Barnmorskornas diskriminering av pappor måste upphöra

Det finns många saker som barnmorskorna gör fel. Det är inte direkt ämnet här, men förtjänar ändå att sägas.

Amning är inte så viktigt att man skall offra allt för det.

Det säljs in som något slags universalsanning: man får inte ens sälja modersmjölksersättning utan att skriva på paketet att "det allra bästa för barnet är amning". Det sägs hela tiden att amningen är så praktisk, mamman kan bara lägga barnet till bröstet och fortsätta sova, man har det alltid med sig, osv. Så vad innebär amning i praktiken?

Kvinnan blir bunden till barnet dygnet runt, kan aldrig göra något som tar längre tid än 3 timmar utan barnet i närheten. Kvinnan får dålig sömn, som ingen annan kan kompensera åt henne. Får hon svårt med mjölkstockning, sår efter barnets tänder på bröstvårtorna, eller andra amningsbesvär, blir de hänvisade av underutbildade och entusiastiska amningsfanatiker till att lösa precis alla problem genom amningen själv: bröstmjölk löser alla former av sår (jaha?), som mest kan en UPPVÄRMD HANDDUK behövas för att lösa mjölkstockning.

Och gud nåde den nyförlösta kvinna som har svårt att sova och samtidigt har svårt att få amningen att fungera pga mjölkbrist: Barnmorskorna, dessa under av empati och begåvning, kommer kräva SENSIBILITETSPUMPNING hellre än att låta amningen vara. Vad är sensibilitetspumpning? Att väcka kvinnan varje halvtimma för att koppla henne till en mjölkningsmaskin.

För en barnmorska ligger 90% av yrkesstoltheten i att lyckas tvinga alla nyblivna mammor de träffar att amma, oavsett kostnaden, även om mammans hälsa måste utsättas för svåra risker. Låt inte dessa personer vara i närheten av nyblivna föräldrar, som ändå har det svårt att anpassa sig till sina nya roller som föräldrar.

Slut på amningshetsen nu!

Varför stanna vid barnmorskorna? Ta hela feministligan i socialförvaltningen, BUP, familjerätten, ROKS, feministadvokaterna och de övriga som intensivt arbetar mot pappors rätt i samhället.

#3: Om du inte förstått det så är artikelförfattaren en tvättäkta feminist. Hon menar att barnmorskorna understöder patriarkatet och förhindrar kvinnornas frigörelse.

Visst bör en barnmorska inse att båda föräldrarna ska behandlas med respekt, MEN med insikt om att varje föräldrapar är unikt och har sin egen syn på föräldraskap.

Sigfridsson däremot tänker bara på mammornas bästa, oavsett vad mammorna och papporna själva vill...

Efter att ha läst denna artikel fastnar jag på signalmantrat :

Jämställd!

Vad menar författaren och andra med detta ord som numera användes som ett verbalt gödsel.

Är det någon som kan förklara vad det egentligen betyder.

Betyder Jämställd = Lika så har vi en utopi och en religion.

Helt plötsligt så är det mesta otidsenligt, konservativt och gammalt.

Grandiosa idéer som utplånar miljoner av års kodning har just nu blivit uppfunna.

Den postmodernistiska sanningsveteran är en ny variant av 1800-talets frikyrkomedlemmar.

Jämställd börjar bli ett ord i samma klubb som diskriminering.

Alla pratar om det men ingen vet egentligen vad det betyder.

Helene Skriver: "Efter en skilsmässa är 80 procent av barnen skrivna hos mamma. Majoriteten av dem tillbringar fortfarande bara varannan helg hos pappa. En undersökning gjord av Kamratposten berättar att barn som är ledsna i första hand vänder sig till sin mamma. Att gå till sin pappa när man är ledsen hamnar långt ner på listan, efter lärare och kompisar. Vilket nederlag för papporna och barnen och för samhället!

Vi har också sett att att domstolarna tilldömer den förälder som tillbringat mest tid med barnet vårdnaden. Alltså spelar det roll för hur man fördelar föräldraledigheten om man någon gång i framtiden hamnar i vårdnadstvist. Det är viktigt att redan blivande föräldrar får kunskaper om vilka konsekvenser deras medvetna eller omedvetna val kan få.

Mödravårdscentalerna borde bli föräldracentrum, pappan ska vara med på alla kontroller, och alla barnmorskor borde gå vår utbildning i jämställda föräldrasamtal."

Det är ätte bra om detta görs från början

Jag tycker du har lyft viktiga centrala frågor. Se sedan på hur man kan förändra familjerättens agerande genom att socialstyrelsen ger dom fullmakt att remitera par till utredande samtal som man skalla gå där om uttalad vilja finns och man där kollar lämplighet och förmåga. Kan göras genom modellen för ex vis www.familjecentraler.se , flera ideer och intiativ krävs för allt fler förlorar kontakten med pappan och många barn växer upp/saknar goda fadersgestalter, manliga förebilder. Saknar deras närvaro.

Leroy

Leroy

Som fan läser bibeln............ tolkar feministerna statistik.

Anledningen till att domstolarna tilldömer modern vårdnaden i 95% av fallen vid vårdnadstvist, är inte att man kunnat klocka den tid som mamman respektive pappan ägnat barnen under bestående förhållandet.
Anledningen är att mamman, ofta i samverkan med socialförvaltning och kvinnojourer, håller barnet borta från pappan och när tvisten når domstol så dömer man efter den så kallade kontinuitetsprincipen. Kontinuitetsprincipen innebär att har barnet bott med den ena föräldern under en tid så är det bäst för barnet att ha samma boende i fortsättningen och som regel innebär det också enskild vårdnad för mamman.

För papporna innebär det att från att ha varit en av de viktigaste personerna i sitt barns liv så är han nu helt utan inflytande över vart beslut som fattas, i total avsaknad av insyn och får vara lycklig om han får låna sitt barn vid några enstaka tillfällen i månaden när det passar modern.

Vad artikel författaren inte skriver, är att det är ännu ett exempel på hur pappor skal läras vara pappor på mammors vis och villkor. Att jämställdhet endast är jämställd om allt utom tiden med barnen delas exakt lika, det är uppenbart för den som följt Helene Sigfridsson i debatten.

Visserligen har jag inte fött barn på 20 år, MEN med fyra olika barnmorskor under åren som hjälpt mig föda fyra underbart fina barn kan jag bara säga att de har varit gudomligt snälla, förstånde och kunniga. Punkt

Ja just:-) De har också haft full förståelse och insikt i mannens roll i dessa härliga ögonblick, så? Diskriminering av pappor/äkta män har jag banne INTE märkt av det minsta.

Sorgligast är den attityd som en del använder,
okvädningsord....och ofta använd mot en älskad och älskande förälder, som oftast är modern...
Hon finns ju där även när fadern låtsas att hans sperma inte kan göra barn, då han "glömt" läxan från 1:an om Blommor & Bin...

Kan inte det manliga släktet, männen, pojkarna, sönerna, papporna....ta sin kamp för manligheten och sin roll som pappa på ett moget och någorlunda uppfostrat och tankvärt sätt, som alla i underläge får kämpa i, vi kvinnor hat gjort det i alla år (hundrade)...

Lär av det och den icke självklara kampen mellan könen, lär av känslan kring den maktlöshet som de flesta lever under, kvinnor, barn och även män...först då...kanske samtalet kan komma till stånd, den vi vill ha med varandra...

Som man går man väl på de kontroller man vill och önskar och har tid för. Har inget med jämlikhet att göra.

Och vad fasen kommer all denna hysteri kring att pappor inte får träffa sina barn efter en skilsmässa. Om man är intresserad INNAN och tar del av barnets uppfostran och inte lägger all tid på grabbarna eller karriären så går nog allt så mycket bättre. Nä, som man bäddar får man ligga. (därmed inte sagt att det kan finnas enstaka fall, det blir alltid fel i bland, inget man ska acceptera, men att skrika utöver sig som en del män obehagligt nog gör, nej passa på INNAN ni skiljer er och gör er kvinna lycklig innan hon vill skilja sig från er och ta hand om barnen och gnäll inte så mycket så blir nog allt mycket bättre).

Barnmorskorna på BB tyckte jag var mycket bra. BVC däremot... Hon som gjorde hembesöket efter första barnets födelse hälsade knappt på mig, och ställde sig sen demonstrativt mellan mig och mamman i en korridor med ryggen mot mig. Jag gick därifrån..
När jag kommit med barn till BVC har jag fått höra
"Jaså är det pappa som kommer, ja det går ju lika bra.." (med tveksamt tonfall och rynkade ögonbryn)
"Jaha, var är mamma idag?"
Om vi båda var med vände de sig konsekvent endast till min fru.
Lite komiskt faktiskt.

@#1 En som aldrig mer kommer överväga amning, 2009-11-09, 17:15
Du är lika onaturlig som islam.Varför har kvinnor bröst? Varför har däggdjur bröst?
Ditt svammel är bara pinsamt.

@11 E Berg

Jag antar att du använder samma argument när du försvarar att män tjänar mer pengar än kvinnor?

Anade att det var något skumt, man har väl varit med ett tag! Och precis som vanligt: "Jämställdhet" när/som det passar, på i huvudsak feminismens villkor! Men där man med någon liten mening eller vinklad rubrik får det att låta som om detta skulle handla om papporna!
När vi gick på kurs hos en barnmorska, (det var ett tag sedan) så det första som hon presenterade sig med, efter namnet, var "och jag är feminist!" Förälder däremot var hon inte.
Sedan kan jag nämna för generalsekreteraren att var barnen hamnar idag bestämmer de själva, i alla fall de äldre barnen.
Ni som jobbar "för ensamstående föräldrar". Varför inte fundera över de många svenska skilmässornas orsak med vidhängande många sociala problem, och alltifrån bostadsbrist till klimatpåverkan? Och lämna den allmera vanliga smygfeminismen som är sista desperata stadiet innan den könsegotrippade feminismens slutliga fall?

Henrik C: Är islam onaturligt? Har du något emot muslimer?

Kvinnliga däggdjur har bröst för att det under historien har varit nödvändigt att amma för att barnen skall överleva. Det är inte nödvändigt längre, det finns nämligen något som heter modersmjölksersättning nu. Detta innebär att barnen växer bättre (ammade barn ligger i genomsnitt under kurvorna för längd/vikt/huvudomfång, som alla är uppmätta på flaskmatade barn), kvinnan får möjlighet att sova hela nätter och inte vara bunden till barnet 24/7 eftersom pappan kan ta hand om barnet alldeles utmärkt utan henne, man vet att barnet får tillräckligt och behöver inte oroa sig för att ha för lite mjölk, man slipper alla amningsrelaterade problem som mjölkstockning och såriga bröstvårtor, och så vidare.

Den som svamlar är du och hela den fanatiska amningslobbyn. Nej, fram för mer jämställdhet genom att avskaffa amningshetsen. Barnen mår utmärkt med modern mjölkersättning, och kvinnans hälsa riskeras inte för att sådana som du skall få som de vill, dvs tvinga alla kvinnor att amma.

Och så behöver du ta dig en rejäl funderare om din inställning till islam...

Det finns tusentals pappor och barn i Sverige idag, som kölhalas genom orättfärdiga och diskriminerande system och vanföreställningar; på barnavårdscentraler likaväl som vid familjerätter, sociala myndigheter och domstolar - och inte minst genom gammelmediernas rapportering.

Likaväl som att bli motarbetade av ålderdomliga och könscementerande värderingar (barn hör hemma hos sina mammor), blir dessa pappor motarbetade av radikalfeministiska vanföreställningar - där en vilja till ett närvarande och engagerat föräldraskap tolkas som ett utövande av makt och kontroll över kvinnan.

Det händer här och nu, varje dag. Allt för många pappor trycks ut i marginalerna, orkar inte ta strid, när oddsen är så dåliga. De tvingas bli "frånvarande pappor" eller "svikarfarsor". De som tar striden, för sina barns rätt till båda föräldrarna, möts av förakt, förlöjligande och misstänkliggörande.

De radikalfeministiska grupperingarna betraktar ju pappagrupperna som en infektion i det som är "det politiska projektet". Här finns ingen plats för män, överhuvudtaget, de skall alla betraktas som potentiella förövare.

Men tack och lov finns det Hjältar där ute, som vågar säga ifrån. Som orkar gå emot den politiserade strömmen och sätta ner foten.

Nu får det vara nog.

Bli en del av detta uppvaknande! Våga kämpa för jämlikhet, jämställdhet och rättvisa - ställ er inte bakom ljusskygga, radikaliserade feministiska tongångar, som går ut på att demonisera män och reducera pappors lämplighet och förmåga. Acceptera inte att pappor blir förlöjligade som icke-kompetenta föräldrar!

Vakna upp! Det är våra barn det handlar om.

Det börjar bli dags för en rejäl utrensning i det extremistiska feministträsket. Stödda av diverse ideologiska fanatiker på välavlönade positioner, försörjda av våra skattemedel, skriker de sig hesa om sitt manshat, allt utom (än så länge) godtycklig avrättning av män bara för att de är män. Männen i Sverige har försökt diskutera frågan, försökt resonera, försökt vädja till sans och förnuft. Detta har varit helt utan resultat.

Som det ser ut idag är 80% av de som genomgår högre studier kvinnor. Kvinnor har rätt att bli inkvoterade i de flesta sammanhang, men män har hittills aldrig fått använda samma lagstiftning för att komma in i kvinnornas sfär. En man som anklagas för sexualbrott är i princip alltid dömd på förhand. Män döms i Sverige oftast på BARA den kvinnliga målsägarens historia, eftersom de (kvinnor) som sitter i rätten tycker att hennes historia är trovärdig. Mer bevisning än så behövs inte idag. Kvinnor kan i princip alltid få ensam vårdnad om barnen vid skilsmässa.

Summa summarum: Är du man i Sverige, är du rättslös. Du kan när som helst åka in på flera år i fängelse om en kvinna skulle anklaga dig för något. Du får ingen utbildning.

Eftersom de sansade förslag som uppkommit tidigare ignorerats helt, är det kanske inte så konstigt att männen blivit mer högljudda? Och ett litet tips: Att säga till männen att "lugna ned sig, inte ge kvinnan anledning att vilja skiljas, att inte gnälla över hur de blir behandlade"... det är inget annat än det slutliga beviset för vad feminismen faktiskt handlar om: kvinnor skall ha makten över samhället. Det var många som sade så till de kvinnor som skrek sig hesa om rösträtt. Allt hade kanske varit bättre om de slutat gnälla, eller hur?

RE: #16 En som aldrig mer kommer överväga amning, 2009-11-10, 11:18

Tycker varkenom din inställning eller islam. Verkar mest skit båda två. Sedan tycker jag att du kanske inte skulle ha barn. Vill inte du göra ditt jobb som förälder, tex mata barnet när det är hungrigt eller i övrigt stötta barnet när det behöver. Då dka du nog inte vara förälder. Hör mycket av ordet "jag" i det du skriver och av texten att döma så bryr du dig mest om dig och skiter i andra! Amning, ja det är oöverträffat av många anledningar. Dock inte av de med problem med närhet!

#20 BluePrint: Vad du tycker om min inställning är fullständigt ointressant. Vad du tycker om islam är ditt problem. Och att du anser dig ha rätt att avgöra vem som skall få ha barn, det visar att du saknar verklighetskontakt.

Jag är man. Min fru blev rejält sjuk efter att barnmorskorna hållit henne vaken för sensibilitetspumpning i en vecka. Eftersom hon blev sjuk, använde vi flaskmatning istället, vilket fungerade utmärkt.

Som situationen nu går maktfullkomliga och empatistörda fanatiker till barnmorskor på osäkra nyblivna förstagångsföräldrar och pressar, oavsett kostnaden (den drabbar ju ändå inte barnmorskorna, eller hur?), fram amning.

Hur är det med dig, BluePrint? Går du igång på att tvinga människor till att ta allvarliga risker för din ideologiska övertygelses skull?

Avskaffa amningshetsen och sluta spela med människors hälsa!

RE: #21 En som aldrig mer kommer överväga amning, 2009-11-10, 15:04

Om du/ ni hade problem så är det ju barnmorskorna som är problemet, inte anmningen. Även vi hade problem med amningen. Vi hade dock turen att välja bort amningstalibenerna och valde en barnmorska som både hade empati och som hjälpte oss fram. Jag kan inte säga att det var enkelt för någon. Samtidigt så beklagar jag den otur som ni har haft. Om saker fungerar och med en empatisk inställning hos personalen så tror jag ändock att amning är bäst för alla. Att bara avfärda amning rakt av gör att jag tyckte som jag tyckte (och tycker i den situationen, inte er mao).

#22 BluePrint: Nej, det är inte de individuella barnmorskorna som är problemet. Problemet är att hela yrkeskåren är inkörd på ideologin om den allt frälsande amningen, och för dem tolereras väldigt många vidriga beteenden eftersom de sker i den heliga amningens namn. Sverige har skrivit på alla möjliga sorters avtal om att upphöja amningen på flaskans bekostnad sedan 70/80-talet, och amningshetsen ÄR den dominerande ideologin idag. De barnmorskor som fått sin utbildning under tiden sedan amningen började hyllas saknar alla former av förståelse för riskerna med amning. De enda som kan vara vettiga i frågan är de som utbildades innan dess. Naturligtvis finns enstaka barnmorskor som inte är beredda till vilka vansinnigheter som helst för att få folk att amma, men de är i så fall undantaget, inte regeln. Därför behövs ett rejält arbete för att sanera barnmorskornas inställning till nyblivna föräldrar.

Det är inte bara det att barnmorskorna vill att folk skall amma. När man är nybliven mamma (och pappa) är det oerhört viktigt att göra så bra som möjligt, man lyssnar till allt "de som kan" säger. Om dessa då alltid säger AMNING, och utelämnar information om att flaska är i princip lika bra, då blir man som förälder pressad in i en situation där man inte kan välja på grund av vinklad information.

Amningshets har inte i ett civiliserat samhälle att göra. De regler som "gäller" internationellt, som motiverar amningshetsen, är ofta anpassade till utvecklingsländer. T.ex. rekommenderas amning därför att vattnet i stora delar av världen är förorenat, något som kanske är relevant i Nigeria, men knappast i Sverige.

Det som hände mig och min fru var det värsta jag varit med om, alla kategorier. Jag skulle önska att amningshetsen kunde exponeras för den sortens extremistreligion det faktiskt är, så att hysterin inte tillåts förtsätta äventyra människors hälsa.

Det som hände oss var inte "otur" eller beroende på de individuella barnmorskorna. Det var ett resultat av ideologisk snedsegling inom en hel yrkeskår. Jag "bara" avfärdar inte amning. Jag avfärdar på mycket goda grunder barnmorskornas inställning till amning.

RE: 23 En som aldrig mer kommer överväga amning, 2009-11-10, 16:33

Amning är4 det mest effektiva sättet att ge både mat och skydd mot infektiioner. Detta oavsett om du bor i ett I eller u-land.
De flesta av oss föräldrar är som du säger väldigt utsatta när vi är nya i rollen. Detr betyder inte att vi inte behöver följa våra instikter. Min lillebror höll på att svälta ihjäl pga förminskade bröst. det var inte barnmorskor som "tog till flaskan", det var föräldrar med stöd av den äldre generationen. Det finns inga som "kan bäst" dessvärre. speciellt inte i en stressad vård med färdiga mallar som ska följas till punkt och pricka. Jag litar med på min egen känsla. Trots detta ser jag det som väldigt generaliserande att "avfärda på mycket goda... ". Det känns ganska talibaniserat. Att ge möjligheter till amning och att hjälpa igång den borde vara en självklarhet likväl som insikten att det finns personer som inte kan amma av olika skäl.
Förstår att du är rejält skakad, samtidigt så är inte din upplevelse en universell sanning. En "sanering" låter ganska totalitärt samtidigt som jag håller med om att all vårdpersonal ska lära sig att se individen (vilket jag inte upplevt på BB) och inte metoden. Vi har trots allt olika förutsättningar.

@BluePrint: Du skriver att "Om saker fungerar och med en empatisk inställning hos personalen så tror jag ändock att amning är bäst för alla."

Och om mamman ifråga har ont och inte vill amma? Är det ändå " bäst för alla"?

Utifrån den diskussion som förts verkar det ju uppenbart att ditt första villkor inte varit uppfyllt i En som aldrig mer kommer överväga amnings fall - nämligen att "Om saker fungerar...".

Det gjorde de ju uppenbarligen inte, så då borde det väl ha varit helt på sin plats att överväga ett annat alternativ än amning?

RE: #25 missPea, 2009-11-10, 19:39

Jag kan inte sluta mig till annat än att du inte förstår vad jag skriver.

Hur kan många män här snacka om utrensning av "feministträsket" och vara så bakom flötet vad gäller kvinnors kamp för att slå sig in på manliga domäner, både vad gäller rättigheter, arbete och lika lön och delat arbete med de barn man får tillsammans....
Men nu...när någon startat en debatt kring män som känner sig förbigågna, då jävlar tycker de sig kunna använda hela artilleriet av okvädningsord och skylla ALLT på "feministerna"...

Ta för fan och använd huvud för en gångs skull och ta kampen själva som de män ni är, engagera er både i era barn och deras mödrar och för kampen på ett moget sätt av lusten till att ni nu vill ta del av jämlikheten, det för för tusan vi fått kämpa för utan att säga...

..-nu är det tid för utrotande av den extrema mansgrisen, statsgrisen, den värsta sortens radikalgris som hatar kvinnor-..
..-denna kvinnohatande mansgris är en fara för samhället och den jämlika utvecklingen-..
..-den radikala statsmannagrisen vill utrota allt kvinnligt-..
..-de radikala extremistgrisarna och smygmansgrisarna är på väg att falla på eget grepp, början till deras ofrånkomliga och totala fall-..

Dessa idioter till kvinnorasistiska män som aldrig klarar av något själva, som alltid ger andra skulden för sina egna svagheter och tillkortakommanden, ger kvinnor/mammorna skulden när de själva inte självklart, på mäns vanliga maktväg, inte får sin vilja igenom enkelt som en plätt, ja då gnölas det så naivt, fegt och utan någon som helst självinsikt hur villkor i alla olika frågor slår både fel ibland och inget som görs utan kamp utan smutskastning, utan bara beror på dig som man hur du vill vinna "din kamp"...men...

Är smutskastning och fega påhopp på andra som kvinnor/mammorna, då är du förbanne mig inte heller lämplig att ta rollen som pappa till hel eller halvtid för dina barn, en pappa ska väl vara förskaffad av någon form av mognad.

Allt ni inte lyckas med "feministhatande" män är inte mammas fel, väx upp för fan så man kan stå ut med er barnrumpor.

Män som är vana att bli curlade i alla sammanhang får naturligtvis en chock när de inser att de måste DELTA i skötseln av barnet och LÄGGA NER tid på det om man ska vara jämlik förälder. Det går inte längre att bara titta på och le uppmuntrande till kvinnor när de har kämpat för sina rättigheter i jämlikhetens namn som många generationer gjort.

Nu har man kommit på att man vill ha hand om och träffa sina barn efter en separation. Men man har inte riktigt kommit på att man måste göra en INSATS för att komma dit.

Precis som kvinnor som gnäller om löner men utbildar sig till stickningskonsulenter eller talpedagog i en liten indisk dialekt eller forskar i afganistansk ylletekniks koftvirkning så gnäller pappor om att få rättigheter utan att förstå sambanden.

Många män är vansinnigt upprörda av ditten och datten, men kommer in för sent i matchen för att ha en rimlig chans. Och vems fel är det? Män som inte har sett om sitt hus i tid och sen gnäller ska skylla sig själva. Det är så det går. Precis som när man tar studielån i massor och utbildar sig till något lågavlönat så har man sig själv att skylla.

Vad man möjligtvis skulle kunna önska är väl att insikten om hur saker och ting förhåller sig gavs i grundskolan så att ingen blir så överraskad sen när det går som det går.

Ta del av barnet på ett tidigt stadium och stå ut med barnmorskor som är könsstörda precis som många kvinnor får stå ut med hur det fungerar på bilmeken både som kund och arbetstagare.

Det är en del av livet, debattera det gärna, men om ni kräver något så kräv av er själva. Sitt inte och gnäll för det kommer ni ingen vart med. Att gnälla på feminister för att man inte får delad vårdnad när man knappt tagit ut en dag eller varit hemma på en så där tio år med tre ungar är motbjudande. Det är inte feministers fel. Det är mannens eget.

Precis lika lite är det mäns fel att kvinnor tar studielån och utbildar sig "fel" och sen klagar på låga löner.

Skärpning alla!

Pia: Som sagt var: Det lät förmodligen precis så här när kvinnorna förde sin kamp för att få rösträtt. Finn dig i din roll. Skyll inte på männen, ta ansvar för att det är du som inte klarar kraven, bort med alla kvinnor som inte tar sin roll som mödrar på allvar, de förtjänar inte politisk representation, när kvinnor behandlas illa i domstolar, av myndigheter och av andra, är det inget skäl att gnälla, ni är ju kvinnor. Framför allt skall ingen lyssna på dessa skrikiga extremfeminister om politiska rättigheter; de är snart borta och håller på att falla på eget grepp, osv.

Så synd att feministerna aldrig kunde fatta att de nu blivit precis det de hatar: en förtryckande elit...

Pia "Vilda" Nordin;

Det syns att du (som vanligt) är fullkomligt indoktrinerad och helt ur stånd att vare sig se nyanser, eller förstå vad som egentligen står på spel här.

De flesta som vänder sig mot radikalfeminismen nu, har tidigare både kallat sig för feminister och länge arbetat för ett jämställt samhälle.

Din text är väldigt illustrativ för hur radikalfeministiska floskler ser ut; motsägelsefulla, affekterade och fyllda av hat.

Vi skall ta kampen själva, "som de män vi är", skriver du. Vad betyder det, exakt? Vad lägger du i den formuleringen?

Hursomhelst kan du tro att vi tar kampen - och vi är både kvinnor och män som har fått nog av statsfeminismens urspårade doktriner.

Vi jobbar för jämlikhet, jämställdhet och rättvisa - och för barnens rätt till båda sina föräldrar. Det handlar om ett sunt och friskt förhållningssätt till de problem som båda könen kan stöta på - och för oss alla, som människor och individer i första hand. Inte kön.

Din kommentar avslöjar dig. Det är bara helt obegripligt att denna typ av svammel är det politiskt korrekta idag.

Det kommer de inte vara länge till. Som så ofta tidigare: När någon lyckas få folk att fatta att kejsaren faktiskt är naken, kommer fallet snabbt. Ju mer förljugen en ideologi är, desto bättre kommer folk klara sig utan den, desto fortare sorteras den ut, och desto mer paria kommer de som företrädde den anses vara.

E Berg;

Vilken planet kommer du ifrån? Du verkar ha fått för dig att dessa pappor inte VILL engagera sig och delta i skötseln av barnet?

Du pratar om en INSATS. Och att papporna kommer in "för sent i matchen". Och du verkar insinuera att de inte hjälper till eller tar ut några dagar av föräldraledigheten.

Vad du helt förbigår i ditt resonemang är att pappor systematiskt utestängs från detta engagemang, om nu inte mamman väljer att släppa in pappan. Och det händer inte lika ofta som vi vill tro.

Om ett ogift par får barn, tillskrivs mamman alla kopplingar till barnet. Vill inte mamman, så backas hon upp av sociala myndigheter och familjerätter i arbetet att hålla pappan på avstånd.

Om sedan pappan väljer att ta strid, används denna första anknytning till mamman för att ge henne ensam vårdnad (om hon nu inte hade det redan) - och om pappan opponerar sig mot detta, så kan han betraktas som samarbetsovillig - och får än mindre chans att finnas med i sina barns liv.

Du verkar referera till en svunnen tid, med ålderdomliga fördomar om vad pappor vill och inte.

Skärpning, skriver du. Varför inte vakna upp istället?

Det är väl upp till varje man att välja vem han skaffar barn med?

Vill inte kvinnan gifta sig borde mannen tänka efter och inse att hon kanske inte spelar helt rent. Avstå från att skaffa barn med en kvinna som inte vill samverka till att vårdnaden blir delad.

Mannen har FULLTSTÄNDIG möjlighet att VÄLJA om han vill försöke befrukta en kvinna. Det är ett VAL han i så fall gör. Antingen så diskuterar han det med kvinnan och ser till att ett äktenskap kommer tillstånd där han har MÖJLIGHETEN (obs inget tvång) att BÖRJA få ta del av rättigheterna som förälder.

Sen gäller alltså att engagera sig, engagera sig och engagera sig och DELTA och ta sig tid för barnet för att VARA förälder och ha samma möjligheter som engagerade mammor har att få ta hand om barnen efter skilsmässa. Det är inget som ska vara gratis bara för att man är pappa, men många män är bortskämda och curlade av samtiden att allt serveras på silversked.

Precis som kvinnor vad gäller andra områden.

Att sitta och gnälla om att det är mäns fel eller feminsiter gör ingen sommar. Skärpning som sagt.

Det ÄR ingen rättighet för män att ta del av ett barn om han inte har en relation till mamman. Här är BIOLOGIN ORUBBLIG.

Diskutera med kvinnan, ingå äktenskap och ta del av barnen så löser det sig när/om det blir en skilsmässa.

Det finns en biologisk skillnad mellan män och kvinnor, den kommer vi aldrig förbi. Män kanske känner sig sårade av det här och det är tråkigt. Kanske de ska försöka bli människor i stället för män så kommer de en bit på vägen. När män bara skriker att det är feminister som förstör för dem, menar de oftast att de bara vill ha rättigheter. När hörde man en man senast uttala sig om mäns dåliga attityder att ta ANSVAR för barnen, nej då handlar det om BIOLOGI och att män VILL jobba mer. Finns inga som jobbar så mycket som småbarnspappor. Vilket förklaras med biologin. Men då har man gjort ett VAL och valt. Skyll inte det på feminsiterna. Det är sinnessvagt att göra det. Och mänskligt svagt. Precis som kvinnor som utbildar sig till att sticka kulturkofter med hundratals kronor i studieskuld och sen ylar om att de inte får chefsjobb och tjänar multum med pengar.

Man kan faktiskt inte få allt.

Men KimZa Bremer verkar vara duktigt bortskämd.

OM man VÄLJER att skaffa barn HURSOMHELST så blir resultatet hursomhelst också. Planera när ni skaffar barn så blir det bättre.

Det ska INTE byggas skyddsnät för att individer inte ids prata om preventivmedel eller hur de ska ha det INNAN de får barn.

Sånt ska folk klara av själva. Individens val.

Eller ska staten komma och flaskmata barnet för att föräldrarna vill sova på morgonen också?

Nej, som sagt skärpning och det REJÄLT!

E Berg: Konstigt att så fort en feminist uttalar sig, så består papparollen endast och enbart av ansvar. Mammarollen däremot innebär enligt alla de data som finns en hel mängd rättigheter, formella och informella (som då beror på kulturen inom olika myndigheter). Frågan är varför det måste vara så olika? Det räcker tyvärr inte med att säga att "männen tar inte ansvar". Att ta ansvar spelar ingen som helst roll för rätten att träffa dina barn, eller ens för rätten att få en rättvis bedömning. Att låtsas något annat är direkt ohederligt.

Har du något svar, E Berg? Varför dömer familjerätten i princip alltid så att kvinnan får enskild vårdnad idag? Och varför tar du upp äktenskap som en lösning? Huruvida man är gifta spelar ju heller ingen roll, om kvinnan vill ha ensam vårdnad om barnen...

#1 En som aldrig mer överväger amning

Tack SÅ mycket för din kommenatar och de efterföljande.

Hade en god vän som fick problem med värk och såriga bröstvårtor. Hon var rätt knäckt. Jag erbjöd att hjälpa henne att söka info. Gick in på Amningshjälpens sida. Där stod ¨Har man variga blödande bröstvårtor kan man ändå amma. Det är inte farligt för barnet¨. behöver jag säga att jag inte peppade henne med detta citat.

Däremot undrade jag vad som får en äldre erfaren kvinna att skriva så till många unga oerfarna mammor. Mammor som vill det bästa för sina barn och blivit så indoktrinerade att amning är det bästa i alla väder. Förväntas de sitta och amma med blödande variga bröstvårtor. Varför i hela friden då? Är det någon form av bitterhet och sadism maskerad under ¨barnets bästa¨. Det kan omöjligt vara barnets bästa att ha en mamma som sitter och lider sig igenom matstunderna. Det om något borde störa anknytningen mellan mor och barn.

I ett sådant läge är det väl lugn och ro som gäller. Komplettera med flaska och pumpa/krama så gott det går om man vill. Ge mamman och pappan information. Peppa om de verkligen vill amma men avdramatisera det hela.

Själv har jag otroligt svårt att förstå denna amningshets. Det finns ett fullgott alternativ - bröstmjölksersättning.

Kost blir viktigare senare under barnets uppväxt. De barn somdricker läsk till alla måltider tes.

Jag upplevde under hela graviditeten att man på mödravårdcentralen och vid ultraljudsundersökningen fokuserade nästan helt på mamman. Det var knappt att de tilltalade min partner, som om graviditeten inte berörde honom.

Självklart ska kvinnor ha vårdnaden om barnen. Mannen har ju vårdnaden om LÖNEN och KARRIÄREN.

Kvinnor väljer också fel. Ibland ångrar de att de valde att vara hemma och ta hand om man, hem och barn. Och skyller på manssamhället.

Likadant är det med män, Ibland ångrar de att de valde LÖN och KARRIÄR före kvinna, hem och barn. Och sen skyller de på feminister och kvinnosamhället.

Dagens män tycks ha två stora problem. Först så är det feminsiternas fel att de är hemma någon vecka med barnet och tappar sin manlighet och kvinnan lämnar dem för att de inte riktiga män.

Sen så gnäller de för att de inte får ta hand om sina barn mer EFTER en separation då vårnaden tilldöms modern. Och då är det feminsiternas fel.

Det finns en del män och kvinnor som skyller det jobbiga i livet på det motsatta könet.

Det är jobbigt att vara människa. Och kvinnor ÄR närmare sina barn, det tycker män i allmänhet också men de är bortskämda och sliter i barnen som de vore stycken av kött.

Ids man inte engagera sig från början (och skyller det på sambon, frun, kvinnosamhäller, feministerna och fan själv) så får man stå sitt kast.

Livet är inte roligt, ska inte vara det heller.

Och så totalt IDIOTISKT och typiskt att säga att det bara är ansvar som gäller för pappor. Har man inte ens förstått att det är det det handlar om så är man ju helt dum i huvuet. Och att man själv inte skäms för att erkänna att man inte känner att det är ROLIGT med ansvar ja då ska man inte heller ta hand om barn.

Eller du kanske tänkte att pappor ska leka med sina barn och mammorna ta ansvaret. Det förvånar mig inte.

Pappor och män har en tendens att tro att ALLA russinen i kakan är till för dem.

Buhu.....är Barnmorskan så erfaren att hon i första hand tilltalar kvinnor, barnaföderskan, pappan blir sårad och sen då.....vad gör han sen....?...

Hur många gånger ÄN IDAG när vi kvinnor kommer med vår man/sambo etc till möten på Banken, Verkstan, Byggmästaren.....VEM tilltalar OFTAST denne MAN på plats först ???
Eller till och med ENBART.....

Gissa 1 gång eller blunda 3

Och vad gör vi kvinnor sen då...?...jo går hem och misshandlar vår man såklart, både verbalt och handgripligen, som de StatsFeminister vi är. Vad annars ?

Ja visst är det jobbigt att bli lite förbisedd, men så är det här i livet. Man får försöka ta och överleva det med.

Men att män tycker sig vara negligerade på en kvinnoklinik är ju faktiskt humor. De kan gott sitta vid sidan av och lyssna. Det har ingen dött av. Eller behöver de få ta av sig på underdelen och lägga sig i gynstolen också för att må riktigt bra.

Graviditeten handlar om kvinnan.

Mår mannen dåligt får han väl söka på psyk, behöver han bara prata om sina känslor så är inte gynmottagningar eller barnmorskan kanske riktigt rätt ställe. Prova att prata med vänner, försök, ja försök lösa det själv i stället för att kräva total uppmarksamhet på gynmottagningarna är ni snälla gubbar. Nån gräns får det väl vara på uppmärksamhetstörsten.

E Berg: "Dagens män tycks ha två stora problem. Först så är det feminsiternas fel att de är hemma någon vecka med barnet och tappar sin manlighet och kvinnan lämnar dem för att de inte riktiga män."

Du menar att män idag inte är hemma i mer än någon vecka? Jag vet inte riktigt vad jag skall säga... Lever du i samma land som vi andra gör? Problemet med alla fåniga och självrättfärdiga småpåvar som uttalar sig om hur larviga alla män är, är att de helt verkar sakna kontakt med verkligheten. Att du kommer och säger något som det ovan är ju ett direkt hån mot alla män som faktiskt har engagerat sig och delat lika på barnledigheten osv. Jag beklagar att du inte klarar av en mer nyanserad analys av den aktuella situationen än att ta ett påhittat dåligt exempel och sedan omyndigförklara 50% av befolkningen på grund av det. Men det är klart, om alla i kommentarerna hade något i huvudet skulle diskussionen bli tråkig. =)

@ Jenny Karlsson (#40)

För det första: Graviditeten handlar om kvinnan.
Ja och nej. Ja, kvinnan blir gravid ja. Nej, barnet är inte bara hennes. Det är man två om. Och om du inte visste det så är en graviditet någon som faktiskt påverkar både kvinnan och mannen så vad är felet med att både får ett respektfullt bemötande?

Och om du bemödat dig med att läsa artikeln hade du sett att det också handlar om BVC. Vad jag vet är om oftast inte gravid när man går till BVC. (Om inte barn 2,3 eller 4 är på väg) Eller tycker du att pappor helst bara ska försörja familjen vilket lätt blir konsekvensen av MVC:s och BVC:s kombinerade tillkortakommanden.

Slutligen vill jag säga att jag blivit bra bemött på såväl MVC som BVC, men jag vet pappor som inte blivit det och det finns det ingen vettigt försvar på. Faktiskt.

Denna E. Berg är ett utmärkt exempel på hur snurrigt, skevt och fördomsfullt pappor blir bemötta, inte bara på Newsmill, utan vad värre är, ute bland sociala myndigheter och familjerätter.

Det är så här det ser ut, allt för ofta.

En slags odefinerad soppa av fördomar, förlöjligande och rent nonsens.

Inte konstigt då att allt fler vaknar upp nu - och börjar förstå innebörden av "barnens bästa". Att båda föräldrarna måste ges inträde till föräldraskapet.

En ny tid är på väg. Låt oss frikoppla denna oheliga allians mellan radikalfeminister och reaktionära särartsmödrar från samhällskroppen. För barnens skull!

I grunden handlar detta tjafs om att begreppet jämställdhet är urvattnat, inte tillräckligt väl förstått, och utnyttjat av diverse intressen.

När kvinnokampen startades, kunde man inte använda en term som var mer aggressiv än "jämställdhet", därför att saker som "matriarkat" och "kvinnovälde" skulle givit för hårda reaktioner från resten av samhället. Därför har man använt "jämställdhet".

Problemet är att jämställdhet inte är en enkel siffra att mäta. Jämställdhet rör massor av områden, såväl traditionellt manliga som den privata arbetsmarknaden, som traditionellt kvinnliga, som handhavandet av barn och den offentliga arbetsmarknaden. När en del statliga extremfeminister nu ser att män försöker tränga sig in på kvinnliga områden, uteblir naturligtvis inte reaktionen. Jämställdhet var aldrig på deras målbeskrivning för sitt engagemang, det var matriarkat vi skulle ha. Kvinnor skall vara tongivande på ALLA områden. Samhällsförändringarna skulle BARA gynna kvinnor, eftersom kvinnor varit andra klassens medborgare så länge. Manshat är enligt dessa fullt legitimt.

Dessa människor är också de (kvinnor, och konstigt nog en del män) som talar ned till de män som kräver att få inträde i de kvinnliga sfärerna. Dessa pappor och män görs ned med argument som "du skall inte ge kvinnan en anledning att vilja skiljas", "gnäll inte så mycket", "om ni män kunde lägga ned er machokultur bara för ett ögonblick och ENGAGERA er, skulle det aldrig bli problem för er", och så vidare. Budskapet är enkelt: Om du är man är du ett problem, icke önskvärd och skall inte ha några som helst rättigheter.

Vilken vacker syn på jämställdhet...

Men ta problemet där det uppstår....
karlar/män/pojkar....

tilltala den ni känner er förbisedd av....1 fel blir inte alla jordens kvinnors fel....och sluta tjata om feminismen ideligen...så urvattnat och tråkigt och naivt och oinsatt och bara ett
"skällsord" som vissa använder...ja för vadå och vadå..?..

Att barnmorskor inte är närvarande, eller inte är trevliga och tillmötesgående händer när mammorna kommer med barn till bvc också.

Är det männens och manssamhällets fel då?

Konflikter med den man varit ihop med händer... "frekvent" i vårt samhälle. Snittiden för ett äktenskaps hållbarhet är 12 år, enligt någon artikel i pressen nyligen. Med andra ord: I princip alla förhållanden får problem. Att undvika detta torde vara ogörligt utan att göra den ena parten totalt beroende av den andra; säga vad man vill om det gamla Sverige, men äktenskapen höll, eftersom kvinnor inte kunde försörja sig själva.

Om vi inte skall tillbaka dit, måste vi acceptera att förhållanden idag är mer färskvara än de varit tidigare.

Det är inte problemet, även om du, Pia "Vilda" Nordin, vill låtsas som om det vore det.

Problemet är att i den allt överskuggande delen av de fall som separationen blir ett faktum, så får kvinnan allt hon vill, och mannen får ingenting. I praktiken har vi idag en situation där en man vars exfru kräver något, typ ensam vårdnad om barnen, så får hon det.

I många andra länder, t.ex. Iran om jag minns rätt, finns den motsatta lagen. Vid skilsmässa förlorar kvinnan umgängesrätt med barnen.

Vad hade du, Pia "Vilda" Nordin, tyckt om en sådan situation? Vad hade du tyckt om du protesterade där, och fick tillbaka "om du är missnöjd med att du förlorar umgängesrätt med barnen, så skilj dig inte då, lilla kvinna/tjej/flicka"?

Glömde en sak, Pia "Vilda" Nordin. Du har alldeles rätt. Feminism och feminist är idag skällsord. Och efter vilka vansinnigheter dessa strömningar tagit sig uttryck i, kan jag inte se att det inte är alldeles rimligt.

Ett resonemang blir inte oinsatt eller tråkigt för att du inte gillar vad det kommer fram till. =)

Ofta vill ju mannen ha barnen efter skilsmässan mest för att straffa före detta frun. Och det märks ju tydligt om de innan skillsmässa/separation inte varit intresserade av barnen. Självklart tilldöms kvinnan att fortsätta ta hand om barnen.

Att mannen intresserar sig för sina barn kommer inte så plötsligt. Det är den gammeldags mannens sätt att fortsätta vara kontrollerande. Nej män, ni har inte längre kontroll över varje steg och är man en person som är intresserad av sina barn så är man det före separation också. Så det hela är egentligen rätt enkelt.