Svenskarna borde skilja sig mycket oftare

Borde skiljas oftare...?!! Hahaha!!

Har inte Sverige redan världens högsta statistik på skillsmässor - och då räknas ju inte alla samboförhållanden in alls! Alla skijer ju sig hela tiden.

Nej du Gyllenhammar, jag tror inte att skilsmässor är lösningen på olycklighetsfrågor. Vad sägs istället om att comitta sig och stå pall ibland och inte hela tiden känna "vad är det jag känner just nu"...

Kärlek uppstår inte ur ett vakuum utan genom att man är tillsammans och svetsas ihop. Och utan en trygghet i förhållandet - att man vet att båda stannar - kan man inte vara helt ärlig, för annars har man ju hela tiden ett hot ovanför sig om att "han/hon kanske lämnar mig om jag....".

Och sedan måste den här individualistiska "barnasjukan" om att "han/hon MÅSTE ta mig som jag ÄR" bort - det är barn som kan kräva detta av sina föräldrar - ovillkorlig kärlek, men it take´s two to tango, så man måste banne mig försöka anpassa sig lite också.

Svenskar - anpassa er till era partner, ger relationen plats och TID och comitta er - det är 50% känsla och 50% beslut att få äktenskapet att funka.

...att skiljas mer...geesus...hehehehehehehe!

Jag tycker fan att det är på tiden att folk slutar skaffa barn! Dom står ut till ungen är 18 månader - den jobbigaste tiden - och ingen vill göra grovgörat med att jaga ungen. Ta hand om den. Då skiljer dom sig. Nä, det är för mycket egoism i omlopp!
Tänk, efter före innan ni gängar ihop er och bara tror att allt är lust. Det är nöd också...

P.S. Det är synd om barnen som ska bo en vecka där och nästa på det andra stället i rättvisans namn! Men barnen har ju ingen talan. D.S.

Om nu vuxna människor, inte längre vill idka samliv och råkade ta av gummit(spola ner P-pillret och det bidde bebis, varför i hela friden ska barnen flytta in och ut mellan föräldrarna. Fullständigt idiotiskt. Det är NI vuxna som ska flytta ut och in. Barnet ska bo på samma ställe hela tiden. Barnet bad aldrig om att få komma till! Att barnet ska känna trygghet är det viktigaste, därmed också rätten till sitt boende. Det är inte barnet som ska packa kappsäck, det är föräldrarna. Sug på den du!

Det handlar om en förmåga som vissa har och andra inte har.
Gåtans lösning ligger i det tidiga skedet. Att hitta rätt ! och att dessutom ha förmågan till ömsesidig ömsesidighet.

Cecilia gör generalfelet att tro att andra människor är som hon. Det finns orsaker till hennes misslyckanden och nu vill hon dela detta misslyckande med alla andra.

Inget vet exakt orsakerna bakom våra förmågor som människor. Som vanligt handlar det om en mix av gener och miljö.

Cecila skall troligen läsa Hemligheten och Anknytning i Praktiken istället för att torgföra sina personliga misslyckanden som något allmängiltigt.

Vart kommer barnen in sjöng Hansson De Wolf United för många år sedan. Vissa öron var bevisligen stängda.

Okunnigt och dessutom omoget och nästan pubertalt från en vuxen kvinna.

Bra skrivet, håller med om nästan allt, synd bara att Cecilia var tvungen att falla för det politiskt korrekta trycket och propagera för miljöpartiet mitt upp i alltihop. Hon hade väl blivit utsparkad ur författargemenskapen annars förmodar jag.

På de gamla insändarsidornas tid hände det att redaktören själv fixade fram lite torr bark för att få bättre fyr i brasan. Det bästa fnösket var en artkel om fördelarna med plågsamma djurförsök. Som god tvåa kom inlägg ned avvikande meningar om sex och samlevnad.

Kalla mig konspirationsteoretiker, men Gyllenhammar har provocerat i dessa spalter förut. Tillsammans med Jessica Sandén kickstartade hon Newsmill genom att ställa jämställdhetsdebatten på huvudet. Nu tar hon nya tag med skilsmässan, grunden för så mångas oro och vånda.

När jag ändå är igång kan jag ju för all del bidra med en kommentar även i sak: den som vill "våga" och "njuta" på Gyllenhammars vis har ingen anledning att svära troheteden. Vissa svenskar borde låta bli att gifta sig mycket oftare.

Det finns människor som är så egotrippade att de inte kan leva ihop med någon annan vuxen.( Gyllenhammar beskriver sig som en av dem, eller bara provocerar hon? Det där med miljöpartiet tyder på det.Egotrippad är hon dock!) Dessa människor speglar sig ofta i det offentliga rummet och försöker pracka på oss sin egoism.

När Birro skriver i dagens Expressen: "Människor sitter mitt emot varandra med russinskrynkliga ansikten och i blicken tvärsöver köksbordet ryms ännu ömhet och åtrå efter alla år, ryms kärlek och längtan, trygghet och innerlighet. Det är det största som finns."
Så är det lätt att hålla med honom.

Tvåsamhet är mer värdefullt än alla pengar, berömmelse osv i världen.
Relationen med EN partner och barn är verkligen värd att satsa på. Det ger LYCKA, verklig LYCKA.

Artikeln har fel rubrik. Det borde stå "EGOTRIPPENS LOVSÅNG".

Det ska bli intressant att se vart den här debatten om tvåsamhet leder. Är det ett samhällspräglat levnadssätt, eller är det ett naturligt behov?

Kommer de nya generationerna att gå utanför tvåsamhetens ramar och skapa en ny ägande livsstil, "den ensamma individen". Ifrån mitt perspektiv skulle det se sorgligt ut. Men kanske är det för att mitt tankemönster är så präglat av normens perspektiv...

Tvåsamheten är inte naturlig, utan en konstruktion, som måhända var nödvändig under bondesamhället. Enligt biologerna varar mänsklig kärlek inte längre än 3.5 år. Detta är fakta. Sen kan man diskutera huruvida giftemålet ska ses som ett fängelse man aldrig får lämna på några villkor, eller som ett kärleksbevis som det är tillåtet att utträda från ifall kärleken ebbar ut. Där finns inga rätt och fel, det viktiga är att man förstår och är uppriktiga mot varandra. Huruvida man skaffat barn bör förstås här vara en relevant faktor.

Glenn
Tvåsamheten en konstruktion. Brukar du inte hänvisa till vetenskapen.
Är det inte betydligt mer sannolikt att tvåsamheten i grunden är en normalfördelad evolutionär egenskap som mer eller mindre förstärks av den omgivande bio/sociotopen.

Låt mig påstå: Multiplicera genetiska anlag * anknytningsschema = behov/förmåga till bestående tvåsamhet.

Det är väldigt lätt i dessa diskussioner att man bara utgår från sig själv och så tror man att alla är lika. Det är ju inte utan orsak att vissa ständigt separerar och andra lever i tät tvåsamhet under 60 år.

För barnen är det optimala två vuxna föräldrar som har förmågan att leva i ömsesidig ömsesidighet.
Men vissa (många) klarar inte detta och då får vi försöka göra det bästa av detta.
Men att gå ut och säga att folk skall skilja sig är enbart genomkorkat.

Bättre vore om vi hade kunskap om oss själva.

Klassiker: kulturtant blir gumsjuk, träffar "spännande sydlänning", lämnar man och barn och börjar propagera för nya samlevnadsformer... Zzzzzzzzzzzzzzzz

Varför är det här så provokativt?

1) Vi är sekulariserade. (det finns inget högre ändamål i tvåsamhet)
2) Mår verkligen barnen bra om deras föräldrar inte mår bra?
3) Varför måste vi 'försvara' kärleken? Låter helt desperat för mig när folk kastar ur sig ord som egoism... Antingen har man en partner livet ut eller så struntar man i det. Det första alternativet är överrepresentarat i media så gyllenhammar nyanserar bara läget lite.

Ur artikeln:
"vi har gått i stå, kört allt i botten men vi har haft kul på vägen och häftigt och jag har lärt mig massor.

Jag tänker inte lära av misstag, för det har inte varit ett misstag"

Det var lite kul och motsägelsefullt på något vis :-D.

Annars är det väl gott och väl att Cecilia gör som hon vill, men måste alla andra också göra så? Isåfall blir det lika illa som att alla "måste" leva i ursprunglig kärnfamilj.

Resten vibrerar av lust och vilja, men är kanske lite tunt som riktiga resonemang.

http://niklasstromstedt.blogspot.com/2008/10/nej-den-har-gtt-snder-kp-en...

Destruktiva förhållanden ska man naturligtvis bryta upp från direkt.
Jag håller dock inte med om att folk skulle bryta upp i så liten grad som Gyllenhammar menar. Snarare är det väl så att de yngre generationerna gör just det. Jag får intrycket att folk idag snarare bryter upp för lätt, att de har för höga förväntningar på den andra partnern och ger inte förhållanden en ärlig chans. Alla relationer kräver arbete, och det gäller både kärleks- och vänskapsrelationer. Men i dagens "Nextopia", för att tala med ekonomprofessorn Micael Dahléns term, är vi inte gjorda för leva i nuet och ständigt på jakt efter något nytt och bättre, vilket innebär att vi inte orkar eller vågar ge det gamla en chans att utvecklas till något bättre. Det är ju mycket enklare att välja något nytt på den potentiellt ändlösa marknaden av partners som på nätet kan finnas ett klick borta. Men jag tror Dahlén har delvis fel i att essentialisera människan till en varelse som ständigt hoppar från tuva till tuva. Vore vi sådana skulle vi aldrig kunna klara av att fostra barn eller arbeta överhuvudtaget. Vi har dessutom klarat av att leva i samhällen utan den enorma och helt oöverskådliga mängden intryck vi har i dagens samhällen. Vi har ett förnuft och med det kan vi lära oss hantera informations- och möjlighetsoverloaden. Med undantag av destruktiva relationer kan det nog i en del fall vara mycket modigare och lönsammare att arbeta och ge relationerna en ärlig chans. L´amour - c´est travaille!
Om Nextopia i Dagens Nyheter
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=843255
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=837206

Får jag bara tillägga att jag med relationer och förhållanden inte syftar enbart till den heterosexuella tvåsamheten. Även polyamorösa förhållanden kräver arbete.

Ibland får jag intrycket att en del går in och ut i relationer i en slags flykt från dem själva. Alltså, istället för att bearbeta de egna problemen så försöker de fylla eller dölja något inom dem själva med hjälp av andra människor, som när detta inte lyckas får ge plats för någon ny. Behöver jag ens påpeka att jag inte utgår ifrån att just Gyllenhammar, som jag inte känner, gör det!? Och jag hoppas inte att jag gett intrycket att jag skulle se det som något självklart omoraliskt att människor byter partners i en rasande takt.

Det är konstigt med Cecilia Gyllenhammar, precis som i artikeln som skrevs med Jessica Zandén, är hon ivrig att framstå som framsynt, modern och förmodligen också provokativ. Och precis som i den artikeln är det svårt att avgöra vad hon egentligen är ute efter. Men det tycks som om hon i oss andra ser ett stort antal människor som är okunniga i konsten att leva i ett förhållande. Nu vill hon undervisa oss.

Ändå finns ju misstanken där: det kan ju också tänkas att det finns ett värde i att hänga kvar, att vårda sin relation och i att inte ge sig så snart det är tungt.

Men det är ju faktiskt inte det hon säger som är speciellt. Det är hur hon säger det: hur hon anammar ett ovanförperspektiv och inte visar ett uns av ödmjukhet mot andra synsätt.

Och sist måste det vara trist att försöka agera som nytänkare när det reaktionära lyser som en fyr i svammelhavet.

Var det inte Jung som sa nåt om att människans tragedi är att den söker svaret utanför sig själv och inte inom sig själv!?

Jag förstår till att börja med inte varför man ska gifta sig över huvud taget. Hur kan man skriva ett kontrakt att man ska älska varandra för alltid? Hur kan man göra en affär av kärleken och förhållandet? Och sedan, när jag känner att jag inte får ut någonting över huvud taget av relationen, varför ska jag då stanna? Varför ska jag vara kvar i ett förhållande där det är 90% kämpa och 10% kul? Nej, då vill jag ut och andas, njuta av livet, känna att jag lever till 100%!

Ni som har vågat ta steget vet precis vad jag menar :) Ni som lever i en trist relation som inte ger någonting utan mestadels bara tar, en relation som urholkar era själar i vilken ni har kompromissat så mycket att ni inte ens vet vilka ni själva är längre, ni går miste om något.

Ännu en god dag yxskaft artikel från någon tycker att resten av världen skall anpassa sig till dem och spelar upprörd över att resten av mänskligheten inte förstår att se på livet som de gör, på det rätta sättet.
.
Jag, jag, jag … varför skal jag behöva ställa upp och visa ansvar för andra människor jag och min förvirrade jakt på ”lycka” är väl det enda som betyder något. Visst tycker jag att alla skall må bra men det får ta mig tusan inte krävas något av mig.
.
Att människan mår dåligt av sin skilsmässa är nog ganska normalt och inget man kan projicera på att omgivningen har fel inställning. Förövrigt har artikelförfattaren helt normala misstämning över sin skilsmässa ganska litet allmänintresse. Hon borde söka hjälp, gå i någon sorts terapi i stället för att skriva intetsägande artiklar. Men om det hjälper ställer vi förstås upp och ögnar igenom artikeln.
.
För de allra flesta går sådana här misstämning/depressioner över efter ett tag, författaren kan se fram emot att inte se världen som om ett ”grälsjukt litet samhälle” där folk gör dessa grimaser och bekymrade miner.

En (egotrippad)dåres försvarstal. Men det behövs inte. Vi har hört det förr, skuld omvandlad till livsglädje. Gäsp.

Det konstiga är att vi som lever i äktenskap förväntas vara generöst inställda till de som betraktar äktenskapet som slit-och-släng, medan det bara är modernt och upplyst för den gruppen att håna äktenskapet.
-
Nåväl, personligen tror jag på tvåsamheten. Jag älskar min fru och mina ungar och vill leva med dem.

Dampande föräldrar får dampande barn. Det sitter i generna. Om föräldrarna är gifta eller skilda osv har ingen betydelse.
|
Det viktiga är att man sorterar bort rötäggen innan man bakar sockerkakan.

Många som har recepten hur kakan ska bakas och säger till andra hur den ska va?!
Vi människor är olika och trivs olika, vi har olika förmågor att välja rätt eller fel, men fortfarande ska man vara två som är överens om lyckligheten i fortsatt samvaro.

Jag själv skulle inte ingå äktenskap då jag tycker att det är "konstigt", inte tror jag på gudar eller kyrkor heller, däremot ett bra juridiskt avtal. Vi alla är fria människor och ska kämpa ihop om båda vill.
Som kvinna har jag svårt att se mig vinna något på ett förhållande med barn där jag hittintills bara arbetat mer och förväntas mer utav exempelvis hans släkt.
Nä, separerade, där mannen får ta sitt eget ansvar ger mig liv att inte behöva dö i förtid.

Alla dessa självgoda och egotrippade singelmänniskor som vägrar att ta ansvar.

Jag tänker/vinner alltså jag finns/rör mig... Utan vinst skulle världen/evolution stanna. Det är jag övertygad om. Overtygad om det då är jag också övertygad om att det som lockar människor till varandra är ju alltid nån sort vinst. Man kan kalla vinsterna som man vill, men det generiska namnet är ORGASM. Den Stora Smällen var den första och den största. En gudomlig orgasm! Ingenting i naturen skulle föröka sig utan orgasm/vinst, inklusive på cellnivå. Fan, varför ska jag dela mig nu när jag har det sä skönt! I resumé: man kanske borde bygga upp sina relationer i samband med det man lockas av. Men själv klart med hänsyn till tredje personer...

Håller med. Och inte. Gräset är inte grönare på andra sidan. Frihet och singelliv kan bli ångestfyllt och det är jobbigare att jaga kickar ensam än tillsammans med någon. Vi människor är lata till vår natur och måste ta i lite för att få ett lyckligt liv. Sen säger jag inte att man ska tvinga sig att älska någon. Men om man börjar tidigare att samarbeta och hjälpa varandra istället för att utnyttja varandra, lägger det grunden till att man inte behöver känna efter om man älskar eller inte.

Främsta argumentet för skilsmässa brukar vara just att "om föräldrarna inte mår bra så mår barnen inte bra". Men vem har ansvaret för föräldrarnas välmående då?? FÖRÄLDRARNA! Man "hamnar" inte bara i ett dåligt äktenskap, man gör en del val som leder en dit. Nu är vi alla bara människor och att leva i en harmonisk relation kräver en j-vla massa - det är otroligt svårt och ingen bör dömas ut för att man misslyckas och skiljer sig. Men vi kan inte skylla på samhället / partnern / grannen eller någon annan för att vårt äktenskap inte håller - det är VÅRA val och handlingar som leder dit. Och det är barnen som får betala priset. Som sagt - det är otroligt svårt och tufft ibland att leva i tvåsamhet och det är fullt förståeligt att många inte klarar det. Har man inga barn så, fine, men för dem som har barn bör man inte hylla och eftersträva skilsmässan och det fria obundna livet. För visa mig den unge som säger "jag vill hellre att mamma och pappa skiljer sig än att de är sams och bor ihop".

tvillinganna
Jag kan inte annat än hålla med dig att detta argument mer känns som självrättfärdigande än insikt. Hur många barn har inte mist en bra föräldrakontakt till följd av dessas självupptagna bejakelser och ursäkter. Jag uppfattar Gyllenhammar mer som en självförbrännande person än någon som gör övervägda val med familjen bästa för ögonen.

Vissa människor växer aldrig upp utan förblir eviga tonåringar, oförmögna att ta ansvar och att se bortom sig själv. Tragiskt på sitt sätt, men varför måste dessa människor tvunget skaffa barn och blanda in i alltihop också? Kan de inte skaffa hund eller akvariefiskar i stället som de kan leka med när det passar dem?

Alla skillsmässor är ett misslyckande. Delad glädje är dubbel glädje och motgångarna blir betydligt tyngre att bära för en ensamstående förälder, vad är det för positivt med detta?

jag vill skiljas. Jag vill hellre x. jag känner. Jag jag jag. Leva sig själv till behag gör man som singel. Det är då man lär känna sig själv och väljer en partner därefter. Man kan inte reklamera en familj. Det handlar om andra människor än en själv och deras liv, familjelivet präglar folk i åratal. Jag är inte viktigast. Och ska vi tala om barnen skulle de må bäst av att se konstruktiv problemlösning och att ha mamma och pappa boende tillsammans.

Hur kan man diskutera om "man" skall skilja sig? Ett barn har hellre två lyckliga gifta föräldrar än två olyckliga skilda! Ett barn är hellre lyckligt än olyckligt. Ett barn har hellre två föräldrar som kan bekräfta det , allt det känner och tänker, än en frånskild känsloavstängd neurotisk mamma och en frånvarande pappa. OK?

Två lyckliga föräldrar skiljer sig inte. Varför skiljer sig så många? Varför är de inte lyckliga?

Jag vågar påstå att det är för att man inte accepterar vad man känner!

Man vet inte ens vad man känner, utan redan innan man blir medveten om det så börjar man hitta yttre orsaker i en det ena och en det andra. - Om du bara tog ditt ansvar! Om du bara älskade mig tillräckligt! Om min sexualitet bara fick vara som den är! Om jag bara fick vara den jag är! Om jag bara dög som jag är! Med alla mina känslor och behov! Om du bara älskade mig, eller åtminstone accepterade mig!

Men det börjar alltid med att låta sig själv vara den man är. Att kunna trösta sig själv, lyssna på sig själv, alla små signaler, utan att dömma, utan att förklara, utan att hålla fast och utan att förkjuta.

Men hur många barn lär sig det nuförtiden?

Jag har först nu idag den 24/8 2009 läst din artikel daterad 18/10 2008, Cecilia ! En hel del stämmer med min egen syn - trots en viss åldersskillnad - och en viss skillnad i uppväxtförhållanden - om någon skulle vara intresserad - så kan man läsa mina kommentarer till Åsa Mattssons artikel "Kärleken kan inte...." (Dock : jag är i 70-årsåldern - och mina förväntningar är ej på långa håll identiska med dina!) - men bara en sån sak som du nämner - att tänka fritt ... bara en sån sak... att följa sin inre känsla - bara en sån sak ... DET är STORT!

Förbjud äktenskapet!

Det svenska giftermålet är vad jag kallar ett modernt avtal mellan vuxna människor. I kontraktet ingår inte sällan förmånen två små barn, (för det lite mer välbeställda även) ett hus och kanske en bil av senare modell. När staten och kyrkan gick isär så gjorde även många av våra värderingar det. Giftermålet gick från att vara, ett inför gud heligt förbund till att för många bli ett rent affärsmässigt kontrakt. Är det kanske här någonstans det börjar balla ur för dig?

”I nöd och lust” är inget definitivt, det är ett tillstånd som varar så länge du själv tror dig sitta fast i det. Cecilia Gyllenhammar, jag är beredd att hålla med dig i många avseenden. Inte heller jag, tror på perfektion, slentrianmässig sex eller att barnen skall bli lidande. Men varför lider dom? Jo, för att du lider. Du lider, och jag lider.

Problematiken kring äktenskapen speglar samhällslivet i stort, och det handlar tyvärr inte om familjen - det handlar om dig och mig Cecilia. Den sista stenen vi lägger i byggandet av en familj är också den som får det hela att falla – självförverkligandet.

För att kunna leva tillsammans krävs det att vi inom rimliga gränser ger avkall på våra egna intressen. Att vi tillsammans hjälps åt att plocka ner stenarna och istället försöker nå fram till varandra genom en sann villkorslös och opretentiös kärlek, utan skrivna avtal eller kortlivade romantiska äventyr med grekiska män. Den inre konflikt vi dämmer upp i våra äktenskap beror helt och hållet på att det inte finns plats för påhittade behov som självförverkligande eller strävan efter perfektion. Det är samma perfektion som du vill komma ifrån i ditt äktenskap, som du strävar efter i jakten på en ny partner – du ger det bara ett annat uttryck, och tror dig därmed hittat en bättre lösning. Bli gärna irriterad och förbannad när du inser att du förverkligar dig själv genom din omgivning. Det är först när vi tillåter frustrationen som förändringen blir möjlig.

Vad har du för behov som inte dina barn har? Mamma har behov och pappa har behov. Barn har också behov, men deras kanske är lite enklare. Självförverkligande är någonting som utvecklas i senare delar av livet och ända fram tills vi hittat det så kan vi leva i harmoni, både med oss själva och med vår familj.

Hur vore det om vi förbjöd äktenskapet, om det nu är det som håller dig tillbaka? Smälte ner ringarna och betalade av CSN-skulderna med det som blev över.

nba jerseys,
MBT Schuhe,
ed hardy uk,
Christian Louboutin
MBT Shoes,
pandora jewelry,
pandora jewellery,
christian louboutin shoes,
louboutin,
wedding dresses!

ugg boots uk,
ed hardy,
cheap ugg boots,
cheap ugg boots,
prom dresses,
ysl shoes,
MBT Schuhe Damen,
mbt shoes with cheap price!
MBT Schuhe Herren，
bridesmaid dresses,
ed hardy clothing,
ugg boots sale.

Our product is to be DVD Ripper reckoned with blu-ray ripper the speed of DVD to AVI development,DVD to iPod We are the DVD to MP3 first developer of DVD to MP4 DVD Ripper software Blu-ray Ripper in the world.Alone, Blu-ray Cloner I forget things DVD Cloner a person can only blu-ray converter remember a happy, convert blu-ray but forget blu-ray to ipod the small 7. rip blu-ray Along the way Mac DVD Ripper it used to mac video converter that aimless walk. mac dvd to ipod Looked at the sunVideo Converter through the clouds, mac video to apple tv and then recall mac video to apple tv converter the color of mac avi to iphone dyed golden. mac avi to ipod And smallvideo to avi, like a warm smile 7blu-ray to avi. Suddenly one dayblu-ray to hd, large flowers witherblu-ray to mp3, I watched the blu-ray to mp4 birds flying blu-ray to mpeg southblu-ray to psp,but could blu-ray to wmv not remember mac dvd to apple tv how all the mac dvd to avi photos on mac dvd to flv the sub-group mac dvd to gphone of girls mac dvd to iphone wearing pink mac dvd to mp3 What is mac dvd to mp4 the namemac dvd to mpeg,Memories of mac dvd to psp growing oldmp3 cutter. I look forward to mp3 splitter the dawn in the corner late at night.

Discounted louis vuitton,Purse & Wallets Online Shop! Bagsmine.com has been dedicated in the business of best quality louis vuitton replica ...Louis Vuitton replica
lv
vitton
replica handbags