Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2008-09-25 11:09, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Vi lever i ett allt mer politiserat medie- och kulturklimat där nyheter, bloggar, stå upkomik och bildkonst fungerar som politiska slagträn. Vårt uppdrag är att belysa detta, det skriver KARIN MAGNUSSON som idag lanserar nya Aftonbladet kultur.
Det viktigaste uppdraget för en kultursida år 2008 är att bevaka idéproduktionen i samhället, oavsett om den sker i Toraboragrottan, en thinktank i Washington, i en roman från Missenträsk eller ett teveserieformat från Holland.
Vi vill göra en kultursida som smittas av den journalistiska och granskande verkstad som en kvällstidning är. Som inspireras av den oräddhet och närhet till läsarna som alltid varit Aftonbladets främsta kännetecken. Sidor med förstahandsrapporter från kulturhändelsernas centrum. Kritiska rapporter från poesins marginaler, från galleristernas plånböcker och dramatikernas huvuden. Sidor gjorda av människor som inte oroligt sneglar mot de åsikter som för tillfället är på modet. Aftonbladets kultursida är en plats där samhällsdebatten möter kulturdebatten. Och så ska det fortsätta. Vi lever i ett allt mer politiserat medie- och kulturklimat där nyheter, bloggar, stå upkomik och bildkonst fungerar som politiska slagträn. Vårt uppdrag mot läsaren är att belysa detta, med humor, intelligens och värme. På Aftonbladets kultursida ska det vara högt i tak och breda svängdörrar, vi vill att också människor som hamnar hos oss av en tillfällighet ska vilja stanna kvar. För att läsa akuta, roliga, smarta, förbannade texter som presenteras i en läsvänlig och modern form.
Vi kommer aldrig någonsin att bli riktigt klara. För en kvällstidning är ett ständigt pågående arbete där man varje dag måste hitta nya former och döda en och annan älskling. Stämmer det att det finns en lag som förbjuder pratminus på en kultursida? Vad händer i så fall om man bryter mot den? Är naturmetaforerna helt döda? Är verkligen folksonomierna ett hot mot bibliotekarierna? Stora och små frågor som varje dag måste formuleras och försvaras.
Gårdagens tidning duger som bekant mest till att slå in fisk i. Morgondagens tidning kan förändra världen.
[...] är lustigt hur kulturredaktionerna (se också Vi ska bryta mot reglerna) verkar vilja slå knut på sig själva och varann i nydanande, och nytänkande. Men det måste [...]
Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen har inom loppet av några månader bytt kulturchefer. Även ledarredaktörerna på många tidningar har bytts ut. Är det bara ett naturligt generationsskifte eller är det något mer? Är det kvinnorna som tar över? Eller är det kommersialiseringen, under arbetsnamnet "lätta upp", som till slut nått kultursidan?

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"Det viktigaste uppdraget för en kultursida år 2008 är att bevaka idéproduktionen i samhället, oavsett om den sker i Toraboragrottan, en thinktank i Washington, i en roman från Missenträsk eller ett teveserieformat från Holland."
Det må vara viktigt, men det är inte möjligt pga det bristande utrymmet i kvällstidningarnas kultursidor.
Och om detta är viktigast i år, är det då oviktigt 2009?
När ska någon kultursida, på ett seriöst sätt, behandla frågan om Chicagoskolans vetenskapliga grund.
Med tanke på Chicagoskolans enorma inflytande i västvärlden under det senaste kvartsseklet så förtjänar dom den uppmärksamheten oaktat vad man anser om dom i övrigt.
Men om Milton Friedman och Chicagosolan behandlas på kutursidorna så är det mest en massa svammel, som i Kleins bok.
På en kultursida är det per definition aldrig högt i tak, eftersom det alltid bara är de politiskt korrekta flumåsikterna som får vädras. Eller ni kulturmänniskor kanske kallar det för "högt i tak" när nån konstnär målat en tavla med filmjölk istället för oljefärg, eller när nån fransk konstnär gör en svartvit stumfilm? "Oj vad busiga vi är". INTE!