Landstingen bedriver laglös ”pickadollpolitik”

När politiker skjuter från höften går ingen säker. Det har Sveriges hörselskadade lärt sig den hårda vägen under de senaste tio åren.

Gång på gång har olika landsting infört särskilda, diskriminerande regler och avgifter som begränsar vår rätt till hörselvård och hjälpmedel. Oftast på godtyckliga grunder, stick i stäv med såväl lagen som audiologisk vetenskap och beprövad erfarenhet.

Och där har vi hörselskadade stått - mitt i skottlinjen, förgäves vädjande om besinning. Vi har citerat lagen, vi har förklarat varför hörselvård är så viktigt för både individ och samhälle. Vi har protesterat mot att vi särbehandlas jämfört med andra patienter.

Ibland har det hjälpt. En del politiker har insett att det är fel att skjuta först och fråga se'n. Men allt för många har bedrivit skrupelfri "pickadollpolitik", utan närmare insikt om var skotten tar. Besluten grundas på allmänt tyckande, präglat av fördomar, förhastade antaganden och en skriande kunskapsbrist.

När dammet och krutröken lägger sig är det vanliga människor - oftast de som har sämst hörsel och svagast ekonomi - som får ta konsekvenserna. Vi i Hörselskadades Riksförbund (HRF) möter studenter, arbetslösa och förtidspensionärer som inte har råd med hörapparater. Pensionärer som inte hör, men som ändå "hör för bra" för att få hörselvård. Kvinnor och män som sliter för att behålla jobbet, utan tillräckliga hjälpmedel.

Gäller hälso- och sjukvårdslagen i hela Sverige? I så fall - gäller den bara en del människor? Gäller den bara bitvis? Eller är den kanske bara att betrakta som en tipslista som det står landstingen fritt att använda lite som det passar?

Nej, vi försöker inte bara vara spydiga. Vi menar verkligen allvar. Vi vill veta hur det kan komma sig att 17 av de 21 landstingen tar sig friheter med den lag som reglerar hörselskadades rätt till hörselvård.

Hälso- och sjukvårdslagen är tydlig med att landstingen får ta ut vårdavgifter och att dessa ska ingå i högkostnadsskyddet på 900 kronor. Riksdagen beslutade om detta skydd för att ingen ska drabbas av så höga kostnader att han eller hon tvingas avstå från den vård de behöver. Skyddet gäller alla typer av hälso- och sjukvård och alla patienter, även hörselskadade.

Ändå har landstingen infört ett virrvarr av särskilda hörselvårdsavgifter, med olika nivåer och konstruktioner, som inte ingår i detta högkostnadsskydd.

En kartläggning i den nya HRF-rapporten "John Wayne bor inte här" visar att inte ett enda landsting har samma hörselvårdsavgifter som ett annat. I sju landsting kan hörselskadade få betala uppåt 10 000 kronor för att få de hörapparater de behöver. I tre landsting kan samma hörapparater vara kostnadsfria, eftersom de definieras som en självklar del av rehabiliteringen.

Alltså måste vi fråga: Gäller hälso- och sjukvårdslagen i hela Sverige? I vilken paragraf står det i så fall att landsting får ta ut särskilda avgifter för hörselvård utanför högkostnadsskyddet? Och var hittar vi lagtexten som säger att det är ok att ta betalt för hörapparater, till skillnad från armproteser, ledkulor och pacemakers?

Kanske läser landstingen lagen som fan läser Bibeln, men inte ens med sådana läsglasögon går det att hitta några särskilda undantag för Sveriges hörselskadade.

Är det i själva verket så att en del landsting anser sig stå över lagen? Nu på måndag planerar landstingsfullmäktige i Blekinge att fatta beslut om att plocka bort rätten till högkostnadsskydd på hörselvård. Politikerna har upptäckt att andra landsting inte följer lagen på denna punkt - och kommer undan med det - och vill därför ansluta sig till de laglösas skara.

Hur kunde det bli så här? När förvandlades Sverige till ett Vilda Västern-territorium, styrt av "trigger happy" politiker utan respekt för lagen? Hälso- och sjukvårdslagen kan aldrig vara valfri. Det är själva poängen med att ha en lag. Den gäller. Den står fast. För alla.

Vi i HRF är inte emot avgifter. Vi anser självfallet att landstingen både kan och ska besluta om vårdavgifter för hörselskadade och andra patienter. Men dessa vårdavgifter ska, utan undantag, omfattas av högkostnadsskyddet.

Hörapparaten är en grundläggande del av hörselskadades vård - en livsviktig förutsättning för en fungerande tillvaro med studier, arbete, fritid och familjeliv. Den nuvarande utvecklingen mot allt fler och allt högre avgifter innebär därför att själva rätten till ett normalt liv befinner sig i skottlinjen. Risken är stor att en del tvingas avstå från de hörapparater de hör bäst med. Och det händer att hörselskadade som behöver två hörapparater bara har råd med en och därför måste välja vilket öra de ska höra på.

Medan allt detta pågår är socialminister Göran Hägglund förvånansvärt passiv. Vill regeringen verkligen ha ett samhälle där plånboken styr tillgången till hörselvård istället för behovet? Ett samhälle där personer med svag ekonomi - arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade, pensionärer och studerande - inte har råd att höra? Ett samhälle där landsting tillåts strunta i lagen?

Det är hög tid för regeringen att sätta stopp för landstingens "pickadollpolitik" genom att stärka och förtydliga hälso- och sjukvårdslagen, så att det inte råder någon tvekan om vilka avgiftsregler som gäller. För Sverige är inte laglöst land. Och svenska landsting är inte Vilda Västern.

Jan-Peter Strömgren
förbundsordförande, Hörselskadades Riksförbund (HRF)

Jan-Peter Strömgren (1 artiklar)
http://www.hrf.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/14332

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Är gravt hörselskadad. Förlorat hörseln i vuxen ålder. Tung sorg - man drar sig undan i sociala sammanhang - rädd för epitetet psykisk sjuk. Försäkringskassan mantra i sammanhanget - sorgbearbetning. Har en progressiv hörselskada som stabiliserats nu - på väg finna en mening i tillvaron igen. Förlåt mitt avsteg från ämnet - ville bara belysa från ett personligt perspektiv. Tack för ordet!

Permalänk | Anmäl #1 d asp, 2009-11-20, 19:30