Därför är 80-talisterna annorlunda

Ja du Gustav det var faktiskt likadant när jag var 20. När jag fick mitt första barn hade jag inte haft ett fast jobb. Det fick jag först när jag var 25.

Alltså om man inte vet exakt vad man vill bli så är det så det fungerar. Man provar sig fram här i livet, utbildar sig lite däremellan och jobbar utomlands ett tag.

Det var så på 1960-talet också. Vi var den största barnkullen, som någonsin hade fötts i Sverige då och vi behövde jobb förstås. Men det var inte självklart att få något. Inte något fast och inte på en gång.

Och min generation var den första som drabbades av att bli arbetslös en masse på 1990-talet.

Det underliga är att inte alla sosseregeringar har kunnat genomföra den politik de sade sig stå för redan på 1950-talet (ja egentligen långt tidigare, men det var då de började få verklig makt). Synderna är många på den vänsterkant där du befinner dig.
Måtte de inte komma till makten nästa gång heller.

Till slut har jag och min familj fått det lite bättre efter att ha haft det eländigt i början av det här århundradet. Men nu är det som sagt bättre. Måtte vi få behålla detta!

Bara som en bakgrund Gustav Fridolin:

Jag är tidig 40-talist och fick ett fast jobb först när jag var 33 år. Jag är akademiskt utbildad och fick sedan under många år vikka mig fram till ett fast heltidsjobb. För många senare 40-talister blev det ännu värre. Många välutbildade akademiker var långtidsarbetslösa t ex nyutbildade arkiteker.

Det är inte någon ny företeelse att det är svårt att få fast jobb direkt när man slutat gymnasiet.

Det bästa som skulle kunna hända vore om 80-talisterna påbörjar en politisk process att reformera bort de äldre snyltarnas fördelar i lagstiftningen och på arbetsmarknaden.

En annan sanning är att den offentliga pensionssystemet kommer att kollapsa. Så 80-talisterna får en härlig revansch.

Jag förstår inte....du själv satt ju med några år av de tolv som MP agerade Regeringsstöd för Socialdemokraterna.

Jag har aldrig hört dig säga ett enda ord om detta när du hade chansen? I stället åkte du till Palestina och blev arresterad.

Du skulle ha större trovärdighet om du erkände att det är ert fel att så många ungdomar inte har arbete. Ni lade ju grunden till det samhälle vi har idag och som nu Alliansen vill förbättra till det bättre. Jag är själv arbetsgivare och aldrig att jag anställer någon i Sverige med de regler som finns nu. det är livsfarligt och kan stjälpa företaget. Istället anställer jag utomlands eller köper in utländska konsulttjänster som är tidbegränsade.

Jag ska läsa dig med mer respekt när du nämner ditt partis inblandning i den här soppan som vi idag ser. Eller om du på fullt allvar sätter dig in i hur situationen ser ut för ett litet företag som vill anställa.

Självkritik tack.

Jag skulle också, som Ann Helena och Stina, kunna dra en snyftare, men det vore ointressant. Om vi som är lite äldre har liknande erfarenheter, borde vi då inte försöka stoppa eländet. En kränkande introduktion på arbetsmarknaden kan inte vara bra.

Du behövs i politiken Gustav!

#5 60-talist

Mitt påpekande var inte ämnat som en snyftare. Jag har gott om 80-talister i min närmaste krets och känner väl till villkoren för 80-talisternas inträde på arbetsmarknaden i storstad.
Jag talar om de sju 80-talister som jag känner väl och deras kompisar och som alla är verksamma i studier eller yrkeskarriärer eller har tillfälliga jobb. Det går inte någon direkt nöd på någon av dem, fast studielånen är förstås i knappaste laget.

Det är bra Gustav. På det elaka systemet bara. Å det är likadant i Norge som det verkar. Voffor, voffor gör di på dette viset?

Det beror på att det nuvarande ekonomiska systemet inte fungerar.

Men det vet du kanske efter att ha suttit och häckat i riksdagen.

80-talisterna inbillades att allting handlade om just dom. Me-Me generationen.

Nu funkade det precis som vanligt för några, kanske för dom som äger den där klädkedjan. Resten får sitt på pinnen och vänta på "drittjobben". Vad ska du göra åt den saken? Beskriva den kanske.

60-talist: Det jag skrev var inte heller snyftare. Betackar mig för sådana tillmälen. Jag beskrev helt enkelt arbetsmarknaden under sossestyre. Alla i min familj har jobb nu. Både 60-talisten, 50-talisten och 80-talisten. Bara en 80-talist jobbar inte för han går i skolan.

Själv är jag född 1945 och förtidspensionär, vilket Sverige också tjänar på eftersom jag har jobbat i mer än 30 år, men nu har en tredjedel (av tidigare lön) i pension. Tack och lov har jag snålat och sparat själv annars skulle jag inte klara mig.

Detta är ingen snyftare utan bara fakta.

Jag är själv 80-talist och känner flera i min ålder som är arbetslösa. Många av dem har dock redan funnit sig till ro med detta och låter staten försörja dem så länge de funderar på vad de vill göra av sina liv. Det är alltså okej att "gå arbetslös ett tag".

I Sovjetunionen var arbetslösheten 0%. Kämpa på, Gustav Fridolin, så kanske du kan åstadkomma samma fantastiska resultat i Sverige tillsammans med dina socialistiska vänner.

Exakt vad är problemet med att folk får byta jobb om de gör sämre ifrån sig än andra kandidater på samma arbetsplats? Till och med i detta socialistdagis till land har vi ju väldigt länge haft en norm om 6 månaders provanställning?

Men du kanske bara ville göra reklam för din nya bok, och samtidigt passa på att samtidigt lite ytterligare utmåla slöa idioter som utsatta offer för att locka dem att bli vänsterväljare?

I och med att många pluggar vidare efter gymnasiet så är det väl i snitt i 23-års ålder som det är dags för 80-talisterna att ge sig ut på arbetsmarknaden på allvar (om man bortset från extrajobb och sommarjobb). De älsta 80-talisterna är idag 29 och de som har pluggat vidare har således varit aktuella på besmarknaden i ca 6-7 år och MÅNGA av dem har inte ens kommit dit än. Ändå så har 80-talisterna förknippats med lathet, högre krav på "roliga" uppgifter, olojalitet och liknande under i princip hela 2000-talet. Det är ju inte så rättvist att döma ut ett halvt decennies årskull innan de ens fått en chans och det finns ju inte en enda 80-talist som inte är alldeles i början av sin yrkesmässiga karriär...

Jag tycker att Fridolin är väldigt pricksäker i sin artikel (och jag har alltid röstat blått) och jag tycker för övrigt att det är sorgligt med människor som struntar i budskapet bara på grund av gamla rotade politiska preferenser. BUDSKAPET ska ju påverkar vilka man röstar på, det är inte gamla vanor...

80-talisterna tycks mig en ganska borttappad och hjälplös generation. Lite för mycket födas med silversked i munnen. Jag borde veta - jag är 80-talist. Det är ett sabla daltande hit och dit, allt skall staten stå för, eller kommunen, eller facket eller vadfansomhelst.

Om nu ungdomsarbetslösheten är ett problem, applicera följande .lösning :

1 ) Skrota LAS, ingen bryr sig om skiten iaf
2 ) Skrota arbetsgivar-avgifterna
3 ) Skrota de 10 miljarder sidor papper som krävs för att driva eget företag
4 ) Skrota bidrags-skvalpandet och meningslösa statliga utlägg (t.ex. på "arbetsmarknadsåtgärder" där det "skapas" (läs : förstörs) jobb av regeringen
5 ) Ta bort krav på minimilön till höger och vänster så att lägre betalande jobb kommer tillbaka.
6 ) Säg åt facket att hålla sig borta från arbetsmarknaden
....
Jag gissar att Fridolin, eller någon svensk överhuvudtage knappastt är intresserad av att genomföra ovanstående. Skulle dock garantera permanent låg arbetslöshet.

Och ur min erfarenhet är det inte katastrofalt svårt att få jobb - så länge man utbildar sig till något anställningsbart (nej, alla kan inte bli rockstjärnor, psykologer, journalister eller veterinärer. Däremot finns det gott om andra yrken där det är brist på folk.)

Den stora skillnaden för 80-talisterna är inte att verkligheten är så mycket bättre eller sämre, utan att de har vuxit upp med otroliga förväntningar på livet. Anledningen är att mediautbudet fullkomligt har exploderat. 80-talisterna har vuxit upp med nätet, med hundratals magasin, kabel-TV osv. De har fullkomligt bombarderats från tidiga år med budskap att allt är möjligt, att lycka finns i pengar karriär och fina kläder. Så är det ju inte. För att se ett färskt exempel på den bitvis rent naiva jargonen kan man ju läsa Rojas artikel härintill. Han kommer ju också landa en dag, det förstår vi äldre, och det är härligt med unga människor som tror att allt går. Det jobbiga är de i hans ålder som inte har sånt flyt och som får ångest.
Själva verkligheten är inte så himla annorlunda. Det var tufft att få jobb även för min generation. Skolan har blivit sämre, men en hel del annat har blivit mycket bättre också.
Speciellt stort avstånd mellan förväntningar och verklighet verkar det vara för 80-talistkvinnorna, som fått sig itutat att sverige är jämställt, att det går att kombinera jobb och familj utan att kompromissa, att man måste se ut som sex& city-brudar, att allas hem ser ut som i elle interiör osv. Killar verkar vara (aningen) svårare att tuta i sånt trams.

Hos oss 70-talister talar man ofta om 80-talisterna som om att alla har gått mediagymnasiet. Det är elakt, men det ligger en hel del i att så otroligt många 80-talister gick den typen av program på gymnasiet: Fixeringen vid media, tron på att alla kan få sitt drömjobb, ytligheten, behovet av snabba resultat och feedback.

När jag läser kommentarerna får jag en känsla av att vissa personer ifrån äldre generationer har ett omåttligt stort behov av att klappa sig själva på axeln, gärna genom att kasta skit på 80-talisterna. Så fort 80-talisterna kommer på tal är det genast några som går igång som om de vore rabiata kalvinister.
Det verkar även som om de som jag gissar lutar åt det neo-liberala hållet har gjort samma transformation.
Är det kanske en effekt av pressen som orsakas av att behöva konkurrera med en ny generation som håller på att komma ut på arbetsmarknaden?

Det ligger mycket i att 80-talisterna har haft bättre tillgång till allehanda media och det har säkert gett många lite väl glamourösa förväntningar på livet.

Själv hoppas jag på att generationselitismen inte ställer sig i vägen för 80-talisterna. Eller några andra.

- men han har ju suttit i riksdagen...

Jag har varit småföretagare i en stor del av livet och känner noga till villkoren för dessa. Att unga inte har jobb beror till stor del på att det inte lönar sig att anställa folk i småföretag. LAS, byråkrati, Skatteverket, facket, höga konfiskatoriska skatter, minimilöner m.m. Ett systemfel alltså. Och detta har du som f.d. riksdagsman ansvar för. Politikerna är de skyldiga, 80-talisterna drabbas. Så varför gjorde inte ett dyft åt detta när du hade makten? Fattar du inte att för att 80-talisterna ska få jobb måste det finnas för företagaren lönsamma arbetstillfällen? Den politiska adeln, som du tillhör, har länge levt långt från verklighetens företag.

Visst kan man diskutera huruvida 80-talister drivs av en oro för hur karriären kommer se ut, och upplever att man ”bör” byta jobb oftare än man vill. För Juseks medlemsgrupper är dock inte arbetslösheten större nu än tidigare – tvärtom. Gustav Fridolin lyfter flera viktiga frågor om arbetsmarknaden och de yngre generationerna som just äntrat den, såväl i sin debattartikel som i sin bok. Vi välkomnar diskussionen, men låt oss föra den utan att jämföra äpplen och päron.

Fridolin hänvisar till Juseks arbetsmarknadsundersökning 2008, men bortser ifrån att det bara var en fjärdedel av personerna i undersökningen som hade tidsbegränsade anställningar, en uppgift vi också redovisat. Vi frågade även om man har sökt nytt och bytt jobb under det senaste halvåret. Resultatet ger den sammantagna bilden att även de nyexaminerade jurister, civilekonomer, systemvetare, personalvetare och samhällsvetare som har tillsvidareanställningar tror att de snart kommer byta jobb och också aktivt söker nya jobb både hos nuvarande arbetsgivare och andra.

/Hanna Berheim, 80-talist och projektledare för Juseks arbetsmarknadsundersökning 2008

Tack för en bra artikel!

Jag är 22 år och arbetslös och lever på socialbidrag. Detta skämms jag ABSOLUT INTE över. Att vara arbetslös är INTE något individuellt. Jag har efter gymnasiet haft flera olika jobb, alla med låg lön, osäker anställning, och dåliga arbetstider.

Som tur är fínns det arbetsgivare som är oädligt mycket rikare än mig, så därför kan man dryga ut lönen genom att plocka på sig saker när man är på jobbet. Bli delägare genom stöld helt enkelt.
Om min lön inte räcker till att köpa nyttig mat, ja då snor jag några klasar bananer ifrån jobbet.
Jag känner f.ö INTE EN ENDA 80-talist som har (eller nånsin har haft) ett fast arbete. Känner ochså många som pluggar i brist på arbete.

ps: jag uppmanar inte någon att begå brott!

Tack för en bra artikel!

Jag är 22 år och arbetslös och lever på socialbidrag. Detta skämms jag ABSOLUT INTE över. Att vara arbetslös är INTE något individuellt. Jag har efter gymnasiet haft flera olika jobb, alla med låg lön, osäker anställning, och dåliga arbetstider.

Som tur är fínns det arbetsgivare som är oädligt mycket rikare än mig, så därför kan man dryga ut lönen genom att plocka på sig saker när man är på jobbet. Bli delägare genom stöld helt enkelt.
Om min lön inte räcker till att köpa nyttig mat, ja då snor jag några klasar bananer ifrån jobbet.
Jag känner f.ö INTE EN ENDA 80-talist som har (eller nånsin har haft) ett fast arbete. Känner ochså många som pluggar i brist på arbete.

ps: jag uppmanar inte någon att begå brott!

"Livet ska vara skoj, och karriären är ytterligare en arena att ha kul på. Har de tråkigt, då drar de vidare."

Det var väl ungefär så här som en del av oss som var födda i början på 1930-talet resonerade i början på 50-talet. Utom det där med karriär förstås, eftersom de flesta bara hade sjuårig folkskola, därför att föräldrarna inte hade råd, även om läraren försökte påtala att jag exempelvis hade högsta betyg, utom när det gällde sång och uppsatsskrivning. Trivdes man inte med det monotoma arbetet på fabriken så slutade man direkt på stubben efter tre veckor, och började på nästa jobb några dagar senare. Hopp-Jerkor kallades det visst i tidningarna. Hittade man inget jobb direkt så gick man ner i hamnen eller till flyttningsbyrån tidigt på morgonen. Där fanns nästan alltid något, och man fick då pengar i ett kuvert på kvällen. Även efter 1947 så drogs det oftast ingen skatt utan man fick ju själv deklarera i efterhand "på heder och samvete". Fram till 1960 så hade jag nog haft bortåt 50-talet olika jobb, men då kom plötsligt behovet av att utbilda begåvningsreserven, genom att det startades upp omskolningskurser. Jag gick då en kurs för telereparatörer på 72 veckor, och året efter så fick jag jobb som lärare på nästa kurs och samma skola. Jag hade förstås då haft radio och elektronik som hobby sedan 50-talet. Senare utbildade jag mig på kvällskurser till elektronikingenjör och konstruktör, smtidigt som jag jobbade på LMEriksson.

#23 Uno Hansson: Intressant med denna levnadsbeskrivning som en ren kontrastiv jämförelse. Olika tider har ju olika villkor.

Som 80-talist finner jag att jag både håller med och inte... och jag har läst din bok.

På ett sätt förstår jag dem som klagar. Ibland känns det hopplöst. Trots detta har jag jobbat sedan jag var 15, och aldrig varit arbetslös i mer än 3 dagar. Men aldrig haft ett riktigt heltidsjobb heltidsjobb (fast jag har fått göra 250 timmar i månaden på timlön i ett par år. Det går om man orkar.

Men jag förstår också dem som kallar oss latmaskar. Jag förstår verkligen inte hur man kan tycka att "staten ska försörja oss". Vad betyder det? Staten är ju vi. Det är mina pengar. Hands off.

Nu jobbar jag i Danmark i stället. Plötsligt är man höginkomsttagare med sparkonto och förstahandskontrakt.

Så mitt råd är att skita i hemorten och dra till Oslo, Köpenhamn, Dubai eller var de nu vill ha oss och skita i Sverige. I alla fall tills att svenskarna förstår att de gamla sossesystemen fallerar.

Inför gärna generösare A-kassa men gör det också enklare för arbetsgivarna att avskeda/anställa. Skrota LAS. Skrota 3:12. Sänk arbetsgivaravgifterna radikalt!

Arbetslösheten må vara drabbande för många unga, men det är ett banne mig vetenskapligen konstaterat faktum att många unga är oerhört lata, egofixerade, trångsynta och lata idag jämfört med tidigare generationer som fick ta sparken eller skidorna de två milen i 40 minusgrader till skolan. jisses, idag slipper ju glina till och med lumpen. Och så kastar de sten på poliser, brandkår, och ambulanser i protest för att de saknar fritidsgård efter att ha bränt ned den förra eller för att de inte får jobb pga prickar i straffregistret efter att ha kastat sten på polisen, brandkår och ambulanser.

Jag vet varför -80-talisterana och -90-talisterana blev som de blev. För mycket daltande från föräldrarna. Man måste lära sig ta ansvar och allt här i livet är inte en dans på trosor. Curlingföräldrar, helikopterföräldrar och allt vad de heter. De e socialisternas fel.

Strålande artikel som slår hål på nyliberalismens lögnkultur. Vi hjärntvättas oavbrutet. Ekonom Ljusnar! tutar "experterna". Sanningen är att kapitalägarna får det bättre. Aktiemarknaden går som tåget och dirrarna roffar bonusar medan Anders Borg säger Aja Baja utan att göra ett jävla dugg. Det är miljardärerna allting handlar om i dagens läge. Alla andra får det sämre. Värst drabbas naturligtvis ungdomen, eftersom varje enskild därigenom drabbas minst personligen i detta pyramidspel, vilket maskerar trenden. Newsmillklassiker:
.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-s...

Och vad blir följden? jo naturligtvis att allt fler ungdomar övergår till kriminell förvärvsverksamhet. Varför det blir så förklaras mycket noggrant här:
.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/10/arbete-brott-och-straff

På det politiska planet gäller att "vänstern" har kapitulerat. Den ansluter sig till alliansens politik under ett påkletat ytlager av floskulös retorik. Klassperspektivet kasseras till förmån föär Tjusiga Värden som Miljö, HBT, Feminism, vilka alla har minimal förankring hos de fattiga. Ett skräckexempel på detta förräderi är larsohlyckan. Då makten sålunda blir monolitisk upphävs den konstitutionella demokratins real.a funktioner och vi får ett politiskt stabilt, socialt söndersmulat samhälle av amerikansk typ.'
.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/29/om-detb-politiska-systemets-du...

måste säga att denna artikel känns träffsäker på många sätt, är inte en anhängare av någon speciell politik eller förgrening, men det känns som vi skulle alla behöva tänka efter vad eller vilka förändringar vi skulle behöva göra för att få det samhälle vi alla vill ha i framtiden,
man önskar nästan "vi svenskar" borde efterkräva större krav på förändring och man kan inte undå att smittas av viss entusiasm från andra sidan atlanten då nu Obama tagit över efter farbror buske..

tror dock inte bara vi 80-talister är drabbade av tuffare krav från samhället utan det är som vi alla har lärt oss att köpa ner oss utan en enda protest