Låt inte jägarförbundet och varghatare få bestämma inriktningen på svensk rovdjurspolitik

Vid fridlysningsåret 1965 ansågs den svenska vargstammen uppgå till högst tio vargar. Enligt senare bedömningar var det verkliga antalet antagligen lägre. Fler rovdjur har dock inneburit att motsättningarna kring rovdjuren, rovdjurspolitiken och rovdjursförvaltningen ökat. Detta faktum är också något som beslutsfattare tagit hänsyn till i den nuvarande lagstiftningen(pop:2008/09:210)som kom i maj 2009 och som innebar att riksdagen har satt en högstanivå på Sveriges vargpopulation, d.v.s. att den inte skall överstiga 210 individer.

Vid en jämförelse mellan den gamla propositionen (2000/01:57) och den nya (2008/09:210) så kan jag med vemod konstatera att en miniminivå på 200 vargar, som enligt den gamla propositionen (2000/01:57)skulle ses som en miniminivå för fortsatt biologisk tillväxt, nu i den nya propositionen drastiskt förändras till att bli ett övre tak på högst 210 vargar. Detta har i ett slag möjliggjort denna vargjakt som vi sett i dagarna och som av många av Sverige ledande naturvårdsorganisationer betraktar som en ren masslakt där flertalet av de skjutna individerna skadeskjutits och därmed fick utstå ett oerhört lidande.

Omsvängningen av Sveriges rovdjurspolitik har skett från att ha varit en politik som utgått från djurens tillväxt och biologiska mångfald till att bli en ren tillväxt av rovdjur för jägares nöjesavskjutning. En vargstam på 210 individer kan aldrig uppnå en gynnsam bevarandestaus och Sveriges beslut att endast tillåta en vargstam på 210 djur strider därigenom emot EU:s Art- och habitatdirektiv som knyter skyddet av hotade arter till begreppet "gynnsam bevarandestatus". Ett faktum som nu Naturskyddsföreningen vill få prövat av EU-kommissionen. Naturskyddsföreningen har därför till kommissionen anmält Sveriges beslut att genomföra omfattande vargjakt. Ett land får enligt EU endast göra undantag från artskyddet om undantaget inte försvårar upprätthållandet av en hos arten gynnsam bevarandestatus. Dessutom har internationella naturvårdsunionen (IUCN) satt en gräns på 50 könsmogna individer för när en djurart skall beskrivas som akut hotad. Den svenska vargstammen befinner sig alltså inte långt ifrån den gränsen. I ett internationellt perspektiv är också den svenska vargstammen mycket liten. I Italien finns 500 vargar, i Spanien 2 000 och i Kanada drygt 50 000.

Hur har då denna förskjutning av rovdjurspolitiken fått fortgå? Har Eskil Erlandsson och regeringen blivit förd bakom ljuset av jägarförbundet? En orsak till omsvängningarna i Sveriges rovdjurspolitik har troligen varit den illegala jakten. Enligt BRÅ fanns det mellan 140 och 170 vargar i Sverige under perioden 1998-2006 och av dessa dog hälften av 42 radiomärkta vargar av misstänkt illegal jakt. Under en tioårsperiod dömdes sammanlagt 21 personer för illegal jakt på rovdjur och för jakthäleri. Det innebär att någon fälls för mindre än en procent av brotten. Det är även få brott som polisanmäls, år 2005 anmäldes 28 illegala jaktbrott, vilket kan jämföras med att det illegalt dödades mellan 170 och 225 vargar, lodjur och järvar.

De organisationer och personer som hörts och setts mest i massmedia när det gäller vargdebatten har ofta varit de som anser att vargen hotar deras tamboskap samt att vargen även omöjliggör för vistelse i naturen. Den nya lagen (2008/09:210) har också till stor del tillgodosett dessa personer och organisationers önskemål om att mera aktivt få deltaga i skötseln av rovdjursförvaltningen. Detta eftersom beslutsfattandet nu har delegerats från Naturvårdsverket till länsstyrelsen och dess underliggande viltförvaltningsdelegationer som är bestående av landshövdingen, politiker och intresseorganisationer.

Är det då inte bra att förvaltningen av rovdjurspolitiken flyttas från Stockholm till länen där rovdjuren finns? Visst är det bra att beslutsfattande decentraliseras men ska vi verkligen låta de som är mest negativa till rovdjurens existens bestämma om djurens villkor i den svenska faunan? Enligt BRÅ är för dem som har naturen och jakten som livsstil rovdjuren en konkurrent om jaktbart vilt, men rovdjuret ses också ofta som ett hot mot den egna säkerheten. Yrkesjägare, tamdjursägare och renägare anser dessutom också att rovdjuren är ett ekonomiskt hot mot den egna verksamheten.

Är vargstammen med vetskapen om dessa fakta i bakgrunden verkligen redo för en decentralisering? Svaret är tyvärr nej då varghatet troligtvis också kommer att bestå trots en omfattande omfördelning av rovdjursförvaltningen från Naturvårdsverket till länsstyrelsen. Detta eftersom varghatet historiskt ute på landsbygden funnits i flera hundra år och dessutom har kopplingar till en stad och landkonflikt.

Att gå jägarförbundet tillmötes och tillåta en så okontrollerad jakt som skedde den 3 januari där 15 000 jägare massjagade 27 vargar var något helt befängd och okontrollerbart. Vargarna hetsades av en uppjagad massa och det sköts både vilt och hänsynslöst. Nu har det också framkommit vid inspektion av de skjutna vargarna vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) att de flesta av vargarna fick lida oerhört efter att ha blivit skadeskjutna. Och efter att ha läst forskarnas rekommendationer till Naturvårdsverket inför jaktbeslutet så anser jag att vargjakten fatalt har misslyckats i sitt ursprungliga syfte.

I beslutet (prop. 2008/09:210) från riksdagen 2009 står att ett införande av licensjakt på varg och en kraftfull genetisk förstärkning av den inavlade skandinaviska vargpopulationen skall ske genom att flytta vargar med östligt ursprung till nuvarande utbredningsområde. Denna genetiska förstärkning av vargpopulationen från finsk/ryska vargar är dock inte möjlig beroende på att vargen inte tillåts att breda ut sig i renbetesområdena. Detta innebär att det är näst intill omöjligt för vargar att vandra från finska gränsen och ner till svenska utbredningsområdena. Att först skjuta av den svenska stammen och sedan transportera finska/ryska vargar som dyker upp vid svenskfinska gränsen för att med helikopter skjuta dessa och sedan transportera vargarna för utsläpp vid utbredningsområdena längre ner i söder är enligt forskarna ett projekt som varken har forskning eller praktisk erfarenhet i bagaget och skall därigenom ses som ett stort risktagande. Att dessutom placera dessa förflyttade vargar till Värmland och Dalarna där motståndet mot varg har varit mycket stort i decennier är dömt att misslyckas då dessa placerade vargar förmodligen kommer att bli illegalt dödade. Dessutom finns det i dessa län sedan många år tillbaka bland både jägare och boende med tamboskap florerande rykten om att staten redan tidigare placerat ut vargar där.

Och när det gäller själva jakten så är den typ av slumpässig jakt som nu bedrivits ute i vargreviren helt utan beprövad forskning. Enligt SKANDULV (ledande vargforskningsprojektet inom skandinavien)bör en vargjakt i störta möjliga mån skona alfahanar och individer som har invandrat från öst. Detta eftersom dessa individers arvsmassa inte är defekt. Att skjuta helt urskillningslöst gentemot alla individer kan i värsta fall medföra at de både alfadjur samt genetiskt friska djur försvinner från den svenska vargpopulationen. Dessutom kan avskjutandet av föräldrar medföra att vissa valpar helt enkelt går under då de inte har möjligheten att klara sig själva. Vargar är ett extremt socialt djur och att skjuta bort hela revir kan medför en mycket försämrad tillväxt i den kvarvarande populationen.

En av anledningarna till att tillåta vargjakt har också varit att acceptansen och varghatet samt den illegala jakten i utbredningsområdena skulle avta i och med tillåten licensjakt. Men det finns ingenting som tyder på att så skulle vara fallet istället visar forskningen på att den illegala jakten på lodjur fortsatt efter införandet av skyddsjakt på lodjur. Den illegala jakten på lodjur bedöms nu vara lika stor som den tillåtna skyddsjakten. För ett antal år sedan beslöt till och med Naturvårdsverket på grund av lodjurens hotade situation att förbjuda all skyddsjakt.

Och om vi nu i Sverige har bestämt oss för att vi ska ha rovdjur i den svenska faunan vilket också en majoritet av svenska befolkningen anser och har ansett vid flera stora attitydundersökningar om svenskarnas inställning till rovdjuren. Vid den senaste undersökningen från 2009 svarade t.ex. en majoritet(64-73 %) på nationell nivå och i rovdjurslänen (56-70 %) av tillfrågade respondenter (15217stycken) vid en attitydundersökning som SLU, (Statens lantbruks universitet) genomförde i maj 2009 att de fyra stora rovdjuren skall finnas kvar i Sverige.

Har svenskarna nu denna klart positiva inställning till de svenska rovdjuren så måste rovdjuren också få möjligheten att kunna leva sina liv utefter sitt naturliga beteende och sina biologiska funktioner. Vargar måste också bli accepterade av renskötare och kunna placeras även i renbetesområdena och vargar måste också kunna leva sida vid sida med jägare och tamboskapsuppfödare. Har man som medborgare bestämt sig för att bosätta sig i närheten av vargens utbredningsområden har man också gjort ett val av att bo nära rovdjur. Och vid de fall varg eller något annat rovdjur tar tamboskap så har vi i Sverige både bra ersättningsregler samt även möjlighet till skyddsjakt då vissa vargindivider inte agerar efter sitt naturliga beteende. Vi svenskar har heller ingen rätt att kräva av andra nationer att de ska värna om deras utrotningshotade djur om vi inte ens kan värna våra egna utrotningshotade arter.  En stam på 200 djur är inte biologiskt försvarbart och måste därför få chansen att utvecklas och bli större. Och att sedan tillåta jakt på denna i det närmaste utrotningshotade art är i det närmaste oförsvarbart och mycket oetiskt och strider dessutom mot flera olika internationella överenskommelser om utrotningshotade djurs bevarandestatus. En rovdjurspolitik som låter sig styras av krafter som länge har verkat för att få bort de svenska rovdjuren från den svenska naturen är ett svek mot hela den svenska befolkningen som klart deklarerat att vi vill ha kvar de stora rovdjuren i de svenska skogarna.

Veronica Ekström (11 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/16167

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

På 1970-talet var vargen utrotad i Sverige.

Hur gick återkomsten till?

Där finns olika meningar - mycket talar för att den blev inplanterad:

http://www.youtube.com/watch?v=SMxxYy8qYiA

Permalänk | Anmäl #1 Jan Milld, 2010-01-05, 22:44

ts of replica Birkin Faux Crocodile 30 for sale East India luncheon expensive replica hadnbags online at about 10,000. monopoly replica handbags store demur of bigwig Thomas replica Marc Jacobs handbags on sale Hutchinson and designer handbags handbags for cheap replica designer handbags replica handbags sale handbags for cheap cheap replica Chloe handbags

Permalänk | Anmäl #2 xhming, 2010-07-22, 07:51