Därför har 89:orna inte lika stark ställning som 68:orna

Om du menar den 68-rörelse som jag t.ex. själv anser mig tillhöra, så kan jag försvara mig med att den härrörde från en mängd olika frihetsdrömmar, bland annat den som fick klä skott från de höger-reaktionärer som stämplade hippie-rörelsen och den musik som också blev symbol för många, och som det är så kul att driva med, som black-panter-uppror och kommunism. Som ungdom hade jag ingen aning om varken black-panter eller kommunism, men fick lära mig genom det motstånd som det mest enkla, nämligen friheten att välja vilka kläder man ville ha på sig, vilken musik man ville lyssna på, om man skulle få röka på skolgården, eller om man skulle få gå om nian därför att lärarna hade strejkat hela åttan. Ja, där ser du vilken liten revolutionär som kan gömma sig bakom en av dina stora monster-68:or. Därför det är jag väl för dig? Du är för mig den där stora demagogen som jag alltid tycker tvärtemot. Nu kan jag äntligen svara direkt. Skönt med yttrandefrihet och åsiktsfrihet, eller hur?

Bra artikel Niklas. Vi bör inte glömma bort hur många svenskar som uttryckte bekymmer snarare än glädje över murens fall. Till dem hörde utrikesministern Sten Andersson, som också i detta sammanhang talade om att de baltiska länderna inte var ockuperade. S-riksdagsmannen Sture Ericsson hade tidigare sagt att det var "utrikespolitiska stolligheter" när de borgerliga partierna krävde självständighet för Estland, Lettland och Litauen. Vid murens fall uttryckte vänskapsföreninen Sverige-DDR stora bekymmer. Ordföranden,dåvarande Stockholmsbiskopen Lars Carlzon, erinrade om ordspråket "I nöden prövas vännen" och ville att Sverige och hans samfund skulle bistå DDR nu när landet råkat i svårigheter genom murens fall!
Som Tomas Nordgren framhållit i radio nyligen verkade de flesta av de ledande kulturpersonligheterna i Sverige föredra DDR framför Västtyskland.

Ja och 1968 var jag fullt upptagen med att ta hand om det som hade hänt den sommaren. Min mamma dog i ett astmaanfall. Och 1989 var jag barnledig med mitt yngsta barn.

De där reaktionerna som Ekdahl tror var legio var det inte alls. Jag såg på TV hur dom slet upp gatstenarna i Paris och tyckte inte dom var kloka.

Och det var så självklart att det som hände 1989 gjorde att det gick en suck av lättnad genom mig och andra. Jag hade sett muren när jag var i Västtyskland på 60-talet eftersom mitt första barns far är tysk.

Och alla visste att det var en tidsfråga innan östtyskarna skulle begripa att väst var bättre än öst. De kunde ju på västtysk TV och såg själva att propagandan inte stämde.

Guillou kommer inte att sälja fler böcker och Ohly blir inte minister i nästa regering. Den tiden är förbi. Muren har trillat ihop här också.

Ursäkta hoppade över ett ord, men det var så här att östtyskarna kunde se på västtysk TV och genom åren begripa att propagandan om hur fattigt och eländigt det var i de kapitalistiska länderna inte var sann. De hade ju inte glömt sitt modersmål bara för att de skulle lära sig ryska.

RE: #1 Birgitta Måhl, 2009-11-09, 13:45

Ja, det är jättebra. Annars skulle nog inte artikeln ha tryckts och de sk 68:orna (världens genom tiderna mest bortskämda generation) hade fortsatt sin förödelse.
Rökruta på skolan, snacka om frihet...

Men. Den "kommunistiska" delen av 68:orna var ju en reaktion _mot_ Sovjetkommunismen. Detta borde Ekdal veta. Sovjet var den största fienden som fanns. Inte för att hyllandet av Kina var bättre. Men Ekdal är ändå ohederlig när menar att 68:orna skulle sakna muren på något sätt. Detta är bara fel. Vittnesmålen om detta finns i all möjlig sorts litteratur, särskilt den som behandlar sociala rörelser som '68-rörelsen.

Svar BluePrint: de sk 68:orna, det är ofta så, att argumenten liksom vänds till det man vill, nämligen peka ut någon slags falang. Med rökruta på skolan, vilket säkert var ett sätt för de ängsliga i lärarrum och rektorsrum att gå till mötes året var 1968 och man trodde på allvar att kårhusockupationen var ett starkt föredöme för oss som gick i åttan det året. Att dessutom lärare gick i strejk gjorde att de många lärarlösa lektionerna istället fick någon strejkbrytare och demagog som satt på katedern och viftade med pekpinnen och tyckte att vi var mesiga som inte gjorde någon revolution. Jag gick hem och fick det året 271 frånvarotimmar utan giltigt förfall. Vilket man inte brydde sig speciellt mycket om. Men skit i det. Det är historia.
1989 var det verklig revolution! och jag har aldrig tvekat på att den var den enda rätta!

Det är löjligt att hålla på och sätta i folk i fack. Nuder kallade 40-listerna för köttberg. Ett berg som 60-llsterna måste baxa framför sig. Hur man vrider och vänder på allt så är vi 40-lister dom första tonåringarna. Det kan ingen ta ifrån oss. Begreppet teenager fanns inte före andra världskriget. Det är vi som är grejen.

Mina barn och deras vänner - 70-lister - har våra idoler. Dreglar och myser över dom. Om och om igen. Och har man sett Janis Joplin och Jefferson Airplane och Mams and the Papas live i SF står man högt i kurs i nämnda gäng.

Att Sovjet rämnade och muren föll får tillskrivas att påsen var tom. Det fanns inget mer att hämta för makten. Inget mer att suga ut. Dränerade och sjuka människor utan hopp kan inget producera. Annat är det med EU för nu ska det hela ske med kapitalistiska förtecken. Upplägget är dock detsamma. Det är bara det att vi inte ser det.

Ja Niklas Ekdal. Det är underbart att leve i en svart vit värd där är andra droger överflödiga och av gråskalan inte ett spår. Många har haft förmånen att leva hela sina liv där även om den har blivit kort.

”Felet med världen är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fyllda av tvivel”.
Filosof Bertrand Russell

Världshändelserna till trots, Sverige cycklar vidare i sin VänsterFantasi. Det blir Amerika och Kina som formar det här århundradet, inte Europa. Och islam är det största hotet mot freden och utveckligen till en bättre, rättvisare, mer välmående värld.

The Losing Battle with Islam

http://www.amazon.com/Losing-Battle-Islam-David-Selbourne/dp/1591023629/...

haha Do I know humans...

Niklas Ekdals artikel är i mitt tycke bara konstig. Den rimligaste förklaringen till att han inte märker någonting av effekterna av murens fall på nutida svensk politik, är att han letar efter någonting annat än vad effekterna egentligen var.

1989 var tjugo år sedan. 1968 var fyrtioen år sedan. Niklas Ekdal också.

89orna som rev muren var inte nyliberala jönsar, som de som idag hyllar händelsen som "mirakel" och ylar om ondskans imperium.
68orna var en revolt mot både kapitalism och stalinistisk sttskapitalism och byråkrati.
Båda ville ha en verklig socialism, underifrån. Detta är biten i pusslet som saknas för den svenska ledarskribentmaffian, som saknar hela jävla pusslet. Det fanns bra saker i DDR, som gratis utbildning och sjukvård, full sysselsättning och bostäder åt alla. Självklart kan man inte jubla som en idiot över att dessa saker försvann, om man inte är en nyliberal jöns.
Det alla ville ha var både politisk frihet och frihet från övervakning, samt de sociala landvinningarna.
Nyliberalerna ville rulla tillbaka de sociala landvinningarna, och nu INFÖR de de totalitära kontrollsystemen a la FRA, IPRED, telekomdirektivet, Schengen, Lissabonfördraget osv själva.

Hur kan dessa människors partier få några röster?

Att kommunisterna haft en så stark ställning i media att publicistklubbens ordförande varit KGB-agent i åtminstone fem år bör ha haft en avgörande betydelse för hur det politiska budskapet nötts in under årens lopp.

Den minoritet av vettvillingar som Moskva och Kina skrapat ihop till varsin sextioåttarörelse fick redan från början en presentation i media som om det rörde sig om väldiga folkliga massrörelser.

Media talade inte med en stavelse om att demokrati betyder folkstyre och att folket styr genom sina valda representanter.

I stället förhärligades klyschor av typ “ man måste protestera” och “man måste förändra världen”
Andemeningen var att man skulle protestera mot de representanter som folket valt. De var ju ändå bara en samling skurkar som bedrog folket.

Annat var det med Pol Pot. Även Kina och DDR var föredömen. Stalin hade nog gjort en del misstag. Men för att göra omelett måste man krossa ägg.

68 gänget hävdar ofta och gärna att de inte alls är någon homogen rörelse utan en ganska spretig sådan. I viss mån får man ge dem rätt, men i några avgörande sakfrågor är de väldigt samstämmiga. Synen på den "globala kapitalismen" (det vi andra kallar demokrati), synen på Israel-Palestina och där har man lyckats extremt bra, så bra att de flesta faktiskt tror att landet Palestina har funnits på riktigt. Inte konstigt att det var just där KGB lät Jan Guillou och andra inflytelseagenter sätta in sin hårdaste stöt. Man har med rätta insett att just Israel/Palestina konflikten har potential att vara den katalysator som förenar vänstern och den islamska värden mot kapitalismen och USA. Nu är dock den tiden förbi och även om vänstern leker fan-klubb till Hizbollah och andra terrororganisationer är dessa nu trötta på vänsterns inblandning i deras kamp. Ideologiskt står Islamisterna långt närmare nazisterna än kommunisterna, men det kommer de flesta 68'or aldrig begripa då de fortfarande tror sig vara någon sorts föregångare till något nytt. De må ännu behärska media och kultureliten men historiens dom över dem kommer bli besk.

Majoriteten av de som en gång levde i öst anser att det var bättre än dagens Tyskland. Det fanns välfärd, rättvisa och en framtid värd att arbeta för, allt var inte bra men att helt avfärda det som var bra/bättre visar hur strikt åsiktskontrollen är i vårt samhälle. Jag skulle alla dagar välja DDR framför dagens västländer, så skulle många göra... men väst, den sk demokratin, tillåter inga alternativ

Majoriteten av de som en gång levde i öst anser att det var bättre än dagens Tyskland. Det fanns välfärd, rättvisa och en framtid värd att arbeta för, allt var inte bra men att helt avfärda det som var bra/bättre visar hur strikt åsiktskontrollen är i vårt samhälle. Jag skulle alla dagar välja DDR framför dagens västländer, så skulle många göra... men väst, den sk demokratin, tillåter inga alternativ

För mig har det aldrig varit konstigt att kommunismen är en sjuk abnorm del, men för mina svenska vänner var det röda rosor!

Tack vare Gustav Fridolin och TV4 har jag tagit del av tre avsnitt av "Vår mörka historia" och det gav mig mängder med svar jag eftersökt i många många år.

Utan historiekunskap är du som ett torrt löv i en orkan.

Anders68: Bygg din egen mur... det finns fler som du. Ni kan skapa ett eget litet DDR-ghetto nånstans och spionera på varandra. I ett fritt land kan allt förekomma. Annars så tror jag inte dugg på att Ohly får någon ministerpost och Guillous böcker blir inte mer lästa. Den tiden är förbi.

"Den regim som förlorade var otvivelaktigt ond och den som vann var god"

Var alla goda?

Man frågar sig varför ryssarna var inte var så överförtjusta i den "gode" Jeltsin. Den förkättrade Putin verkar helt klart populärare i Ryssland. Och om jag förstått Ekdals sort så är väl Putin en av de "onda"? Diktatorn i Uzbekistan som kokar sina antagonister levande tillhör han de goda, eller den självförhärligande galningen i Turkmenistan. Det finns ett antal att välja på av de goda.

Är det någon som på allvar tror att dett ständiga frammanande av demoner som nazisttyskland den fallena kommunistdiktaturen sovjet handlar om att att man bekymrar sig om folkets väl, de innevarande makthavarna som i sin självgodhet etiketterar sig som "goda" vill skydda kreti & pleti från sådana hemskheter? Eller har detta ständiga gaggande om dessa demoner något annat syfte?

Men folken i det forna Sovjetunionen torde vara miljöhjältar, en förebild för Mp och andra CO2 kramare. Efter murens fall fram till ca 2004 föll deras oljekonsumtion mer än vad den kvarvarande kommuniststaten Kina ökade sin oljekonsumtion. Missären ökade dramatiskt och medellivslängden sjänk sen "de goda" tagit över makten.

Jag känner mig rörd och stark, när jag läser (mitt inramade) gratulationskort från Lars Werner, till arbetar- och bondestatens 40 årsdag. Och ser med glädje att Ohly förvaltar det demokratiska värdet. Visst gjorde Erich misstag, men.....DDR är och förblir en vagel i ögat på de som hotar fredens hav. Och genom att inte ge de krafter som hotar vår frihet, säkrar vi vårt demokratiska arv. Det säkerställs genom vår statssäkerhetstjänst. Och glöm inte att DDR hade högre BNP än England. Dröm vackert alla 68-or!

Jag tror inte speciellt många sörjer Muren. Däremot är det många som sörjer att nutidens murar inte får samma uppmärksamhet. Kolla bara på muren Israel/Palestina, muren/stängslet mellan USA och Mexiko eller muren runt Europa. Dessa murar skördar tusentals dödsoffer varje år men inte ett ord från borgarnas ledarskribenter.
Att hindra någon att komma ut är avskyvärt men att skjuta eller misshandla någon som vill in är tydligen helt okej.

Sen kan man trots att man inte är kommunist eller sörjer murens fall sörja att kapitalismen gick hem med segern, istället för en äkta, social och human demokrati.

Det var inte enbart bra att Tyskland återförenades. Strax före splittringen mellan Öst- och Västtyskland bombade Tyskland Belgrad. Den första militära insatsen efter återföreningen var att återigen bomba Belgrad (utan någon FN-resolution i ryggen).

Protesterna mot bombningarna av Jugoslavien var allra starkast just i Tyskland. Många tyskar kommer ihåg andra världskriget och det skickar inga bra signaler att det återförenade Tyskland åter igen bombar Belgrad, med samma symboler på flygplanen. Denna gång under totalt konstruerade förevändningar, utan förankring i verkligheten.

Varför skulle DDR vara ett dålig förebildsland?
Att landet var instängd hade mer att göra med kalla kriget än med andra politiska orsaker...
Hur som helst så har vi ur vänstern gjort oss av med den typen av kommunism...
Vi kom inte till dess undsättning...
Nu är det upp till högern att bestäma vad de skall göra med krigshetsande USA samt den giriga ekonomiska eliten !

För 95 % av Svenska folket var kommunismen i Öst ngt overkligt, Orwellskt eller rent av ngt Astrid Lindgren skulle ha kunnat ha skrivit en barnbok om. Alla visste instinktivt, och i synnhet organiserade socialdemokrater, att denna avart av "sociaism" var som hämtat från en ond dröm.

Men det var något vi lärt oss leva med. Det var mycket få, knappt ens de religiöst övertygade kommunisterna, som verkligen trodde på systemet. Det fanns däremot kamrat 4 % och egen vinning på att vara lite radikal.

Problemt är snarare omvänt, att det liberala projektet på sätt och viss misslyckats som idé, och resultant av nazismen. Liberala idéer har inte alls vunnit bara för att kommunismen gick i bankrutt. Tvärt om är liberala idéer på tillbakagång och vi ser en tydlig nykonservatism, åt det heimatska hållet, vi undviker väl das vaterland, även om folkhem verkar fungera. För vilket folk?

Det förefaller nu vra vetenskapligt bevisat att det är genetiskt betingat att tro på något, vi mår bra av att tro. Lite för många människor förefaller vara lite för smarta för att tro på tomtar och troll. Så då tror de på en utopi, bara för att härda ut. De må vara kommunism eller facism. Det liberala projektet utgår från individen. Det är bara att räkna, 9 av tio indivier vet ungefår från 15 år ålder att de inte tillhör samhällets elit eller vinnare. Så vinsten ligger inte i det individuella, utan i det kollektiva. Det var väl detta 68orna listade ut, att den individuella framgången låg i att tuta i luren för kollektivet, Janne G är ett paradexempel.

Liberalsimens uridé, frihet från tvång, den tror inte ens ungmoderater på. Det som gäller och gällt i alla tider är herrens tukt och förmaning, dvs lagar och normer som alla måste följa. Det som kallas ekonomisk utvecklihng och demokrati har förvisso inneburit en rad fördelar, men öven nackdelar, för att räkna upp några:
6 - 7 miljarder människor (varför blev vi så många just under 1900-talet?
PÅföljande utfiskning av haven
I stort sätt alla vilddjur utrotade eller fängslade i djurpark
Mycket få arealer av vild natur kvar
Exempoellös miljöförstöring
Överkonsumtion av energi och välstånd
global uppvärmning (även om de fullständiga bevisen uppdagas först när det gått åt helve)
Ökad otrygghet , vilsenhet och psykisk otrygghet hos ungdommar uppväxta under 68ornas trygghetsparaply.

Detta är så klart inte liberalismens fel, felet är att det liberala projektet inte heller fungerat som vi trott. Vi tror inte ens på det rationella längre, ty verkligheten talar ett tydligt språk. När Åke Ortmark skrev boken ja-sägarna om bl.a. den Amerikanskan bilindustrins sammanbrott i början av 90-talet trodde vi att de lärde sig något, hehe. not.

USA får vi nu se hur det går med, det är skräckplandad förtjusning, Obama är en profet, men vad kan han göra åt det grundläggande problemet, de producer inte något vi vill ha, och de konsumerar ihjäl sig för lånta pengar eller nytryckta pappersdollar. Min egen uppfattning är, för att spetsa till det, att USA, som marknadsekonomins största och mest extrema häxmästare, håller på att äta, knarka och konsumera ihjäl sig. (även om de av ngn outrundlig anledning förbjudit narkotika).

Problemet med samtiden och analysen om 89orna är helt enkel att 1968 hade kommunismens kollaps och tankefel inte riktigt hunnit uppdagas, åtminstone inte hos den unga generation, den första i världshistorien som vuxit upp i överflöd och total handlingsfrihet. De kunde använda drömmen, precis som Adolf, som illusion att skapa omrörelse och förändig för egen vinnings skull.

De som råkade vara begåvade, lite fanatiskt lagda, ha revanchbegär och inte tillhörde den redan priviligierade klassen skaffade sig en rad fördelar med hjälp av tomtr och troll. 68 gjorde det möjligt för helt nya människogrupper att erövra nya maktpositioner i samhället.

När det nu, efters kommunismens sammanbrott, visat sig att det liberala projektet inte levererar, vi har inte fått det vare sig meteriellt eller mentalt bättre, framstegspessimismen är utbredd.. Jorden tål inte 7 miljarder männiksor, Kina konkurrerar skjortan av oss andra med en enpartimodell, det finns ett osannolikt stort flyktingtryck som aldrig ändar. Svenska folket har bara fått det relativt sämre visavi omvärden sedan 68. Vi har halkat ner från nr 2,3 till nr 18 eller 23 i OECD-index, trots våra naturtillgångar och fantastiska entreprenörkultur. Då ställer sig människor frågan vad som gäller, ty socilaldemokrter är ju trots allt marknadskonomiskt troende.

Det största av alla fasansfulla moderna problem är rösträtten, som är lika, men där människor har olika förmåga. Tillräcklig många liberaler och socialister har fått får sig att globalisering är busbra och tror på ett fritt flöde av männiksor och kapital. Ojoj vad det kommer att straffa sig för demokratier, vi har ingen aning ännu vilka påfrestningar modellen kommer utsättas för när alla får det mycket sämre, när modellen levererar idel ädel försämringar.

Jorden är en enda stor marknadsplats, där den som fuskar mest vinner. Vi värnar om miljön, men företag dumpar avfall i Afrika. Människan har intge en chan i envi mot en gorilla, men vi har fuskat och utrotat var enda apadjälel :-)

Vi glömmer bort att människan är ett nomaniserande djur som röstar med fötterna, vi förtränger att att människan är ett moraliskt uselt djur, där det liberala projektet synes ha ärvt de religiösas tro på människans oändliga värde.

Vi pratar inte om att Darwins ekvation premierat hänsynslöshet och egenmäktighet. De mänskliga fri- och rättigheterna är mest floskler, välfärdmodeller egentligen bara fungerat under en kort period i Norra Europa efter 2:A VK. Nu skapar dessa välfördsmodeller ett extremt flyktingtryck, bara du tar dig in i Europa så kommer du så småningom omhuldas av systemet. Inte en enda Afrikan eller muslim i mellanöstern tror på ngn framtid i den egna regionen, men i Europa... och det finns inget enda vi kan göra åt det. Varje flykting som kommer hit skapar förutsättnignar för två nya liv hemma i hemlandet. Det går aldig att stoppa, förrän allt är utjämnat, och med 7 miljarder människor finns bara en väg, nu när energin börjar sina.

Rättstatens problem är, bland annat, att det är staten (såvida vi inte pratar skatterätt) som ska bevisa den skyldiges skuld. Varför ska nomandfolket människan bry sig om en befintlig befolkningsgrupps anspråk på jord eller normer?

Vårt demokratiska projekt är sannolikt det enda moraliskt rätta, men det är inget som sätter människans "tro" i brand. Så det är inge kioskvältare för ungdommen, i synnerhet inte den marginaliserade ungdommarna i våra invandrarförorter. Klart de kompenserar på annat sätt.

Så vi får vänja oss vid att Folkpartiet fortsätter hanka sig fram, att islam växer så det knakar och att människor fortsätter uppfinna kommunsimen. Det handlar om att luras. De som företräder tron på tomat och troll; kommunism, facism, nazism, islamism, alla är de lysande bedragare som själva vinner på att fantaisera ihop fabler som sätter människors tro i brand.

Det är så naturen skapat människan. I Englunds kusligt aktuella bok om krigets skönhet, står just att läsa om den eufori som kriget och kampen skapar.

Välfärdssamhällen med överflöd av idiotprylar, läsk och smågodis i butikerna skapar i viss mån psykotiska, feta deprinerade medborgare, som alltid är kränkta eller diskriminerade. Det är klart vi missnöjesröstar, att dårarna vinner, de vann fältslaget för 100 000 år sedan, sedan har männiksan fortsatt att renodla sin urbota förljugenhet om sin egen förträfflighet. Det var inte bara Adolf som kunde lura i människor villfarelser, den nuvarande samhällseliten kommer inte mycket längre till lura i människor, i Europa, att de lever i den bästa av världar. När tron försvinner öppnas pandoras ask, detta ska bli spännande. Islamgänget har börjat så smått att marchera på nytt, efter dess fullständiga sammanbrott vid 1a världskrigets slut. Tänk att Adolf och hans hopplösa gäng lyckades trolla fram en helt egen ny "ide"ologi, nu väntar jag på nästa genialiska bedragare. Det blir nog Konfusianismen.
(ej skrivet utan ironi)

Snart har vi EU-drömslottet att nedmontera. Historien har sin gång. Återigen införlivas maktfullkomligheter och elitistiska lagar in i Europa. Om inte Eu blir sant demokratiskt, är det dömt att misslyckas; hur mycket övervakning, sanktioner och spårning av varor, pengar och individer (dvs den fria rörligheten) makten än inför. Så, slå dig tillbaka, käre vän, och betrakta det hela och begrunda, för nu går det fort. Det ska jag göra tryggt från utanförskapet och: Ge akt på Sarkozy!

En sån skit du skriver Ekdal! Allt är/var inte svart eller vitt och det borde du veta! De som "vann" (??) var precis lika goda/onda som DDR. Allt annat är propaganda/dumheter. Håller för övrigt med Anders68

Nog var det sorg på SvT. Men det hade sina komiska poänger,
när nyhetsankaret (salig i åminnelse) oroade sig för DDR:s
säkerhetstjänst och undrade om de inte kunde få anställning
i BRD:s dito. Ansiktsuttrycket på inbjuden säkerhetsexpert
var obetalbart.

I övrigt minns jag troende västsocialister vid gränsen
som försökte övertyga flodvågen av "Ossies" i sina Trabanter
att vända åter och "bygga socialismen". Svaret var: Bygg själv,
det är mitt liv. Just så ! Det är mitt liv.

Nog var det sorg på SvT. Men det hade sina komiska poänger,
när nyhetsankaret (salig i åminnelse) oroade sig för DDR:s
säkerhetstjänst och undrade om de inte kunde få anställning
i BRD:s dito. Ansiktsuttrycket på inbjuden säkerhetsexpert
var obetalbart.

I övrigt minns jag troende västsocialister vid gränsen
som försökte övertyga flodvågen av "Ossies" i sina Trabanter
att vända åter och "bygga socialismen". Svaret var: Bygg själv, det är mitt liv. Just så ! Det är mitt liv.

Nog var det sorg på SvT. Men det hade sina komiska poänger,
när nyhetsankaret (salig i åminnelse) oroade sig för DDR:s
säkerhetstjänst och undrade om de inte kunde få anställning
i BRD:s dito. Ansiktsuttrycket på inbjuden säkerhetsexpert
var obetalbart.

I övrigt minns jag troende västsocialister vid gränsen
som försökte övertyga flodvågen av "Ossies" i sina Trabanter
att vända åter och "bygga socialismen". Svaret var: Bygg själv, det är mitt liv. Just så ! Det är mitt liv.

1968 var en stor och omvälvande händelse i den västeuropeiska kulturella och ekonomiska sfären. Klart som fan att den märktes och fortfarande märks här hos oss.

1989 var en ännu mer omvälvande händelse, i en annan ekonomisk och politisk sfär. För oss här i västeuropa var det däremot bara en bekräftelse av vårt system. Ännu en bekräftelse i raden. Varför tror man att en sådan händelse skall sätta djupa spår i hur samhället fungerar?

"den vise" m.fl.:
>Varför skulle DDR vara ett dålig förebildsland?

För att den egna befolkningen måste låsas in för att vara kvar -- de t.o.m. sköt de som försökte emigrera i ryggen!?
För att de förföljde oliktänkande intellektuella med fängelsevister och landsförvisning?
Censur?
Stödde de inte terrorister med fristad åt Röda Armén?
Etc, etc.

Men du kan säkert ursäkta med att relativisera med några enstaka missförhållanden i Sverige, jämför med t.ex. IB som avslöjades av "antisystem"-medier -- notera tillåtna, icke-samizdat! -- och som blev en stor skandal istället för att vara standard-beteende.

Det anser ni säkert vara lika illa som Östtyska säkerhetspolisen -- var det 5% av befolkningen som utpressats vara spioner på resten?

Niklas Ekdal skriver alltid intressanta artiklar. I frågan om DDR och murens fall vill jag bara instämma i det han skriver samt påminna om den tyske författaren Enzensbergers åsikt: "Socialism fungerar inte. Punkt."

"Den regim som förlorade var otvivelaktigt ond och den som vann var god..."; "Ett ondskans imperium...". Jag blir så trött. Var Niklas Ekdal talskrivare åt George W?

89or? Kan inte påminna mig att jag eller någon annan gjorde något som fick muren att falla. Vi bara stod och gapade av förvåning när det hände. Det var kanske annat för mina jämnåriga i DDR. Men sånt brydde vi oss inte om på den tiden. Man kan kalla oss vad man vill, men inte var vi en generation av frihetskämpar.

Dels handlade 68 om så mycket mer än politik. Dels yttrar sig borgerlig politisk identitet mycket diskretare. Eftersom borgerligheten främst är antipolitisk och handlar om att främja och acceptera privata livsmål, kommer borgerlig musik, journalism och mentalitet yttra sig genom sin icke-politik.
Den kultur av individualism, konsumism, biografism och självutlämning som vuxit fram efter 89 är således lika politisk som den är opolitisk. Att 89:orna inte talar om sig själva som kollektiv kanske rentav understryker deras kollektiva genomslagskraft?

Jag tror det beror på att 68orna var så fast i sitt tankemönster och att det är deras generation (40-talisterna) som styr Sverige i princip både 89 och fram till nu... Det kommer antagligen bli bättre. Men inte förrän de som var unga 89 tar 68-ornas plats i samhället!

Ekdal, du är så otroligt påverkad av generationen före dig. Måste vara jobbigt. Man märker i dina texter att du har missuppfattat mycket och att en stor del av din drivkraft handlar om att provocera.

Jag lyfter lite på ögonbrynet åt en del - men inte alla! - av Ekdals slutsatser. Låt vara att en del inte hängde med i svängarna i det relativt snabba skeendet, men ingen vettigt funtad människa kan sakna diktaturerna i öst. Man ska inte glömma att för östtyskarna var 1989 verkligen ett frihetens år. De hade levat under diktatur sedan 1933 - först under Hitler, och sedan under Stalin och hans efterföljare.

Det bästa av allt är att detta på våld byggda samhällssystem, som den kommunistiska diktaturen var, faktiskt föll under i stort sett fredliga former. Det kunde ha slutat på ett helt annat sätt.

Sextiåttorna har ju mangrant kapitulerat och anslutit sig till nyliberalismen. I dag röd, i morgon landshövding, som gamle Red Top sa. Motsättningen är alltså fullständigt inaktuell.

För övrigt var ju artikeln bara en gymnasial historieuppsats plus lite lösa tyckerier. Som vanligt från denne Stjärnskribent.

För övrigt var ju artikeln bara en gymnasial historieuppsats plus lite lösa tyckerier. Som vanligt från denne Stjärnskribent.

89:an är så starkt präglad av 68:an att bara döden kommer skilja de åt.
80-talisterna lär vakna när det är för sent och då vara för dåligt rustade med kunskaper för att stå emot vänsterförtrycket.

Murens fall är lika stort som Rommarrikets fall, en helt ny världsordning inträdde - konstigt att man inte inser det.
Jag kände en oerhörd glädje 1989, rentav en eufori, när det gick upp för mig vad som hände. Hela mitt dittillsvarande liv hade jag levt i den världsordning som tycktes cementerad efter andra världskriget, att tänka bort Sovietunionen verkade vara en befängd idé.
Värnplikten under det kalla kriget påminde varje svensk mansperson om hotbilden. Det gjorde även de världskriser som med jämna mellanrum dök upp och påminnde om vilka
scenarios som var tänkbara. Stormakternas konstant beredskap med skarpladdade kärnvapen, kärnvapen som hela tiden utvecklades och provsprängdes med allt kraftigare magnitud var en del av vardagen. Ja hela samhället verkade ha mer eller mindre ångest inför dommedagsbomben.

Jag reste i Baltikum som turist för några år seda. De tankar som osökt dök upp i mitt medvetande under ett besök i en nerlagd raketbas där värnpliktiga sovjetiska pojkar legat med fingret på
avtryckaren under samma period som jag själv som svensk värnpliktig låg nersprängd i våra ledningscentraler för vårt jaktflyg, fick kalla kårar att vandra utefter min ryggrad.
Den terrorbalans som rådde under den här tiden och de implikationer för världsfreden som detta innebar,
verkar inte inses av yngre personer som inte minns eller inte förstår betydelsen av murens fall. Denna generation är i dag på väg att ta plats och säte i samhället.

Vad kan denna historielöshet få för betydelse för den framtida världsordningen? Om man inte känner historien så känner man inte heller samtiden. Man kan t.ex. få för sig att fred
och frihet är allom för alltid givet. Så är det nog inte. Kommer historien att upprepas?

#47 Voxa

Instämmer. Kalla kriget var ett kusligt spänningstillstånd som vi som var unga då tvingades anpassa oss till. Jag har svårt att förstå de människor i Sverige som var så okritiska mot Sovjetunionen och Östblocket. När muren föll drog jag en stor suck av lättnad. Äntligen skulle världen bli mer fredlig att leva i - tänkte jag då.

Sven Svensk är en som har genomskådat det mesta! Det är min uppfattning!

Rekommenderar er läsning av gårdagens understreckare i SvD om ni inte redan sett den.
Det är fil dr Barbro Eberan i germanistik som skrivit artikeln "Sverige lätt byte för DDR:s charmoffensiv".

Hon skriver om en professorns i tyska Birgitta Almgrens omfattande forskningsarbete som belyser vår hållning till den östtyska diktaturen: "Inte bara Stasi. Relationer Sverige -DDR 1949-1990 (Carlssons, 564 s).

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3770765.svd