Fredspristagarens dilemma

Kriget mot Irak har blivit ett fiasko, men Obama fortsätter envist med kriget i Afghanistan, ett ännu hopplösare fälttåg. Få ser någon militär lösning - men mycket står på spel för USA!

Krig uppstår aldrig av en slump, de har nästan alltid ekonomiska orsaker. Man går i krig för att skaffa sig landområden, pengar, naturtillgångar, handelsmonopol, eller marknadsdominans.

Men få vill offra livet för ett handelsmonopol så det gäller att hitta en ädlare anledning. Så har man genom historien krigat för att befria Jerusalem, för att värna den rena evangeliska tron, för att frälsa hedningar, för att avskaffa slaveriet, för att skapa demokrati och för att lära afghanska flickor att läsa.

Men allt är bara fasader, de bakomliggande orsakerna kommer sällan fram. Dagens krig i Afghanistan, kan inte förstås om man inte också förstår oljans roll.

Den amerikanska ekonomin bygger på fri och billig tillgång på energi - framför allt olja. Att säkra tillgången på olja är viktigt för USA, oavsett vem som är president. Oljan blir i framtiden en bristvara, nya fyndigheter motsvarar inte ens dagens förbrukning - än mindre den ökade konsumtion som förutses i flera länder. Den som kontrollerar oljehandeln kommer också att kontrollera världen.

I maj år 2000 presenterade en arbetsgrupp - tillsatt av Dick Cheney -en framtida amerikansk energiplan. Utredningen är hemlig men i rekomendationen slås fast att USA behöver ytterligare oljefält runt Kaspiska havet, i Ryssland och i Afrika och att...

"US cannot rely on market forces alone to gain access to these added supplies, but will also require a significant effort on the part of government officials to overcome foreign resistance to the outward reach of American energy companies."

Den omfattande etablering av militära baser som USA har genomfört
sedan dess, inte minst i Nato-länderna Rumänien och Bulgarien, framstår som en logisk konsekvens av denna energiplan.

Norr om Afghanistan ligger stora olje- och gasfält i länderna runt Kaspiska havet, ett område som erövrades av Ryssland i slutet av 1800-talet i vad som då kallades "The Great Game". Amerikanska oljebolag har gjort stora investeringar i dessa fält men det mesta av oljan exporteras via Ryssland. Samtliga dessa länder är tidigare sovjetrepubliker, de flesta är muslimska och styrs av tidigare sovjetpampar. För USA är det angeläget att få den exporten under amerikansk kontroll.

Det finns nämligen ett hemligt avtal från energikrisen i början av 70-talet mellan USA och Saudiarabien. USA accepterade då Opecs existens och prispolitik i utbyte mot att överskotten från oljehandeln investeras i amerikanska statsobligationer och att alla transaktioner görs i $.

De enorma penningströmmar som därmed flyter in i den amerikanska statskassan har i praktiken eliminerat landets gigantiska budgetunderskott. De har finansierat satsningen på krigsmakten och de bekostar de utländska baserna - över 800 i mer än 100 länder.

Utan oljepengarna skulle USA fortfarande vara ett stort land, men ett land med allvarliga ekonomiska problem. Nästan alla delstater har stora underskott, den federala statsskulden är över 60 %, och det
federala budgetunderskottet är mer än 14%. Det är värre än Grekland. Utan oljepengarna kan USA inte längre upprätthålla positionen som världens ledande nation och därför måste man förhindra att en ny självständig oljehandel uppstår i någon annan valuta.

Krisen är redan akut eftersom flera OPEC-länder nu är öppet USA-kritiska och några, Venezuela och Iran bland annat, redan idag säljer olja i € istället för $. Länder med stora dollartillgångar, Kina tex, har börjat ifrågasätta värdet av sina obligationer och minskar nu sina dollarinnehav. I juni iår träffades Ryssland, Kina, Indien och Brasilien i Jekatrinenburg för att skissa på en ny betalningsform för sina interna affärer, bland annat olja. Den senaste tiden har nya rykten gjort gällande att denna utveckling kan komma att gå än snabbare.

Om dollarn förlorar sin dominerande roll i världshandeln så förlorar även USA sin ställning som supermakt. Att bibehålla kontrollen över oljeflödet och att säkra dollarn som framtida handelsvaluta är därför ett primärt mål för USA, oavsett president.

Väster om Kaspiska Havet har problemet kunnat lösas med en ny regim i Georgien och en rörledning från Baku till Medelhavet som var klar i juli 2008. Georgiens krig med Ryssland visade dock att detta är en osäker lösning, det visade också - än en gång - att militärallianser är farliga. Alla Natoländerna kunde plötsligt befunnit sig i ett krig med Ryssland som man inte hade tänkt sig att utkämpa.

Men den östra sidan av Kaspiska havet kommer man inte åt lika lätt. Alternativet är en ledning genom Afghanistan, ett projekt som det amerikanska bolaget Unocal tidigare hade långt framskridna planer på att genomföra. Men då krävs stabilitet i landet och därför är Obama bunden vid att fortsätta kriget.

Motsättningarna mellan stormakterna är troligen större idag än de var 1914. Då utlöstes gamla militärallianser på ett sätt som ingen hade kunnat förutse. Politikerna tappade kontroll över utvecklingen, kriget egen grymma logik tog över och Europa föll ner i avgrunden.

Det är ett högt och riskabelt spel som stormakterna nu bedriver. Sverige bör inte medverka i detta. Vi har inga intressen att försvara i Afghanistan och Sverige försvaras inte från Kaukasus - det är en myt.
Vårt deltagande i detta krig kan bli farligt för oss i framtiden - därför bör den svenska armén åka hem.

Göteborg den 11 oktober 2009

Tom Heyman

Tom Heyman (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12556

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra text

Permalänk | Anmäl #1 Eva Berglund, 2009-11-08, 12:11