarn. I princip.

Det som dock sticker lite grand i bakhuvudet är det faktum -ja faktum- att antingen arbetet eller barnet inte kommer att få den uppmärksamhet de förtjänar. Vi får antingen en dålig minister eller en dålig mamma här.