De nyckfulla betygen måste bekämpas

Hörde på ett nyhetsinslag idag i P1 om en undersökning som visade på att det är inte skolan i sig som borgar för "bra" utbildning. Kvalitén på utbildningen och därmed rättvisande betyg, beror i stället på lärarens kompetens och förmåga att se elevens särskilda behov. Bra och individualiserad utbildning kan ske utan betyg som alltid sätts i relation till gruppen.

Jag fattar inte! Svenska män och pojkar verkar helt blinda för den diskriminering vi/ni är utsatta för. Varför nämner du inte med ett ord att ditt eget kön blir undervärderat här, i betygen? En masse! Verkligen sorgligt. Så här skrev jag till Littorins artikel idag:
Skolverkets analys från 469 gymnasieklasser: "Kvinnliga elever får betydligt oftare högre betyg i förhållande till provresultatet än manliga."
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3867205.svd
Hur länge har detta pågått medan vi matats med hur mycket "duktigare" tjejerna är i skolan? Och vad innebär detta för pojkarnas motivation? Eller kvinnornas lönesättning

Har du samma åsikter som läraren får du högre betyg. Det är bra att barnen får lära sig från början att bli diskriminerade för det är så det funkar i Sverige på alla områden.

Precis som Joakim skriver så finns det en tydlig strukturell orättvisa i betygssättningen. Tillhör man rätt kön har man nästan dubbelt så stor chans att få högre betyg (eller inte lägre) än vad man lyckats prestera i de nationella proven. En diskriminering som även tidigare undersökningar visat på. Hade denna orättvisa drabbat kvinnorna/flickorna hade vi sett krigsrubriker i media och landets alla feminister hade skrikit sig hesa om partiarkatets förtryck av de stackars flickorna. Men nu är det bara männen/pojkarna som diskrimineras och eftersom det är inte ett politiskt (feministiskt) korrekt budskap att förmedla så utelämnas detta faktum överallt i media trots att det är så slående. Medvetet eller omedvetet utövas en av de vanligaste härskarteknikerna - osynliggörandet.

Det finns givetvis ekonomiska intressen för att ge elever höga betyg. Men ingen kan väl på allvar bli förvånad över det efter friskolereformen?

Det är vanlig hederlig marknadsekonomi.

Lösningen är mycket enkel. Inspireras av IB-utbildningens eller motsvarandes examinationsform. Där sätts betyget till 80% på slutprovet, till 20% på inlämningsarbeten. Din lärare kommer aldrig i kontakt med din examination (dock arbetar många lärare som examinatorer av elever de aldrig träffat).
Dels blir betyget rättvist och kunskaperna blir kvantifierbara istället för flummigt normativa. Men, en trevlig bieffekt är att din lärare är helt och hållet på din sida och vet precis vad lärarens roll är, det är att förbereda dig inför slutprovet.

IB-systemet är en möjlig lösning. men man skall vara medveten om att IB-systemet är extremt hårt uppstyrt och ger lite utrymme för skolorna att anpassa sig till den verklighet som finns runt skolan. Det är också en extremt akademiskt teoretiskt gymnasieutbildning. Men är man beredd att köpa svagheterna så okej - jag är tveksam.

Min dotter läser IB-diploma-program eftersom det är enda möjligheten utomlands, om man som svensk vill ha en internationellt gångbar examen från gymniasiet. Men jag skulle aldrig till en svensk elev i Sverige rekommendera IB framför en bra svensk gymniaseutbildning.

Jag skulle tro att man alltid får leva med viss osäkerhet i betygssättningen och att det vore bättre att förändra intagningssystemet till högre utbildning istället. Dock, en viss uppskärpning vore på sin plats, men det är kanske bättre att fokusera på undervisningskvaliteten istället?

Betygsdebatten som har sånt stor fokus i Sverige är egentligen helt ointressant ur ett kunskapsperspektiv. Det är, på flera plan, ett sorteringsindstrument men med enormt stora brister.

Utlandssvensk
Examination är central i all utbildningsverksamhet. Vad som examinieras och hur det examiniras formar och definierar och styr utbildning. Och kommunicerar till eleverna vad de ska lära sig. Jag tror ärligt att en utbildning utan examination kommer få sämre resultat än examination utan utbildning.

Förslaget var INTE att kopiera IB-utbildningen utan att inspireras av deras rättvisa examination. Det skulle gå utmärkt att använda samma format för praktiska ämnen och praktiska utbildningar.

Något annat som är horribelt i svensk utbildning är att betygssättning ofta är relativ. Vad sjutton kan lärarna och skolverket om de inte ens kan sätta en betygsskala när de skapar prov? Har de ingen relation till kunskap?

Angående #4 kan jag bara säga att det är ett ytterst cyniskt synsätt som inte överenstämmer med verkligheten. Dock ska man inte sticka under stol med somliga lärare säkerligen låter sig påverkas utifrån sina rent personliga intryck av eleven. Att detta skulle inverka i sådan hög utsträckning på slutbetyget som du påstår ställer jag mig dock väldigt tveksam till.

Vad gäller den påstådda diskrimineringen av pojkar är det naturligtvis oerhört beklagligt och definitivt någonting som måste uppmärksammas i betydligt högre grad.

Angående flickors överordning i skolan:
Förhållandet har varit klarlagt i en handfull år. Hur det såg ut tidigare är svårt att säga, men problemet tycks ha förvärrats i takt med att könsmaktsordningen infördes som utgångspunkt i jämställdhetsarbetet.

- IFAU, Rapport 2007:22, Erica Lindahl
- Maria Nycander Uppsala Universitet, VT2006, "Pojkars och flickors betyg En statistisk undersökning"
- Mats Björnsson, Ett uppdrag för Myndigheten för skolutveckling; "Kön och skolframgång: tolkningar och perspektiv"

Så: på senare år har vi alltså en tydligt negativ särbehandling av pojkar, men media kör på i gamla spår och lyckas fortfarande hitta snyfthistorier om flickor/kvinnor. Nej, kasta ut könsmaktsordningen och inför lika grundläggande rättigheter för alla istället.

Könsmaktsordning borde i de bästa av världar vara ett okänt begrepp inom skolan. Självklart är att alla ska bedömas utifrån samma kriterier, oavsett kön och det är skamligt att de feministiska jämställdhetsfalangerna, som när kvinnor utsätts för kränkningar, skriker sig hesa, inte säger ett knyst om saken.

Dock är det en intressant, om än bisarr, paradox att flickors insatsar premieras i högre grad än pojkarnas under grundskole- och gymnasietiden för att sedan på arbetsmarknaden värderas lägre, i form av orättvisa lönenivåer och liknande.

En viktig faktor förbises i debatten: betygskriteriernas formulering. Som lärare kan man ibland slita sitt hår över gummibandsskrivningarna i Skolverkets betygskriterier. Det räcker inte att sätta sig ner och läsa dem osorgsfullt, utan de måste tolkas. Dessvärre blir den tolkningen individuell och subjektiv, eftersom inget definieras och uttrycks på ett mätbart sätt.

Just nu känns det som om vi lärare får bära hundhuvudet för betygssystemets utformning. Även den lärare som ytterst samvetsgrant söker följa kriterierna och ge rättvisa betyg, ger uttryck för sin subjektiva tolkning. Tolkningen skiftar givetvis mellan olika lärare, eftersom människor har en individuell förståelse- och tolkningshorisont.

Diskussionen borde istället gälla hur man utformar ett mera rättvist betygssystem än det vi har idag. Nu är rätt tillfälle när läroplanerna skrivs om och betygsskalan utökas. - gör också en grundlig översyn över betygskriterier och examinationsformer!

En viktig faktor förbises i debatten: betygskriteriernas formulering. Som lärare kan man ibland slita sitt hår över gummibandsskrivningarna i Skolverkets betygskriterier. Det räcker inte att sätta sig ner och läsa dem osorgsfullt, utan de måste tolkas. Dessvärre blir den tolkningen individuell och subjektiv, eftersom inget definieras och uttrycks på ett mätbart sätt.

Just nu känns det som om vi lärare får bära hundhuvudet för betygssystemets utformning. Även den lärare som ytterst samvetsgrant söker följa kriterierna och ge rättvisa betyg, ger uttryck för sin subjektiva tolkning. Tolkningen skiftar givetvis mellan olika lärare, eftersom människor har en individuell förståelse- och tolkningshorisont.

Diskussionen borde istället gälla hur man utformar ett mera rättvist betygssystem än det vi har idag. Nu är rätt tillfälle när läroplanerna skrivs om och betygsskalan utökas. - gör också en grundlig översyn över betygskriterier och examinationsformer!

En viktig faktor förbises i debatten: betygskriteriernas formulering. Som lärare kan man ibland slita sitt hår över gummibandsskrivningarna i Skolverkets betygskriterier. Det räcker inte att sätta sig ner och läsa dem osorgsfullt, utan de måste tolkas. Dessvärre blir den tolkningen individuell och subjektiv, eftersom inget definieras och uttrycks på ett mätbart sätt.

Just nu känns det som om vi lärare får bära hundhuvudet för betygssystemets utformning. Även den lärare som ytterst samvetsgrant söker följa kriterierna och ge rättvisa betyg, ger uttryck för sin subjektiva tolkning. Tolkningen skiftar givetvis mellan olika lärare, eftersom människor har en individuell förståelse- och tolkningshorisont.

Diskussionen borde istället gälla hur man utformar ett mera rättvist betygssystem än det vi har idag. Nu är rätt tillfälle när läroplanerna skrivs om och betygsskalan utökas. - gör också en grundlig översyn över betygskriterier och examinationsformer!

Vi kanske inte ska skjuta budbärarna omgående utan se lite mer nyanserat på det. Visst har lärarna del i det men det ska förstås utifrån den otydlighet som Lpo94 visar. Otydliga betygskriterier öppnar upp för tolkning, och då är det inte konstigt att det skiljer sig i bedömningen.
Samtidigt så mäter nationella prov endast kunskap. I Lpo94 finns det en mängd andra mål som ska uppnås som lärarna måste inkludera i undervisningen.. Om det är ren kunskap man är ute efter så är det rätt enkelt - anpassa lektionerna efter nationella proven. Om det är bra eller dåligt står var och en fritt att tycka.

Problemet är, som några skriver här indirekt, att "kunskap" varit ett fult ord i betygskriterier. Jag har för mig att ordet inte ens fick nämnas tidigare från centralt SÖ-håll. Alliansen måste vända skutan och uppvärdera "kunskap", som alltid är mätbar, på bekostnad av andra faktorer som nu tar för stor plats i skolan.

Att sedan världen, varken i skolan eller efteråt, inte är rättvis vet vi alla som varit i arbetslivet. Det är inte den som jobbar bäst eller tillför mest på en arbetsplats som har högst lön. Ofta är högavlönarna tomma luftslott med en uppblåst världsbild som de lyckats överföra till chefen.

Avkommunalisering och åter förstatligande av skolan.
Lärarhögskolor värda namnet (de är ett skämt idag).
Höjd status, bättre lön, preciserad arbetstid (längre?) tydlig arbetsbeskrivning via professionalism.
Höjda prestationskrav på elever, medvetenhet om både rättigheter och skyldigheter.
Höjda prestationskrav på lärare, medvetenhet om både rättigheter och skyldigheter, utvärdering!
INGA obehöriga lärare i skolan (ja, även behöriga kan vara dåliga precis som inom alla yrkesgrupper, men ribban måste läggas vid behörighet. Kommunen kan godtyckligt fortsätta hävda mannen från gatan som likvärdig på andra grunder annars).
Skolledningar som inte hukar sig för alla "experter" och sedan dumpar krav och ansvar i orimlig mängd på lärare.
Är det elitism att önska kunskapsbegreppet ett faktiskt innehåll?
För våra barns skull tror jag inte det.

12 Marcus Bäckström, nu handlar det om betygen. Men eftersom du tar upp det: Klart att om det kommer in kvinnor med toppbetyg, och de visar sig var högst ordinära? Att det kan uppstå en besvikelse på marknaden? F.ö. är problemet överdrivet och "kvinnor måste bli bättre på att löneförhandla.." (Annika Dahlström, hjärnforskare)

Som svar till föregående kommentator betvivlar jag starkt att kvinnors negativa särställning lönemässigt hänger ihop med att de generellt har högre, och i vissa fall felaktiga gymnasiebetyg, är nog andra faktorer som spelar in.

Fortfarande utanför ämnet Bäckström: Diskrimineringen av pojkarna! Men OK igen, som jag påpekade, Annika Dahlström, hjärnforskare: "Kvinnor måste bli bättre på att löneförhandla." Och du har ju en moderattröja på dig. "Konkurrens" är väl en av grundpelarna inom kapitalismen? Skall vi kvotera löner inom låglönejobben (oftast manliga)? Hellre det, där råder det MÄTBARA skillnader. Läs på!

Personligen tror jag att det saknas fog för din underförstådda anklagelse om att kvinnor generellt skulle vara sämre på att löneförhandla. Tror snarast det hänger ihop med slentrianmässig, och inte alls säkert illvillig, diskriminering. Vad det sedan beror på låter jag vara osagt, då jag själv inte har någon rimlig hypotes att framföra.

För att återgå till skolan är det självfallet oerhört allvarligt att pojkars prestationer inte premieras i samma utsträckning som flickornas, dock har inte jag under min skoltid upplevt det som så. Men då Skolverkets rapport bevisligen påvisar motsatsen är det såklart ett stort problem som skyndsamt måste åtgärdas.

#22 / Marcus Bäckström

Det är inte jag som sagt det (även om jag inser möjligheten) utan Annika Dahlström, (kvinnlig) känd hjärnforskare. Om man är i "underläge", socialt, intellektuellt, eller av andra skäl. Är det då diskriminering om man får lägre lön? Inte i ett kapitalistiskt system, med konkurrens på alla nivåer, inklusive "vem man är" - förväntas vara, sjukskriven/erfarenhet osv osv.. Kolla hur mycket bonusar det delas ut på Wallstreet ett år efter finanskrisen!
Därmed inte sagt att jag håller med. F.ö. finns det yrken där kvinnor har relativt högre lön (psykologer bl.a.) Antagligen för att de anses "bättre" på något vis. Sådan är kapitalismen. (Och inte bara den)

Det kommer att sluta med att vi utbildar rättshaverister. Alla elever och studenter kommer att överklaga alla betyg. Det kommer att bli oerhört resurskrävande i form av personal för att gå igenom alla prov och tentor en gång till.

Jag har nämnt det tidigare. "Systemet", dvs politikerna och skolbyråkraterna kunde börja med att inte systematiskt diskrimera pojkar. Att mötas av lärare som är utbildade och uppfostrade att favorisera flickor när man är liten kille är ett bra recept för att få pojkar att tappa lusten att engagera sig i skolan.

Någon har undrat om detta verkligen förekommer trots åratal av utredande och jämställdhetsplaner, likabehandlingsplaner och genuspedagogik? Ja, det sjuka är att många av dessa "planer" går ut på att "mobba" , dvs osynliggöra eller nedvärdera pojkar. De allra flesta föräldrar har ingen aning om det och barnen får givetvis inget veta.

Ett exempel är lärarförbundets handbok i genuspedagogik som är HELT inriktad på att uppmärksamma och stödja flickor i skolan, med hänvisning till att det grundar sig på kvinnoforskning och att det inte finns så mycket forskning om "män". Varför kallas det då inte för flickpedagogik - eller snarare kvinnopedagoik? Det är ju inte ens barn det handlar om - i alla fall inte om pojkar. Lärarförbundet är Sveriges största fackförbund för lärare. En skola för alla? Hederligt? Vetenskapligt? Demokratiskt? Humant? Barnvänligt? Knappast!

På lokal nivå finns otaliga exempel. Här ett flagrant exempel: Länsstyrelsen i Västmanland ger ut en "Jämställdhetsplan för skola och förskola": Rubriken "Motverka härskartekniker genom bekräftartekniker - 1. Osynliggörande - synliggörande: ....Säg namnen på barnen, särskilt flickorna, när du tilltalar en grupp, inte bara ”hej tjejer ”...." Läs noggrannt: "SÄRSKILT FLICKORNA" och rubriken var att motverka "osynliggörande".

Finns det någon enda människa som med hedern i behåll kan kalla det för jämställdhet och likabehandling? Jag blir inte bara frågande utan helt rosenrasande av att sådan dynga lanseras och klubbas av politiker under rubriken "jämställdhetsplan". Det borde kallas "Ojämställdhetsplan". Visa upp sådant för alla föräldrar och röstberättigade och kasta ut de ansvariga. De förstör för många barn och fungerar bakåtsträvande för hela samhället.

Det är alltså "experter på jämställdhet" som formulerar sådant här. Det finns bland dessa en utbredd och tokig lobby som anser att det är rättvist att bemöta barn orättvist. Hur länge skall vi tro på dem, och hur länge ska politiker svamla och låtsas ansvara för en rättvis skola?