Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv
Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv
Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv
Publicerad: 2010-01-25 13:01, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Socialdemokraterna delar sin föreställningsvärld med Sverigedemokraterna i många viktiga avseenden. De längtar båda tillbaka till ett förlorat samhälle - Folkhemmet - de värnar enhetskulturen och de är intoleranta mot avvikare. Det menar Alexander Bard och Jan Söderqvist, initiativtagare till det liberala nätverket Liberati.
Alexander Bard och Jan Söderqvist är grundare till det liberala nätverket Liberati och aktuella som författare till boken Kroppsmaskinerna - Manual till den moderna människan.
Socialdemokraternas partiledare och statsministerkandidat Mona Sahlin säger att hon inte kan tänka sig att regera med stöd av Sverigedemokraterna och anstränger sig hårt för att försöka göra Sd:s höga oppinionssiffror till ett problem för regeringsalliansen. Men detta är bara retorisk rökutveckling, avsedd att dölja faktumet att Social- och Sverigedemokraterna förenas i den nostalgiska drömmen om det harmoniska Folkhemmet och utkämpar en hård strid om samma väljargrupper.
Vad det handlar om är att fabricera ett missförstånd. Sahlin vill för allt i världen inte förknippas med ett invandrarfientligt parti med rötter i den uttalat rasistiska rörelsen BSS (Bevara Sverige Svenskt).
Knepet hon och andra inom det rödgröna lägret använder är det enklast tänkbara: att återanvända den från början sovjetkommunistiska propagandafiktion som säger att fascism och nationalsocialism skulle vara "extremhöger". På det sättet distanserade sig Stalin från de svekfulla paktbröderna i Tyskland med vilka han tänkte sig att gemensamt dela upp Europa, och på samma sätt placerar den svenska oppositionen Sverigedemokraterna så långt borta från sig själv som det bara går och påstår att det finns en ideologisk koppling till den regerande alliansen, som ur deras perspektiv är "höger".
Detta är bara nonsens. Den som vet någonting alls om den politiska historien vet att Mussolini var en av Italiens ledande vänstermegafoner innan han slog in på det nationalistiska spåret. Och de tyska Nationalsocialisterna var precis vad namnet säger: nationalistiskt berusade socialister, svurna dödsfiender till allt vad liberal demokrati och marknadsekonomi heter. Det hat som uppstod mellan å ena sidan dessa expansiva rörelser och å andra sidan kommunismen och socialismen beror i grunden på att de alla utnämnde sig till företrädare för samma förfördelade underklass med i allt väsentligt samma agitatoriska resonemang. De är alla extrem vänster.
Det som främst förenar Mona Sahlin med Jimmie Åkesson är vurmen för idén om Folkhemmet. De är alltså bägge hemtama i en totalitär föreställningsvärld.
Och då är det kanske säkrast att påminna om att begreppet "totalitär" skapades av Mussolini för att beteckna det eftersträvansvärda samhälle där alla blir omhändertagna av den stora staten och där alla bidrar efter bästa förmåga. Folkhemmet är helt enkelt vår svenska variant av Mussolinis fascistiska utopi. Social- och Sverigedemokraterna delar en gemensam målsättning, och Jimmie Åkessons kritik mot Mona Sahlin går ut på att hon inte förvaltar det egna ideologiska arvet tillräckligt energiskt. Det är exakt detta som ger Sverigedemokraterna en politisk nisch överhuvudtaget.
Socialdemokraterna kom till makten 1932 och regerade Sverige utan avbrott till 1976. Partiets ideologiska plattform byggde främst på idén om Folkhemmet, ett från början konservativt begrepp som Per-Albin Hansson kreativt kidnappade och lanserade som en socialdemokratisk grundtanke på landsmötet 1928. Hansson utlovade ett samhälle präglat av jämlikhet och samförstånd, befriat från klasskillnader. Och snart började man stifta lagar som gav en tydlig vink om hur vägen mot enhetlighet och harmoni skulle se ut. Redan 1934 drev den socialdemokratiska regeringen igenom en lag om tvångssterilisering av "sinnesslöa". Lagen avskaffades inte förrän 1976 (alltså först efter det att Socialdemokraterna röstades bort från makten), och under den perioden tvångssteriliserades minst 63 000 svenskar.
Lagen var okontroversiell inom arbetarrörelsen under fyra decennier. I den mån den kritiserades, var det för att den ansågs otillräcklig. Chefsideologerna och galjonsfigurerna Gunnar och Alva Myrdal menade att lagstiftningen var djupt otillräcklig. I den klassiska folkhemsbibeln Kris i befolkningsfrågan framförde de åsikten att tvångssteriliseringar även borde tillämpas för att "förebygga socialt elände":
"Sterilisering har i vissa avseenden en mycket stor samhällslig betydelse. Detta gäller särskilt ur arvshygienisk synpunkt, i synnerhet som sterilisering av sinnesslöa i tillräcklig omfattning kommer att medföra en minskning av sinnesslöhetens frekvens i befolkningen. Den sterilisering som företages av sociala skäl är ur samhällets synpunkt också mycket väsentlig, då det därigenom förhindras tillkomsten av barn, som skulle komma att uppväxa under mycket ogynnsamma förhållanden. Rent objektivt sammanfalla naturligtvis samhällets och den enskildes intressen i flertalet fall av sterilisering på såväl arvshygieniska som sociala grunder, så sterilisering i hög grad är ämnad att förebygga socialt elände."
Paret Myrdal fick snart som de ville. 1941 skärpte Socialdemokraterna lagstiftningen så att tvångssteriliseringar även kunde utföras av sociala, rashygienska och medicinska skäl. Snabbt utökades Folkhemmets ömma steriliseringsomsorger även till romer, sexuella avvikare, människor som troddes bära på ärftliga sjukdomar, ogifta gravida flickor, och allmänt mörkhyade människor, så kallade "tattare". Den socialdemokratiska politiken var inte bara var rasistisk, utan även sexistisk; närmare 95% av dem som tvångssteriliserades var kvinnor.
Antropologen Maja Runcis visar i Steriliseringar i folkhemmet hur godtycklig denna paternalistiska politik var i praktiken. Begreppet "sinnesslö" hade ingen vetenskaplig status alls, utan omfattade alla tänkbara former av socialt avvikande beteende. Och eftersom politiken skulle tillämpas på lokal nivå, var bevekelsegrunden för de flesta tvångsseriliseringar en krass fråga om kommunal ekonomi. Det kunde räcka att en tonårstjej var okoncentrerad under konfirmationsundervisningen eller pratade ogenerat om sin sexualitet i samtal med skolläkaren för att hon skulle få sina könsorgan stympade för livet. Den som sökte ekonomisk hjälp hos kommunen efter att ha hamnat på obestånd, riskerade också att få äggstockarna bortplockade.
Denna Folkhemmets mörka baksida har ofta skyllts på tidsandan. Folkhemmets sista försvarare menar att tvångssterilisering var en spridd och allmänt omfattad praktik i Europa på 1930-talet, och att det fanns värre exempel söder om Sverige. Men inget annat land kunde tävla med Sverige när det gäller antalet tvångssteriliseringar i förhållande till folkmängden. Inte heller var svenskarna några naiva bönder som lurades att acceptera brutala lagar av sofistiskerade ondskefulla kultureuropéer. Tvärtom. Runcis har i sin omfattande kartläggning visat hur den svenska politiken drevs på inifrån, främst från Socialdemokratins hängivna sociala ingenjörer, och att det var Sverige som påverkade grannländerna snarare än tvärtom. Samsynen inom den rörelse som både Sahlin och Åkesson åberopar var närmast rörande.
Medan våra grannländer lade ner och gjorde upp med sina skamliga steriliseringsprogram efter kriget, trappades verksamheten istället upp i det svenska Folkhemmet. Den socialdemokratiska regeringen och dess myndigheter avgjorde med folkets bästa för ögonen vilka svenskar som hade rätt att föröka sig och vilka gener som skulle utplånas. Då och då har vi i Sverige noterat och berömt oss av att vi är ett av få europeiska länder utan ett inflytelserikt populistparti med fascistiska drag. Förklaringen till det är ju dock helt enkelt att ett sådant parti inte har behövts. Vi har aldrig gjort upp med den svenska fascismen/totalitarismen, och dess sympatisörer har lugnt kunnat gå och lägga sin röst på det ständigt makthavande och statsbärande partiet. Det är bara militanta extremister som har haft anledning att känna sig missnöjda.
Grundläggande för Folkhemsideologin är att samhällets problem bottnar i sociala och moraliska avvikelser. Först när dessa avvikelser har eliminerats kan Folkhemmet förverkligas. Sociala och moraliska avvikelser bottnar i sin tur i mental sjukdom. Alltså måste de mentala sjukdomarna utrotas, vilket enklast görs genom att de avvikande människorna med sina defekta gener elimineras från samhällskroppen. Det gäller att förebygga en dålig start för barnen genom att förhindra att de som samhället betraktar som potentiellt dåliga mödrar skaffar barn. Ett annat motiv är att förebygga kostnader för samhället. Eftersom det ideologiska våldet inte uttalat riktade sig mot någon specifik ras, kunde det fortsätta ända in på 1970-talet, långt efter det att våra grannländer gjort upp med 1930-talets uttalade rasism. Planhushållningen som grund för samhällsekonomin överlevde som dogm ända in på 1980-talet.
Genom socialdemokratins maktövertagande ersattes den liberala rättsstaten av den moderna välfärdsstaten. Och med den gavs statens bästa företräde. Folkhemmet var paternalismen i dess extrema form: Det som var bra för Staten var också bra för Folket, eftersom endast Staten förstod Folkets bästa. För varje ny lagstiftning från 1934 och framåt försvagades därför juristernas inflytande. Makten flyttade istället till ett snabbt expanderande komplex av statligt avlönade sociala ingenjörer och paternalistiska politiker.
Medan den socialdemokratiska retoriken försäkrade att Staten skulle skydda och försvara de svagaste i samhället, skedde i praktiken det motsatta. Det paternalistiska samhället, med ambitionen att bedriva social ingenjörskonst, förgrep sig i över 40 år på tusentals och åter tusentals av just de svagaste avvikarna från den påbjudna normen. Tvångssteriliseringarna upphörde först sedan det civila samhället utanför socialdemokratin - inte minst 1970-talets liberala föräldraföreningar - hade vuxit sig starka nog att säga ifrån. Och de "landvinningar" som Folkhemmets vänner menar försvarar dessa excesser - som offentlighetsprincipen och allemansrätten - har för det första betydligt äldre rötter än Folkhemstanken, och för det andra försvagades snarare än förstärktes under den juridiska istid som Socialdemokraterna satt vid makten.
Mona Sahlins och Jimmie Åkessons retorik avslöjar att Folkhemstanken fortfarande lever. Liksom Rysslands kommunister längtar såväl Social- som Sverigedemokrater nostalgiskt tillbaka till de sociala ingenjörernas guldålder. Numera blottar Folkhemmet sitt paternalistiska tryne tydligast när rosenkindade politiker manar till "nolltolerans" och "kraftåtgärder" mot det moraliska förfallet. Så har vi i Sverige en för oss helt unik "antiknarklobby" som får betalt för att på heltid "skapa opinion" mot alla former av berusning. Vi betalar alltså för vår egen indoktrinering och berikar därigenom en hel kader av lobbyister som har kopplat ett hårt grepp om allmäna medel. Maoistiska föreningar som Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle skulle överhuvudtaget inte existera om de inte erhöll de statliga bidrag som de själva skrämmer fram. Paternalismen lever och har hälsan, regeringen har ingalunda lyckats utrota den, och Sahlin och Åkesson är dess främsta apostlar.
Vad vi måste ha klart för oss när vi nu är inne i ett nytt valår, är att Social- och Sverigedemokraterna bägge söker mandat som reaktionära återställare. Bägge partier drömmer söta drömmar om det mytiska Folkhemmet där Staten vet bäst och förfogar över i det närmaste oinskränkta maktmedel som den lojala medborgaren har att vackert foga sig efter. Det är, för att uttrycka det milt, inte en vinnande politik för framtiden och den går bara att sälja till människor som är mycket rädda för de förändringar som pågår och som väntar.
Det är så valet ser ut 2010: på ena sidan en återgång till paternalismen i mer eller mindre rasistisk tappning, på den andra sidan en åtminstone fläckvis förekommande övertygelse om att avvikelser från normen är berikande och nödvändiga i ett dynamiskt samhälle. Det är hur som helst hög tid att för gott stänga dörren till det unkna Folkhemmet.
[...] kön och ålder snarare än kompetens och konkurrenskraft. Kanske är det därför ingen slump att Socialdemokraterna jämförs med Sverigedemokraterna, två partier som båda ständigt värnar om trygghet. Kanske är det därför ingen slump att [...]
[...] ”Svenne Banan” förstår att ”det här låter faligt”. Som han skriver på Newsmill behöver det påpekas att Socialdemokraterna är likadana som Sverigedemokraterna och att [...]
[...] http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/25/s-och-sd-r-samma-andas-barn [...]
[...] Jimmie Åkesson, Liberati, Mona Sahlin, Newsmill, socialdemokraterna, Sverigedemokraterna På Newsmill idag skriver två ledande Liberatister fantastiskt läsvärt om den folkhemsnostalgi som i olika [...]
[...] hela artikeln finn på Newsmill. [...]
[...] uheldsvanger sætning skulle man tro. I en lidt interessantere artikel sammenligner pop-sangeren Alenxander Bard S og SD og kalder dem begge Folkhemsnotalgikere. Og det har han da ret [...]
[...] S och Sd är samma andas barn - Artikel av Alexander Bard och Jan Söderqvist - Newsmill www.newsmill.se/node/17044 – view page – cached Artikel av Alexander Bard och Jan Söderqvist - S och Sd är samma andas barn - Socialdemokraterna delar sin föreställningsvärld med Sverigedemokraterna i många viktiga avseenden [...]
[...] S och Sd är samma andas barn - Artikel av Alexander Bard och Jan Söderqvist - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2010/01/25/s-och-sd-r-samma-andas-barn – view page – cached Artikel av Alexander Bard och Jan Söderqvist - S och Sd är samma andas barn - Socialdemokraterna delar sin föreställningsvärld med Sverigedemokraterna i många viktiga avseenden [...]
[...] Debattartikeln har rubriken S och Sd samma andas barn. [...]
[...] januari 2010 av Malin Nävelsö I dag på Newsmill kan man läsa en utomordentlig artikel av Alexander Bard och Jan Söderqvist om Folkhemmet och dess nostalgiska invånare Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. De båda [...]
[...] gärna hänvisa till Alexander Bards och Jan Söderqvists artikel på newsmill . De tar en titt på Folkhemmets mörkare sidor och gör nog en del sossar rejält sura [...]
[...] Just nu hade jag helst gett mig hän åt mer sverigedemokratkritik, men får erkänna mina tidsoptimistiska begränsningar. Vill gärna hänvisa till Alexander Bards och Jan Söderqvists artikel på newsmill [...]
[...] } Alexander Bard och Jan Söderqvist från Liberati skriver idag på Newsmill om Folkhemsvurmen och de värden som en gång var traditionell, mainstream socialdemokrati och som [...]
[...] Alexander Bard och Jan Söderqvist dödförklarar Folkhemmet en gång för alla och kopplar ihop Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i deras gemensamma vurmande för Folkhemmet i en stor debattext på Newsmill idag. Läs och delta gärna i en mycket viktig debatt, den [...]
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




163 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag tror inte att Alexander har anledning att oroa sig. Mona Sahlin kommer knappast att gå till val på ett förslag om tvångssterilisering.
Alexander och Jan
läs Jämlikhetsanden innan ni skriver något mer offentligt material.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185703400
Homo Sapiens flockbeteenden är långt mer komplexa än den förenklade liberalismen.
Atomistiska individualister saknar känsla för den stora helheten.
Så är det bara.
Konstigt!
Jag skrev om samma sak förra veckan fast då handlade det om barn- och fosterhemsbarnen.
http://mariahagbom.se/index.php?mact=News,cntnt01,detail,0&cntnt01articl...
Hur många politker från M har hoppat av till SD?
Intressant artikel av Bard. Jag har gjort samma analys.
Den typiske sd-väljaren är en lågutbildad man i ett arbetaryrke i småstad - en f d sosse som inte gillar invandrare. Även om (s) kämpar som ett vilddjur för att karaktärisera (sd) som ett högerparti, så undrar jag om folk verkligen går på det? Det finns ju ganska lite i deras partiprogram som är höger eller liberalt.
SD är emot invandrare och värnar om det svenska. Man är mot EU, vill rädda det svenska landskapet, vill gynna småföretagare, vill ha höjd A-kassa, vill ha förstärkt yrkesutbildning, vill ha grön skatteväxling och lägre moms på mat, osv.
Typiska högerfrågor? Nej, knappast.
Även om det finns punkter runt moraliska upprustning och bekämpning av brottsligheten som är svåra att värdera, så är det knappast några av Alliansens hjärtefrågor som bubblar runt i partiprgrammet för (sd).
Nej tvärtom. Här är en besviken gråsosse som vill ha ordning och reda igen. Som det var förr.
Det rådde konsensus kring den rasbiologiska vetenskapen på den tiden och protesterande lekmän skulle helt enkelt hålla käft. Nu finns det konsensus (sägs det) bland forskare kring AGW och återigen ska ”vanligt folk” bara acceptera, betala och hålla käft.
Vänstern verkar inte ha lärt sig av läxan. Ändamålet helgar medlen...
Jag stod på en bokhandel i går och bläddrade lite i "Kroppsmaskinerna". Den verkade ganska invecklad och full av filosofiskt fikonspråk så jag tänkte förebereda mig med hjälp av några recensioner av boken som hjälp för att se vad Bard och Söderqvist bottnar i.
Detta fann jag:
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/gammaldags-manual-om-moderna-man...
"Man får erkänna att det är något uppfriskande med att våga sig på ett så till synes dödfött projekt som att formulera en manual för den moderna människan. Det stora problemet med framställningen är författarnas aningslöshet vad gäller den människa som omskrivs. Utan att detta redovisas står det klart att ”människan” avser en viss grupp människor snarare än andra. Den moderna människan är framför allt en som är aktiv – för att inte säga interaktiv – på nätet och som har gjort upp med gamla idémässiga barlaster som religion, humanism, pacifism och vänsterpolitik. Det är dessutom – och märkligt nog med tanke på författarnas utgångspunkt – en synnerligen okroppslig människa som lever i tankens värld. Detta är knappast någon manual för de många människor i vår värld som med sina kroppar kämpar för mat för dagen – och man frågar sig om dessa kanske helt enkelt inte är moderna nog?"
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article5070781.ab
"Det kan tyckas märkligt att Bard, som vill avskaffa moralen/moralismen, anslutit sig till Folkpartiet som är det mest utpräglat moralistiska alternativet i svensk politik. Men det är trots allt logiskt: eftersom liberalerna inte tror på några sociala, ekonomiska strukturer blir de själva oundvikligen moralister. Varför finns klassamhället, enligt författarna? Jo, därför att folk inte fattar.
Liberaler kan inte förklara varför människor blir arbetslösa, bråkar i skolan eller begår brott, med annat än att det beror på dålig karaktär. Den enda förklaring de har till att stökiga klassrum är ett problem endast i socialt utsatta områden, är att föräldrarna är slappa och deras barn asociala. Moralismen är liberalismens auktoritära kärna och leder ofrånkomligen till kontraproduktiv rottingpolitik – ta dig i kragen, hut går hem, lås in dem länge och straffa minderåriga.
Det mest motsägelsefulla med Kroppsmaskinerna är att den egentligen är ett anti-liberalt manifest. Bards och Söderqvists liberala nätverk Liberati hävdar människans oberoende. Men i Kroppsmaskinerna framträder en människa som saknar gränser mot omvärlden. Det finns inget jag som kan vara oberoende och det finns heller ingen omvärld man kan vara oberoende inför. Vi hör alla ihop, och är oupplösligt förbundna med varandra. Slutsatsen måste bli att vi alla delar ansvar och öde. Det som gjort mig till socialist får Alexander Bard att rösta på Jan Björklund."
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=2829309
"Så till exempel i stycket ”Moralens uppgång och fall”. Efter att ha sida upp och sida ner försökt göra rent hus med alla former av dualism - skillnaden mellan subjekt och objekt, inre och yttre, kropp och själ - introducerar författarna här en superdualism mellan moral och etik, två begrepp som i filosofihistorien betytt i stort sett samma sak, men som här får diametralt motsatta betydelser. Moral blir nu alla former av moralism som funnits i historien, alla uppdelningar i rätt och fel, från de där stentavlorna Moses hittade, via all slags kristendom, till Hitler, Stalin och Pol Pot.
Ett milt sagt grötigt strukturtänkande som buntar ihop alla som inte bekänner sig till det författarna kallar etik. Och vad kännetecknar då etiken? Interaktivitet förstås, och därmed förknippade kvalitéer som intelligens, njutning, lyx och lek. Och om det skulle uppstå konkurrens om njutningsmedlen, intressekonflikter. Det gör det inte. Sådant tillhörde tiden då vi fortfarande var ouppkopplade och hade subjekt.
Var det någon som sade att utopierna var döda?"
Håkan Boström i DN
http://www.dn.se/opinion/signerat/att-tro-pa-friheten-1.483561
"Frisinnet är i dag marginaliserat. Men idealismen finns kvar hos många liberaler och frågan om den frihetliga ideologins kärna blir aldrig inaktuell. Innebär frihet bara frihet från något eller även frihet till något. Handlar frihet främst om materiella resurser eller är det en personlig egenskap? Är det möjligt att tala om liberalism utan att bekänna sig till vissa värden?
För Alexander Bard verkar svaret vara givet. Några objektiva värden existerar inte. Men vad vill han ha i stället? Bard delar inte bara sin faiblesse för yviga mustascher med den tyske övermänniskofilosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900). Han verkar också dela mycket av dennes värderingar: Vurmen för de starka och framgångsrika, elitens företräde framför massan. Liberati är ett exklusivt nätverk för speciellt utvalda. Tankarna går osökt till popstjärnans tidigare kompisgäng - den beryktade Elitlistan som gav cynismen och självförhärligandet ett ganska fult ansikte. Är det kanske så morgondagens liberalism ska se ut?
Alexander Bard är långt ifrån den ende liberal genom historien som utmanat kristna värderingar. Radikala, religionskritiska liberaler har det funnits gott om. Men de flesta av dem har velat ersätta en tro med en annan - mänskliga rättigheter, förnuft - inte propagerat för ren nihilism. Alla ideal kan missbrukas av dem som har makten - men utan ideal blir maktmissbruket norm. Också frihetens försvarare måste tro på något."
RE: #2 Anders B Westin, 2010-01-25, 13:25
Så är det bara...vad är nästa argument? Nackskott av oliktänkande?
Bra artikel som stickler hål på den unkna socialistpropagandan.
Tydlig och väl underbyggt skrivet av Bard och Söderqvist.
Folkhemmet och Gunnar och Alva Myrdal har för tillfället något nostalgiskt skimmer i Sverige.
Sanningen är att de är så nära Hitler man kommit i svensk politik. Det lär man sig dock inte den socialdemokratiska, "kunskapshygieniska" skolan.
Tydlig och väl underbyggt skrivet av Bard och Söderqvist.
Folkhemmet och Gunnar och Alva Myrdal har för tillfället något nostalgiskt skimmer i Sverige.
Sanningen är att de är så nära Hitler man kommit i svensk politik. Det lär man sig dock inte den socialdemokratiska, "kunskapshygieniska" skolan.
RE: #10 Kerstin, 2010-01-25, 14:01
Han är ju sosse i hemlighet, visste du inte det?
Bra och viktig artikel. Borde publiceras i Aftonbladet också, så att S- och SD-målgruppen hittar den.
@ anders b westin..I dagens sverige så är väl alla roller konstruktioner utifrån socialaförutsättningar eller? Vad det gäller höger vänster på demokratiskalan så kan man bara konstatera att det genom den europeiska moderna historien inte existerar ett enda högerextremt samhällsbygge. Och idag så är det väl vidare så att den enda grupp som tillåts att systematiskt diskrimineras på en mängd olika arenor är män och detta med stöd av staten då de trots påståenden om konstruerade kön menar att män är biologiskt betingade att alltid vara förövare och kvinnor blir då i inkonsekvensens namn offer enligt samma biologiska predestination.
Men efter detta måste jag bara säga att Bard slår huvudet på spiken och att det börjar bli tunt med röstningsbara partier för oss som tänker längre än näsan räcker.....
Alexander Bard har helt rätt i sin beskrivning av SD. SD kan inte betraktas som ett högerextremt parti. I de frågor vi traditionellt förknippar med höger-vänsterskalan, skatter, välfärd och fördelning, i dessa frågor är SD ett ganska luddigt mittenparti. Och liksom s och v så är SD ett kollektivistiskt parti, fjärran från individualism som präglar liberala partier. På skalan auktoritär-frihetlig så hamnar SD på den auktoritära delen av skalan tillsammans med socialistiska och kristdemokratiska och konservativa partier, medan liberala och gröna partier generellt sett återfinns på den frihetliga sidan.
Paternalismen ser jag inte som något som endast utmärker socialdemokratin i Sverige, den finns representerad i större eller mindre mängd inom alla svenska partier, även det "liberala" parti som både jag själv och Bard är medlemmar i. Sverige skulle behöva ett icke-paternalitiskt parti på liberal grund, men ett sådant tycks tyvärr fjärran.
Som liberal ser jag hyfsat positivt på socialdemokratins idéutveckling de senaste tjugo åren. Man har gått från skrivningar om att äganderätten av de privata företagen skall "läggas i hela folkets händer". Man bejakar i partiprogrammet den marknadsekonomi man tidigare föraktade. Man accepterar privata inslag och valfrihet i den gemensamt finansierade välfärden. Man är för svenskt medlemskap i både EU och EMU.
Mona Sahlin med sitt vurmande för småföretag, jämställdhet och HBT-frågor har snarare en socialliberalt präglad profil än en socialistiskt präglad profil.
Finns det några hot mot liberalismen i Sverige tror jag inte de kommer främst från Mona Sahlin, utan från Lars Ohly, konservativa krafter i KD och så klart även Sverigedemokraterna.
Jag håller med författarna att SD och S i stort sett slåss om samma väljare med samma typ av nostalgi. Jag tror dock inte att SD kommer att komma in i riksdagen i höst. Jimmie Åkesson är för dålig politiker helt enkelt. Jag tror inte han kommer att kunna fånga upp så många väljare när det kommer till kritan.
Å andra sidan tror jag inte det vore en katastrof om de kom heller. Vi har liknande partier i Norge och Danmark och de är ju knappast några mardrömsländer att bo och arbeta i.
Det intressanta är vad som händer om Trekanten blir större än Alliansen men SD blir vågmästare. Vad gör Mona och Fredrik då?
Modertaternas väljare är bara lågutbildade bönder och andra småföretagare (och småfifflare), endast lärare och överklassfjantar röstar på Fp. Endast socialtanter röstar på vänstern. Endast varvsarbetare och norrlänningar röstar på S.
Vinner Bard priset för den mest förutsägbara artikeln i år? SD har fördubblat sin väljarandel, och mycket av den är tagen från moderaterna. Så jag antar att Bard är nervös. Känns bra. Bard yllhör enb dekadent form av li eralism som litet har gemensamt med den ursprungliga. Förmodligen är SD de sista liberalerna i SVerige, då de vill ge svenskarna ett val.
Sten (akademiker)
Ideologiska spetsfundigheter är ju för all del spännande.
Men jag tänker rösta på sd för att jag börjar känna mig desperat när jag ser vad massinvandringen gör med vårt land, sen får jag stå ut med att de inte är liberaler (tidigare har jag genomgående röstat på det mest liberala parti jag kunnat hitta, dvs hoppat mellan moderaterna och fp).
Och för att jag märker att svensk media börjat leva efter devisen: "om verkligheten inte överensstämmer med kartan så gäller kartan". Förljugenheten hos den svenska journalistkåren var det som drev mig att byta lojaliteter.
Bra skrivet!
Tyvärr så orkar inte de som röstar vänster läsa en så här lång text!
Har aldrig förstått varför man kallar SD för höger när de är vänster, de är precis som deras systerparti sossarna var förr i tiden.
För första gången i mitt liv ska jag rösta vänster i år! För att i ett sista försök försöka rädda vårt land! Därefter blir det återigen höger.
Ja det är inte ofta en ur Sveriges media/kultur-elit skriver något läsvärt med verklighetsförankring. Alexander Bard är med andra ord en udda figur i ur en positiv bemärkelse.
Lysande inlaga.
Problemet med den struktur som vuxit upp under Socialdemokratiskt styre är just den att vi har intresseorganisationer som styr den politiska dagordningen utifrån en moralisk agenda.
Vare sig det handlar om narkotikapolitik eller något så "opolitiskt" som idrott - så har intresseorganisationerna möjliggjorts utifrån en totalitär stats vision - för att sedan växa sig så pass stora att dessa organisationer istället styr den politiska dagordningen. Oavsett vem som har makten, ty här har indoktrineringen skapat en närmast monoistisk begreppsreligion.
Att det sedan är moraliska ideologier som egentligen döljs bakom begrepp som folkhälsa och humanism, gör ju det hela så mycket mer vämjeligt.
RE: #20 michael svensson, 2010-01-25, 14:41
Rädda det? Du sticker ju kniven i ryggen på det!
Lysande inlaga ifall ALLA riksdagspartierna hade inkluderats - tycker Josef B.
Den politiska korrektheten är förvisso ursprungligen vänster. Den svenska liberalismen är formligen marinerad i politiskt korrekthet. Så ser det ut enbart i Sverige - varför? Hade den svenska liberalismen varit "normal" (sett ur ett mer globalt perspektiv) och modig, hade inte SD behövts överhuvudtaget.
#18:
Sten Nilsson!
Kort och koncist och alldeles fenomenalt skrivet!
Sten Nilsson, på vilket sätt är den svenska liberalismen "politiskt korrekt"?
Den klassiska liberalismen ger ekonomisk tillväxt men också skriande ojämlikhet. I denna ojämlikhet växte kommunismen fram som en folklig reaktion mot de sociala klyftorna.
Liberalerna kan även rikta den kritiska blicken mot sin egen ideologi. Och inte alltid med så förskönande och historie-lös attityd som Bard och Söderq.
Den individ som värnas mot staten i det liberala drömsamhället blir istället desto mer beroende av marknaden. Men ju mer pengar man har desto mindre beroende blir man av marknaden. Och här finns liberalernas egentliga ideologi: Att skydda och värna de besuttna. Medan man låtsas värna om friheten som värde.
Indelningen höger - vänster är rätt knepig när man ska analysera populistiska enfrågepartier. Korrekt är att SD spelar på folkhemsnostalgi, men detta kan ju också sägas vara ett drag av konservatism.
Till sign,Ingemar.Var har Du fått det ifrån att Sd är emot invandrare?
Av detta partis drygt 4000 medlemmar är ca,700 faktiskt invandrare!
Man skall inte skriva eller uttala sig om något som man inte har en aaaning om.
Lysande inlaga, det villsäga om man är innerstadsboende nyliberal. Vilket ju de facto få är.
Fredrik: Den har omfamnat all den vämjeliga korrektheten i det måtto att bara korrekta tankar får tänkas och sägas. Gillar man inte multukultur enligt den svenska modellen eller (enligt mitt tycke) dekadent bögkultur är man enligt liberalismen numera nazist. Jag skulle vilja säga att den borgeliga korrektheten är mer extrem än vänsterns numera.
Charlotte T., Tack :-) Ber om ursäkt, det gick lite hastigt med stavningskontrollen.
Sten Nilsson: Uppenbarligen har du missuppfattat liberalismen som ideologi. Liberalismens mål är individens frihet, rätten att bestämma själv, över just sig själv. Till exempel har man då rätt att delta i vad du kallar "dekadent bögkultur". Man har även rätt att flytta över nationsgränser och utöva sin kultur så länga man inte inskränker andra människors lika rätt att utöva sin kultur. Och då pratar vi om att rättigheter och friheter tillfallar individer, inte grupper.
Bard och Söderkvist klistrar och lappar ihop något som på utsidan kan verka sammanhängande, men som i botten bär på en rädsla för gemensamhets-tanken. I valet 1933 då Hitler fick makten var det FRÄMST liberaler(Deutsche Staatspartei (DStP)) som som la sin röst för Hitler. Socialdemokraterna var de enda som sa nej. För övrigt är det politiska spelet, oavsett hur man blandar de ideologiska färgerna, ett maktens spektakel och en skenbar underhållning för de som fortfarande tror att våra folkvalda önskar en hållbar förändring av vårt samhälle. / Mats Klar Sikt http://www.klarsikt.humancreations.se
RE: #28 DR Gyllensnabel, 2010-01-25, 15:24
Ha ha ha, det kan du ju knappt tro på själv? De som är besuttna i det här landet är vänstermärkta vänstertoppar samt fackföreningsfolk.
Du verkar inte ha läst så mycket, de tex som slogs för allmän rösträtt vra liberaler. Vänstern tyckte inte att det behövdes.
Det verkar som om författarna träffat en öm punkt, de "goda" få i ansiktet vilka de egentligen är.
Har förresten inte Bard deklarerat att han är satanist? Det är kanske de satanistiska liberalernas ideologi som här presenteras.
RE: #31 Sten Nilsson, 2010-01-25, 15:28
Men det stämmer ju, nationalsocialism är just socialism.
Mycket nöjsam läsning. Ni är min röst. Tack!
Det är för det första din definition, inte Mills. För det andra gör den svenska liberalismen att inga väl längre kommer att finnas, eller åtminstone försvåras.. Det finns olika sorters friheter, även på nationsnivå. Jag hyllar friheten att kunna bo i ett land som jag känner igen och trivs i. Den friheten har snart den svenska dekadenta liberalismen eliminerat fullständigt. Varför försöka Sverige till en sämre kopia av USA, i rent ideologiskt vanisinne? Så jag hyllar pragmatismen. Idelogi har förstört alldeles för mycket på denna jord.
Bard får passa sig så att han inte enar Såssar och SD'are genom att utpeka sig själv som en fiende.
Analysen att folkhemmet skulle vara ont, totalitärt, och ha inneboende element av eugenik - det är en analys som måhända stämmer om man själv delar uppfattningen, men annars är den grundlös. Att "det goda folkhemmet" är en nidbild är knappast fallet för den som själv tror på det. Och finns det då anledning att tro på det?
För övrigt är (S) och SD:s versioner av folkhemmet olika, och skulle väl påstå att (S) har den mer totalitära versionen - där oliktyckande skall förtryckas. SD är inte lika strikt emot marknadsekonomi ("Kapitalism!!1"), och är frihetligt konservativa snarare än totalitärt liberala.
Det var mycket trams på en gång. Man kan ju börja med att stillsamt fråga om Det Nya Arbetarpartiet vänder sig till... ja vilka väljargrupper då?? Och vilka sitter i ledningen på SD? Jo just det: avhoppade moderater och ungmoderater för hela slanten.
Sanningen är att Moderaterna och Sverigedemokraterna
redan sammarbetar i många kommuner. Att de kommer att samarbeta på riksplanet är förmodligen bara en tidsfråga då SD till stort del består av före detta Moderater.
@25
http://sv.wikipedia.org/wiki/Politisk_korrekthet
http://www.dn.se/opinion/signerat/skallsordens-tio-i-topp-1.496499
Intressant, och helt rätt om sossarna, men inte ett enda ord om vår tids ledande, snabbast växande fascistiska rörelse, islam.
http://www.radicalislam.org/
Det går att leva som socialist i ett ett liberalt samhälle (frivilligt betala 80% marginalskatt och allt vad det innebär i övrigt), men man får inte leva som liberal i ett socialistiskt samhälle. Däri ligger liberalismens storhet: Att man själv kan bestämma över hur man lever sitt liv. Bard och Söderqvist lyfter fram socialismens intolerans. Det är enbart i *intoleransen* som S och SD skiljer sig åt (invandrare för SD uppenbarligen och män, kapitalister, katoliker, 40-talister mm som S genom Winberg, Ulvskog, Nuder mfl hetsat mot - ni hittar säkert fler hatkampanjer än jag). Kampen mot socialismen är en kamp mot intoleransen!
En annan sak: Michael Novak skriver i The Spirit of Democratic Capitalism att "friheten kräver dygden." Om jag inte kan hantera min frihet så tar till sist någon politiker bort den från mig, för mitt eget bästa naturligtvis. Detta gör att jag själv är liberal med avseende på min syn på politiska system men värdekonservativ med avseende på kulturella värden (t ex hur jag lever livet, uppfostrar barnen och beter mig mot andra). Denna sak glöms ofta bort av ultra-liberaler som tar avstånd från historia, sociala gemenskaper och religion.
Till slut: Hayek tillängnade sin viktiga bok Vägen till träldom åt "socialister i alla partier". Tänker ofta på det i Sverige. Var finns liberalismens företrädare idag?
Ps Ang: "Hayek tillängnade sin viktiga bok Vägen till träldom åt "socialister i alla partier" så förklarar det varför avhopp från M till SD inte är så märkliga.
Sten Nilsson: Jag ser ingen liberalism i svensk invandringspolitik. Den är totalitär! Den fria flytten av människor till Sverige existerar knappast idag: De stora strömmarna av människor är kunder på en illegal marknad av människosmuggling och de hoppas på något bättre liv baserad på reklam som vi aldrig tyvärr får höras talan om (löften om jobb, bidrag, fri sex mm). Friheten måste försvaras mot totalitära rörselse om de så gäller socialism eller islamism och även mot denna forcerade, illegala invandring.
Det är beklagligt att inget parti står upp för friheten
Man ska inte behöva rösta på SD för att kunna ifrågasätta invandringen så som den pågår idag.
Vad fint att det var socialdemokraternas fel att rasbiologin var stor på 30-talet... Sen var det väl så att högern var anhängare till Hitler, vilket alltså gjorde högern till extremvänster-anhängare.
Egentligen.
Eller inte.
En alltför stor del av svenska folket vill ha en sträng farsa som styr och ställer om nära nog allt i samhället och ser till att ingen får för mycket, och ingen får lite. Och dessa svenskar jublar högt när andra stränga farsor dyker upp i världen som t.ex. Mussolinis och Perons efterträdare, Hugo Chavez, barbiedockornas fiende nummer ett.
Folkhemsiden med sitt höga skatter är i sig själv drivande för ett intolerant samhälle. Om människor vill leva enkelt, utan att arbeta och ha många barn kan de inte göra det utan att människor ser snett på dem för att de konsumerar bidrag.
Ur detta följer att folkhemet bara välkommnar människor som beter sig som majoritetssamhället. Gärna människor från andra kulturer så länge kulturen är som vår.....
Bard och Söderqvist säger det som vänstern borde reflektera mer över. SAP har under långa tider, och än idag, legat mycket nära Mussolinis korporativism i sitt synsätt på samhället - och i förlängningen mycket nära SD. 1 maj är ju farligt nära stöveltramp fast uniformerna är röda istället för bruna.
Det finns poänger i Bards & Söderqvists resonemang, men som helhet håller det inte. De använder sig av en metonymi där delen (tvångssteriliseringarna) får representera helheten (det socialdemokratiska folkhemstbygget) på ett sätt som blir totalt missvisande.
Naturligtvis var tvångssteriliseringarna ett vidrigt uttryck för ett närmast fascistiskt tänkande, enligt vilket myndigheter tog sig rätten att utsätta 10 000-tals människor för fruktansvärda, oförlåtliga kränkningar. Men tvångssteriliseringarna var ändå bara en del av folkhemsprojektet. Folkhemstanken innehöll naturligtvis en mängd andra, betydligt mera positiva element. Genom att enbart fokusera på tvångssteriliseringarna ger Bard & Söderqvist en missvisande och starkt tendentiös bild av det Sverige socialdemokraterna byggde under sina nästan 50 år i obruten maktställning.
Vad beträffar sd, så lockar de många väljare genom att utmåla islam som ett hot mot svenska/västeuropeiska värderingar. Detta är en central aspekt i sd:s politik som knappt berörs i Bards & Söderqvists artikel. Jag är ganska övertygad om att många potentiella sd-väljare ser en röst på sd som ett sätt att slå vakt om västerländska liberala och humanistiska värderingar gentemot det islam man uppfattar som en aggressivt expanderande, antidemokratisk ideologi med totalitära anspråk. Sett ur detta perspektiv blir sd snarare försvarare av en liberal värdegrund.
Som sagt, det finns poänger i Bards & Söderqvists text. Men den bild de förmedlar är alldeles för förenklad och polariserad för att bli trovärdig.