Svenskt Näringsliv oseriöst om anställningsskydd

Lilla Ulla, om du inte har lyckats se det sambandet själv så är det JUST OCH ENBART PÅ GRUND AV sina svältlöner, sin inhumana behandling och sitt obefintliga skydd för anställda som de länder du nämner (Kina, Indien och Taiwan) har blivit framgångsrika inom detta område...

Snyggt drag att skjuta din egen artikel i sank så tydligt, och dessutom ställa frågan "Tror de att vi medborgare inte kan se igenom spelet?".

Nej Ulla, de flesta medborgare, med dig i spetsen, varken "ser igenom" eller förstår något som sträcker sig bortom fackets och vänsterns lögner och propaganda.

Efterfrågan är helt enkelt för liten när det gäller okvalificerade arbeten, och då speciellt relativt det pris för dessa tjänster som LAS påtvingar. Därmed blir utbudet av unga outbildade puckon för stort, och den enda realistiska lösningen är antingen att de utbildar sig eller att man sänker priset på deras tjänster.

Grundläggande marknadsekonomi vet du - något som du skulle haft ganska stor användning av innan du började skriva denna typ av artiklar...

Och Newsmill, exakt hur kvalificerar sig denna Ulla Johansson att skriva en artikel om detta ämne enligt era "nya arbetsrutiner"? För att hon "har erfarenhet" av att vara lågutbildad, arbetslös och i avsaknad av grundläggande kunskaper inom ekonomi, likt de flesta andra med samma ståndpunkt i denna fråga, eller?

Hej! Nu skall vi hålla rent från smutskastning och politisk ideologi.

Vi skall hålla oss till fakta och inget annat.

På en fungerande arbetsmarknad så handlar det om utbud och efterfrågan. Ett exempel: Vi kan utifrån tillgänglig statistik från Arbetsförmedlingen och Statistiska Centralbyrån få fram att vi tex har fler nyutexaminerade inom de samhällsvetenskapliga discipinerna än vad det finns efterfrågan på arbetsmarknaden, detta leder till att de flesta som utexamineras hamnar mot sin vilja hos Socialtjänsten därför att de inte får jobb just på grund av att det finns inte så stor efterfrågan som många tror.

Sedan är det så att sedan handlar det helt logiskt om vilka krav som olika arbetsgivare ställer när de skall anställa. Det är klart att en arbetsgivare väljer den som bäst passar de krav som de ställer. Sedan finns det givetvis undantag där en person får jobbet på grund av att han/hon känner rätt person.

Vissa arbetsgivare ställer krav på både utbildning och lång arbetslivserfarenhet och då är det helt naturligt att ungdomar inte får dessa jobb även om de skulle söka.

Sedan ser det ju väldigt olika ut bland ungdomar. Vissa har investerat i en längre högre utbildning, och då har de inte den längre arbetslivserfarenhet som krävs och då sorteras de bort när de söker jobb som kräver "erfarenhet".

Sedan finns det arbetsgivare som inte i första hand tittar på utbildning utan tar de som kommer direkt från gymnasiet, tex olika företag inom tex Telemarketing och försäljning.

De stora problemet idag är de som söker jobb men som inte får jobb. Tex därför att de har en längre högre utbildning men saknar just den "arbetslivserfarenhet" som arbetsgivaren frågar efter.

Det är inte bara outbildade ungdomar som inte får jobb.

Det är dags att nyansera debatten och tala klarspråk, nämligen att det finns väldigt många välutbildade unga människor med examen från universitet eller högskola som inte får jobb, men som jag lyft fram tidigare så har dessa det emot sig att de då "saknar" just den arbetslivserfarenhet som arbetsgivaren efterfrågar.

Sedan är det så att vissa utbildningar enligt Svenskt Näringsliv saknar en naturlig koppling till arbetsmarknaden och näringslivet, och dessa blir då inte anställningsbara enligt rapporten "Akademi eller verklighet". TCO nämner å sin sida i rapporten "Jakten på anställningsbarhet" att det finns ett stort problem vad gäller just kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad/näringsliv.

Så den stora frågan för framtida generationer och för utbildningssystemet i sin helhet är hur skall vi skapa ett långsiktigt hållbart utbildningssystem som inte gör att fler generationer hamnar vid sidan av samhället efter examen från högre utbildning, eller efter examen från gymnasiet?.

Så nu hoppas jag att saken blivit lite klarare och att folk slutar kasta skit på varandra och misstänkliggöra varandra.

Vi behöver ett långsiktigt hållbart samhälle som är öppet för alla och där ingen stängs ute mot sin vilja och där den som investerar i en utbildning skall inte straffas genom att "bli bortsorterad" när han/hon söker jobb.

Helt enkelt börja jobba mer aktivt med olika typer av samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad/näringsliv. Börja om från början med till att börja med satsa på förtroendeskapande åtgärder så att vi kommer bort från smutskastning och misstänkliggörande och andra metoder för att plocka politiska poäng.

Mvh

Mikael

Helena E borde fråga sig varför inte Norge har Europas, eller varför inte världens högsta ungdomsarbetslöshet. Eller varför låglöneländer också har en omfattande misär och massarbetslöshet. Att strypa efterfrågan genom sänkta löner är det samma som att tigga om efterfrågekris och så småningom också arbetslöshet. Helena E:s omvärldsanalys och ekonomikunskaper lämnar en hel del i övrigt att önska.

Jag förstår faktiskt inte vad det är vi medborgare ska "se igenom". Att det höga priset på svensk arbetskraft (inklusive de kostsamma reglerna) pressar ner efterfrågan på densamma är väl ett odiskutabelt faktum? Du förstår väl att det är därför man hellre lägger produktion i länder som Kina och Indien?

Bosse Johansson:

Norge och de flesta andra Europeiska länder har lägre arbetslöshet eftersom de till skillnad från Sverige inte finner det lämpligt att importera drygt 100.000 analfabeter om året, och därmed håller de bättre kontroll på balansen mellan utbud och efterfrågan för dessa allra minst eftertraktade grupper.

Och någon som tror sig ha bra ekonomikunskaper borde väl ändå veta att alla dessa "låglöneländer" har en HISTORIA av misär och fattigdom, som de snarare håller på att ta sig ur, JUST p.g.a. av allt arbete som deras billiga arbetskraft har resulterat i!

Helena E: 100.00 analfabeter???? Va snackar du om? Aldra minst eftertraktade???

Tror du att alla mellanchefer, konsulter och "experter" är nödvändiga? Nej, de tillför extremt lite och finns bara till för att upprätthålla den medelklass som skyddar eliterna och överheten.

Produktion och service är det viktigaste ändå är lönerna för dessa arbeten låga och förhållandena osäkra. Kolla på Lettland som satsade på att bygga upp en övre-medelklass av banktjänstemän, mäklare, melanchefer med mera trots att de i princip saknade produktion och offentlig service, det gick som det gick. När deras fackföreningar till på köpet var extremt svaga fick folket lida för nyliberalernas felsatsningar:

det vi behöver är starka stridbara fackföreningar som kan stå emot högerns allt hårdare attacker mot våra arbetsförhållanden; inkomster och välfärd:

Det finns ju en anledning till att LAS infördes. Det var för att motverka arbetsgivarnas godtyckliga uppsägningar av personal.

#7 Stig talar om något han inte vet.

Arbetsgivare kunde inte säga upp anställda "godtyckligt" innan LAS kom.

På 60-talet reglerades uppsägningar i kollektivavtal. Parterna var överens om vilka skäl som skulle gälla. Under hela decenniet klarades alla uppsägningar ut på lokal nivå med undantag för ett halvdussin om året, som gick till centrala förhandlingar.

Det förelåg således ingalunda något allmänt missnöje med hanteringen av uppsägningar.

Socialdemokratins och fackets pionjärer, som själva hade jobbat och vunnit sina positioner med sunt förnuft, började emellertid bli gamla och ersattes med en ny, mer maktlysten generation, som önskade använda "makt" istället för sunt förnuft i förhandlingarna.

Bland de nya ombudsmännen fanns många, som inte kunde förmå de anställda att uppskatta sina insatser tillräckligt. Med LAS fick de ett verktyg, vilket underförstått kunde användas för att allvarligt missgynna icke-medlemmar vid en eventuell framtida permittering. Det finns exempel på att så verligen skett i upprörande omfattning. Därmed kunde de lättare övertyga tveksamma att bli medlemmar i facket.

Det är det avgörande skälet till LO:s strid för att behålla LAS.

Det är värt att nämna att införandet av LAS sammanfaller med den sämre ekonomiska utvecklingen vi haft i landet från 70-talet. Med LAS torpederade LO "den svenska modellen" av samförstånd, som grundlades 1938 i Saltsjöbaden. Den förutsatte att båda parter skulle avstå från att begära lagreglering av deras relationer.

LAS är en olycka för fackets medlemmar. Det är bara dåliga funktionärer som behöver LAS.

MISSFÖRSTÅNDEN OM LAS

Jag har hört ministrarna Littorin, Borg, Reinfeldt och, under partikongressen, Björklund uttala sig om LAS på ett sätt som visar att de inte förstått dess funktion fullt ut. De tre förstnämnda har sagt att de företagare de talat med, inte haft några problem med LAS. På FP-kongressen anförde Björklund att lagen systematiskt sorterar ut ungdomar från arbetsmarknaden. Han hade föreslagit att antalet undantagna från turordningsreglerna skulle ökas från två till fyra. Det accepterade inte kongressen.

LAS påverkar inte antalet jobb, bara VEM som får gå. Den trygghet medlemmen känner är falsk, eftersom facket i praktiken gör undantag från turordningen i de flesta fallen.

Alla fyra ministrarna har missat lagens direkta inverkan på småföretagens vilja att anställa, d.v.s. inverkan på skapandet av nya jobb. Skall vi stimulera till sådana är småföretagen viktigast. De stora rationaliserar bort folk här i landet och anställer i lågkostnadsländer. Det är oftast små företag som tar framtidens idéer från teori till praktik. Hela landets framtid hänger på att dessa företag vågar ta risken med att anställa för att växa.

Det ministrarna inte förstått är lagens inverkan på nyanställningar. Ju enklare det är att avskeda, desto mindre blir risken att göra en anställning, den anställning som behövs för att göra en nysatsning, som ibland leder till ett stadigvarande jobb, d.v.s. verklig tillväxt.

Här kommer skillnaden mellan det normala och risken för det ovanliga in. Alla vet att det finns dumma, vrånga eller oanständiga företagare. Sanningen är att det även finns sådana ombudsmän. Jag har själv varit tvungen att förhandla fram ett oanständigt avgångsvederlag till en tjuv och bedragare. Även om stöld är ett oavvisligt skäl för avsked, så ställer facket krav på polisutredning, som polisen inte har kapacitet till, och så omständlig bevisning att det blir omöjligt att möta dem. Företagarens vittnesmål betyder bara ”ord-mot-ord”. Kamera eller bandspelare får han inte sätta upp i sina egna lokaler.

Vittnesmålen om de problemfria avskedandena kan jämställas med nitlotter i ett lotteri. De är det normala utfallet. Ditt lottköp avgörs emellertid av det ovanliga, vinsten. För den lille företagaren är det ett lotteri dels vilken karaktär en nyanställd har och dels vilken ombudsman han möter ifall avskedande blir nödvändigt. Den lille företagaren har inte råd med ett stort avgångsvederlag. Det kunde kosta honom företaget och huset. Även om risken är osannolik, avstår han, eftersom utfallet kan bli fatalt.

LAS stryper alltså tillväxten av NYA jobb. Det är den faktor som har störst betydelse för landets ekonomi och därmed för medlemmarnas levnadsstandard.

LAS är alltså en olycka för fackets medlemmar. Och även för alla oss andra.