När jag började som kulturjournalist var sextrakasserier vardag

Skulle någon ha utsatt mig för sexuella trakasserier hade de kunnat hälsa hem. Varför kunde inte Åsa ge dem en rak höger? Eller en bitande kommentar så de dröp av? Flatheten är öronbedövande.

Tack åsa Moberg för att du berättar om Sophie Sager. Jag kände inte till henne, men är glad att jag gör det nu. Mycket intressant!

(Din bok Vara anhörig är också bra, så fick jaag det sagt också.:-) )

Som man känner jag mig väldigt kluven när jag läser denna text. Mycket på grund av att jag i mitt snart 40-åriga liv själv aldrig har sett eller varit med om situationer där kvinnor sextrakasserats.

Bland mina kvinnliga vänner och kollegor har jag heller aldrig hört talas om detta. Istället brukar kvinnor ofta säga följande: jag har själv aldrig blivit utsatt för sexuella trakasserier, men jag har hört att det är vanligt.
De har alltså ”hört att det är vanligt”

Vart vill jag då komma med detta resonemang? Jo, precis som att kvinnor har skrämts upp av media och inbillade att de kan bli våldtagna närhelst de lämnar hemmet (trots att det är extremt ovanligt) så har de också fått för sig att sextrakasserier är vardagsmat överallt.

Jag tror helt enkelt att det Åsa Moberg beskriver är ett ovanligt fenomen i det stora hela, men eftersom det inträffar mycket bland just mediefolk så får det ett väldigt stort genomslag.

Problemet uppstår sedan när feminister och kvinnor med inflytande och makt använder detta för att skuldbelägga hela det manliga könet. De kopplar alltså samman vanliga män som aldrig någonsin sextrakasserat med en lite klick störda personer.

För övrigt kan jag inte låta bli att undra hur ofta Åsa Moberg under sin karriär har koketterat och utnyttja sin kvinnlighet för att skaffa sig fördelar. Hon skriver ju själv att hon blev positivt särbehandlad på grund av att hon var en ung tjej. Personligen tror jag att Åsa Moberg avsevärt oftare hade nytta av att vare en ung tjej och det hade varit intressant att se en artikel om alla de gånger hon som kvinna dragit fördelar av sitt kön.

Men det är klart, det skulle ju kunna framställa Åsa Moberg som en person med makt som använt sitt kön för att manipulera omgivningen och skaffa sig fördelar. Och det passar såklart inte in i den feministiska analysen. Det gäller ju att upprätthålla den kvinnliga offerrollen.

Tack Åsa för en intressant artikel och för ett bra initiativ med en historisk återblick. Vi behöver få lite perspektiv på saker och ting i debatten.

Att kvinnor har oändligt bättre betyg än männen är en chimär. Såväl på gymnasiet som på universitetet är de briljantaste alltid män. Visst, fler kvinnor än män, betydligt fler, har bra betygsgenomsnitt, men de absoluta genierna, de som har MVG i alla ämnen, och dessutom kombinerat det med något annat outstanding är gemen män. Det här är min stora empiriska insikt, som jag tycker mig få bekräftad hela tiden. Men jag tror inte det är en tillfällighet - det finns helt enkelt få kvinnliga genier - men många manliga underbegåvade.

Det är inte så att Åsa Moberg inte ser det som händer eftersom hon inte längre tillhör målgruppen?
Den som är ung och tjej och har lyckats få ett jobb som många andra drömmer om får nog tyvärr stå ut med ett och annat även idag. Eller betala priset för att behålla självrespekten och be grabbar och gubbar dra - och riskera jobbet.
Jag tror inte att så mycket förändrats som ÅSa hoppas på...

Vet inte vad man ska säga om man inte levde på den tiden mer än att man som vanligt blir väldigt skeptisk till historier som skildrar 50 procent av befolkningen som förövare och resten som offer. Är det säkert att bara män betedde sig "fel" på den tiden? Det var antagligen en tid då man betedde sig annorlunda. Det var kanske t o m så att kvinnor också betedde sig "dumt åt". För att inte förringa den kvinnliga sexualiteten så måste man väl tro att även den ska ha påverkat samhället på den tiden även fast de inte till lika grad var beslutsfattare.

Det jag är mest rädd för är att man inte vågar publicera män som har en annan uppfattning. Eller ännu värre att män med en annan uppfattning skulle bli lynchade. För under detta ämne så hittar vi inte många manliga författare eller journalister utan här är det alltid kvinnor som skriver historieböckerna.

Och som man känner man bara att man blir utsatt för propaganda.

Talar du verkligen sanning Åsa Moberg? Jag har också hört talas om hur det var på Aftonbladet, men överdriver du inte en smula.

Det låter som om det du skriver ingår i Roks och Fi:s beskrivningar av män, som är födda till våld och till att ta för sig medan kvinnor är födda till offer, hukande och underdåniga och på knä.

De är det bara av födsel och ohejdad vana. Båda könen. Och det verkar aldrig ta slut med den världsbilden. Den stämmer inte.

Alltså på DN vid ungefär samma tid (jag jobbade där från -74) så var det tvärtom så att tjejerna hade makten. Så uppfattade jag det. Tjejligan hade fixat så att de hade högre löner än killarna.

Och jag skällde ut en kille på redaktionen, som pratade om sitt förhållande bredvid frun. Sin älskarinna alltså. Han kom faktiskt och tackade mig lite senare, röd i ansiktet och sa att det var bra att jag hade sagt det där.

Om det verkligen är sant det du säger om hissen, så undrar jag ju verkligen varför du inte sade ifrån. Så farligt kan det väl inte ha varit. En spark mellan benen på karlsloken skulle väl ha varit passande.

Ett rötägg, en alkis satt på en middag på en konferens med facket och trakasserade mig. Han sa ungefär att jag minsann inte skulle kunna lämna honom om jag en gång hade haft honom i sängen. Nuförtiden skulle det omedelbart ha klassats som trakasserier förstås. Då tyckte jag bara att han var en riktig dumskalle.

Alltså min pappa var också journalist och på den tiden var det ett så hårt jobb att gubbarna dog när dom var 50 ungefär. Jag tror knappt att de hade så mycket ork att trakassera damer samtidigt.

När jag började på DN, så satt de äldre gubbarna med spritflaskan i skrivbordslådan och tog sig en hutt. Det var ett hårt slit på natten. Alkoholen hjälpte mot stressen. Likadant var det i sätteriet.

Varför gick du med på att bli så trakasserad? Om det nu är sant? Jag fattar det verkligen inte.

@Joakim: "Problemet uppstår sedan när feminister och kvinnor med inflytande och makt använder detta för att skuldbelägga hela det manliga könet. "
Fel - problemet uppstår direkt när någon, oavsett kön, blir sextrakasserad, inte senare. Som också snart 40-årig man har jag varit med om ett antal situationer (i dataspelsbranschen) där kvinnliga medarbetare fått utstå sexistiska kommentarer och allmänt rutten kvinnosyn - som jag fått reagera på i egenskap av arbetsledare.
Det är helt enkelt en fråga om hur beredd du är att uppfatta varje enstaka tillfälle som det sker - men om man som du är färgad av ett uppenbart förakt och misstro för "feminister och kvinnor med inflytande och makt" så lär du ju aldrig uppmärksamma tillfällena och därmed fortsätta tro att de aldrig inträffar. Jag hoppas verkligen att du inte arbetar inom skolan, för isf har du väl heller aldrig hört någon flicka bli kallad hora?

@ Joakim Johansson
Det intressanta i din kommentar är hur det verkar som om du vill lägga in "kvinnor med inflytande och makt" i en kategori som ses som fanbärare för "ett ovanligt fenomen i det stora hela" - är det alltså endast dessa kvinnor som skulle vara utsatta menar du?
Det är även intressant att det tydligen går att ge kategorin "kvinnor med inflytande och makt" vissa förutsatta värderingar och beteendestrukturer, men när det kommer till gruppen män med inflytande och makt så är det snarare en fråga om "en lite klick störda personer".

För övrigt undrar jag hur pass beläst du är i genusteoretiska perspektiv när du, apropå feminsim, skriver "Det gäller ju att upprätthålla den kvinnliga offerrollen".
Patriakatet som genusteoretisk term innehåller såväl manliga som kvinnliga agenter och offer. Det är även en fråga om flera olika sorters feminismER snarare än en samlad feminism.

Men du ska ha tack i alla fall för att du klargör för oss att sexuella övergrepp och trakasserier är något som man "hört att det är vanligt" men självfallet inte tillhör vår värld - för det måste ju tillhöra "de där andra".

Tack för solidariteten.

Så män ska få använda sin manlighet för att få fördelar men kvinnor ska inte få använda sin kvinnlighet eller är det så att manlighet inte existerar på arbetsplatser?
Det är synd om alla de män som ser sig som offer bara för att kvinnor känner sig som det. Problemet är kanske att folk tycker i allmänhet att det är synd om dem och alla har det så förfärligt att de ska få bete sig hur de vill.
Överfallsvåldtäkter kanske är ovanligt i jämförelse med andra former, men det är inte tillräckligt ovanligt för att det inte ska ske flera gånger i veckan och det är för ofta.

Joakim: Även jag behandlades väl av sättarna som ung tjej på 1980-talet, men det var bara att blunda för alla porrbilder som satt uppe på arbetsplatserna på den tiden. Det är inte så länge sedan det blev möjligt att andas fysiskt (rökningen borta) och mentalt (äckelbilderna borta).

Numera skulle kvinnor utdela en rak höger om någon tafsade, men om lönekuvertet är tafsat på (lägre lön för kvinnor) händer fortfarande inte mycket. Det är nämligen ett osynligt förtryck som inte är lika lätt att ta itu med.

Jag jobbade på SAAB 1976 och där hängde äckelbilderna uppe tills jag köpte en Playgirl och visade killarna. Simsalabim var de borta.

@Daniel: Nej, jag har inte fel. Problemet FÖR MIG uppstår exakt i samma ögonblick som en grupp människor (som jag tillhör) kollektiv skuldbeläggs för enskilda individers felaktiga beteende enbart för att de delar könstillhörighet. Det är exakt de mekanismer rasismen bygger på. Känns det fräscht?

Jag vet inte hur det är i dataspelsbranschen, kanske drar den till sig sexuellt omogna killar och män, men i de yrken jag varit verksam under mina över 20 år i arbetslivet så har jag aldrig varit med om ett enda fall där någon kvinna sextrakasserats. Däremot har jag stöt på drösvis med bittra och sexistiska kvinnor födda på 40-talet som föraktat mig enbart för att jag är man.

Angående tjejer som kallas för hora i skolan så borde du ge dig ut till en skola och ta reda på vad killarna får höra, det har jag gjort. Då upptäcker du kanske också att tjejerna använder ”horstigmat” mot varandra på samma sätt som killarna kallar varandra för nedlåtande saker som bög, med mera. Men det får du dock aldrig höra eller läsa om i våra medier. Det passar nämligen inte in i den feministiska mallen att tjejer faktiskt förtrycker varandra.

@Jakob: Du nämner genuskunskap. Vet du att genuskunskapen har blivit totalsågad ur ett vetenskapligt perspektiv av seriösa forskare. Därför kan du lika gärna hänvisa till rasbiologi och mätandet av skallar, det har ungefär samma bäring.

Visste du förresten att i en nyligen genomförd och mycket omfattande amerikansk studie på barnhem i USA (gjord av US Department of Justice) kom man fram till att 95 procent av förövarna var kvinnor? Hur passar det in i genusanalysen?

För övrigt påstår jag inte att sexuella trakasserier inte existerar. Jag är också övertygad om att många kvinnor får stå ut med skit bara för att de är kvinnor. Det finns såklart idioter därute. Jag påstår bara att fenomenet är kraftigt överdrivet.

Och det beror enligt min mening på medielogiken, det vill säga att allt som är spektakulärt och får människor att reagera uppförstoras i våra medier och skapar en buzz, särskilt om det är kvinnor som drabbas. Därför är det också lätt att få personlig uppmärksamhet och läsare genom att skriva om sådant. Och där har du pudelns kärna.

Det är flera personer som skrivit om "en rak höger" som ett relevant sätt att reagera på en person som visar sexuellt intresse. Jag kan inte annat än tolka detta som att ett dåligt uppförande likställs med så grova övergrepp att nödvärn är tillåtet, eller också att brutalt våld helt enkelt anses vara ett godtagbart mänskligt beteende? I min värld är detta helt absurt.

Jag instämmer även med vad som verkar vara en del av andemeningen i vad Åsa Moberg skriver, nämligen att lite får man kanske tåla... Lite har i alla fall jag fått tåla - många är de tveksamma kommentarerna, närmandena och kladdandet man "utsatts" för av diverse pilska och/eller aggressiva kvinnor genom åren.

Hade jag, under min ungdom på 1980/90-talet, varit snarstucken på samma sätt som många unga kvinnor är idag så hade jag kunnat få åtskilliga kvinnor fällda för allehanda sexbrott om jag velat... Nej förresten, det hade jag kanske inte, lagtillämpningen är ju inte direkt könsneutral vad jag förstått...?

Detta är en mycket intressant artikel. Åsa Moberg – en av Sveriges tyngsta radikalfeminister – bryter det tabu som säger att feminister inte ska kritisera andra feminister offentligt. Moberg tycker uppenbarligen att dagens unga mediefeminister går över gränsen i sin iver att aldrig erkänna en seger för jämställdheten. Till och med ungfeministernas egna mentorer tröttnar alltså till slut på deras ensidighet.
Det hedrar Åsa Moberg att hon sätter ner foten. Även om hon gör det med ganska mjuka röda strumpor.

Vad jag kommer ihåg av Åsa Moberg på den tiden det begav sig fungerade hon som en intellektuell sexsymbol. Det var kanske detta som gjorde att kladdandet blev värre. Vi vanliga dödliga tjejer känner inte till något sådant utan de få idioter man träffade som inte kunde uppföra sig röt man åt så de aldrig vågade visa sig mer. För jag utgår från att jag inte var den enda som reagerade och inte böjde sig.

Sexuella trakasserier ?

Jag ÄLSKAR att bli sexuellt antastad av kvinnor oavsett deras ålder, utseende eller egenskaper i övrigt ... nu är jag visserligen man ... men skulle min smak vara unik för det manliga könet ?

Det tror jag inte utan jag vill inbilla mig att vad som är "sexuellt trakasseri" varierar mellan olika kvinnor.

Du säger ju själv i artikeln att "Kladdandet minns jag snarare som vänlighet, om än klumpig och ovälkommen."

Så kanske vi har ungefär samma perspektiv på "sexuellt trakasseri" ? ;-)

När jag arbetade i reklambranschen i början av 90-talet och var bright så fick jag avsked efter att ha opponerat mig mot min chefs uppfattning att tonårstjejer " inte alls" kunde få komplex om de såg tuttbilder i porrtidningar sida vid sida med bantningsbilagor i veckopressen. Alla killar var emot mig och en kvinnlig projektledare. De sa att jag måste vara sexuellt frustrerad och pubertalt omogen för att göra den kopplingen. Kag åkte då och hämtade min man som lugnt satte sig ner inför min chef och frågade på vilket sätt jag var sexuellt frustrerad. Min chef han öppna käften en sekund innan jag vrålade allt jag tyckte om honom OCH som resten av arbetsgruppen tyckte om honom. HAn ville veta vem som sagt vad. Jag vägrade att gola - för det gör man inte om man har stake. De tre fega killarna gick bakom min rygg ut från arbetsplatsen. Min chef sa att han inte kunde ha kvar mig "för de ville inte jobba med mig". Jag gick till facket men hade varit anställd för kort tid. Gick på nästa anställningsintervju och killen skulle skjutsa mig hem, sa att jag hade vackert hår, Det var kört jag var tvungen att starta eget istället. Men tröttnade på den konservativa branschen. Med detta vill jag säga att visst går det att ryta ifrån men konsekvensen blir att du kan bli arbetslös och behöva arbeta med ngt helt annat än du har begåvning för. Eller bend over. Jag är glad att jag varit kaxig.
You cant be a little pregnant. Integritet kostar. Men man blir rätt snygg i ansiktet. Levande.

Lite märklig arbetsplats som beskrives i artikeln. Där ett stort antal egotrippade alpha-hannar tydligen tassade omkring. När man efter 30 års arbete fick en sådan som chef, så förstår man att de existerar, även i dag.

Jag är 53 och arbetat inom en mängd olika yrken, både kvinnodominerade, mansdominerade och blandad kompott. Sisådår femton arbetsplatser har jag betat av. Visst, män har stött på mig och under min ungdom( då jag var ung och snygg, nu bara snygg, hahaha)hände det att jag fick inviter. Men om de gick för långt, alltså längre än vad som passade mig, såg jag till att avbryta väldigt kvickt.

Ibland förstod inte mannen ett rakt nej, då var jag tydligare. Jag har ALDRIG känt mig som ett offer eller tillåtit män att se på mig som ett sexobjekt om jag inte själv ville. Svårare än så var det inte för mig i vuxen ålder. Men å andra sidan har jag inte vuxit upp med curlingföräldrar eller andra vuxna som gullat, mer tvärtom. Jag lärde mig väldigt tidigt att INGET är gratis!

Har man inte läst den här artikeln innan, en snarlik? Hur länge och hur mycket "redaktionella trackasserier" skall vi män behöva utstå från kvinnor, fel, från feminister? Orsak-verkan ingår väl kanske heller inte i genusvetenskapen?

Varför gnölar de män som inte sextrakasserat någon och tar åt sig och sen skyller på nåt kvinnligt fenomen som beskyller "alla män"?! Var står det att läsa?

Det som en person av kvinnligt kön upplevt eller direkt utsatts för, om det nu är trakasserier exempelvis av män, ja men då är det väl så, ska det inte kunna diskuteras?

Så tröttsamt barnsligt och omoget med dessa påhoppsmän utan något på fötterna för huvudtaget, som inte varit med i det som berättas, ändå kommer de med oförskämda ställningstaganden kring någon gruppering kvinnor som likt häxor är ute för att elda upp männen, ALLA män, ALLA oskyldiga män.
Kanske nu skulle läsa lite vad skådisen Kjell Bergkvist säger kring det hela. Han räds inte sin manliga roll och inte kvinnornas heller, tvärtom. Men så är denna typ av män, de rakryggade, de som kan läsa innantill, de som är klarsynt kring problem, där problemen är utan att inbilla sig att de måste ta åt sig av något vissa av det manliga könet ägnar sig åt, denna typ av män står för tryggheten för utsatta kvinnor och vågar lyssna och vi kvinnor "avgudar" dom i sin brist på feghet.

Bra att detta debatteras men jag ser fram emot den dagen när vi män och kvinnor ser oss som de människor vi är bakom allt det där yttre. När vi kan kan vara de kvinnliga eller manliga individer vi är utan att behöva olika maktspråk, dominanser eller underkastelser (intelligenta kvinnor som spelar dummare eller mindre kapabla). När vi är fria att leva utifrån de väsen vi verkligen är och kan möta varann på samma nivå.
Vi är sexuella varelser, sex är viktigt och en stor källa till inspiration och kreativitet (inkl barn). Men än viktigare är den vi egentligen är, den människa vi är djupt bakom allt – vare sig vi är män eller kvinnor. Jag ser dig – ser du mig?

I andra länder spelas "raskortet" ut ofta. I Sverige är det ännu så länge vanligast med "kvinnokortet".

@ Ugglan: Kan det kanske bero på att feministerna (personer som Åsa Moberg) under årtionden har pekat fingret mot oss män och kollektivt anklagat oss för precis allt de inte gillat? Har den tanken slagit dig?

Din kommentar är helt enkelt otroligt dum. Vi har en grupp feminister, de flesta födda på 40-talet, men också yngre förmågor som inte missat ett enda tillfälle kasta skit mot manskollektivet. Är det då konstigt att vi tillslut tröttnar och säger ifrån? Tycker du verkligen det?

Fortfarande sprider personer som Gudrun Schyman manshat så fort hon hittar något att dra växlar på. Lyssnar man på henne får man ju känslan att nästa steg i Sverige är att sätta män i koncentrationsläger.

För övrigt kan jag räkna på ena handens fingrar de gånger jag träffat män som inte tagit avstånd från sexuella trakasserier eller våld mot kvinnor. Där ute bland majoriteten av oss vanliga män är det helt enkelt inte okej att kränka kvinnor. Tvärtom så är föraktet mot män som kränker kvinnor djupt rotat i manskollektivet. Dessa män ses som svaga, ynkliga och avskyvärda. De är inga förebilder.

Men feministerna har under de senaste decennierna spridit bilden att den gemene mannen är ett svin som tar varje tillfälle i akt att kladda på en kvinna. De har solkat ner bilden av manligheten. Därför tar jag mig friheten att protestera. Den bilden är spridd av mediefeminister som Åsa Moberg. En person som haft otrolig makt under sitt liv och oemotsagd fått propagera ut sitt budskap i landets största medier.

Jag har växt upp med 68-rörelsen och rödstrumpornas manshatarsamhälle. Jag är spyfärdig på att behöva be om ursäkt för att jag är man och jag tänker inte göra det mer.

Det är fel i huvet på de flesta skådisar ock skådiswannabees.
Självupptagna självcentrerade egon som snackar alldeles för mycke.
Inte konstigt att det är sexuellt störda när hela skådis sverige är som ett ända stort släktmöte,ingen kommer in om den inte är släkt eller knullat sej in.

Gissa hur det är att försöka slå sig fram som invandrare i de här miljöerna, Åsa...

23 Eva: " Åsa Moberg på den tiden det begav sig fungerade hon som en intellektuell sexsymbol?" Precis, och vad fikar egentligen artikeln efter? Kolla in fotot på författarinnan här ovan. Sensuellt minst sagt, svartvitt, öppen mun, uppspärrade ögon. Att kvinnor även är sexsubjekt, och inte främst sexobjekt, borde väl vara en "jämställd" insikt idag? Men viss rätt, (som man blir man ju ständigt omgärdad av denna västerländska sexighet) men då skall det också kunna nämnas. OCH att män skall kunna få vara det, på sitt sätt! Och att vi reagerar, på våra villkor.
Och sedan är det väl rätt klart att en del blivit värre, förhållandet mellan könen, i spåren av ett statsfeministiskt samhälle som gör allt för att polarisera, ömkansvärda kvinnor mot skurkaktiga män. Vilket skapar reaktioner även hos de senare, vad väntar man sig?
Könsrelaterade problem och kriminalitet ökar, flickor mår enligt rapporter allt sämre, hur pojkar mår får vi nästan inte veta alls!
Men än idag är visst kvinnor blott oskyldiga, genomgoda, sockersöta varelser som (fortfarande) inte har något inflytande på hur män bete sig. Är det ett steg framåt i någon slags påstådd "jämställdhet"? Att ständigt förklara kvinnan som obetydlig till sakernas tillstånd? Fnys!
J.S. "På båda könens villkor, för båda könens bästa"!

Om Åsa hade gett någon en rak höger på den tiden, då hade hon setts som boven. Så var tidsandan!

Petter

Jag ser framför mig ett samhälle där ingen inom en organisation vågar prata med någon utan först ha meddelat sig via en kommunikations-sluss som bildar en kontaktdatabas med "kontaktkontrakt" som kontrolleras av en arbetsgivares eller organisations särskilda umgänges- och etikövervakare.

Det finns långa listor på vokabulär som får användas och inte användas beroende på situation, position, kön och läggning samt speciella uppförandekoder om t ex leende, lyssnande och upplevd attityd som leder till löneavdrag eller indragna arbetsuppgifter om de inte efterlevs.

Sådant anmäls också till kontrollanter som ingår i ett särskilt råd där de diskuterar sig fram till vilka som ska bestraffas med eller utan offentliggörande.

Rådet är givetvis certifierat utifrån en given teoretisk mall och har därför en oinskränkt makt inom organisationen.

Låter det som dålig science fiction? Just wait - det finns skisser med delvis liknande innehåll inom vissa organisationer redan idag.

Glada så?

Bertil: Det var väl inte mer än rätt!? Misshandel med risk för hjärnskador skall naturligtvis anses betydligt allvarligare än en klapp på rumpan eller en respektlös kommentar... annars är det något allvarligt fel med hur vi skapar våra normer!

Och kom nu inte med det vanliga förklenande argumentet att det bara är tjejer som får slå, eftersom de är svagare, i så fall är ju "jämställdheten" verkligen bara ett spel för gallerierna.

35# Joakim Johansson

Varför inte hålla sig till fakta, hålla sig till de verkligheter som människor upplevt och beskriver.
DU KÄNNER dig personligt och kollektivt påhoppad av en feministisk grupp kvinnor som dissar dig som en normalt fungerande man, ja men skriv om den händelsen då, när det inträffade, hur den situationen uppstod.

Du skriver ju bara rakt ut i luften om ingenting,bara antaganden och falska inbillningar pga av egen dålig självkänsla som man för huvudtaget och därför tar åt dig av outgrundlig anledning och förstorar inbillade "personliga" anklagelser på just dig som man och sen ser du dig som förespråkare för resten av våra män. Hur ser dessa män på det?

Sen att kvinnor, ALLA faktiskt är av feministisk art, det är kommet ur födseln helt enkelt, precis som du är av en manlig art.
Om du tar åt dig av Gudrun Schymans "alla män är talibaner", då är problemet ditt, inte mitt eller någon annan kvinnas.

Det finns både män och kvinnor som är fientligt lagda till det motsatta könet, men deras problem med det är inte ALLAS och därför fegt och lågt att dra ALLA som om de delar enskildas åsikter, dessutom stryper sådana antaganden frukten av diskussioner och samarbete över könsgränserna, som trots allt är det mest normala i vårt samhälle och i övervägande.

Ugglan: Vad snackar du om? "Sen att kvinnor, ALLA faktiskt är av feministisk art, det är kommet ur födseln helt enkelt, precis som du är av en manlig art."

Jag misstänker, trots detta, att även du förstår att feminism är något helt annat än könstillhörighet... (Dessutom tillhör vi samma art, tro det eller ej.)

Sedan skriver du "Om du tar åt dig av Gudrun Schymans "alla män är talibaner", då är problemet ditt, inte mitt eller någon annan kvinnas."

Så om jag skulle säga (det gör jag inte!!) "alla kvinnor är horor" eller "kvinnan bör bindas vid spisen" och du tar åt dig, då är problemet ditt, eller...?

(Man börjar nästan tro att vissa feminister faktiskt menar att kvinnor är offer och män förövare, per definition...)

Ni som bagatelliserar sextrakasserier: försök föreställa er hur det skulle vara om ni levde i en tidsanda och ett sammanhang där detta att bli tagen på brösten var något som man fick räkna med, och som sågs som ett utslag av vänlighet...

Ni killar och män kan ju lämpligen föreställa er att det handlade om någon annan kroppsdel.

Henke - man måste inte ta åt sig av allt som sägs och må dåligt. Om någon man säger att alla kvinnor är horor, så tänker jag, vilken idiot. Men jag börjar inte må dåligt eller känner mig kränkt på något vis. Varför skulle jag?

Jag vet ju att jag inte är en hora. Men en del män kanske inte riktigt vet säkert om de är talibaner eller inte?

#52 Henke

Ja du Henke...du uppvisar ett solklart skolexempel på hur vissa män reagerar...dessutom reagerar du på ett svar jag gav en helt annan man och hans kommentar till min tidigare.

Ska man skratta eller gråta. Kanske du ska avhålla dig att läsa sånt som påverkar just dig negativt trots att du inte är inblandad i diskussionen eller förhuvudtaget utsatt för något påhopp. Varken personligt eller som man.

Du har ett tydligt problem, ta tag i det själv istället och se efter vad som är så provocerande i debatter där ordet MAN ingår.
Du är inte ALLA män och ALLA män är inte uppe för diskussion. Ditt problem är att kvinnor uttalar sig.

#55 Eva, 2010-01-19, 08:19

Du vill alltså ha det så här: Om ledande och inflytelserika personer i ett samhälle börjar använda skällsord lite hur som helst och skicka straffbefrämjande skuldetiketter med hagelskur kors och tvärs över människor, så legitimeras det med följande "etiska" mall:

"Det är tillåtet för överheten att stampa på och kränka breda lager av människor godtyckligt och de individer som tar åt sig har sig själva att skylla. Resten får träna på att stålsätta sig och använda öronlock och gå vidare med sina liv och hoppas på att inte bestraffas på något sätt".

Ja, då är alltså en hörnsten lagd, som jag "upplever" ditt sätt att resonera, till ett "feministiskt" samhälle?

Fast ibland kan man tro är att Sverige redan är det - eftersom det redan finns en uppsjö inflytelserika personer som agerar på detta sätt - och kommer undan med det.

Det finns givetvis andra samhällen, med andra etiketter, som fungerat efter ovan beskrivna mall - och de brukar ju förkastas av demokratiska, humana och tänkande människor.

När ALLA barn dras in i den här (vild)vuxna pajkastarcirkusen, vilket redan har organiserats och påbörjats på en del håll, då har det gått två steg för långt. Marinerade och organiserade feminister försöker på nationell nivå utnyttja skolbarn precis som en del omdömeslösa skilsmässopar använder barnen som spelbrickor i deras egen pajkastning. Var detta sista stycke en utvikning från ämnet? You tell them!

#57 Ugglan, 2010-01-19, 13:02:

För min del har jag genom erfarenhet och läsning lärt mig att förkasta alla radikala -ismer som försöker polarisera samhällen utifrån ytterligheter, oavsett vilken politisk färg de har eller om de är etniska eller religiösa. När sådana här -ismer utvecklar dogmer som tränger in i politisk, medial, akademisk eller myndighetsutövning och på olika sätt tvingas på ALLA människor eller vissa grupper kan man inte längre hävda att det är valfritt att ta till sig eller förkasta. Förr eller senare blir åtskilliga människor både upplevt förtryckta eller förtryckta eller diskrimerade på riktigt. Och man bör reagera. Något annat är inte ett hälsotecken. Många som är inne i snurren ser inte skogen förrän årtionden senare - eller aldrig. Vad du är för typ kan jag tyvärr inte veta, men jag hoppas att du inte har så stort inflytande.

Om en kvinna har varit utsatt för och upplevt att sexuell kränkning är det som hänt...VAD i detta är så provocerande för en viss del av er män som kommenterar här på Newsmill?

Menar ni att kvinnans upplevelser är ren lögn?
Menar ni att någon hemlig feministisk rörelse tvingar den berättande att ljuga ihop historier om just män som gått över gränsen?
vAD ÄR DET EGENTLIGA PROBLEMET?

Själv kallar jag fega män för "mammas blöjpojkar" när jag blir elak. Så därför håller jag en bättre ton här.

Sorgligt är bara att vissa mer än andra vill hindra en fruktbar debatt och diskussion om problematik som existerar mellan könen och använder sina egna dåliga erfarenheter med sin uppväxt där kontakt med de viktigaste personerna har haltat och dessvärre sen tar hämnden på ALLA runt om.

@ Ugglan och Eva: Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna bemöta det ni skriver eftersom det uppvisar en sådan naivitet att man faktiskt tappar hakan.

Om jag ständigt och jämt skulle kritisera alla utländska människor i Sverige, tillskriva dom nedvärderande egenskaper som grupp, anklaga dessa människor för mer eller mindre allt som är negativt eller fel i vårt samhälle – ja, då skulle jag med all rätt kallas rasist.

Ingen sund människa skulle heller ifrågasätta om utländska människor som grupp började protestera och tycka riktigt illa om mig eftersom jag faktiskt pekar ut varje individ i mitt kollektiva skuldbeläggande. Det jag i så fall sysslade med skulle också definieras som hets mot folkgrupp enligt lagboken, något som är brottsligt.

Men när feminister år ut och år in anklagar manskollektivet för precis allt negativt de kan komma på, när de säger att män är talibaner, att alla män är våldtäktsmän, att män bär skulden för alla krig, klimatförändringarna och att män borde dödas för detta (enligt feministernas guru Solana), då är allt givetvis i sin fulla ordning. Och när jag som man protesterar mot denna förenklade, fördomsfulla och könsrasistiska bild får jag slängt i ansiktet att det är mitt eget problem!

Det kan knappast bli tydligare hur det fungerar i dagens statsfeministiska Sverige där en politisk vänsterideologi fått hela samhället att kollapsa intellektuellt. Om en kvinna drabbas av något så är det utom hennes kontroll och alltid en mans fel. Kvinnan är i alla lägen ett offer. Om en man drabbas av något så är det alltid hans eget fel. Mannen själv bär skulden.

Men jag förstår varför detta rör upp starka känslor och aggressioner hos många kvinnor. Det är inga dåliga privilegier som står på spel här. En del feminister har också byggt hela sina karriärer och tjänat grova pengar på att kämpa mot ”patriarkatet” och att måla ut män som svin.

Vi har med andra ord mycket, mycket, mycket långt kvar till ett jämställt samhälle.

Och slutligen. Vi är ganska många män som reagerat på detta, här är ett exempel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article17689...

Till Newsmills forumvärdar: Detta är TREDJE gången jag försöker publicera detta svar. Om ni nu ännu en gång väljer att inte släppa igenom inlägget så bör ni mejla eller ringa mig och ge en förklaring. Mitt inlägg är ett fullt legitimt svar på ovanstående diskussion och bryter inte mot några som helst regler, vare sig etiska, lagliga eller era egna . Tack!

Oerhört bra och sansat skrivet, Joakim Johansson!

Ratt leken ? Är detta verkligen sant. Gubbar som sprungit omkring och knådat denna kvinnas bröst mest varje dag i 12 år på en tidningsredaktion. Och denna varelse lät detta pågå ? man häpnar .
Måste nog säga att ansvaret för denna dåliga arbetsmiljö beror på alla inblandade, både förövare som gör detta och offret som tillåter detta

Har aldrig upplevt detta, trots mina 48 år. Är det mig det är fel på eller...Har aldrig någonsin blivit antastad på en arbetsplats eller någon annan "offentlig" plats.

#65 Joakim Johansson, 2010-01-20, 17:29

Det värsta är ändå när denna enfaldighet organiseras och trycks i halsen på alla barn via skolan, trots att flertalet barn borde få betraktas som barn istället för konfliktverktyg till samhällets vuxna.

Många flickor mår onödigt dåligt för att de inpräntas att känna sig kränkta, rädda och andra klassens medborgare. Och många pojkar mår onödigt dåligt för att de ständigt skuldbeläggs, bemöts kallt och bestraffas och inte får den uppmuntran och stöd de behöver i skolan.

De reagerar också rättså olika: Flickor uttrycker ofta att de känner att de mår dåligt och det fångas upp av skolmyndigheternas förlängda öron. Pojkar tycker ofta istället att skolan är kvävande, oförstående och meningslös med trista lärare och därför vill de helst därifrån och slutar ställa upp med egna ansträngningar. Detta fångas dock inte upp av skolmyndigheternas förlängda öron annat än som "anti-plugg-kultur" som beror på pojkarna själva och som därför inte är skolmyndigheternas ansvar.

Och vips dyker det upp ännu mer krav på ros till flickor och ris till pojkar från genusvetarhåll och vissa politiker. Och alla kliar sig i huvudet och undrar varför fler och fler pojkar slås ut redan i grundskolan och fler och fler gymnasie- och högskoleutbildningar fylls av kvinnliga studenter.

Och hör och häpna: Det är av s k jämställdhetsskäl som lärarförbundets och andras genuspraktika kräver ännu mer stöd för enbart flickor och ännu mer kollektiv skuldbeläggning och psykisk bestraffning för pojkar i grundskolan.

Det knorras med rätta om dessa feministiska enfaldigheter i vuxenvärlden när män som kollektiv ständigt hängs ut om precis allting och reaktioner viftas ofta bort med att män ska inte uttrycka synpunkter i jämställdhetsfrågor, vilket genererar en hel del ohälsosam frustration, men nästa generation kommer inte att förlåta att dagens generations feminister så grovt har utnyttjat många barn.

Joakim J har helt rätt och Rödstrumpan Uggla är helt ute och flyger!

Varför fortsatte Åsa åka hiss med klämmarna?
Varför sa inte Åsa ifrån?
Fick Åsa fördelar pga klämmandet ?