Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2008-09-22 10:09, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Det radikala arvet från Beauvoir och Bengt Westerberg förpliktigar. Och när det gäller problembeskrivningen är Anders Borg en utmärkt arvtagare. Men tyvärr slarvar Borg med sin konsekvensanalys, det skriver idag den feministiska debattören ULRIKA LORENTZI.
Idag presenterar pappan, feministen och finansministern Anders Borg budgeten för 2009. Han poserar gärna med Simone de Beauvoirs Det andra könet i handen och berättar att döttrarna gjorde honom till feminist.
Något han inte lyfter fram i media, men som lyser igenom i hans artiklar och tal, är arvet från 1990-talets statsfeminism. Statsfeminismen byggde på forskning om hur genussystem, ordningar som håller isär könen och gör mannen till norm, genomsyrar alla samhällets delar. För att uppnå jämställdhet måste en analys av kön integreras i alla politikområden. Detta gjordes till politik i den borgerliga regeringens jämställdhetsproposition 1993/94:147 Delad makt, delat ansvar. Efter maktskiftet hösten 1994 blev det socialdemokraterna som
genomförde jämställdhetsintegreringspolitiken och statsfeminismen har idag en sossestämpel. Förståelsen av genussystemet spelade också stor roll för Bengt Westerberg när han drev igenom den första pappamånaden som infördes 1995.
Arvet från Beauvoir och statsfeminismen förpliktigar. Hur väl lyckas Anders Borg axla rollen som regeringens ledande feminist? När det gäller problembeskrivningen är Anders Borg en utmärkt arvtagare. Han återkommer ofta till de ekonomiska klyftorna mellan könen - kvinnor tjänar mindre, äger mindre och utför en större del av det obetalda hemarbetet än män. Dessutom är han duktig på att föra ut den kunskapen brett. Han kan tacka statsfeminismen för att hans arbetsplats finansdepartementet varje år tar fram den här statistiken. Statsfeminismens paradnummer är jämställdhetsstatistik och en stor seger är att budgetpropositionen de senaste fem åren har innehållit en bilaga om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män.
Tyvärr är Anders Borg inte lika noggrann med konsekvensanalysen av regeringens förslag. Till exempel vill han konkurrensutsätta de kvinnodominerade branscherna för att kvinnor lättare ska starta nya företag. Forskning visar dock att det inte alls är säkert att jämställdheten ökar om fler kvinnor startar företag. Jämställdhetspolitiska utredningen SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv varnar för att uppmuntra kvinnor att starta företag som en lösning på bland annat löneskillnader och begränsade karriärvägar för kvinnor. Risken är stor att strukturella problem, som att vård och omsorg är lågt värderat, förs över på individen. Dessutom är samhällets trygghetssystem uppbyggda kring lönearbete och fungerar betydligt sämre för företagare. Resultatet riskerar att bli större ekonomisk otrygghet och social utsatthet för kvinnor.
Anders Borg lyckas inte heller axla arvet från Bengt Westerberg. Idag vet vi att den åtgärd som verkligen får män att vara hemma mer med barn och kvinnor att komma tillbaka snabbare till arbete är att pappor får mer öronmärkt tid i föräldraförsäkringen. När Westerberg drev igenom ett radikalt förslag trots hårt motstånd genomför Borg en okontroversiell jämställdhetsbonus som till och med han själv erkänner är alldeles för krånglig. Båda förslagen krävde en kohandel där kristdemokraterna fick sitt vårdnadsbidrag. De är bara att konstatera att Borg inte är någon särskilt bra kohandlare. Anders Borg lyfter gärna fram individens ansvar att ifrågasätta de olika förväntningar som flickor och pojkar, män och kvinnor fortfarande möter i vårt samhälle. Han menar att kulturella, sociala och strukturella mönster är svårare att ändra än skattesatser och budgetposter. Visst sitter mönstren djupt, men glöm inte bort hur budgetposter och skattesatser påverkar dem. Det är hög tid att finansministern tar sitt ansvar att inte bara beskriva problemen utan att även analysera hur hans förslag påverkar jämställdheten.
Anders Borg brukar beskrivas som den starkaste finansministern sedan Gunnar Sträng. På måndag lägger han sin kanske viktigaste budget. Men vad står han egentligen för? Vad symboliserar han i svensk politik?

Borgs stil ett slöseri med statsmaktens resurser

Borg garanten för att m inte gör om 90-talets misstag
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Äntligen någon som analyserar Borgs retorik och sifferluntor.
"Han menar att kulturella, sociala och strukturella mönster är svårare att ändra än skattesatser och budgetposter."
Borg, av med hästsvansen och gör politik av din retorik.
mvh
Gnället från feministerna forsätter... dags att avskaffa statsfeminismen som inte har något med jämställdhet att göra. Förtäckt kommunism och en härlig offermentalitet levereras i vanlig ordning. Men till viss del har Ulrika rätt - analysen av statsfeminismen är löjeväckande. Den baseras på nonsensantagande och teorier påhittade av rabiata manshatare, allt betalat med skattemedel. Är det någon mer än jag som börjar ledsna på att den svenska kvinnans klagosång och eviga offermentalitet?
Q, gör inte du dig skyldig till samma offermentalitet och nonsensretorik som du själv beklagar dig över? Du verkar inte ens tro att du behöver förklara dig när du generaliserar över alla som kallar sig feminister och kallar dem för rabiata manshatare. Vem är det egentligen som sjunger klagosången här?
Var i mitt inlägg tar jag på mig en offerroll?? Att jag är less på att höra samma eviga kvidande är knappast samma sak som att se sig som ett offer. Ta ett par kurser i "genusvetenskap" på ett valfritt svenskt universitet så förstår du vad jag menar med manshatare - dessa institutioner är fullkomligt nedlusade av dem. Lunds institution för denna så kallade vetenskap drivs av en person som anser att sex med män är könsförräderi. Hon anser även att åsikter som är positiva till andra politiska inriktningar än vänstern ska censureras. Det känns tryggt att ett par miljoner av skattebetalarnas pengar går till att avlöna en person som denna varje år....
Ulrika Lorentzi är ett hot mot jämställdhet. Hon upprätthåller nämligen den traditionella och könskonservativa attityden att koppla ihop kvinnor med behovet av trygghet. Men varför tror Lorentzi att kvinnor är i behov av trygghet? Tror hon att kvinnor är så bräckliga att de måste leva hela livet i trygghet?
Lorentzi påstår att egenföretagande inte är något som kvinnor ska ägna sig åt, eftersom det är alldeles för otryggt. Hur tror hon att detta tolkas av de kvinnor som faktiskt funderar på att starta eget företag, blir de uppmuntrade eller nedstämda till att förverkliga planerna? En person som startar eget företag är självklart medveten om den minskade trygghet som det innebär, det gäller både män och kvinnor. Varför måste då just kvinnorna genom artiklar som Lorentzis få det upptryckt i ansiktet att de nog inte kan hantera denna minskade trygghet?
Huruvida egenföretagande och konkurrens ökar eller minskar de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män går endast att spekulera i. Men jämställdhet handlar inte bara om ekonomi utan om föreställningarna om och attityden mot kvinnor och män. Ekonomin är snarast ett reslutat av hur föreställningarna och attityden ser ut. När Lorentzi påstår att kvinnor har för stort behov av trygghet för att ägna sig åt en så riskfylld verksamhet som ett eget företag bevarar hon attityden att kvinnor är små skyddsbehövande varelser som inte klarar sig på egen hand. Så länge den attityden bevaras kommer samhället inte att vara jämställt.
Artikelförfattaren verkar inte fatta att män och kvinnor är olika skapta. Om man inte fattat den saken kan man heller inte ha några vettiga åsikter om hur ett samhälle skall organiseras.
Löneskillnader mellan män och kvinnor är mycket mindre än vad de i regel framställs som. I själva verket är de närmast försumbara, bara några procent. I många yrken - kanske de flesta - är män mer produktiva än kvinnor. Det beror till en del på att män är fysiskt starkare men också på att de är mindre benägna att använda arbetstiden till att prata. Löneskillnaden är snarast till männens nackdel.
Proberstenen är följande: exakt varför skulle en arbetsgivare som ofta representeras av en kvinnlig personalchef ge en man högre lön bara för att han är man? - Ja, egentligen tänkte vi bara betala så här mycket. Men bara för att du är karl så får du två tusen till.
Varför?
Välargumenterad artikel, Borg har onekligen problem att gå från retorik till praktik.
Ett problem med Borg som minister är att han alltför mycket har ett tjänstemannaperspektiv. Han vrider lite på spakar och rattar för att "finetuna" systemen. Och har en tilltro i att allac konsekvenser kan löasa samtidigt inom systemen. I stället borde han som minister ägna sig mer åt att sätta upp mål och visioner och initiera mer radikala reformer. Och låta tjänstemännen kan stå för finliret och konsekvensanalyserna. Ibland är det värt att ta negativa konsekvenser eller samhällsekonomisk ineffektivitet därför att man initialt vill driva på en prioriterad fråga.