Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv

Terrorism

Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv

Politiker och ersättningar

Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv

Gåtan Jan Guillou

WALTER REPO om Gåtan Jan Guillou

Guillou – toppen av ett spionberg

Förhoppningsvis leder affären Guillou-KGB till svaret på varför ryska, identifierade spioner har tillåtits operera i Sverige, skriver journalisten och författaren WALTER REPO som i sin bok I brottets spår har kartlagt hur ryska underrättelseofficerare 2002 samarbetade med Ericssonspionen i Stockholm.


Om författaren

WALTER REPO är journalist och författare som i boken I brottets spår har kartlagt Ericssonspionen och dennes kontakter med ryska underrättelseofficerare 2002.

Jan Guillous försvar, att hans KGB-kontakt handlade om en 22-årings naiva journalistiska research, är ohållbar. Var det i själva verket värre än så?

Sköttes spionkontakterna under jaktresor utomlands? Hur spionartad var hans engagemang i Demokratiska Folkfronten?

Sådana frågor är intressanta, bland annat eftersom det placerar IB-avslöjandet i annan dager. Men förhoppningsvis leder personvinkeln till svar på den större frågan - varför Sverige såg ut som det gjorde årtionden tillbaka när Guillou mötte en del av den KGB-krets som då opererade i landet.

Samt varför spionaget tillåts fortgå på 2000-talet.

I Norge 1967, året då Guillou började nosa på KGB, avslöjades ett omfattande nät av agenter som arbetade åt Sovjetunionen. I Sverige hade sovjetiska spioner sina tentakler i det politiskt styret.

Ove Rainer, statssekreterare vid Justitiedepartementet 1965-1973, hävdade alltid att Säpo jagade "hjärnspöken". Samtidigt utsattes Sverige för omfattande spionage av KGB och GRU.

Att ryska, klart identifierade spioner överhuvudtaget tilläts operera i Sverige är obegripligt och kräver en granskning.

Slutet av 1960-talet och in på 1980-talet var en högaktiv tid för KGB-agenterna i Sverige. Deras ökning skedde särskilt vid tiden då Guillou blandade sig i leken.

I början av 1970-talet verkade i Stockholm en specialgrupp inom KGB. En tes är att gruppen verkade för att infiltrera kretsen av politiska rådgivare kring Olof Palme, som då ledde sin kommission för nedrustning, vilken innehöll sovjetiska delegater.

I mitten av 1980-talet arbetade cirka 200 sovjetiska medborgare på Sovjetunionens ambassad i Stockholm, på konsulat i Stockholm och i Göteborg, på diverse företag i landet samt vid handelsrepresentationen på Lidingö.

Under täckbefattningar opererade, med svenska Utrikesdepartementets godkännande och med Invandrarverkets bifall, cirka 60 officerare hörande till KGB. Därtill runt 20 officerare som hörde till GRU, sovjetiska generalstabens underrättelsetjänst.

På listan över 272, av svenska myndigheter identifierade, sovjetiska underrättelseofficerare i Sverige 1939-1984, från Aarma och Abramov till Zubko, finns även Guillous KGB-kontakt: Evgenij Ivanovitj Gergel, aktiv i Sverige 1964-1970.

Därtill fanns det sovjetagenter som tjänstgjorde i Sverige utan diplomatisk immunitet. Värvning av nya agenter, så kallade nyttiga idioter eller hjälpredor var av största vikt - varje agent skulle värva minst en under sin tjänstgöringstid. Den som lyckades belönades med fortsatta, privilegierade tjänster i Europa.

Verksamheten rullade - varför godkände Utrikesdepartementet att kända, identifierade sovjetiska spioner verkade i Sverige?

Industri, forskning, teknikutveckling var de stora målen för spionaget. Ett ryskt spionage i Sverige som pågår än i dag och illustreras av fallet Afshin Bavand, den så kallade Ericssonspionen, som jag skriver om i min bok I brottets spår, där jag även berättar om hans relation till ryska underrättelseofficerare i Stockholm 2002.

Efter att ha varslats från Ericsson började Bavand att kopiera företagets dokument. Han fick yttermera information från en kamrat inne på Ericsson. Totalt mellan 60-80 disketter. Det var mycket lätt, berättade Bavand för mig.

Sista dagen på Ericsson hade Bavand baxat ut ett rullbord med dokument, förbi vakten, utan att någon reagerade. Han styrdes av viljan att tjäna stora pengar. I denna strävan kom han att samarbeta med minst två ryska underrättelseofficerare, åtminstone en med täckbefattning vid den ryska ambassaden i Stockholm.

De grillade fläsk och kyckling på Bavands altan i Rotebro, mitt i smällkalla februari. De drack öl och snackade. Samma på krogar. Allmän pulstagning och vad som i pedofilvärlden kallas för grooming, förförelse inför eventuell värvning.

Afshin Bavand tjänade nio kronor i timmen på att packa termometrar då jag träffade honom på häktet. Han dömdes mot sitt nekande till åtta års fängelse för grovt spionage. Sedan Wennerström och Bergling är det bara Bavand som i Sverige har dömts för grovt spioneri.

Utredningen av Bavand är intressant på flera plan. Han hävdar att han inte visste att ryssarna var spioner, vilket kan stämma. Däremot visste svenska myndigheter att ryssarna var spioner.

Exemplen på spioners rörelsefrihet i Sverige är otaliga.

Svenska staten finansierade på 1970-80-talet forskarbesök och utbildning av sovjetiska underrättelseofficerare. KGB-officeren Georgij Arbatov och generallöjtnanten Moshe Milstein från GRU tilläts säte i Palmekommissionen.

Sovjetunionen fick skicka 50 tjänstemän till sin handelsdelegation här, när både export och import från Sovjet utgjorde futtiga en procent, om ens så mycket, av den svenska utrikeshandeln.

Utrikesdepartementet utvisade ytterst få sovjetiska spioner och sovjetiska diplomater har fått resa obehindrat i Sverige, trots att svenska diplomater under 1970- och 80-talen inte fick röra sig mer än fyra mil utanför Kreml.

Identifierade sovjetiska underrättelseofficerare fick bygga kontaktnät i Sverige - en av de sovjetiska spionerna som byggde ett stort kontaktnät inom bland annat media i Sverige var KGB-officeren Anatolij Novikov, stationerad i Stockholm under nästan ett decennium från 1974.

Arne Treholt var en så kallad inflytelseagent som under 16 år påverkade norsk politik då han avancerade till höga poster i samhället, sedermera som statssekreterare, samtidigt som han spionerade åt KGB.

Vem var Sveriges Treholt?

Tidigare i år berättade Dag Klackenberg, i dag vd för svensk Handel, hur han som placerad på Utrikesdepartementets politiska avdelning under 1970-talet uppvaktades av KGB och blev - kontraspion för Säpo.

Det är mot den tidsanda och politiska miljö som dagens journalistik har en uppgift att fylla med granskningar av det tillgrumlade.

Sovjetunionen hade klorna i Sverige och greppet, i dag under andra organisationsnamn, består. Jan Guillous politiska agenda är relevant. Men undersökningen får inte stanna där. Förhoppningsvis kan den spunna dimman kring ämnet Sverige och spionage skingras.

Förhoppningsvis kan frisläppta dokument snart visa varför ryska, kända spioner har tillåtits operera i Sverige och under vems eller vilkas höga beskydd.








Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13061

28 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Sadams reklamman, Guillou, kan inte vara unik. KGB kan inte ha gjort det här en enda gång, med en enda svensk journalist. Det måste finnas fler, många fler... if it quacks like a duck... behind every fortune, there's a crime...

Permalänk | Anmäl #1 NohDuc, 2009-10-25, 16:51

För dig och mig är KGB-kopplingen en nyhet. Jan Guilliou har vetat det hela tiden.

Permalänk | Anmäl #2 Nytt eller gammalt, 2009-10-25, 17:42

jfr med gamla västyskland .. hur jobbade STASI och KGB där ?
Skulle Sveriges strategiska läge vara annorlunda ? Skulle metodiken vara annorlunda här ? Willy Brandt avgick pga infiltration ...
Vi har ett ouppklarat stadsministermord !!!! Är det dags att börja tänka?
Snurra kompassen !

Permalänk | Anmäl #3 algoriker, 2009-10-25, 18:46

En debattör försöker prata bort Guillous verksamhet i KGB med att Guillou var så ung. Han försöker vidare påskina att Guillou faktiskt var ute efter att avslöja KGB. Men varför kontaktade han i så fall inte Säpo? Guillou erkänner ju själv att hans landsförrädiska verksamhet pågick i fem år.

Dessutom har ju Guillou tjänat sovjet i den sk IB-affären som i praktisk mening var riktad mot det svenska totalförsvaret.

Sen kunde Guillous kommunistkolleger i media marknadsföra IB:s registrering av kommunister, potentiella landsförrädare som något himmelsskriande orättfärdigt.

Men Guillous verksamhet har, oavsett om han fortsatt att verka inom KGB eller inte, likväl tjänat denna spionorganisations syften.

Titta på hans författarskap. Här försöker han t ex gång på gång att skapa en humaniserad bild av KGB-agenten.

Samma sak med Per Olov Enquist . Per Olov Enquist, som skrivit en hel bok, legionärerna, för att avhumanisera offren i baltutnämningen, blir i Guillous program gång på gång föremål för hyllning efter hyllning.

”legionärerna” är skriven på ett sätt att det mycket väl kan vara ett rent beställningsverk från KGB.
Denna usla förtals- och propagandaskrift fick för övrigt lysande recensioner på kultursidorna. Kanske var det samma kommunistiska journalister som valde Guillou till journalistförbundets ordförande som på partiets order skrev? Kanske till och med KGB hade tänkt ut kampanjen ?

Den kampanj som Guillou fortsätter än i denna dag.

Permalänk | Anmäl #4 Dille i Momåla, 2009-10-25, 18:59

Är folk alldeles bakom flÖtet eller bara vettskrämda! Efter den här artikeln är ju den stora bilden uppenbar. Jan Guillou är bara en liten smakbit. Vilket är det verkligt intressanta namnet här.

OLOF PALME.

Varför dog han, egentligen? Varför dog flera andra? Vad som göms i snö kommer upp i tö.

Artikeln klargör ATT sovjetspioner hade ganska fritt fram. VARFÖR klargörs icke.

Dessa sovjetspioner skulle ICKE ha haft ganska fritt fram utan godkännande från högre ort. SVENSK sådan.

Vem var statsminister under denna tid?

OLOF PALME.

Klarare nu...?

Permalänk | Anmäl #5 Peter Ingestad, 2009-10-25, 19:18

Det kanske inte så underligt att det är bland guillou och hans kollegor i kulturvänstern som hånet av medlesvensson frodas. Hur många är inte dessa quisslingar?

Permalänk | Anmäl #6 BluePrint, 2009-10-25, 19:31

Medelsvensson imponerar stort-

Permalänk | Anmäl #7 Peter Ingestad, 2009-10-25, 20:00

medelsvensson imponerar stort - ja jag kanske hör till medelsvensson - jag vet inte - eliten hör jag nog inte till - bara i den betydelsen som hägglund lägger in i ordet - men inte för övrigt - jag - till skillnad mot t ex agneta lindhag - vet absolut inget om guillou - och kan därför inte delta i debatten - men kan trots det inte låta bli att säga just det då att jag inget vet ... vad säger peter ingestad om det - kanske *håll snattran* - *avskyvärda sugga* - det finns mångahanda sätt att uttrycka sej på ...

Permalänk | Anmäl #8 Marianne Johansson, 2009-10-25, 21:49

Sen har vi ju herrar, J.*yrdal OCH G.*reider. Två andra framstående landsförrädare. Listan kan göras lång, mycket lång.

Permalänk | Anmäl #9 S.Äpo, 2009-10-25, 22:06

RE; #8 Marianne Johansson, 2009-10-25, 2 1:49

Som sagt, en del simmar runt i dimman i rödvinsglasen från 68...

Permalänk | Anmäl #10 BluePrint, 2009-10-25, 23:21

Till Jan Gs försvar så har han schysst musiksmak och han hade faktiskt ett ganska givande sommarprogram (P1 i somras). :-)

Men gammel-kommunisten Guillou tillskansade sig oförtjänt en förmögenhet som borde konfiskeras p g av landsförräderi, hans ständiga ljugande för att spinna sin karriär, och för att allt han skrivit suger så fett. Ondskan är rent ljug enligt hans mamma och halvsyskon. Den genomschyssta Solbacka-skolan fick stängas till slut, p g av hans förtal. Jan relegerades ju enbart för att han utsatte barnen på skolan för brandfara vid sin ständiga tjuvrökning. Jag är oxå tveksam till att Keith Cederholm var så oskyldig när Jan G fick honom fri från morddomen, det som gav Jan hans stora genombrott i rekordmagasinet (journalistpriset). Brottslingen Keith fick i alla fall senare 8 års fängelse och en mördarson som tog livet av sig. O vad säger man om Jan G's agerande i Gömdaskandalen? -Vilken förkämpe för journalistiska sanningsideal. Granska fler vänsterelit-journalisternas agendor!

Permalänk | Anmäl #11 Trött på vänsterjournalister som låtsas slåss för rättvisa, 2009-10-26, 00:28

Till Jan Gs försvar så har han schysst musiksmak och han hade faktiskt ett ganska givande sommarprogram (P1 i somras). :-)

Men gammel-kommunisten Guillou tillskansade sig oförtjänt en förmögenhet som borde konfiskeras p g av landsförräderi, hans ständiga ljugande för att spinna sin karriär, och för att allt han skrivit suger så fett. Ondskan är rent ljug enligt hans mamma och halvsyskon. Den genomschyssta Solbacka-skolan fick stängas till slut, p g av hans förtal. Jan relegerades ju enbart för att han utsatte barnen på skolan för brandfara vid sin ständiga tjuvrökning. Jag är oxå tveksam till att Keith Cederholm var så oskyldig när Jan G fick honom fri från morddomen, det som gav Jan hans stora genombrott i rekordmagasinet (journalistpriset). Brottslingen Keith fick i alla fall senare 8 års fängelse och en mördarson som tog livet av sig. O vad säger man om Jan G's agerande i Gömdaskandalen? -Vilken förkämpe för journalistiska sanningsideal. Granska fler vänsterelit-journalisternas agendor!

Permalänk | Anmäl #12 Trött på vänsterjournalister som låtsas slåss för rättvisa, 2009-10-26, 00:28

Det som inte stämmer med artikelförfattarens spekulationer är att Guillou inte hade någon makt fram till 1973, den reella makten fick han i och med Rekordmagasinet, därför tror jag på Guillous förklaring, Hade han varit spion skulle han omöjligt kunna vara personlig vän med Birger Elmér, förre IB chefen och kunnat skriva Hamiltonsviten.
Enligt Peter Bratt satt Guillou på fyra olika stolar, KGB, IB, Säpo och sossarnas egen spioncentral inom partiet, han rapporterade flitigt till alla dessa ställen, därför tror jag att Guillous motiv var att skriva ett knäck på exakt samma sätt som han skrev om i lektyr om när han var gerillakrigare i Palestina 1970, han inflitrerade även dem för att kunna skriva inifrån.. När man läser Guillous biografi om sitt journalistliv så finns det mycket saker som är svåra att ljuga om, han skriver öppet om hur man arbetar som journalist och därför känns han trovärdig.
Säpo visste om hans KGB kontakter under förhören under IB affären, men det togs aldrig upp, fråga er i stället varför? det visar att han mer eller mindre var avfärdad som spion av Säpo 1973-1974.

Sen det här med Solbacka, vad modern säger bevisar ingenting, jag har läst Fibban-numret om Solbacka och sett bildsviten på hur en lärare slår en elev sönder och samman i klsassrummet, bara det räcker för att stänga Solbacka, detta var ingen lögn, det förekom extrem mobbning och mobbning är alltid mobbning även om det kallas "Kamratuppfostran", detta hör inte hemma i en demokratisk stat, sen spelar det ingen som helst roll vad Guillou gjorde eller inte gjorde på skolan, övervåld är alltid fel.

Permalänk | Anmäl #13 Kritisk, 2009-10-26, 02:40

Ja vad ska man tro... själv försökte jag skriva en artikel här på Newsmill om mannen i fråga, men blev nekad (för första gången med den tjugofemte artikeln).

Det var för mycket personangrepp sades det (se min bloggsajt www.annhelenarudberg1.blogspot.com) bl a skrev jag det som står på Wikipedia om Jan Guillou: Under 1960- och 1970-talet var Guillou knuten till den maoistiska organisationen Clarté. Han var även under cirka sex månader medlem i det då till Clarté närstående Sveriges kommunistiska parti (tidigare Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, KFML), men uteslöts ur partiet sedan han beslutat att inte betala in den månatliga medlemsavgiften under en tid då han var bosatt utomlands. Idag beskriver han sig endast som socialist.

Guillou har under lång tid engagerat sig i Israel-Palestina-konflikten, där han intagit en tydligt palestinavänlig och israelkritisk hållning. Han har beskrivit sionismen som "i grunden rasistisk".

När jag alltså ställde samman de negativa fakta jag vet om honom så blev det personangrepp. Det var väl osmart skrivet. Skulle börjat med att prisa honom som en stor författare och journalist. Och varit ledsen över att han nu dras i skiten.

Men som jag skriver i mitt blogginlägg Newsmill vill väl möjligen inte chikanera den störste journalisten vi har? Visste inte att man behövde vara diplomat för att skriva här, men nu vet jag. Där gick alltså gränsen.

Kan ha att göra med att jag också skrev att det vi behöver göra upp med vad som hände på 60-70-talen också inom journalistkåren och opinionsbildandet. Som fortfarande har förgreningar in i vårt årtionde, ända till året 2009.

Permalänk | Anmäl #15 Ann Helena Rudberg, 2009-10-26, 09:01

Äsch här får ni en bättre länk till min blogg annars riskerar ni att hamna på gårdagens inlägg såg jag http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2009/10/newsmill-vill-inte-chikane...

Permalänk | Anmäl #16 Ann Helena Rudberg, 2009-10-26, 09:11

Walter: Mycket bra! jag skrev under ett tidigare inlägg att någon skulle plocka in dig som politisk sakkunig. Men det kommer inte att ske. Du är alldeles för smart. Sverige är inte ett fritt land. Det är någo snuskigt och unket där under. Det luktar. Speciellt mycket luktar det om en sån som Guillou och att vissa skriver att det inte är så farligt det han gjort. Han var ju ung och så var det på den tiden.

Guillou har byxorna nere. Han visar hela skrevet. Han höll på i fem år och letade ett scoop. Under tiden tog han betalt. Han förrådde sitt land. Jaha. Och nu då. Nu är han Aftonbladets ikon. Det säger ganska mycket om tidningen och tillståndet i Sverige tycker jag. JG är Sveriges okrönte kung. Men i mina ögon förtjänar han bara förakt . Inte i någon av sina böcker har han skrivit om sitt spionerande. Med all tydlighet har han velat dölja detta. Men sanningen kommer alltid ikapp.

Permalänk | Anmäl #17 Helena Palén Olofsson, 2009-10-26, 09:35

Walter Repo anför inga sakskäll som talar för att Jan Guillo skulle varit Spion, utan ägnar sig bara att åt msstänkliggörande mot Jan Guillo
och SÄPO. Vad är syftet?

Permalänk | Anmäl #18 Erik Helge, 2009-10-26, 11:41

jag tror inte mediasverige orkar med vidden av avslöjandet.

Expressen har nu visat att de är proffessionella.De lät Guillou ljuga en truddelutt innan de med nya bevis i senare artiklar avslöjat hans nya lögnerna.
Vi kan numer konstatera att vi har två kvällstidningar med helt olika profiler.
Expressen avslöjar jounalistisk korruption och propagandistiska lögner,medan Aftonbladet jobbar med att sprida dem.

Permalänk | Anmäl #19 Tjenamoss!, 2009-10-26, 15:10

Man kan verkligen börja fundera på, om och hur mycket KGB och Sovjet kan ha påverkat svensk kulturdebatt och politisk debatt via infiltratörer.

Självklart måste de haft ett intresse av att psykologiskt och idémässigt infiltrera Sverige. Men hur mycket? Och på vilket sätt? Och genom vilka personer? Påverkas vi av detta än idag?
Detta skulle verkligen behöva utredas.

Permalänk | Anmäl #21 Pannan i djupa veck, 2009-10-26, 20:06

Gulliou värvades säkert som en "påläggskalv". Fö. måste nu "Stasi-listan" offentliggöras.
Även om många kända och höga personer kommer att skämmas måste den ut, NU!!

Permalänk | Anmäl #22 Skogstokig, 2009-10-26, 20:13

Jämför Guillou med Fidel's syrra.
Han tar pengar, vin, sprit, vad fansomheltst, etc.
Hon inga pengar, inget våld.

Castro's sister says she collaborated with CIA
By LAURA WIDES-MUNOZ, AP Hispanic Affairs Writer Laura Wides-munoz,
Ap Hispanic Affairs Writer

MIAMI – One of Fidel Castro's sisters says in a memoir released Monday that she collaborated with the CIA against her brother, starting shortly after the United States' failed Bay of Pigs invasion of Cuba in 1961.

Juanita Castro, 76, initially supported her brother's 1959 overthrow of the Batista dictatorship but quickly grew disillusioned. In a Spanish-language memoir published by Santillana USA and co-written by journalist Maria Antonieta Collins, she says the wife of the Brazilian ambassador to Cuba persuaded her to meet a CIA officer during a trip to Mexico in 1961.

By then, her house had already become a sanctuary for anti-communists, and Fidel Castro had warned her about getting involved with the "gusanos," or worms, as those who opposed the revolution were called.

Castro says in the book, "My Brothers Fidel and Raul. The Secret Story," that she traveled to Mexico City under the pretense of visiting her younger sister Enma. There she also secretly met a CIA officer who identified himself as "Enrique" at the elegant Camino Real hotel.

A spokesman for the CIA in Langley, Va., declined to comment on Castro's account.

Castro said that during the hotel meeting, she expressed her concerns that those who supported Batista's overthrow but were not communists were being pushed out of the new government. Castro writes she agreed to help the CIA gather information but refused to accept money for her efforts and said she wanted no part in any violence.

"I want to be very clear that agreeing to collaborate with you does not signify that I will participate in any violent activity against my brother, nor any official in the regime," she told the agent. "This is my most important condition. And moreover, I would say it is the only condition."

"Enrique," whom Castro says she later learned was a CIA officer in Cuba named Tony Sforza, then asked her to smuggle messages, documents and money back into the country hidden in canned goods.

He told Castro she would receive information through shortwave radio communications. Castro chose a waltz and a song from the opera Madame Butterfly as the signals her handlers would use to let her know if they had information for her.

Castro said she remained on the island while her mother was alive, believing she was protected from the full wrath of her brother. Her mother died in 1963 and she fled Cuba the following year, eventually settling into a quiet life in Miami, where she ran a pharmacy until 2007 and is generally well regarded by other Cuban exiles.

http://news.yahoo.com/s/ap/20091026/ap_on_re_us/us_castro_s_sister

Permalänk | Anmäl #23 ElGringo, 2009-10-26, 21:17

I Harry Järvs bok "Prometeus eld" (titel?) läste jag att under andra världskriget, så lät svenska regeringen NKVD arrestera sovjetiska flyktingar i Sverige.

Ja, inte bara det utan man försåg NKVD med namn och adresser.

Beträffande de 900 svenska namnen i Stasis arkiv så är den uppgiften kände sedan flera år.

Dansk säkerhetspolis grep en dansk EU-parlamentariker (med reservation för att jag minns fel om det där med EU-parlamentariker) utifrån Stasis-arkiven. Liknande gripande skedde väl i Tyskland?

Men i Sverige vägrar alltså Säpo att publicera dessa uppgifter.

Har inte regeringen något att säga till om eller vill inte heller den att uppgifterna publiceras?

Den tanken är mycket obehaglig. Kommer min identitet nu att efterforskas?

En annan Newsmill-artikel som kräver listans avslöjande klargör sambandet mellan invandringen och Guillous och den övriga överklassvänsterns förräderi.

Gramscis "march genom institutionerna" blev verklighet i Sverige.

68-vänstern/kommunisterna tog över makten inom många samhällsinstitutioner och har behållt den tills nu.

Nu är det dags för en svensk sanningskommission och avkommunistifiering.

Permalänk | Anmäl #25 liberal fundamentalist, 2009-10-28, 19:54

Tack för en synnerligen viktig artikel!! Du ställer en rad högst relevanta frågor som "stenarna kommer ropa ut" för att travestera den Heliga Skrift!

Permalänk | Anmäl #26 Felicia Brehmer, 2009-10-29, 19:01

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/jan-guillou-inga-sakfel-obestridlig...
.
Debn här gången har Guillou av allt att döma rätt. Elwin begick mened.l

Permalänk | Anmäl #27 Peter Ingestad, 2009-12-02, 06:31

Nyhetstorka: Njooouuusmill....

Permalänk | Anmäl #28 Lennart Nilsson, 2010-07-22, 00:10


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Dags att lägga fokus på reell jämställdhet
  2. Aftonbladets ledarsida borde lära av Jens Stoltenberg
  3. Därför är otrohetstrenden här
  4. Därför är KD och SD överens om tvångssteriliseringarna
  5. Romney har planerat för ett maratonlopp
  6. Absurt påstå att fascism och nazism är vänsterrörelser
  7. Rasism bekämpas bäst utan överdrivna Breivik-jämförelser
  8. Exemplet Grekland visar att staten som institution är farlig
  9. Energiministern mörkar om EU-möte som främjar kärnkraft
  10. Fel påstå att terrorism skapade Israel
  1. Exemplet Grekland visar att staten som institution är farlig
  2. Dags att lägga fokus på reell jämställdhet
  3. Aftonbladets ledarsida borde lära av Jens Stoltenberg
  4. Därför är KD och SD överens om tvångssteriliseringarna
  5. Rasism bekämpas bäst utan överdrivna Breivik-jämförelser
  6. Därför är otrohetstrenden här
  7. Ryssland och Kinas ansvar för våldet i Syrien är tungt
  8. Absurt påstå att fascism och nazism är vänsterrörelser
  9. Fel påstå att terrorism skapade Israel
  10. Romney har planerat för ett maratonlopp
  1. Den israeliska statens sionism är rasistisk
  2. VÄNSTERN MÅSTE FÖRDÖMA PALESTINSK TERROR
  3. Därför är otrohetstrenden här
  4. Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar
  5. Genom sitt angreppssätt har Björn Ulvaeus blivit en del av det förtryck han ifrågasätter
  6. Hellre ny reaktor här än i ryska Kaliningrad
  7. Nya skatter på flygtransporter skadar Sveriges konkurrenskraft
  8. Sverige bör visa att man står på Israels sida
  9. Svenskar och muslimer kommer aldrig att komma överens om slöjan
  10. Absurt att lösningen på exploderande kärnkraftverk skulle vara att bygga fler

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.