Varför måste feminister ändra på allt som är traditionellt?

"likväl som feminister och ... ja, vad är motsatsen.......... "vanliga" människor?"

Really? Och jag som trodde alla (även feminister) var människor. Vanliga som ovanliga.

Du skriver i artikeln: "vem som helst ska kunna dansa traditionell pardans utan att feministerna ska opponera sig. Vad är det som ligger bakom denna heta önskan att få dansa med likakönade, eller att få föra dansen när man är kvinna?"

Det är väl ingen som vill tvinga *dig* att dansa med en kvinna, eller att dig att föra dansen. Men det finns kvinnor som vill få utrymme att dansa med en annan kvinna eller själv föra i dansen. Och det finns män som vill dansa med andra män.
Det vill de göra utan att folk tittar snett på dem, och utan att de utesluts ur vissa sällskap. Deras dans går väl rimligen inte ut över hur du njuter av din dans?

Jag trodde helt ärligt inte att det var så svårt att förstå att det var detta debatten handlade om. Om du älskar att dansa med långa, stabila män så ska du fortsätta med det.

Tack Rebecka för att du hjälper till att visa hur obefintlig feministers logik är. Bara för att någon inte är en "vanlig" människa så betyder det nämligen inte att de inte är en människa, och detta är allt som Susanne säger.

Gud bevare oss om logikundervisningen i våra skolor blir "genuscertifierad"...

Innan vissa kampsportsdueller inleds, bugar sig motståndarna artigt för varandra, och minns jag rätt så avslutas kamperna på liknande sätt.
Pardans är ingen kamp, utan ett samspel två indivder emellan. Förr i blev det ett legitimt sätt att umgås över könsbarriären.
Skillnaden mellan könen poängterades skarpt och mannens överlägsenhet ifrågasattes inte. Det var då det . Nu, som vi vet, ser vi varandra mer som individer än kön, i alla fall försöker vi det och då finns det inget utrymme för underkaselse från kvinnans sida. Pardansen tillkomst blev ett av första (dans)stegen för könen att umgås på samma nivå, att få flörta lite, att bekanta sig med varandra. Under kyrkans mörkertid, på medeltiden ,förbjöds dans och musik,och därmed allt som gjorde livet glättigare. Inom Islam är all ömsesidig dans förbjuden eftersom det anses leda till fördärv. Vi kan vara glada att vi har dansen som uttrycksmedel och vi kan glädjas åt de sensuella rörelser som danserna har att erbjuda. Eftersom vi inte längre befinner oss i medeltiden, behöver vi förnya artighetsgesterna lite så att ingen skall behöva buga djupt för någon annan, utan vi kan visa vår vördnad på jämlik nivå.
Bortsett från det är det bara att dansa på och för dem som vill, se på och njuta!

Innan vissa kampsportsdueller inleds, bugar sig motståndarna artigt för varandra, och minns jag rätt så avslutas kamperna på liknande sätt.
Pardans är ingen kamp, utan ett samspel två indivder emellan. Förr i blev det ett legitimt sätt att umgås över könsbarriären.
Skillnaden mellan könen poängterades skarpt och mannens överlägsenhet ifrågasattes inte. Det var då det . Nu, som vi vet, ser vi varandra mer som individer än kön, i alla fall försöker vi det och då finns det inget utrymme för underkaselse från kvinnans sida. Pardansen tillkomst blev ett av första (dans)stegen för könen att umgås på samma nivå, att få flörta lite, att bekanta sig med varandra. Under kyrkans mörkertid, på medeltiden ,förbjöds dans och musik,och därmed allt som gjorde livet glättigare. Inom Islam är all ömsesidig dans förbjuden eftersom det anses leda till fördärv. Vi kan vara glada att vi har dansen som uttrycksmedel och vi kan glädjas åt de sensuella rörelser som danserna har att erbjuda. Eftersom vi inte längre befinner oss i medeltiden, behöver vi förnya artighetsgesterna lite så att ingen skall behöva buga djupt för någon annan, utan vi kan visa vår vördnad på jämlik nivå.
Bortsett från det är det bara att dansa på och för dem som vill, se på och njuta!

Innan vissa kampsportsdueller inleds, bugar sig motståndarna artigt för varandra, och minns jag rätt så avslutas kamperna på liknande sätt.
Pardans är ingen kamp, utan ett samspel två indivder emellan. Förr i blev det ett legitimt sätt att umgås över könsbarriären.
Skillnaden mellan könen poängterades skarpt och mannens överlägsenhet ifrågasattes inte. Det var då det . Nu, som vi vet, ser vi varandra mer som individer än kön, i alla fall försöker vi det och då finns det inget utrymme för underkaselse från kvinnans sida. Pardansen tillkomst blev ett av första (dans)stegen för könen att umgås på samma nivå, att få flörta lite, att bekanta sig med varandra. Under kyrkans mörkertid, på medeltiden ,förbjöds dans och musik,och därmed allt som gjorde livet glättigare. Inom Islam är all ömsesidig dans förbjuden eftersom det anses leda till fördärv. Vi kan vara glada att vi har dansen som uttrycksmedel och vi kan glädjas åt de sensuella rörelser som danserna har att erbjuda. Eftersom vi inte längre befinner oss i medeltiden, behöver vi förnya artighetsgesterna lite så att ingen skall behöva buga djupt för någon annan, utan vi kan visa vår vördnad på jämlik nivå.
Bortsett från det är det bara att dansa på och för dem som vill, se på och njuta!

Innan vissa kampsportsdueller inleds, bugar sig motståndarna artigt för varandra, och minns jag rätt så avslutas kamperna på liknande sätt.
Pardans är ingen kamp, utan ett samspel två indivder emellan. Förr i blev det ett legitimt sätt att umgås över könsbarriären.
Skillnaden mellan könen poängterades skarpt och mannens överlägsenhet ifrågasattes inte. Det var då det . Nu, som vi vet, ser vi varandra mer som individer än kön, i alla fall försöker vi det och då finns det inget utrymme för underkaselse från kvinnans sida. Pardansen tillkomst blev ett av första (dans)stegen för könen att umgås på samma nivå, att få flörta lite, att bekanta sig med varandra. Under kyrkans mörkertid, på medeltiden ,förbjöds dans och musik,och därmed allt som gjorde livet glättigare. Inom Islam är all ömsesidig dans förbjuden eftersom det anses leda till fördärv. Vi kan vara glada att vi har dansen som uttrycksmedel och vi kan glädjas åt de sensuella rörelser som danserna har att erbjuda. Eftersom vi inte längre befinner oss i medeltiden, behöver vi förnya artighetsgesterna lite så att ingen skall behöva buga djupt för någon annan, utan vi kan visa vår vördnad på jämlik nivå.
Bortsett från det är det bara att dansa på och för dem som vill, se på och njuta!

"...att kvinnan lyfter mannen i en pas de deux, i t ex Svansjön det skulle ju närmast se absurt ut! Det, kan väl inte vara försvarbart ens ur feministisk synvinkel?"

Tja....så kan man ju också tycka....fast jag gissar att de flesta tänker "oj, kul grepp!" och går vidare med sina liv. Alla är inte lika rabiata, ortodoxa renlärlingar som skribenten. För gud skull det är bara en dans! Världen går inte under om man ändrar reglerna lite...

Yin och yang symboliserar jämvikt mellan det manliga och kvinliga.
Kroppar i rörelse i en smäktande vals, är inte det en trevlig balans?
Varför skulle kvinnan känna sig underlägsen även om det är mannen som för? Någon måste föra och då passar det bättre att den som för är lite längre ,och fysiskt starkare. Jag som en liten kvinna skulle inte kunna njuta av stunden om jag behövde styra en bjässe till karl. Vad det gäller uppbjudningsritualen , eller avslutningen av dansen, vore det önskvärt att det sker på ett artigt, men ett modernt sätt . Klart att vi inte skall kräla i stoftet för varandra. Vi måste lära oss artighet som en självklarhet könen emellan. Det är det det är frågan om, vare sig vi är kvinnor eller män, gamla eller unga. Själv känner jag mig väldigt trygg i min kvinnoroll och vägrar göra avkall på många av mina kvinliga egenskaper. Men, jag underkastar mig inte männen för det, det är fråga om balans!

Som man uppvuxen på landet på 1940-talet tycker jag ibland att det måste vara fruktansvärt betungande för alla intellektuella att vara PK.
Måste man genast angripa Susannes åsikter och ifrågasätta henne.
Känns det bättre efteråt och blir man lyckligare av att att vilja ha rätt?
Jag tackar min skapare att jag var ute och dansade i Folkparken på 1960-talet speciellt eftersom flickorna på den tiden inte drack sprit och slagsmål avslutades när den besegrade låg på marken. Hur ser det ut idag i det hedonistiska könsrollsspelet?. Är vi män och kvinnor lyckligare idag? Antalet skilsmässor tyder inte på det och inte heller
ungdomars sätt att bete sig mot lärare och kamrater i skolorna.
Min styrdotters son står omringad av klasskamrater och en flicka skanderar: - "Han skall dödas" Flickans mamma väser senare till pojken efter rektorssamtalet: - Du kan inte bevisa någonting. En annan pojke på samma skola blir avklädd. Den kvinnliga rektorn säger till föräldrarna: -Tur att han inte blev penetrerad. Sådana ämnen borde diskuteras på Newswmill, inte Let's dance

"Lär er att njuta av livet istället för att irritera er på allt och alla." Det där kan väl snarare riktas mot dig själv som gnällskriver om något så ochockerande som en kvinnas önskan att en gång få föra en dans. Om du känner att du behöver föras av en "lång och stabil man" then so be it, men måste Gudrun Schyman dansa på ditt sätt för det? Är det bara du och Tony Irving som avgör vad som är rätt i danssammanhang?

En feminist ska ju bekämpa könsnormer på alla nivåer, inte minst inom kulturen. Det är ju kulturen som ger oss våra ideal, då är det väl inte så konstigt att man tröttnar på att män alltid alltid alltid alltid ska styra i pardans. Varför är det så provocerande att se en kvinna styra? Vad är det ni är rädda för?

Och svaret på frågan i din rubrik: För att många traditionella fenomen bidrar till synen på kvinnan som en "biprodukt" till mannen. Man kan inte försvara destruktiva könsstrukturer genom att avfärda dem som tradition, förr var det ju t.ex. tradition att inte låta kvinnor rösta.

För övrigt älskar jag att du beskriver dig själv som en "normal" kvinna. Hur är en onormal kvinna (eller man för den delen), menar du då?

Det är vems som helst laga rätt att dansa queerdans. Däremot är det ingens, som Martin Valin (#4) tycks antyda, mänskliga rättighet att inte bli tittad snett på och det är ingens rätt att slippa uteslutas ur "vissa sällskap" om inte "vissa sällskap" vill ha denne som medlem. Om man ansluter sig till den marginalföreteelse queerdans är får man ta konsekvenserna av att denna företeelse befinner sig på marginalen. Man gör sig inte förtjänt av mainstreamkulturens respekt om man gör sig ovän med denna. Det kan bara göras genom att självständigt utveckla queerdansen som konstform tills dess att den blir stark nog att det estetiska värdet överskuggar det ideologiska. Gudrun Schyman gör queerdansen som konstform en björntjänst.

@sep
"Är det bara du och Tony Irving som avgör vad som är rätt i danssammanhang?"
Det torde väl vara konsensus inom dansvärlden som avgör vad som är rätt och fel i danssammanhang. Queerdans är än så länge en marginalföreteelse inom dansen.

"En feminist ska ju bekämpa könsnormer på alla nivåer, inte minst inom kulturen."
Nonsens! En feminist kan ifrågasätta, men behöver inte nödvändigtvis bekämpa, könsnormer.

"Det är ju kulturen som ger oss våra ideal, då är det väl inte så konstigt att man tröttnar på att män alltid alltid alltid alltid ska styra i pardans."
Pardans är bara en ytterst liten del av vad som utgör en kultur, så vad som gäller i pardans gäller inte nödvändgtvis, eller i samma form eller utsträckning, i kulturen i stort. Kultur är inte heller något som levereras, färdigpaketerat, till individerna och "ger", som du säger det, passiva individer sina ideal. Kultur är något som utövas av invånare och den utvecklas över tid för att passa behoven hos dessa. Mainstreamkulturer kommer aldrig passa alla, men den liberala kultur vi har i dagens Sverige tillåter att subkulturer existerar och konkurrerar med mainstreamkulturen på sina villkor.

"Man kan inte försvara destruktiva könsstrukturer genom att avfärda dem som tradition, förr var det ju t.ex. tradition att inte låta kvinnor rösta."
Det är å andra sidan ingen anledning att avfärda tradition helt och hållet. Traditioner har ett värde i sig, för alla som inte är känslokalla robotar. Traditioner kan ge mening och skapa samhörighet på ett sätt många feminister tycks missa, eller ignorera, då de snarast tycks lägga en negativ konnotaion i själva ordet "tradition". Kvinnors brist på rösträtt var en destruktiv tradition, som du säger, men detta har sedermera åtgärdats och rösträtt för kvinnor har ju sedan dess blivit just en tradition. Du tycks ha svårt att se någon skillnad på egenskaper hos specifika fall av en företeelse och hos företeelsen i stort. Konceptet tradition i stort kan inte dömas utifrån enskilda, handplockade fall av destruktiva företeelser som eventuellt kan sorteras in under begreppet "tradition".

"Hur är en onormal kvinna (eller man för den delen), menar du då?"
Avvikande från normen på en, flera eller alla egenskaper.

@sep
"Är det bara du och Tony Irving som avgör vad som är rätt i danssammanhang?"
Det torde väl vara konsensus inom dansvärlden som avgör vad som är rätt och fel i danssammanhang. Queerdans är än så länge en marginalföreteelse inom dansen.

"En feminist ska ju bekämpa könsnormer på alla nivåer, inte minst inom kulturen."
Nonsens! En feminist kan ifrågasätta, men behöver inte nödvändigtvis bekämpa, könsnormer.

"Det är ju kulturen som ger oss våra ideal, då är det väl inte så konstigt att man tröttnar på att män alltid alltid alltid alltid ska styra i pardans."
Pardans är bara en ytterst liten del av vad som utgör en kultur, så vad som gäller i pardans gäller inte nödvändgtvis, eller i samma form eller utsträckning, i kulturen i stort. Kultur är inte heller något som levereras, färdigpaketerat, till individerna och "ger", som du säger det, passiva individer sina ideal. Kultur är något som utövas av invånare och den utvecklas över tid för att passa behoven hos dessa. Mainstreamkulturer kommer aldrig passa alla, men den liberala kultur vi har i dagens Sverige tillåter att subkulturer existerar och konkurrerar med mainstreamkulturen på sina villkor.

"Man kan inte försvara destruktiva könsstrukturer genom att avfärda dem som tradition, förr var det ju t.ex. tradition att inte låta kvinnor rösta."
Det är å andra sidan ingen anledning att avfärda tradition helt och hållet. Traditioner har ett värde i sig, för alla som inte är känslokalla robotar. Traditioner kan ge mening och skapa samhörighet på ett sätt många feminister tycks missa, eller ignorera, då de snarast tycks lägga en negativ konnotaion i själva ordet "tradition". Kvinnors brist på rösträtt var en destruktiv tradition, som du säger, men detta har sedermera åtgärdats och rösträtt för kvinnor har ju sedan dess blivit just en tradition. Du tycks ha svårt att se någon skillnad på egenskaper hos specifika fall av en företeelse och hos företeelsen i stort. Konceptet tradition i stort kan inte dömas utifrån enskilda, handplockade fall av destruktiva företeelser som eventuellt kan sorteras in under begreppet "tradition".

"Hur är en onormal kvinna (eller man för den delen), menar du då?"
Avvikande från normen på en, flera eller alla egenskaper.

Fast vad spelar det för roll? Om hon vill testa gränser. Provocera. Skapa debatt. Kan väl va lite kul att se vad det paret kommer att hitta på. Du får dansa hur du vill oavsett.

"Irritera sig på allt och alla"? I politikersammanhang har jag inte hört detta uttryck bara för att man vill förändra något i sitt samhälle, så varför använda det mot "feministerna"? (Är förresten inte den här artikeln skriven just av irritation?)
Vem har i övrigt sagt att feminister inte är ute och dansar och njuter av livet? Jag tycker ditt resonemang är lite taget ur luften.
I fridans eller contemporary dancing som det också kallas (jfr Cullbergballetten och Skånes dansteater), är det vanligt förekommande att kvinnor lyfter män och varandra lika väl som vice versa. Förstår inte varför det skulle vara fel? Varför låsa sig i ett gammalt mönster bara för att man råkar födas till det ena eller andra (eller tredje) könet, istället för att få många fler möjligheter och chanser till att utvecklas? Dans är väl ett ypperligt tillfälle att släppa på hämningarna, eller?