Sifferexercisen förödande för ungdomsarbetslösheten

Den organisation som Fölster arbetar åt är de som kan och borde anställa. Det vore bra mycket mer sympatiskt att påverka de inom SN-kretsen istället för att klaga på gemensamt fastställd statistikräkning. Problemet är de konstiga svenska företagen som inte vågar anställa. De verkar helt indoktrinerade av SN och verkar inte vilja/orka sätta sig in i alternativa fakta/lita på sina egna kunskaper. Ungar är bra på att jobba; flinka och goa. De har lätt att lära och är lojala mot justa arbetsgivare. De är bra på IT och älskar att bli skickade på utbildningar som de själva vill gå och som företaget betalar. En "win-win- situation" alltså. Det är lite för många gamla gubbar i Svenskt Näringsliv, tycker jag.

Så Stefan Fölster menar att de flesta studenter studerar för att det inte finns några heltidsjobb? D.v.s. de skulle avbryta sina studier om de fick ett jobberbjudande som innefattade heltid? Vilka uppgifter grundar Stefan Fölster det på? Som vanligt på SN, så blandar man och ger så att det passar in på den inslagna vägen. Oavsett block, så är ideologerna förblindade

Inte för att just den här artikeln var någon av de mer stötande som skrivits av representanter för Svenskt Näringsliv här och i andra medier, men själva volymen av debattinlägg börjar bli stötande i sig.

Svenskt Näringsliv har mer än någon annan part i debatten om LAS och ungdomsarbetslöshet ett egenintresse (i att få billig arbetskraft) och att se dem föra en helt egen front i debatten, som några självutnämnda ungdomens försvarare, börjar närma sig det stötande.

Ungdomsarbetslösheten har uppenbart orsaker. Det skulle vara intressant att se om det inom OECD finns en korrelation mellan ungdomars löner och deras arbetslöshet. Uppenbart har ett starkt fack och en centraliserad lönebildning lett till just detta i Sverige. När osäkra kort som kan mindre får lika mycket så blir det så och något annat skulle strida mot fysikens och ekonomin lagar. Något som förmodligen också har haft stor betydelse är den stora invandringen. Men det är inte så lätt att visa rent matematiskt, utan där behövs mer sunt förnuft. Äpplet faller från trädet, men gravitationen har inte förklarats.

Ingångslöner är det mått - den förväntan vi ställer på ungarna. Att erbjuda bra ingångslöner är detsamma som att fostra ungar till att bli de bästa. Det funkar, jag lovar. Men kom igen nu! Ut och anställ och skit i SN:s retorik. Har vi inte genomskådat det vid det här laget.
240000 som minimilön på vårt företag. Alla utan gymnasieutbildning. Alla superintelligenta. Alltid bra lönsamhet. Men, kom igen nu då. Det mesta lär man sig ju så fort man fått ett jobb hos en bra arbetsgivare.

Mattias S.,
Menar Fölster verkligen att alla studenter ska räknas som arbetslösa? Jag uppfattade det som att han vill räkna de som studerar och samtidigt aktivt söker jobb. Det verkar väl betydligt rimligare? (även om det nog finns en del studenter på sista året som börjar söka jobb med lite framförhållning utan att ha en tanke på att hoppa av).

Hej! Istället för att kasta siffror och ideologisk dynga hit och dit så borde vi vara lite mer balanserade. Visst, ungdomsarbetslösheten är ett problem och bör tas på allvar. Hur man skall räkna kan diskuteras, men det vore rimligt att räkna med de som studerar därför att de inte får jobb. Jag vet av egen erfarenhet hur det går till och ägnar mig inte åt att spekulera eller att ljuga. Jag håller mig till fakta. Många söker aktivt jobb men får "nej tack" hela tiden när man söker jobb och då blir det naturligt att fortsätta studera även om man formellt redan är färdig med sina studier och har tagit ut examen. Det handlar om hur man ser på tillvaron och vad man själv mår bäst av. Därför bör man räkna med de som söker jobb men som studerar därför att de hela tiden sorteras bort/väljs bort överallt hos de arbetsgivare där de söker jobb.

Frågan vi istället bör ställa oss är: Hur skall vi då lösa det här.

Detta har jag ägnat en hel del tid och gjort efterforskningar inom utifrån min kompetens i Omvärldsanalys. Det jag har funnit i andra länder/nationer däribland Storbritannien, Amerika, Kanada och Australien är att det viktigaste är att satsa på samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad tillsammans med en rimlig nivå på ingångslönerna. Varje land/nation har ju sin egen lagstiftning och sina egna avtal så det finns ingen generell nivå som alla delar.

I Storbritannien, Australien, Kanada och Amerika kallar man det för Entry Level Jobs. De finns i väldigt många branscher och områden i samhället. Jag brukar kolla upp det här noggrant därför att detta är något som verkligen intresserar mig. Jag brukar gå igenom de globala jobbdatabaserna och där brukar det stå antingen: Entry Level Job - No Experience Needed eller Entry Level - Full Training Provided. Detta hittar man lätt i databasen Monster.com och sedan är det bara till att slå upp varje enskilt land/nation och använda sökordet Entry Level.

Man kan se att det växer fram massvis med nya arbetstillfällen på det här sättet nästan varje dag, och varje vecka hittar man massvis med sådana här seriösa platsannonser som dessutom erbjuder mycket goda utvecklingsmöjligheter för individen. Det handlar således inte om slavlöner utan riktiga jobb med riktiga löner.

Mvh

Mikael

SN är en kamporganisation som vill få ner lönerna och höja vinsterna. Hur trovärdigt är det då att dom skulle välkomna en högre sysselsättning?
Men tänk lite.
Många desperata arbetssökande är det bästa SN vet.
Varför går då deras lydige vapendragare Stefan F ut med det här?
Målet är naturligtvis inte att få upp sysselsättningen. Målet är att byta ut anställda med rimlig lön mot ungdomar som är nästan gratis. Helst skattesubventionerade av andra löntagare.
SN:s medlemsföretag skulle kunna höja sysselsättningen omedelbart om dom bara ville. Men som vi alla vet, sysselsättning är inget dom prioriterar. Dom har helt andra mål i sikte.

@ Olof Lindberg & Co:

Va?! Vill företagen göra vinst istället för att anställa fler människor de inte behöver! Upprörande!

Litsne
Du har fattat det och jag har fattat det.
Vore det inte klädsamt om SN stod för vilka mål dom har istället för att låtsas bekymrade över ungdomsarbetslösheten?
Jag moraliserar inte över att SN vill öka storföretagens vinster men att skylla på omtanke om dom som kommer att få avstå pengarna är både fegt och stötande.

Politisk debatt skulle tjäna på klarspråk. Det politiska målet som gäller idag är att göra småfolket fattigare, otryggare och fogligare så att dom inte ställer så höga krav på lön och anställningsvillkor. Alliansen tror att det är bra för svensk ekonomi. SN vet att det är bra för deras medlemmars privata förmögenhet.
Jag tror att en befolkning där många är otrygga och rädda ger samma effekt i Sverige som i vilken bananrepublik som helst.
Rika herrar, fattiga tjänare.
Svenskt Näringslivs drömtillvaro.

Olof Lindberg
Bananerna själva hemfaller lätt i löst prat och önsketänkande. Så länge det är frivilligt och anställa någon och saken inte bestäms av någon byråkratisk eller politisk organisation så kommer de som kostar mer än de ger tillbaka att vara utan jobb. Så är det bara. Sen tycker jag att arbete är förkastligt. På 70-talet minns jag hur ett stort antal jobb passerades och varade en kort tid. Det var ju hur lätt som helst att få ett nytt och varför anstränga sig. Bättre att tala om för chefen vilket pucko han var. Jag tror att homo sapiens och dess ungar fortfarande fungerar i grunden så. Tiden har bara hunnit ikapp samhället i stort. Affärsmässigheten är större. Kraven är högre. Arbetsgivarna är rationella och det är i princip upp till var och en att bli arbetsgivare, om de tror att de kan saken bättre. Det är fortfarande samma som gäller, minsta möjliga arbete för mesta möjliga pengar. Klarare än så kan det nog inte uttryckas. Jag moraliserar inte. Det vore bättre om lönerna inklusive de för ungdomar sattes på en riktig marknad utan något fånigt klasskampsperspektiv.

Urban
Lönerna sätts på en marknad. Det kallas förhandling. Till skillnad från de flesta länder har vi inga staligt kontrollerade lönenivåer alls. Nästan alla andra länder har lagstadgade minimilöner.
Sverige är världsmästare i marknadssystem för löner. Därför förstår jag inte vad du menar. Menar du att bara individuella förhandlingar är en riktig marknad? Att löntagare inte ska få förhandla i grupp, bara arbetsgivarna? Att löntagare inte ska få vara solidariska med varandra, bara arbetsgivarna?

Olof
Marknaden som du nämner upprätthålls med en omfattande lagstiftning och utan denna skulle den kollapsa, varför det inte är en riktig marknad. Lagarna gynnar de stora företagen med en underbetalning av högt kvalificerad personal och gynnar de som kan och vill minst med en överbetalning. Systemet gör att inget annat land nog är så orienterat runt stora företag. Babbelmakare och moralister av olika slag blir vinnare på den så kallade solidariteten och det stora flertalet blir blåsta. En märklig solidaritet har utvecklats med ett system med A- och B-aktier. Det bästa vore att dra pluggen på alltihop och då får nog Stefan Fölster och många andra titta efter ett annat jobb.

Skulle lönebildningen befrias ökar lönerna i de större företagen, vilket gör att mindre företag kan konkurrera med lägre löner. Företag i glesbygd skulle klara sig förhållande bra jämfört med i universitetsstäder. Vid en resa norrut 50 mil från New York minskar både lönerna och fastighetspriserna och vid motsvarande från Stockholm minskar lönerna mindre och fastighetspriserna och den ekonomiska utvecklingen i stort desto mer, vilket beror på den centrala lönebildningen och gynnandet av de större företagen. Kulturgeografiska faktorer ligger bakom utvecklingen och kan inte påverkas, men situationen förvärras med de planekonomiska ingreppen. Snedvridningen förstärks av lägre skatter där de med högst inkomster bor. Om däremot den norra halvan av landet vore ett eget land med ekonomiskt självstyre skulle den klara sig bättre genom stora naturtillgångar. Således drabbas inte bara ungdomarna av moralisternas babbel.

http://www.regionfakta.com/upload/Befolkning%20och%20hushåll_2000/b02n_2000.pdf

Re: 5 Morgan Löfstedt, 2010-01-22, 20:02

Om vi fostrar barnen för att bli de bästa så är det i så fall uppenbart att endast 2/3 av barnen duger till för att prestera på arbetsmarknaden. De andra som kostar mer för arbetsgivaren än vad de producerar för har uppenbart ingen plats på marknaden.

Men vissa förstår visst inte vad de menar. För jag kan krasst berätta för dig. Svensken är i många fall klart sämre än andra, och då pratar jag inte om resultaten i skolan utan prestationen på arbetsmarknaden.

Det du kallar det bästa är i mina ögon högst medelmåttor på den internationella marknaden. Men detta är inget jag förväntar mig att du ens ska kunna förstå, än mindre vilja.

Men nu vart du upplyst om det, tänk på det när du kommer med dina kommande "resonemang".

Re: #10 Olof Lindberg, 2010-01-24, 11:32

Vissa (läs du)tror att man generellt "vågar satsa" bara om man har det tillräckligt tryggt i grunden och därmed inte behöver oroa sig för sin försörjning.

Vissa vet (läs andra än du) att har man ingen individuell vinning så kommer man människor generellt inte att satsa och därmed kommer det skapas mindre.

Jag ställer mig följande fråga. Varför satsa massor av tid, intressen och vänner på att skapa något som om det ändå lyckas endast KANSKE ger något tillbaka till mig som kompenserade för satsade intressen och "bortglömda" vänner? Tro mig, detta är inget som generellt får människor att satsa. Det får människor att upprepa gårdagen och fortsätta i vardagslunken.

Vad som behövs är att den nuvarande balansen förskjuts mot att den som satsar faktiskt får mer tillbaka. Men vissa (läs du) fortsätter att tro att den gamla jämnvikten är den som skapar "rikedom".

Svaret är uppenbart. 1970 låg vi i topp. 40 år senare gör vi det inte. Under första delen av 70-talet ändrades den gamla balansen och den du förespråkar infördes. Inte skapade den en långsiktighet där Sverige har blivit rikare. Det blev ju så lätt att prestera mindre och ändå få samma ersättning. 95 modifierades balansen, men inte har vi mer än behållit vår "välfärdsplats" sedan dess. Däremot har den personliga köpkraften stigit kraftigt. Resten har administrerats bort enligt den balans du förespråkar.

#16
Om det var som du tror skulle vi genast förbjuda rätten att ärva förmögenhet. Du menar ju att ekonomisk trygghet skadar initiativförmågan och att otrygghet skapar goda drivkrafter.
Konstigt då att människor som föds rika lyckas bättre, är friskare och lyckligare och lever längre än dom som föds med otrygghetens "välgörande" drivkrafter.
Jag förstår inte hur du tänker.
Menar du att bara rika barn mår bra av att vara trygga? Att barn till lågpresterande föräldrar måste härdas för att inte bli latmaskar? Att dom är liksom en sämre ras?

Urban
Jag är övertygad om att nationalekonomi är för komplicerat för att lösas med hemsnickrade fantasier.
Du har lika lite som någon annan den minsta aning om vad dina reformförslag skulle leda till eller vad som orsakar våra problem idag.
Det är inte så att alla som verkar på det ekonomiska planet idag är korkade och just du vet vilka fel dom gör.
Kampen mellan olika ekonomiska ideologier handlar inte om att finna den optimala ekonomiska utvecklingen. Ingen part har det målet eftersom ingen vet hur det ska gå till.
Det är en maktkamp om fördelning av livskvalitet. I den kampen har SN för mycket pengar, för mycket medieutrymme och för mycket makt.
Finansbranschen och storföretagen skiter fullständigt i hur samhället mår av att dom själva berikar sig. Varför skulle löntagarna agera annorlunda? Dom ska väl också kämpa för att få del av livskvaliten dom själva arbetar ihop? Med alla medel.

Olof
Jag föreslår bara en rensning i paragraferna och det skulle sätta många viktiga muppar på gatan både inom fackföreningar och Svensk Näringsliv. Jag har bott i länder med andra system och sett hur det fungerar där. Det klart att mupparna inte vill bli bortrationaliserade. Rika familjer med aktier av viss typ stöder ordningen eftersom de berikas av den. Makthavarna sitter i sandlådan och konkurrerar om en given mängd sand. Utan hink och spade har de inga ideologier. Jag menar att pluggen borde dras på detta och det behövs inga större juridiska förändringar för det.

Re: #17 Olof Lindberg, 2010-01-24, 20:22

Du klarar visst inte av att förstå vad som är mitt och ditt. Inte konstigt när du vant dig att leva på andra prestationer och produktion utan att själv bidra. Att leva på och ge bort andras pengar är alltid så lätt. Värre då man måste producera och tjäna dem själv. Du behöver kanske lära dig tänka dig detta innan du uttalar dig om andra.

#20
Även anställda producerar. Det är därför dom är anställda. En företagare utan andra produktionsresurser än sin egen arbetsinsats är egentligen inte företagare i annan mening än sättet att ta betalt.
Om vi ska diskutera företagande i annan mening än privat bemanningsuthyrning så talar vi om företag som sysselsätter anställda, eller hur?
Hur det som företagares anställda producerar ska fördelas är öppet för förhandling. Det finns inget förutbestämt mitt eller ditt.
En sån förhandling borde föras med ärliga medel. När Svenskt Näringsliv med alla deras lydtrupper i media och tankesmedjor får ljuga om motiven till varför dom vill förhandla ner lönerna tycker jag det stinker.

Olof
Bäst vore att lägga ner Svensk Näringsliv och ersätta allt med en förhandling, som gör mitt till ditt och ditt till mitt. Genom att förhandlingen är ärlig blir produktionen maximal och alla ungdomar får arbete. Har jag förstått saken rätt? Kan detta kallas en hemsnickrad fantasi?

Urban
Nej bäst vore att alla inser att det handlar om makt. Det finns inga system som löser maktskillnader. Allra minst nyliberalt snömos om frihet. Anställda måste organisera sig i samma grad som näringslivet och kräva makt och rättvisa.
Maximal produktion har inget egenvärde. Maximal livskvalitet har det däremot. Men varför ska den stora massan uppoffra sig för att några få andra ska få nå dit?
Och varför ska äldre anställda avstå sina jobb till ungdomar för att ägarna av storföretagen vill ha ännu mer pengar? Som SN:s Sancho Panza Stefan Fölster föreslår.
Om SN ömmar för ungdomar kan väl deras medlemmar anställa några?
Man hör ofta nyliberala håna oss vänstermänniskor att vi vill göra gott med andras pengar. Det är precis vad SN försöker göra nu. Göra gott genom att tvinga andra att uppoffra sig. Hur lågt kan man sjunka i girighetens träsk?

Re: #23 Olof Lindberg, 2010-01-25, 21:05

Det finns inget system som löser problemet med den individuella drivkraften. Kommunisterna i Sovjet försökte plocka fram den psykologiska modell som behövdes för det "perfekta" makt- och klassfria samhället. Hur gick det för dem?

Utan social hierarki så faller alla flocksamhälle. Människan är en flockvarelse precis som en häst eller en varg. Vissa tror sig dock kunna förneka biologin, men det naturliga urvalet har och kommer alltid att råda. Allsmäktigt tillsammans med slumpen och inga av dem kan du på något sätt kontrollera.

Angående frågan. Tips: De Misslyckades! .

Dessutom, anledningen till att DU som vänstermänniska hånas är att du inte under några omständigheter visar upp en tolerans mot att den som tar en risk också ska kunna få en överavkastning om den positiva faktorn av risken faller ut. Det är detta du kallar för att "Göra gott genom att tvinga andra att uppoffra sig. Hur lågt kan man sjunka i girighetens träsk?". Då du förnekar att uppoffring ska löna sig så har du tyvärr inga andra argument kvar än att kalla andra för giriga. Ta du också risken och må den falla ut positivt för dig, sedan är det då upp till dig att göra vad du vill med det positiva utfallet. Men bara för att du inte tagit risken så ska du inte vara den som delar ut ANDRAS skördade frukt.

Dessutom så ser jag inga tendenser i dina kommentarer där du visar att du både förstår och respekterar att alla inte får ut samma produktion vid samma satsade resurser. Varför ska min kollega få lika mycket i lön som mig då jag producerar 2 gånger så mycket? Om jag gjort samma arbete fast på halva tiden, skulle jag då bara fått hälften så mycket betalt? Nej rättvisa är inte en summa av satsat tid. Rättvisa är en ekvation bestående av en massa ingredienser. Där den viktigaste faktorn är. Hur många andra kan göra samma prestation med tillfredsställande resultat? Beträffande ditt resonemang, att kalla alla som fått ett positivt utfall då man tog en risk för giriga är inte direkt en komplicerad ekvation, det är bara att säga girig och det kan alla vara. Kanske därför så många ser ner på vänsterns resonemang eftersom personerna själva inte med fakta och argument motivera sina åsikter utan det faller tillbaka på en ända sak, deras åsikt. Din åsikt räcker för att vinna val, (fler som inte kan motivera girig) men för att vinna respekt via argument och fakta så står det sig slätt. Så även om du har visat upp något fler argument än "girig" så gör 95% av din åsiktssympatisörer inte det. Tyvärr människor har inte alltid tålamodet att kolla vad alla "blåsta" vänsterskrikare egentligen kan utan de som skriker klassas helt krasst som skrikare utan kunskap om ämnet de skriker om och än värre varför de har kommit fram till varför de ska skrika om just det ämnet.

Det finns inget värre än människor som bara skriker ut sin åsikt utan att veta varför de har den eller kan sakligt, vetenskapligt och med fakta motivera varför de har den, och tro mig på din vänsterflank är de gigantiskt många. De administrerar helt enkelt bort den delen, för den är inte relevant. Jo det är den, den är relevant för hur de uppfattas, men tyvärr är de inte intresserade av att förstå detta.

Re: #23 Olof Lindberg, 2010-01-25, 21:05

Det ska tilläggas att jag fullständigt SKITER i din åsikt. Det ända som räknas är dina argument, och den fakta som ligger till grund för den. Men när människor som du FÖRNEKAR fakta som talar emot din åsikt så är det helt enkelt som så att du representerar delen av befolkningen som inte kan motivera varför du har din åsikt.

Jag har gått om nära vänner som befinner sig långt ut på vänsterkanten och jag pratar gärna politik med dem, de respekterar mig och jag dem. Vi har samma faktabas och förnekar inte på något sätt fakta som talar emot ens egna åsikt. Vad vi däremot gör är att vi pga olika personligheter och synsätt väljer att vikta de olika argumenten som finns på olika sätt. Jag har INTE sett denna typ av annorlunda viktning i dina inlägg, jag har bara sett att du visar upp din åsikt och förnekar allt som talar emot dig. Krass uttryckt, jag har inte sett mycket hos dig som inte kan klassificeras som okunnig gnällande över att "jag har inte orkat prestera syndromet", dvs klassisk svensk avundsjuka.

#25
Vi är inte oense om att företagande är viktigt och måste löna sig.
Jag tror att vi talar om helt olika saker.

Det verkar som om du fokuserar på enmansföretagens svårigheter. Dom är ju uppenbara. Satsad möda och peng ger mager utdelning. Enmansföretag är egentligen bara en förtäckt form av timanställning på egen risk. Men staten kan väl lika lite som för att rädda anställda stöda olönsamma enmansföretag med skattepengar?

För mellanstora företag är Sverige ett mycket bra land. Jag har själv drivit företag med som mest femtio fast anställda. Internationella jämförelser och undersökningar bland svenska mellanföretagare visar samma sak. Las är inte problemet, lönenivåerna är inte problemet, skattebördan är inte problemet. Problemet är bankerna och stora företags marknadsdominans och kartellbildning. Och att kommunerna får allt mindre pengar till investering och konsumtion.
Företag behöver inte billigare anställda, dom behöver kunder.

Svenskt Näringsliv som står bakom den här debatten arbetar inte för någon av dessa företagare. SN är en organisation för storföretag och finansindustri. Där är din argumentation om rätt till utdelning för egen insats och möda helt irrelevant. Dom satsar inte egna pengar, dom satsar andras pengar eller lånade pengar med andra människors sysselsättning som pant.
Finansindustrin gör ingen nytta. Den är en parasit i vår ekonomi. Kostar oss mångdubbelt mer än invandring och socialbidrag. Pyramidspel är med rätta förbjudet. I vems intresse är definitionen av pyramidspel så begränsad tror du?

Hej!

Om vi vill att fler skall få en ärlig chans och inte tvingas rakt i armarna på socialtjänsten direkt efter sin examen från universitet/högskola så måste vi nog lära av Amerika och Kanada och satsa enormt mycket på samverkan mellan akademi och arbetsmarknad, samtidigt som vi inför ett system med Entry Level Jobs. Tittar vi i Kanada så är det mycket lättare att ta steget från utbildning till arbete än i Sverige. I Kanada straffas ingen av staten för att man investerar i en högre utbildning. I Sverige straffas man och särskilt hårt straffas de som har examen från ett längre teoretiskt samhällsvetenskapligt program. Dessa släpps nämligen inte in på arbetsmarknaden i Sverige. Det vet jag själv. Jag har nämligen varit och är fortfarande mycket aktiv med att söka jobb inom många olika områden överallt i hela Sverige, men jag får inte en ända chans någonstans i hela samhället. Det är uppenbart att jag inte är välkommen någonstans på arbetsmarknaden eller någonstans i hela det svenska samhället.

Jag har hört mig för med de som har liknande utbildning som jag själv och de har heller inte välkomnats någonstans på arbetsmarknaden utan tvingas mot sin vilja leva i utanförskap och social exkludering i Sverige.

Hade vi haft som man har i Amerika, nämligen Entry Level - No Experience Needed eller som de ibland skriver Entry Level - Full training provided så hade steget mellan utbildning och ett riktigt arbete varit mycket kortare och ingen hade tvingats i armarna på socialtjänsten eller tvingats iväg i ofrivilligt utanförskap och i ofrivillig social exkludering.

Inte undra på att de som utbildar sig i Sverige väljer att utvandra/emigrera när de upptäcker att det spelar ingen som helst roll hur hårt jag anstränger mig i Sverige, jag kommer ändå aldrig någonsin att få en ärlig chans någonstans.

Sedan ser vi ju redan att alltfler hoppar av sin utbildning innan de är färdiga och flyr till länder utanför EU, eftersom de vet att de annars får problem med CSN som är så himla hårda med sina återbetalningskrav vad gäller studielån. Problemet är att kraven på
återbetalning inte är anpassade alls efter hur svårt respektive person eller grupp har att få ett jobb. Detta gör att många hamnar mot sin vilja hos Kronfogden direkt efter examen därför att återkraven kommer på tog för fort idag. Man borde skjuta upp kraven på återbetalning av studielån X antal år istället för att ge individen lugn och ro under en omställningsperiod mellan utbildning och arbete. De som har allra svårast behöver inte få ytterligare bördor genom att de drivs till Kronfogden av CSN därför att de har det i princip omöjligt att få jobb oavsätt hur hårt de anstränger sig med att söka jobb. Det är nämligen många av oss som sorteras bort mycket aktivt när vi söker jobb och som därför aldrig någonsin får chansen någonstans.

Därför hade det varit smart att få ner arbetsgivarnas krav på erfarenhet till rimliga nivåer. Att ställa hårda krav på flera års erfarenhet är oseriöst. Det gör att alltfler som har en utbildat sig inte har denna erfarenhet och då är de dömda på förhand till ett liv i utanförskap och social exkludering.

Det är bättre att Arbetsförmedlingen jobbar bara med dessa grupper av individer och matchar dem mot tex aktörer som
finns varje dag på Monster.com och där man har just systemet med Entry Level - No experience needed. På så vis skulle färre
trilla mellan alla stolar och mellan alla sociala skyddsnät.

Genom att man helt enkelt slutar använda Platsbanken på Arbetsförmedlingen och att man ger ett nytt regleringsbrev
till arbetsförmedlingen där man klart och tydligt skriver att
från och med idag så skall Arbetsförmedlingen bara jobba
med den globala jobbdatabasen Monster.com och detta för
att då kommer fler i arbete mycket enklare därför att där finns
just Entry Level Jobs - No Experience Needed som skulle
medföra att alltfler kan gå allt snabbare från utbildning till
arbete därför att kraven inte är så höga, dvs trösklarna är mindre och ingångslönerna mer rimliga, vilket gör att ingen trillar ut i
ofrivilligt utanförskap eller i ofrivillig social exkludering.