Inför Facebook-tid på skolschemat

Jag håller fullständigt med! Kanske då kan de lära sig att stava, skippa frkrtngr och kanske till och med lära sig skillnaden mellan "de" och "dem"
Förvisso är det även äldre som borde sätta sig på skolbänken igen när det gäller det sistnämnda.

Re: Pentti
Eller så kan de använda skoltiden till att lära sig läsa och skriva. Istället för att använda diverse kommersiella produkter.

På detta sätt tvingar man elever att gå med i Facebook m.m. och därmed tvingar man dem att godkänna de användarvillkor dessa siter har. Sist jag kollade var dessa villkor sådana att i alla fall jag valde att inte gå med.

Efter flera år av ip-telefoni kom Skype och tog över nästan hela marknaden. Efter åratal av community-portaler kom Myspace och senare Facebook och tog på samma sätt över. En liknande utveckling såg vi från mp3-spelare till Ipod. Nicholas Bramble tillhör på samma sätt de som vill ersätta mångfalden på internet med att binda barnen till ett enda företags kommersiella produkt. Det mest skrämmande är att han troligen inte ens förstår felet med detta. Vad är nästa steg - att kräva att skolan gör en Iphone obligatorisk och bannlyser Androider?

Facebook årliga förlust är över 200 000 000 dolar, Youtubes förlust 470 000 000 dollar - så lägg inte för mycket tid på dem. De finns troligen inte kvar om ngt år. Inga bolag kan rulla på med så stora förluster.
http://paidcontent.org/article/419-youtube-profits/
http://www.forbes.com/2009/04/06/facebook-advertising-rates-technology-i...

Facebook och Youtube är långt ifrån gratis. Att tvinga barn att som del av sin skolgång lämna ifrån sig känslig information är ren idioti.

Givetvis bör det sätt att lära och kommunicera som Facebook exemplifierar utnyttjas. Men se till att det sker på acceptabla villkor och på öppna plattformar.

Möjligheten för innovation och lärande ökar dramatiskt om mjukvaran och platformet är öppen. När vi pratar om skolan borde det vara självklart att ta vara på denna möjlighet.

Om skolan skulle klara av sina ordinarie uppgifter är det tillräckligt: läsa, skriva och lite allmänna kunskaper om världen. Idag går redan en stor del av skoltiden till "roligheter" i stället kunskaper. Lägg inte till det som kan skötas på fritiden, är av privat natur och som föräldrarna, inte skolan, borde hålla koll på.

Är tanken då att de eleverna med flest kompisar på FB får högst betyg? Betyg i populäritet. Att vi inte tänkte på det tidigare. Skolan kommer drälla av sociala genier med lite FB på schemat och alla kommer vara kompisar med alla.

#6 obe, 2009-12-28, 11:47

Du kan väl dra igång ett projekt baserat på öppen innovation med målet att sätt en människa på Mars. Eller varför inte bygga en undervattensstad baserat på öppen innovation? Eller varför inte en kvantdator?

...och datorn gör dina barn intelligenta.....(porrsurf & bang-bang) ....LOL

Medlet skapar ej intelligens. Papper o penna är slöseri i nästan alla händer. Dom är också kommunikations medel - när puckon har nåt å kommunicera: tyo "nu pillar jag på min navel igen" !!!
Skall lärarna gratis sälja sitt? Varför inte betala bra dom lärarna som förtjänar det.

Det låter ju alltid progressivt och trevligt att ta in ny teknologi i klassrummen, men resultatet blir inte alltid vad man har tänkt sig. Ett exempel: datorer är framtiden; alltså satsar vi på datorer i skolan så att eleverna blir duktiga på it. Epic fail som det heter på dagens fb-språk. Man borde tänka tvärtom och låta skolan vara en plats där ungarna lär sig saker som de så kan ta med sig till facebook (till exempel hur man stavar...) och andra teknologiska innovationer. Skolan kan möjligen sträcka sig till att ge alla elever en link till lamebook.com. FTW!

Varför lägga värdefull skoltid på något som ungdomarna redan i stor grad sysslar med på fritiden?

Men jag förstår ju varför artikelförfattaren är Washingtons populäraste lärare :)

Martin.m:
De kommer finnas kvar var lugn. När det gäller Youtube så finns det inte en chans att Google släpper det trots förluster för tillfället. Google har mkt mkt långsiktiga planer. Ett företag som därmed kommer finnas kvar till skillnad från många andra traditionella företag med gammalt tänk.

Ännu en mupp som inte förstår att det är barnen som har inlärnings- och koncentrationssvårigheter som kommer att förlora mest på dyligt trams.

Skolan borde vara nätfri eftersom nätet är gränslöst. All forskning visar att allför många intryck stressar barns hjärnor. Och vad gör pedagogern? Jo, de uppmuntrar en klassrumsmiljö som inte begränsar och strukturerar informationsflödet.

En nätfri skola är en bra skola. En skola med datorkunskap är dock en bra skola, dvs att lära barnen tangentbordskunskap och programvara mm.

Facebooka ni.

Är det något som borde fokuseras i den svenska skolan så är det naturvetenskap och teknik i alla former.

Skvaller och pladder bygger ingen välfärd.

Jag häpnar över fördomarna som florerar i kommentarerna ... Och jag vill påminna om något som vi civilingejörer, naturvetare, tekniker borde ha i ryggmärgen sedan länge "Det ena utesluter inte det andra".

Skolans viktigaste uppgift är att lära barn och ungdomar att lära sig. Att ge dem verktyg för det. Matematik och fysik är lika viktigt som gedigna kunskaper i svenska och andra språk. Och kunskaper att kommunicera. Det spelar ingen roll hur väl man gjort ett analys, om man inte kan beskriva det. Och kommunicera det.

Att misstänksamt stå emot sätt som vi aldrig använde i skolan fungerar _aldrig_, det borde åtminstone alla ingenjörer veta sedan länge. Anamma, och upptäck något nytt istället! Gör facebook (eller vad det nu än gäller) till ditt, och överlåt det inte till alla andra att styra!

Vore det inte bättre att lägga in tid för besök hos terapheuten mot Facebooksjukan?

Detta är inget att ens diskutera. När föräldrar och vuxna börjar sänka sig till barnens nivå då ligger vi illa till. Stäng öronen och ögonen för skit o trams o öppna dom för logiskt sunda saker istället. Slutpratat.

Man kan undra vem som hittat på Facebook, YouTube och liknande ... är det barnen det? Eller är det några vuxna, tro?

Många talar här med avsmak, nedsättande ... men ingen ger något logiskt skäl eller motiverar det. Det kunde man tycka är vuxet att ge. Nå?

Måste hålla med Camilla Rotander här, det är vidrigt att se nedsättande kommentarer om våra barn och ungdomar. Kanske vore det bra om vi vuxna vet vad våra barn och ungdomar håller på med och att vi kan tala om gemensamma saker på ett gemensamt språk? Att se ned på andra människor är intolerant och ovärdigt.

Under min tid som gymnasielärare har det aldrig varit eleverna som har varit problemet i skolan, det har varit politiker och föräldrar, och andra proffstyckare. Eleverna är i allmänhet väldigt trevliga och sociala, vilket knappast kan sägas om en majoritet av de vuxna man stöter på.

Dock tycker jag inte att det är någon bra idé att sätta Facebook på schemat. Däremot ska naturligtvis lärare använda och lära sig den senaste tekniken och hänga med i samhällets utveckling. Personligen har jag mina mentorselever som vänner på Facebook, det är bästa sättet att få tag på dem, förutom att jag får inblick i vad de gör på fritiden, eller den tid de borde vara i skolan...

Det är väl bara att skicka hem eleverna en timme tidigare från skolan någon gång i veckan så kan de uppdatera sin status. Detta hinner de säkerligen inte med annars...

#16 Camilla är tyvärr ännu en som i god tro staplar fraserna till prydnad av sitt tal utan att ha en aning om vari problemen med dagens skola består.

Problemen består, till skillnad från vad Camilla tror, av elever som kan allt mindre och saknar allt mer av de verktyg som behövs för att just kunna uttrycka sig i tal och skrift. Kunskapsnivån är i sjunkande och det beror till stor del på alla dessa progressiva, men ideologiskt grundade, pedagogiska doktriner om att barn skall forska, att de behöver nya kunskaper (sic) och att man minsann "inte lärde sig något på riktigt förr i tiden".

Faktum är att "förr", som alltså används av pedagogerna för att framhäva sin egen betydelse, inte alls var dåligt. Barnen lärde sig mer än idag med följden att de också hade större möjligheter att tänka kritiskt.

Trots ivriga påstötningar hos pedagoger har jag aldrig fått ta del av någon forskning som empiriskt belägger att "man förr" bara blev korvstoppade och att kunskaperna därför inte stannade på djupet.

"Ytkunskaper" och "förr" verkar alltså vara ideolgiska skrönor som använts som professionell språngbräda för pedagogerna i syfte att stärka deras position i unversitetsvärlden. Några empiriska belägg för att man lärde sig mindre och sämre förr, synes inte finnas mer än på det vackra pedagogiska ritbordet. Dock ingår i "paketet" att snacka skit om ämneskunskaper som någon form av "ytlig kunskap" som är sekundär till att "kunna lära sig hur man lär sig". Suck!

Att barnen av idag kan allt mindre, likaså studenterna, har förstås inget med detta att göra? Eller att det ämne som förr var lärarens praktiska stöd i klassrummet, dvs pedagogik, numera är det mest abstrakta av alla ämnen inom humaniora/samhällsvetenskap?

Floskeln "verktyg" att lära sig att lära är en dödgrävare för utbildningsnivån i Sverige. Fungerar utmärkt i teorin, men saknar markkontakt.

Man ska kanske se facebook som symbol, i det här sammanhanget, för att modernisera undervisningen. Det inser nog var och en att uppdatera statusen på facebook inte nödvändigtvis är lärande (det kunde det ju vara ifall man uppdaterar den med ett intrikat matematiskt uttryck som man ber sina vänner bevisa lösningen till - se där matematikundervisning och socialt nätverkande i ett!).

Men, uppenbarligen fungerar inte beprövad undervisning, med tanke på ungdomarnas minskade kunskaper i matematik enligt nyligen presenterad undersökning (googla). Så vad ska man hitta på? Banka in kunskaperna och säga "vi lärde oss minsann"? Hjälper inte, är min gissning.

Om barnen tycker skolan är _tråkig_ för att de ska göra meningslösa upprepningsövningar, kommer de aldrig att lära sig. Är lärarna sämre än förr? Ja, antagligen, om de inte lyckas förnya sin undervisning måste de ju vara det. För barnens fel kan det ju inte vara, de tvingas ju in i det system som vi vuxna hittar på.

Olaus Petri, om jag tolkar dig rätt, tycks du förespråka "gör som på min tid"?

Jag ser inget i artikeln som påstår att det var _dåligt_ förr, att man gör nya saker betyder inte nödvändigtvis att det man tidigare gjorde var dåligt. "Det var rätt då", som man brukar säga.

Men världen ser helt annorlunda ut nu än den gjorde för trettio år sen, barn- och föräldrarelationer ser annorlunda ut. Varför ska man använda samma metoder i skolan nu, som förr, när man inte använder samma arbetsmetoder som förr, t ex? Det skulle på min arbetsplats ungefär innebära att man går med sina indata till någon som stansar hålkort och sen körs en beräkning och man får resultatet på listor efter några veckor. Istället för att köra programmen själv och få resultat på ett par timmar. Det var inte sämre förr, världen såg bara annorlunda ut.

När jag började skolan experimenterade man i matematiken, vi började med mängdlära. Och det var en himla tur att vi inte höll på med det hela tiden, för isåfall hade jag aldrig börjat gilla matematik. (När jag senare stötte på mängdlära var det betydligt mer överskådligt med den "verktygslåda" jag då hade skaffat). Men de finns också de som tyckte mängdlära var alldeles utmärkt för att förstå matematik! Som aldrig förstått om man börjat på det "torra" sätt som egentligen passade just mig bättre.

Felet man gör, nu som då, är att tro att _en_ metod fungerar för alla. Det gör det inte. Och jag tror inte heller att allt man gör är "rätt" (i den mån rätt finns), däremot ser jag ingen annan väg än att försöka kryssa framåt i utvecklingen. Att stanna vid de gamla metoderna tror jag är ungefär lika illa som att hitta på en ny usel pedagogik.

En sak som slår mig med mina egna barn är att de frågar _varför_ de ska göra saker i skolan, mycket oftare än vad jag gjorde. Jag räknade de där ändlöst många talen utan att fråga varför. Det skulle bara göras, hur tråkigt och lätt det än var. Att ställa frågan varför i skolan, tycker jag är ganska bra, kritiskt tänkande ... Men det är ohyggligt jobbigt för lärarna att svara på den frågan och faktiskt kunna motivera det på ett rimligt sätt. Det är de dåliga på!

Hur man ska använda alla moderniteter i undervisningen, det har jag ingen aning om, men jag tycker det är ett dåligt alternativ att stänga det alternativet ute ... jämfört med att överväga och anamma det på något sätt.

Att använda moderna sociala medier i skolan kan man nog inte se som hela "lösningen" på sjunkande kunskaper, det är nog mer komplicerat än så, lärarnas utbildning, löner etc ... hur attraktivt yrket är helt enkelt är nog också en del av det. Liksom vad politiker får för sig.

Men det ena utesluter inte det andra, och bara för att det inte är hela lösningen med "facebook i skolan", behöver man inte stelbent se ner på det och vägra undersöka möjligheten.

Camilla, du vill förstås väl, men saknar ett kritiskt förhållningssätt alternativt kunskaper om hur den pedagogiska diskursen ser ut.

I denna är ämneskunskaper någit trivialt och sekundärt till vad ämnet pedagoik postulerar, vilket alltså är att man "förr" bara lärde sig på ytan alternativt blev korvstoppade till oreflekterande grönsaker. Så var det alltså inte förr, men likafulla är "målen" att detta missförhållande måste bort, förnämligast med "förförståelser av någons förförståelser", "läroprocesser" och "fritt kunskapssökande". Etc...

Att man behlöver nya kunskaper har inget med dylika doktriner att göra. Behöver vi ex lära oss att hantera datorer och förstå olika programvaror istället för hålkortstansning, skall vi förstås lära oss det (även om hålkortsövning aldrig varit något framträdande ämne på schemat). Men vad det har med "förförståelsernas förförståelsee etc" och "fritt kunskapsinhämtande" att göra? Platt intet Camilla!

Betänk att vi fasade ut "maskinskrivningskunskap" ur ämnesplanerna trots att vi idag är betydligt mer betjänta av tangentbordskunskap än någonsin tidigare. Där har du nygammal kunskap som behöver återanvändas, dock utan förförståelser men med praktisk handledning och, hemska tanke, TRÄNING!

Informatinssökning på nätet är en enda stor uppslagsbok utan index och kvalitetssäkrat inehåll. Med andra ord är "internet" en senväg till kunskaper då man som elev saknar den kunskapsfond som gör att du kan värdera informationen på ett kritiskt och reflekterande sätt.

Jag brukar ofta påtala att läroboken uppfanns när man förstod att det inte längre gick att omfamna all kunskap. Bättre då med kompilationer som tog ett samlat grepp om kunskapsläget och som kunde sovra i det digra materialet, allt till elvernas fromma.

Hjärnforkare är också närmast eniga rörande att för mycket information och alternativ skapar stress, särskilt för barn. Men dagens pedagogiska mantra går tvärt emot denna tes, alltså skall det enligt detta bli mindre läroböcker och mer fritt sökande på "nätet". Man skall alltså idealtypiskt träna eleverna i att hantera ett gränslöst informationssamälle genom att inte ge dem gränser, dvs avgränsade läromedel. Snacka om feltänk och stressframkallade beteende! Elverna skall istället lära dig massor via massor av högt ställda och abstrakt beskrivna mål samtidigt som "vi" inte tillhandahåller dem verktygen för att nå dit. Klart att det ger huvudvärk.

Så Camilla, vad är det för "nya kunskaper" vi behöver som de pedagogiska doktrinerna möter?

Tycker du exempelvis att skrivregler är en gammal kunskap som borde fasas ut? Idag görs nämligen det, med följden att jag, som handleder många uppsatser på universitet, allt mer tvingas rätta istället för att handleda. Många studenter vet inte längre vad en huvudsats är eller kan skilja på subjekt och predikat. Och anledningen? För att det anses hämmande för skrivprocessen att korrigera språkfel!

Vad tröttsam du är Olaus Petri, du tolkar ny pedagogik som fan läser bibeln.

I de fall det är hämmande för skrivutvecklingen att korrigera språkfel ska man inte korrigera språkfel. I de fall en elev blir en bättre skribent av att få röda anmärkningar i sina texter ska man naturligtvis korrigera språkfel. Oftast sköter dock det sig själv då eleverna kan skriva på dator nu på 2000-talet... Du vet, det blir röda markeringar under felstavade ord till och med på Newsmill...

Ingen blir bättre skribent av att få tillbaka en text full med röda anmärkningar, förkortningar och mystiska grammatiska tecken, som förr i tiden. Har en elev allvarliga problem med stavning, meningsbyggnad eller annat, då arbetar man med de specifika problemen för den eleven, gärna med en speciallärare.

Generellt ska man också läsa många olika sorters texter så att eleven ser hur texter och meningar byggs upp, ord stavas osv, man lär sig grammatik på köpet. (Alla som har ett modersmål har en inbyggd grammatik.) Dessutom ska man även skriva många olika sorters texter som ska anpassas efter situation och förmåga. Det är egentligen inte så svårt. Läs Gunilla Molloys "Reflekterande läsning och skrivning" till exempel. Kan dock vara lite för dynamiskt och modernt för dig Olaus!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144038313

David, det är du som är tröttsam. Trots ordbehandlare är stavning, meningsbyggnad, struktur etc sämre nu än tidigare. Det är ett jätteproblem.

Förklara det du istället för att hitta på att jag missförstår pedagogiken. Att den har goda intentioner och fungerar teoretiskt betvivlar jag inte, bara att den inte levererar. Snarare devalverar den i praktiken kunskaper, i detta fallet förmågan att skriva begriplig svenska.

Varför skriver äldre generationen bättre än den yngre om den senare nu är så betjänt av "ditt" sätt att lära ut? Jag hävdar att "vi" (du) är så marinerad i pedagogiska dogmer, att vi inte längre kan tänka kritiskt kring dem. Du tror ju att man "förr" inte kunde lära ungarna att skriva fast de (lärarna) uppenbarligen var bättre på det än vad "du" är.

Du använder alltså en ideolgisk konstruerad "bov", dvs den fyrkantige paragrafryttaren med förkärlek till pennalism och docerande sömnpiller, som en konstrast för att visa hur bra du och den nya pedagogiken är (trots att den/ni inte levererar).

Denna "bov" har aldrig funnits David och ju snabbare vi inser det desto lättare blir det för oss att tänka kritiskt igen kring lärandets olika utmaningar.

Att du (och Molloy) teoretisk kan argumentera för pedagogikens förtjänster är faktiskt en del av problemet. Det gör att "ni" saknar förmågan till reflexivitet, att se de egna felen, dvs att barnen, inklusive studenter, lär sig mindre och mindre. Inte minst förmågan att skriva, argumentera och att tänka kritiskt, har ju blivit sämre.

Och att döma av vad du skriver David, är det inte konstigt att studenter många studenter har svårt att tillgodogöra sig "Svenska skrivregler". Lingvister kan idag stora svårigheter att undervisa i grammatik på universitetsnivå eftersom studenterna saknar relevanta förkunskaper. Fast det är väl "gamla kunskaper" som inte behövs, precis som avancerad matematik.

"Det gör att "ni" saknar förmågan till reflexivitet, att se de egna felen, dvs att barnen, inklusive studenter, lär sig mindre och mindre. Inte minst förmågan att skriva, argumentera och att tänka kritiskt, har ju blivit sämre."

Här har du ju helt fel och jag förstår inte var du har fått detta ifrån, hur du kan dra sådana slutsatser. Du menar att Molloy inte behandlar reflexion och kritiskt tänkande i hennes pedagogik? Att du har missförstått detta blev ju tydligt och att du har missförstått vad djupkunskap är har vi ju redan uppdagat i en annan tråd. Läs Molloy. Hela böckerna. Läs den här av Olga Dysthe också. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144616317

Att den äldre generationen skriver bättre än den yngre saknar jag belägg för. Det kan dock vara fallet, bland de som är gymnasieutbildade, vilket alltså inte alla äldre är. Nu har vi ju dock en skola för alla som alla barn och ungdomar tvingas in i och flertalet värdelösa friskolor där eleverna inte lär sig något eftersom annat än pedagogik styr. Att det däremot finns många i den äldre generationen som saknar både sociala förmågor och som inte talar mer än ett språk kan man dock konstatera ganska snabbt.

Men strunt samma, fortsätt du att vara reaktionär.

Att lära sig saker i dagens skola är inte det lättaste. I klasser med 30 pers och en högljud miljö är det dömt att många kommer att misslyckas.

David, bara för att det står i en bok är det inte samma sak som att man skall svälja innehållet med hull och hår. Du är frälst och saknar därför förmågan att vara självreflexiv.

Att pedagogiska forskning och pedagogiska resonemang kan vara reflexiva är väl inget jag argumenterar mot? Jösses! Det är ju däri som "förförelsen" ligger.

Du lever i en svartvit värld skapad och uppammad av reformpedagogikens behov av negativa kontraster. Tydligen är det senaste hjärnspöket att man förr saknade "sociala kompetens" och bara förstod "ett språk".

Ser du verkligen inte att det är du som är enkelspårig och fastlåst i dogmer som baserar sig på fördomar och förgivettaganden om "andra"? Du "vet" ju en massa om hur dåligt det var "förr" och hur inkompetenta lärarna var, men utan ha ett endaste belägg för dessa påståenden. Känns det inte tomt?

Dessutom lärde sig även folkskolans elever att skriva bättre än dagens (jämförbar ålder). Se där, ännu en myt som du kritiklöst köpt rakt upp och ned.

Jag har inget emot pedagogisk forskning och teoribildning, därmot de falska premisser som den hämtar sin näring från, dvs att det var skit förr, elverna lärde sig bara "yta" och korvstoppning och att lärarna var inkomptenta med caligulakaraktär. Samt förstås också att "ämnesstudier" är sekundära till de pedagogiska dogmerna.

Avslutningsvis vet jag också alldels utmärkt vad som menas med "djupkunskaper".

Olaus Petri, jag föredrar att hålla mig till sak, men som ett avsteg kan jag berätta för dig att jag har inga som helst teoretiska kunskaper i den pedagogiska diskursen. Kritiskt tänkande är jag däremot mer än hyfsat bra på. Vill du ha referenser?

Jag håller med dig i mycket av det du skriver. Det behövs träning, man behöver skriva en massa saker för att lära sig att skriva och uttrycka sig på svenska språket som man kan behöva senare i livet. Jag håller med om allt det.

Problemet är, i just det fallet, att de flesta ungdomar inte nöjer sig med "gör som jag säger, du kommer att ha nytta av det", de gör det bara inte! Du måste få dem att förstå VARFÖR, och det är banne mig inte det lättaste! Det har inte ens du lyckats framföra i dina ordrika kommentarer! Bara ATT. Inte VARFÖR. Jag är helt med dig på ATT, och jag är också med dig på VARFÖR. Men barn har inte den erfarenheten, de referensramarna. Det behöver vi få dem att förstå. Och jag är beredd att pröva många saker för att få deras förtroende och få dem att göra det som måste göras.

Du har inte presenterat några pedagogiska metoder som löser det problemet, förutom att racka ner på försök till nya metoder.

Informationsbruset är enormt, det är klart det är otroligt svårt att sortera. Det är klart att ungdomar inte kan sortera och själva välja ut vad de behöver lära sig.

Jag är helt överens med dig om att kunskaper i språk är otroligt viktiga! Det spelar ingen roll hur väl man genomfört en analys eller hur bra man gjort ett jobb om man inte kan förmedla det på ett entydigt och bra sätt. Däremot är jag inte alls lika säker, som du, på att de "gamla" metoderna är de rätta nu ...

Jag ser speciellt mina söner tycka skolan är urbota tråkig och meningslös, fast de inte alls har svårt att lära sig. Och det tycker jag är oroande. Skolan idag är en skola för flickor, som vill vara duktiga och inte ifrågasätter. Krävande, yviga, pojkar, hur intelligenta de än är, har mycket svårare. Och det är tragiskt. Detta senare stycke är förvisso ett annat ämne, men om någon "modern teknik" kan få dem att tycka skolan är meningsfull är jag beredd att stödja det.

Nej, jag vägrar! Repetition och föreläsningar med utrymme för viss diskussion. Mindre skolor med mindre klasser. Decentralisera.

"Olaus", eller vem du nu är...

Eftersom den pedagogik jag hänvisar till finns i tryckta böcker som baserar sig på åratal av pedagogisk forskning, teori, undersökningar och praktik, ligger det något bakom det jag säger. Till skillnad från ditt poänglösa svammel.

Camilla, när jag och "reformpedagoger" träffas personligen så kan vi, precis du om jag, upptäcka att vi har en samsyn om mycket. Jag vet att även David och jag skulle komma överens om mycket, inte minst för att vi givetvis båda två vill elevernas bästa. Men det är inte där problemet riktigt ligger, utan just i "diskursen" som jag har försökt redogöra för här. Denna är skadlig och direkt kunskapsfientlig, men inte bara för att de bygger på en uppdiktad svartvit myt om då och nu.

Diskursen reducerar även lärarens professionella auktoriet. Den klämmer honom/henne mellan elvernas "påverkanmöjligheter", "förförståelser" etc och föräldrarnas krav och förförståelser och faktiskt också skolledningens. Sammantaget rycker man alltså undan mattan för läraren som professionell auktorietet. Läraren blir en ryggradslös figur (hårdraget medges) som har följa alla utom sin egen kompetenskompass. Ju längre denna "diskurs" får fortsätta ju mer gröper den ur lärarens professionella auktoriet.

Ingen professionella yrkeskår har blivit så deprofessionaliserad som lärarna. Och det tack vara pedgogiska doktriner som hävdar att ämnesstudier är trivia medan pedagogik/didaktik (teoretisk sådan) är "riktiga och viktiga kunskaper". Detta har förstås gjorts för att höja pedagogikämnets status inom akademin. Man behövde därför något fult som kunde få den egna "vetenskapen" att framstå i god dager, ergo ämnesstudier.

Misstaget härvidlag är tron att lärarnas status blir bättre om pedagogikämnet som sådant får högre vetenskaplig status. Med tanke på vad de pedagogiska doktriner säger är dock de enda som får högre status universitetspedgogerna själva, inte lärarna som skall "göra jobbet" på golvet.

Parar vi detta med pedagogikämnets "lustdiskurs" och du får precis den situation som du beskriver med "elever" som inte gör något och bara säger "VARFÖR SKA VI LÄRA OSS DET HÄR". De har tappat respekten för kunskap och det arbete som kävs för att tilllägna sig sådan (och i förlängningen lärarens funktion och status).

Sedan tycker jag att du är lite orättvis mot mig när du säger att jag inte förslag på förbättringar. Här har du en dekalog:

1. Separera pedagogikämnets professionella projekt från läraryrkets dito. Lärarna klarar sig utan det, vilket alltså inte är synonymt med att jag tycker pedagogisk forskning är dåligt per se.

2. Uppvärdera ämneskunskaper. Massor.

3. Släng ut grupparbeten, in med katedern, vilket är särskilt viktigt i stora klasser. Den fungerar bättre än "bikupor" utan honung vars invånare surrar runt planlöst. Förutom att GOD katederundervisning är utmärkt för dialog är det lättare för läraren att hålla en stor klass i schack.

4. Uppgradera "tystnaden" som inlärningsideal.

5. Metodik in, didaktik ut (läs: prioritera det förstnämnda)

6. Sluta dilla om "nya kunskaper" som det "nya samhället" behöver. Visst behövs det nya kunskaper, men vad har det med "att inte behöva lära elverna grammatik och skrivregler"?

7. Ut med "rolighetsdiskursen" och in med en "respektdiskursen" rörande ämneskunskaper och läraren som symbol.

8. Sluta idissla om "värdegrunder" och kör efter de 10 skolreglerna. De räcker mer än väl. Mobbningsteam kan man förstås ha ändå.

9. Bort med utopiska visioner om att "barn kan göras till små kunskapstörstande arbetsmyror" bara vi får bort "korvstoppning", "blindkartor" och annat "trams".

10. Intagningsprov till lärarutbildningen.

Seså David, varför så ilsk? Är det din breda sociala kompetens och förmåga att se olika perspktiv som gör sig gällande? ;-)

Sedan har du inte presenterat en endast rad med belägg för det du påstår. Bara "ad hoc" resonemang och ideolgiska postulat, vilket jag tydligt har lyft fram här. Nädu, bättre kan du väl?

Fram med forskning som visar att det var dåligt "förr" istället, empiriskt alltså, inte med hjälp av vackra fantasifoster om "caligulatyper", "socialt inkompomptenta lärare", "korvstoppningar", "ytliga kunskaper" etc...

Be my guest,

Olaus Petri, now you're talking! Jag håller faktiskt med dig otroligt mycket om dina 10 punkter!

Jag har faktiskt tänkt en hel del på det, lärarens roll och status. Jag har stora ämneskunskaper både teoretiskt och tillämpat i matematik och den fysik som hör till mitt yrkesområde, mer än matematiklärarna har i mina barns skolor, t ex. Jag har givetvis en massa åsikter om hur de motiverar mina barn i skolan, när barnen kommer hem och säger "tråkigt" (vilket jag känner en viss panik inför givetvis, eftersom jag vet att de behöver lära sig en del för att komma till det där som de kommer att ha verklig användning av). Det kan helt enkelt inte vara lätt att vara lärare! Med läraryrkets låga löner är det inte heller ett lockande yrke för de med något specialämnesintresse. Är man intresserad av matematik och fysik, att tillämpa det, är det mer lukrativt att bli ingenjör. (Är man intresserad av det på ett pedagogiskt sätt är det förmodligen bättre att bli lärare, i tillämpning får man ibland göra hårresande approximationer som lärarna på högskolan skulle plågas om de såg).

Några saker undrar jag dock hur man ska åstadkomma ... Framförallt din punkt 7, hur ska man lyckas med respektshetsaspekten istället för rolighetsaspekten? Hur ska man få barn/ungdomar att respektera kunskap? Särskilt när de, av någon anledning (kanske med medias benägna hjälp) ser personer med mycket kunskap som tråkiga nördar, och de flashiga i TV och rockband som "gudar"?

Kunskap står inte högt i kurs när Tiger Woods, Zlatan och dokusåpa-kändisar är de "hyllade", och de som syns ...

En metod att motivera barnen till att söka djupa kunskaper, att kanske till och med offra en del tradig inlärning för att införskaffa dem, är vad jag är ute efter. Om sociala medier bara är en väg åt det hållet ... välkomnar jag den också!

Men Olaus, du baserar dina argument rätt mycket (bara?) på eget tyckande, knappast något vetenskapligt med det. Jag har presenterat länkar och litteratur, hänvisat till pedagogisk forskning och "namedroppat" (se andra trådar också) vad mer vill du ha för att det ska passa in i din "diskurs"?

Jag skulle kunna gå igenom din dekalog och komma med motargument för de flesta punkter (speciellt 4 och 6 är tragiska, men några är OK) på pedagogisk forskningsgrund, men jag tror att det är poänglöst. Istället nöjer jag mig med att konstatera att det saknas en punkt, nämligen att lärarnas löner måste höjas med minst 10 000 kronor i månaden. Jag menar, det spelar ingen roll hur hårda intagningskrav du har om ingen vill söka sig till yrket...

David, lönefrågan var så självklar så den tog jag inte med den. ;-)

Sedan har du namedroppat, och gett referenser men inte en enda belägger att "det var sämre förr", vilket var både min poäng. Det är en ideolgisk kostruktions som "du" sedan bekämpar. snacka om att slåss mot spöken.

Du får gärna ge dig på ex. punkt 4 och 6 David. Gällande fyran har jag ofta läst och hört pedagoger säga att det inte får vara för tyst i klassrummet. Tja, vad säger man om det? Jo, att eleverna med inlärnings- och koncentrationssvårigheter blir de som får betala priset, ett högt sådant.

Punkt sex vet jag inte vad du har emot. Att det behövs nya kunskaper eller att vi behöver lära ut skrivregler och grammatik? Är man emot någondera är det förstås tragiskt, det håller jag med om.

Camilla, det kan förhoppningsvis bli en synergi- eller sekundäreffekt av de andra punkterna? Sedan är det förstås, som du och David också vet, bra om undervisningen görs intressant.

Och här förenas nog både jag och David i en samsyn? Till det behövs dock mycket metodik.

I skolan ska man väl lära sig sådant man inte kan av sig självt sådant som man behöver en lärare till t ex Ma, Fy, Ke & Bi. Facebook och andra bloggar är väl inget svårt och kan skötas av alla på alla andra tider under dygnet utanför skolan. Satsa på ökad förståelse i skolan för hur människan ska klara sin långsiktiga överlevnad de närmaste 30 åren i stället för eget lull på nätet.
Överlevnad på nuvarande tekniknivå kräver planering.
Kolla hoten och lösningarna och var framtidsjobben kommer på t ex www.agrochall.gl för att höja blicken över facebooks-horisont.

Som relativt ung nyutexaminerad lärare har jag stött på problem med användningen av datorer och interaktiva medier i undervisningen. Tanken att låta elever facebooka, spela eller blogga på lektionstid kan vid till en början låta progressivt, men kan i det långa loppet vara det motsatta. I skolor där elever har tillgång till egna laptops och internet finns, med några få undantag, alltid problem med just facebookande och spelande på lektionerna. Tillgången till datorer och internet är det som eleverna i utvärderingar oftast anser vara det som stör deras koncentrationsförmåga i undervisningen mest och att en första åtgärd för en bättre undervisning vore att ta bort just tillgången till dessa hjälpmedel. Låt skolan vara en plats där elever slipper vara online hela tiden och "bara" koncentrera sig på undervisningen och sina vänner. Internet och dess olika sociala forum är inte något negativt, men i skolan hör de inte hemma!

Visst Olaus, jag kan ge mig på punkt 4. Punkt 6 sparar jag av utrymmesskäl.

Alla människor (elever är också människor...) lär sig inte bäst genom att sitta still och läsa tyst. Det finns A-människor och G-människor (A är inte bättre än G, det rör sig om analytiker och "globaler") enligt bland många andra professor Rita Dunn. Rita Dunn kan dock upplevas som för dogmatisk, men titta ändå på hennes forskning, den är svår att säga emot eftersom den baserar sig på enormt många observationer. http://www.larstilscenter.se/larstilarram.htm

Det finns naturligtvis en kombination och en gråskala mellan A och G men poängen är att många människor klarar av och till och med behöver annan stimulans för att lära sig något. T ex kan man vilja lyssna på musik samtidigt som man löser ett svårt matematiktal eller läser en bok. Andra människor (elever) behöver uppleva något mer handgripligt, kan behöva gå omkring, eller känna och uppleva något för att få en förståelse. Man kan vilja sitta eller till och med ligga i en skön soffa, samtidigt som man äter snacks eller dricker en kopp te eller kaffe.

Hur arbetar eller läser du som läser detta själv? Sitter du fullkomligt tyst och koncentrerar dig stenhårt i 8 timmar och får skäll om du rör dig eller samtalar med någon? Frågar du någon om du får lov att gå på toaletten? Tar du en fika och tar med dig kaffet till arbetsrummet/arbetsplatsen? Skolan är också en arbetsplats, men den ska per definition vara fullständigt tyst. Ta gärna och köp in en begagnad skolbänk och en begagnad klassrumsstol och arbeta på den i tre år i sträck, under fullständig tystnad och dröm dig sedan tillbaka till din barndoms underbara skola. Nej?

Specialläraren på min skola har en metod där dyslektiska elever går omkring i takt samtidigt som de uttalar stavelserna i ord och fraser för att få en rytmkänsla för språket. (Hur lär man sig förresten ett språk tyst? Hur diskuterar man samhällskunskap tyst?) Vissa människor tycker om att röra sig och arbeta med händerna, alla passar inte som akademiker som sitter still och läser tyst, på en hård stol i ett svalt rum.

Ändå är det den sortens inlärning som vi förordar i samhället, speciellt du Olaus. Att tvinga en dyslektiker eller en elev med ADHD att sitta still och läsa tyst är att plåga den människan, det är direkt kontraproduktivt förutom att det är grymt. Om en människa klarar en arbetsuppgift bättre genom att lyssna på musik vore det väl korkat att tvinga den människan att prestera sämre genom att inte lyssna på musik.

Huvudsaken att *det inte stör någon annan* (det finns hörlurar...) och att andra får lära sig på det sätt som passar dem, för ja, det finns elever som lär sig bäst i tystnad och ju mer man studerar desto mer tenderar man att bli en A-människa, men långt ifrån alla. Och vi har ju en skola för alla, eller hur?

Betyder detta att jag förordar kaos i skolan, att alla ska få göra som de vill? Nej självklart inte. Lösningen är enkel.

Jag tillåter mina elever att gå ut i korridoren och sträcka sig, lyssna på musik om de ska skriva (i hörlurar, inte så högt att de stör andra), sitta i sköna soffor (!) i grupprum och att samtala i grupp... Jag skickar iväg de elever som behöver detta till mindre grupprum och klassrummet förblir en tyst zon där de elever som föredrar att läsa tyst befinner sig i, alternativt går de till det likaledes tysta biblioteket.

Att däremot tvinga alla elever att sitta i ett tyst klassrum är oprofessionellt, reaktionärt och kontraproduktivt för lärandet. Ibland gör jag däremot precis det, tvingar samtliga elever att läsa i tystnad om jag tycker att det finns *pedagogiska poänger* med det. Jag skulle däremot aldrig drömma om att ständigt göra det.

Ett problem med detta dynamiska och moderna (mänskliga...) arbetssätt är att det krävs tillgång till grupprum och andra lokaler med annan möblering än de traditionella klassrummen. Skolan har brist på lokaler av ekonomiska skäl, bland annat för att skolorna betalar marknadshyror och en stor del av skolpengen går till detta.

Jag hoppas att detta räcker, att du inte drar förhastade slutsatser och inte lägger ord i min mun efter detta Olaus.

Bra synpunkter Jonas!

Men tänk vad bra det skulle bli om eleverna kunde surfa på en kunskapsvåg fram till en pdf med Svenska skrivregler! Oj vad de skulle suga i sig djupkunskaper då, som läskpapper! ;-)

Nej, utopiska visioner och ideologiska pedagogikpostulat är en återvändsgränd.

David, jag tycker nog att det är du som har lagt ord i min mun, nu senast att jag tycker om att plåga elever och saknar flexibilitet. Dessutom har du framställt dig själv och det du representerar som kronan på verket i en pedagogisk evolutionsprocess. Dock kan du endast rättfärdiga denna "topposition" via missbildade fantasifoster framfödda ur den rådande pedagogiska matrisen som pulserar vid lärarhögskolorna.

Nåväl, jag tror som sagt inte du inte vill något annat än elevernas bästa. Idealt skall barn som har särskilda behov givetvis mötas på rätt planhalva, dvs deras egen. Specialklasser (små) är en väg att gå. Helt enig. Specialpedagogik också.

Men både du och jag vet att alla optimeringar enligt ovan faller platt när de konfronteras med ekonomiska och praktiska realiteter, exempelvis en stor klass eller en lärare utan auktoritet.

Dagens gymnasieskola bör därför möta eleverna på just deras egen planhalva och återgå till att bli tvådelad, en praktisk/yrkesförberedande och en teoretisk/universitetsgrundande. Då slipper vi låtsasutbildningar som endast fungerar som avstjälpningsplatser för studieomotiverade studenter.

Av den anledningen ogillar jag Björklunds idéer för Komvux. Jag förordar ett starkt Komvux där det finns goda möjligheter, att när eller om studielust/mognad uppstår, skall kunna komplettera till högskolebehörighet om så önskas.

Sedan är jag själv en person som alltid haft stora koncentrationssvårigheter. Jag klarade mig tack vara att jag hade lätt för mig. Som så många andra "lättdistraherade" fungerade jag bäst i en tyst skolmiljö med en lärare som förstod att visa vem det var som bestämde. Då blev även undervisningen bättre för hela klassen, jag satt mer rättvänd och räckte upp handen (istället för att ropa rätt ut), vilket förbättrade hela den pedagogiska miljön. Dialogen med läraren kunde därmed omfamna alla, inte bara oss "vrålapor".

När jag själv arbetade som lärare och följde detta lärdomspån från mins egen skoltid, blev alltid "omöjlige Jimmy" eller "Tony" lättare att ha att göra med. De kunde till och med sitta still och sjunka in i sitt arbete, ta instruktioner, tänka konstruktivt och finna skolarbetet stimulerande. Detta fungerade dock inte med alla, och då hade specialstöd varit att föredra.

Som sagt tror jag att vi har samsyn i mycket David, men att det faktisk är du som är inflexibel i kraft av att du lever i en svart-vit pedagogisk bubbla. Jag är, om jag får säga det själv, inte alls främmande för att pröva nya grepp i undervisningen. Jag märker emellertid att traditionella former efterfrågas oftare av studenter idag och att sådana är oftare nödvändiga för att de svaga, och därmed osjälvständiga studenterna, skall kunna hänga med.

Jag anpassar mig alltså efter elevmaterialet.