Gubb-Jan Stigson personangrepp på Thomas Quick är en skam för Dala-Demokraten

När Hunter S Thompson i en TV-intervju fick frågan av en upprörd kollega om han inte hittat på sina artiklar svarade han lungt: "Inte alls. Jag har bara redogjort för ett rykte som gick i Chicago. Ett rykte som jag själv spritt ut." På samma sätt skulle journalisten Gubb-Jan Stigson kunna formulera sig om han önskar beskriva sin sammanlagda publicering rörande Thomas Quick. Faktum är att Gubb-Jan Stigson producerat en så ofantligt stor mängd artiklar, debatt- och blogginlägg, ja t o m bokrecensioner, rörande Quick att de fyller flera pärmar. Samtidigt kan det objektivt sett bara konstateras att den absoluta lejonparten av det Gubb-Jan Stigson skrev visat sig vara fel eller missvisande. Och det alldeles oavsett om man anser Thomas Quick skyldig eller inte.

Som exempel kan nämnas att i en artikel den 24 november 1995 i Dala-Demokraten förklarade Gubb-Jan Stigson att han är helt säker på identiteten hos den man som körde Thomas Quick till Växjö i samband med mordet på Thomas Blomgren år 1964. Några skäl för detta utpekande redovisades inte, men av artikeln framgår att Gubb-Jan Stigson vidareförmedlat uppgifterna till åklagaren Christer van der Kwast och även till Quicks advokat. Eller, som Gubb-Jan Stigson uttrycker det, "det väsentliga är att mannen lämnar alla uppgifter han kan för att klara upp så många mord som möjligt".

Polis och åklagare förhörde mannen vid tre tillfällen. Problemet var bara att förhören klart visade att mannen inte hade något med historien att göra. Den senare omständigheten blev givetvis inte föremål för samma ingående rapportering, som spekulationerna kring mannens medverkan. För den utpekade mannens del blev misstankarna och förhören synnerligen påfrestande, eftersom han då tvingades vidgå sin homosexuella läggning som han tidigare hållit hemlig för omgivningen.

Under de följande åren har Gubb-Jan Stigson och andra fortsatt att rapportera om mordoffer, brottsplatser och likgömmor som senare visat sig vara helt utan förankring i verkligheten. Ett slående exempel är när Gubb-Jan Stigson identifierar en jordkällare i Grycksbo som Quicks "Maosoleum" där delar från olika offer fanns gömda. Vid en analys av jorden i källaren återfanns emellertid inga kroppsdelar eller liknande, utan endast avföring från daggmaskar. Inte heller detta falsarium rapporterades av Gubb-Jan Stigson.

1990-talet präglades av spekulationer kring hur många människor Thomas Quick mördat, på vilket sätt han mördat dem och var han gömde sina trofeér. Alla utgick från att han var den seriemördare han utmålades som. Med den utgångspunkten måste han ha mördat många människor och ta trofeér, så gör ju seriemördare enligt ett antal självutnämnda experter. Frågan var inte om Quick överhuvdtaget mördat någon, utan gällde bara hur, när och var. Symptomatisk nog skrev psykologen Sven-Åke Christianson ett utlåtande om seriemördaren Quick, vilket redovisades i den första rättegången mot Quick. Ingen verkar då ha reflekterat över att Quick vid den tidpunkten inte ännu var dömd för något mord överhuvudtaget. Inte heller reagerade man på det faktum att det inte fanns några bevis, utöver Quicks egna, motsägelsefulla uppgifter, som band honom till brotten och att han inte kunde leda utredarna till en enda av kropparna efter de offer som försvunnit.

Den utbredda tron på myten Thomas Quick försvagades när det häromåret stod klart att han tagit tillbaka sina erkännanden och numera gjorde gällande att de var falska. Nu började det efterfrågas vilka bevis som egentligen förelegat för att Thomas Quick överhuvudtaget mördat någon. Snart nog stod det klart att de som försökte försvara morddomarna inte kunde prestera ett enda sådant bevis. Därför återstod endast för dem att försöka demonisera Thomas Quick och förvränga fakta.

I dag är det en självklarhet för den som vill problematisera de återtagna erkännanden att ta sin utgångspunkt i de sexualbrott som Thomas Quick dömdes för 1970. Därtill fogas även ingående uppgifter om hans dåvarande psykiska hälsotillstånd och de diagnoser som ställdes då. Något samband mellan dessa omständigheter och frågan om Thomas Quick mördat Yenon Levi år 1988 eller om något av hans andra erkännanden under 90-talet är korrekta redovisas inte. Istället argumenterar Gubb-Jan Stigson och hans anförvanter så, att den som inte anser att förhållandena från 1970 har betydelse för frågan om erkännandenas riktighet förringar eller bagatalliserar Thomas Quicks brott. Detta är naturligtvis en mycket försåtlig form av argumentation, eftersom den skenbart tillmäter förhållandena en betydelse som de uppenbarligen inte har. Givetvis finns det inget problematiskt eller motsägelsefullt i att se allvaret i de brott Thomas Quick dömdes för 1970 och samtidigt anse att han dömts på falska erkännanden i sex rättegångar under senare delen av 90-talet och början av 00-talet.

En annan argumentationslinje, som gärna tillämpas är att peka på felaktigheter i framförallt Per Svenssons åsikter. Sedan överförs de åsikterna till andra kritiker. Det senaste exemplet på denna form av guilt by association-resonemang står att finna i Gubb-Jans artikel från den 27 november 2009 här på Newsmill. I artikeln hävdar Gubb-Jan Stigson (1) att Per Svensson felaktigt påstått att åklagaren undanhöll DNA-bevisning i målet rörande mordet på två norska flickor och (2) att JK accepterat dessa felaktiga uppgifter och (3) att undertecknat ombud för Thomas Quick fört in denna lögn i resningsprocessen.

Thomas Quick har emellertid inte åberopat frågan om den undanhållna DNA-bevisning till stöd för sin resningsansökan. Däremot har åklagaren i resningsärendet hänvisat till JK:s beslut när det gäller bedömningen av hur polis och åklagare agerat under förundersökningen och rättegången. JK friade nämligen de inblandade från alla misstankar om felaktiger i Quick-utredningarna. Som ett viktigt skäl för sitt beslut uppger JK att åklagaren inte har någon objektivitetsplikt under rättegången. Thomas Quick har då motsatt sig att JK:s beslut skall beaktas enär JK har redovisat en felaktig rättsuppfattning rörande omfattningen av åklagarens objektivitetsplikt. Det är den frågan som Svea hovrätt skall pröva, inte något påstående om att DNA-bevisning undanhållits i ett annat mål. Och detta vet Gubb-Jan Stigson mycket väl och därför är det ohederligt av honom att påstå att Sve hovrätt skall pröva en "lögn" som förts in i resningsärendet av Thomas Quicks ombud.

Även om det för den som är insatt i ärendet inte är svårt att genomskåda Gubb-Jan Stigsons argumentation, kan det inte accepteras att en enskild individ på detta sätt demoniseras och får så djupt personliga saker som psykiatriska diagnoser uthängda i medierna i tid och otid. Det måste kunna ifrågasättas hur långt denna form av demagogisk journalistik kan drivas utan att den blir samhällsfarlig.

Det är ingen hemlighet att den svenska tryckfrihetsordningen inte fullt ut lever upp till de krav på skydd för den personliga integriteten som uppställs i art 8 i den Europeiska konventionen om de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Således är det t.ex. inte i strid med tryckfrihetsförordningen att publicera uppgifter ur en individs sjukjournal även om det kränker individens integritet. Avvägningen mellan å ena sidan yttrandefriheten och å andra sidan den personliga integriteten är svårbedömd, men de flesta har hitintills varit överens om att den bör väga över till den förras fördel. Frågan är emellertid hur länge den uppfattningen står sig om enstaka journalister tillåts bedriva rena förföljelsekampanjer mot enskilda individer.

I detta fall rör det sig dessutom om en människa som anses vara allvarligt psykisk sjuk. I den egenskapen torde han i och för sig vara mer skyddsvärd än t.ex. politiker och kändisar. Att hans diagnoser och sjukdomsbild används som ett slagträ mot honom när han påstår sig vara utsatt för ett justitiemord och det utan att det föreligger något synbart sammanhang mellan frågorna är djupt upprörande. Quick har nu anmält Dala-Demokraten till PO och det återstår att se vilket rättskydd han kan erbjudas genom de pressetiska reglerna.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Newsmill 01/12 – “Gubb-Jan Stigsons personangrepp mot Thomas Quick är en skam för Dala... [...] Blogg:Dala-Demokraten anmäls av Thomas Quick « Thomas Qu, 2009-12-01, 16:58

[...] First Tweet: 1 hour ago berma2 ??? Viktig och bra artikel: http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/30/varfor-ar-det-sa-viktigt-nagra-fa-att-sa-manga-tror-pa-myten-om-quick retweet [...] Blogg: Twitter Trackbacks for Gubb-Jan Stigson personangrepp på Th, 2009-12-01, 12:59

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/14821

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om GubbJan Stigson är så besatt av denna sak, skulle man kunna tro att han också har nån sorts mental åkomma??

Permalänk | Anmäl #3 Alvin Stoltz, 2009-12-01, 20:20

Känns betryggande att det finns advokater som bemöter påhopp på en klient, då han anser att felaktigheter förs fram i media mot klienten.
Tror att de flesta skulle rycka på axlarna utan kommentar.

Permalänk | Anmäl #4 Monica P, 2009-12-03, 00:12

Tack, Thomas, jag är stolt över att du fick din notarieutbildning vid Solna tingsrätt.

Permalänk | Anmäl #5 Brita Sundberg-Weitman, 2009-12-04, 20:06

Tack för ett bra inlägg Thomas. Att kämpa för dem som utsatts och alltjämt utsätts för övergrepp i statens namn borde vara en plikt för varje medborgare.

Permalänk | Anmäl #6 Tellus, 2009-12-05, 01:19

Fallet/fenomenet Thomas Qvick uppvisar stora likheter med CO2-hypotesen upphöjelse till "konsensus". Även i det sistnämnda fallet har fakta och vetenskaplig redlighet ersatts av journalistisk drevonani, manipulation, politik och inte minst: TRO.

Fast nu kommer väl "Cimategate" även att frikänna koldioxiden från större delen av dess brott mot Moder Jord. :-)

Permalänk | Anmäl #7 Olaus Petri, 2009-12-05, 22:14

Thomas: Jag har alltid gillat dig. Det är bara så att vissa tycker man om. Jag har sett dokumentären och många framstår ju som rena idioter och då menar jag inte själva huvudpersonen. Gubb-Jan måste åka på moppe! Vilket itag du gjort. Lycka till med allt!

Permalänk | Anmäl #8 Helena Palén Olofsson, 2009-12-17, 11:18

VARMA GRATULATIONER TILL DIG och DINA MEDHJÄLPARE IDAG DEN 17 DECEMBER 2009. En stor dag för rättssäkerheten i Sverige!

Permalänk | Anmäl #9 Agneta Lindhag, 2009-12-17, 12:12

Man måste undra om inte enda skälet till att Gubb Jan Stigson
håller fast vid sina tokerier är att han tyckte det var roligare att
vara avslöjande journalist, än lögnaktig ryktes spridare?

Erik Helge

Permalänk | Anmäl #10 Erik Helge, 2009-12-18, 01:15

Thomas Ohlsson har ett gott rykte. Han försvarade en av mina kompisar i ett knarkmål. Tingsrättsdomen på 10 bast ogillades av hovrätten. Castro och hans polare (jag är en av dom) gillar Thomas Ohlsson. Vore alla som han så hade vi ett bättre rättssamhälle än vad vi nu har.

Permalänk | Anmäl #11 lunchdröm, 2009-12-24, 11:37

Att man i Sverige av idag kan fortsätta driva en liknande häxprocess är djupt skrämmande och att Polisen och åklagare samt domstolsväsendet inte lyckats avslöja det nätverk av galningar som suggererat sig till dessa vansinniga historier är mycket märkligt.
Det finns material till en trilogi Stig Larsson böcker till!

Det är ganska klart vilken roll Gubb-Jan skulle få i dom böckerna en med tatuering på magen!

Permalänk | Anmäl #12 jmz, 2010-08-16, 19:00