Att finnas för sitt barn

Är man egotrippad feminist är det nog bäst om barnet lämnas bort till någon som har empati.

Nu är ju detta inte det enda som skiljer människan från andra däggdjur. Andra däggdjur har ju t.ex inga psykologer eller ägnar så stor möda åt att lägga sig i och moralisera över vad de andra djuren har för sig.

Det ovan skrivna är romantiskt trams. Var själv en deprimerad förälder, men maken till glad unge fick man leta efter. Allt är inte fastlåst utan människor har förmåga att justera sig till varandra. Och barn är från första början självständiga varelser.

Re:#3 Romantiskt trams?
Nu råkar det vara forskning som är allmänt vedertagen men du kan fortsätta leva i din "lull-lull" värld då. Bara för att just DU råkat ha haft en unge som är glad, deprimerad förälder till trotts innebär ingenting. Forskning visar helt enkelt uteslutande på att en föräldern närvaro i barnets unga år är helt avgörande för barnets framsteg. Punkt slut.

Håller med Bo T.
Birgitta är inte där än, hon kan inte ens läsa sig till vad det innebär att bli mor.

Ska hon åka in till sjukhuset för att föda?
Vilken tid? Hon har förståss skrivit in tiden i sin kalender.

Himmel, vad onödigt. Hon kan väl gå in i lunchrummet och föda, när alla ätit lunch och gått ut.....

Inget av det du skriver motsäger Birgittas val att låta pappan ta huvudansvaret för barnet.

"Om varken modern eller fadern är fysiskt eller psykiskt närvarande kommer det att få ödesdigra konsekvenser för barnets utveckling."

Men barnets pappa tänker ju vara 100% närvarande.

"Om vi utsätter det lilla barnet för separation, må vara bara några timmar, ökar stressnivån radikalt, vilket hämmar hjärnneuronens utveckling."

Oj, då! Då måste alla barn vara skadade eftersom det i de flesta fallen är en förälder (far eller mor) som lämnar barnet varje dag och åker till arbetet. För du menar väl ändå inte att det bara är mammas separation med barnet som räknas?

"För barnet är det viktigt att få knyta an till sin förälder/föräldrar, någon som känner barnet och som kan avläsa dess behov."

Är inte pappan en förälder som kan avläsa barnets behov?

Jag är själv ett barn på tolv år och jag har upptäckt att de tre första åren behöver man sin mamma mer än sin pappa! Jag har själv fyra småsyskon så jag vet. Klart man älskar sin pappa lika mycket men när man är en bäbis är det ju mamma som gäller:) Hon har maten och hon är mamma. Och att vara mamma är en helt speciell uppgift som är svårare än de flesta jobb!

Det värsta är att om hon skulle vilja skiljas med honom så är det med all sannolikhet hon som kommer få barnet då 80% av vårdnastvisterna slutar på det sättet, män/pojkar bli inte en manskvinna när kvinnor är som mest fruktbara så vill dom ha en alfa hane inte en "stanna hemma med barnet" hane. gå inte i fällan som feministerna har lagt, människor som ser barn som ett av männens sätt att förtrycka kvinnor ska inte få säga vad som är och vad som inte är bra för ett barn.

Att bli mor innebär att man förstår: jag har ett barn i magen, jag påverkar dess liv redan nu, jag ska föda fram det barnet och bli mor till det vilket innebär att ta hand om barnet, se till barnets bästa och livet blir aldrig det samma igen.
Det är många som inte orkar fatta det och lägga andra saker lite i skymundan ett litet tag. Det är tragiskt.
Detta utesluter inte pappan alls men en mamma har en större fördel i början. Barnet känner igen hennes lukt, röst och en kvinna kan amma.

Jag vill inte säga att Birgitta Ohlssons val att ta jobbet och samtidigt skaffa barn är fel, jag tycker att man skall kunna göra både ock, men att det krävs otroligt mycket utav båda föräldrarna i detta fall för att inte barnet skall skadas. Det krävs en stor medvetenhet om hur barn i mycket liten ålder påverkas av föräldrarnas agerande, med den medvetenheten tror jag att man kan göra både ock.

Tyvärr har de flesta föräldrar inte den medvetenheten, det är alldeles för få som har en aning om hur ett litet barn påverkas. Jag tycker att det är viktigt att man undervisar mer om denna typ av problematik, utan att det för den skull blir en fråga som gör att kvinnan måste stanna hemma och inte kan arbeta. Frågan är så mycket mer komplex än att enbart handla om huruvida man som kvinna kan skaffa barn och samtidigt kan göra karriär.

Jag tror nog inte att det bara är barnet som riskerar att skadas utan även Birgitta Olsson. Det riskerar att bli konsekvenser om man går emot de naturliga instinkter som även däggdjuret människan har. Undrar hur mycket av fenomentet utmattnings deppression som egentligen bottnar i att många kvinnor tvingats lämna sina barn på dagis alldeles för tidigt till dagis. Man orkar hålla skenet uppe några år, men förr eller senare säger kroppen i från.

Jag förstår inte vart problemet ligger? Bernhardsson skriver ju själv att det är viktigt med en närvarande _förälder_. Då duger det väl bra med pappan?

Men BIRGITTA BERNHARDSSON och alla andra som har åsikter om Birgitta Ohlssons barn GE ER.

Det är ju inte så att hon kommer att sätta ut ungen i skogen så fort den är född. Och Birgitta Ohlsson har säkert koll på att föda innebär sjukhusvistelse och är säkert beredd på detta.

Varför är det så hotfullt med en kvinna som säger "jag tänker föda barn och göra karriär samtidigt och min partner stöttar mig till 100 procent"?

Birgitta Ohlsson är en modig och modern kvinna som vågar vara just det, kvinna och modern. Och jag tror hon kommer bli en fantastisk mamma för sitt barn, just genom att visa att det går att bilda familj och göra karriär samtidigt.

Heja Birgitta Ohlsson och bu till alla som vill trycka ner dig bara för att du vågar ta kommandot över ditt eget liv.

Så vitt jag vet är inte Birgitta Ohlsson den första att föda barn på jorden och heller inte den första att återgå till ett arbete kort därpå. Ett arbete som förvisso är intensivt men i högre grad flexibelt än vad en vanlig arbetare har. Hon är dessutom gift med en man som verkar vilja lära sig hur man byter blöjor, matar och tar hand om ett barn till skillnad från tidigare generationers pappor. Så anknytningen borde ju gå på ett ut även om Birgitta skulle behöva jobba över någon kväll. För författaren till texten nämner som redan sagts av andra kommentarer inget om att moderns anknytning skulle vara viktigare än faderns. Birgitta ska inte heller ta jobb som straffånge i gulag utan kommer ha ett ovanligt men reglerat arbete med semester(lång), lediga helger och kvällar.

Jag har mycket åsikter om Birgittas Ohlsson som minister men att hon skulle vara olämplig för jobbet p.g.a. hon är kvinna och ska föda barn framstår inte bara som trivialt utan som hänsynslöst trivialt. Låt henne avgöra vad som är bäst för sig och sin familj och ha istället åsikter om hur hon utför sitt arbete som minister. Hennes roll som mamma har jag fullt förtroende för.