Rätt av Guardian att sparka journalister och anställa bloggare

Intressant, men god klassisk journalistik har väl varit en bristvara sedan 80-talet? Bortsett från TV då. Resten är bara copy-paste och TT.

Tja, men vad gör vi som föredrar Ligetis "Lux Aeterna" framför punschvisor då? Hellre proffs än surmagade hobbyister? Fast om "bloggarna" får betalt - är de inte journalister då, om än kanske utan utbildning?

Bäste Olle,

Två grava fel i din text, helt kort:
1. Färre är INTE intresserade av traditionell journalistik, tvärtom läses svenska dagstidningar av fler än någonsin om du slår ihop nät och papper.
2. Journalistiken var sannerligen INTE bättre förr, ta upp valfritt dagspressklipp från säg 1980 eller 1970 och se efter. Däremot uppdagades färre av fel och slarv. Journalistiken i dag är mer påpassad och granskad och därmed i förlängningen mer korrekt än någonsin.

Mvh,

RM

Flertalet journalister är proffstyckare, deras åsikter är inte bättre än någon annans. Det är välkänt att kvalitet hos Svenska journalister är ett skämt. Jag måste ändå medge att den dyrare granskande journalismen är viktig, dock utgör den en bråkdel av all journalism idag.

Jag tycker det är bra med bloggare, men bara om flera bloggare tillåts föra fram sin talan. Blir det bara några utvalda bloggare, så blir det ingen skillnad

Dock så blir propagandan densamma, det är ju bara att välja bloggare med rätt åsikt.

Journalisten är död, länge leve bloggaren

Den klassiske tidningsjournalisten som tänkte, ifrågasatte och kom med avslöjanden är sedan länge borta; nu finns snart bara ett gäng som totalt främjat sig från verklighetens folk, vill ha en snygg byline, snacka genusfrågor och frotera sig med maktens folk. Den svenske tidningsjournalisten blir en särskilt slät figur om du jämför honom eller henne med motsvarigheter ute i Europa eller i Nordamerika.

Den generation som finns nu är en ren katastrof - jämför till exempel KG Bergström med Liza Marklund. Sedan finns det skillnader mellan tidningar och tidningar Sydsvenskan håller fanan fortfarande högt medan Svenska Dagbladet totalt förfallet totalt efter sista ledarbytet (nu sitter redaktionen mest i genusmöten, som det verkar). Den smörja som Expressen och Aftonbladet tar fram kan knappast kallas journalistik.

När Liza Marklund kom med sina bluffböcker var fanns då kritiskt tänkande journalister? Svar: ingenstans. Bloggarna gjorde jobbet.

När de medborgerliga friheterna var hotade genom FRA och Groominglagen var fanns då kritiskt tänkande journalister? Svar: ingenstans. Bloggarna gjorde jobbet.

När förorterna brann var fanns då kritiskt tänkande journalister? Svar: ingenstans. Bloggarna gjorde jobbet.

När de polisen skulle presentera sin jakt på "män som slår sina kvinnor" var fanns då kritiskt tänkande journalister? Svar: ingenstans. Bloggarna gjorde jobbet.

Gång på gång är det bloggarna som ställer de obekväma frågorna, kommer med nya infallsvinklar och försvarar de medborgerliga friheterna och rättssamhället.

Tidningsjournalisten är i stort sett redan död, saknad av ingen.

"Dessa falsksjungande tenorer" Tack Olle!
Bort med dem allihop!
Följ Guardian alla svenska tidningar, vi vill veta sanningen.
Utan sanningen ingen demokrati.

Ja, det känns faktiskt befriande att smakdomarna och besserwissrarna inom massmediaeliten sakta men säkert förlorar sitt åsiktsmonopol. Nätet gör ju att "vanligt folk" kan komma till tals, utan att hindras av , till exempel, det fria ordets grindvakter på tidningarnas insändarsidor. Där det i regel råder den politiska korrekthetens diktatur. Heder åt Newsmill som släpper fram det fria ordet!

Det är ju ingen tillfällighet att den nya blogjournalistiken firar nya triumfer i Sverige. En mer enkelriktad och styrd medierapportering än den svenska är ju i svår att finna (i jämförbar demokrati).

Journalistkåren består av samma medelklasskotteri med samma klonade åsikter (och tysta överenskommelser vilka sanningar folket tål), vare sig de säger sig stå på den högra eller (mer vanligt) vänstra planhalvan av det politiska fältet. Den politiska korrektheten och den egna (eller tidningens) politiska agenda är deras enda ledstjärna. Nej, tacka vet jag Newsmill.

Det är ju de rättänkande journalisterna som själva bäddat för vad som komma skall.Likadant är det med de ledande partierna som genom sin höga moral och sina skygglappar bäddat för SD.Skyll er själva.

Skönt om vi blir av med en hel del! Hela svenska storstadspressen blev på kort tid tid en feministmegafon utan vare sig nyanser, självkritik eller ens s.k. "jämställdhet". Däremot full av lögner mot och skitsnack om vanliga män! Medan maktens män lierade sig med det växande matriarkatet, förstås. Det var ett exempel.

#11 Joakim Steneberg,

Feminazismen blir SvD:s död

Där har ju Svenska Dagbladet blivit ett särskilt problembarn. Sida upp och sida ner är full av feminazistisk propaganda. FI, Gudrun Schyman och ROKS får breda ut sig utan urskiljning. När jag frågade nyhetschefen varför, så sa hon att det var ett särskilt projekt som tidningen hade för att öka antalet kvinliga läsare.... Feminazismen blir SvD:s död, sanna mina ord.

Jo, så här stod det i Journalistförbundets egen tidning, "Journalisten". (2006.09.19.):
"Journalistförbundet arbetar för jämställdhet i mediebranschen. Men på förbundets eget kansli har jämställdhetsarbetet avstannat - samtliga chefer är kvinnor. En jämställdhetsplan finns och ska enligt beslut följas upp varje år. Detta har dock inte skett någon gång sedan planen upprättades 2003."

"De tre sektionscheferna på kansliet i Stockholm är i dag kvinnor. Ytterligare tre chefer är kvinnor, bland annat Maja Aase, chefredaktör för Journalisten… Eva-Maria Kollberg, chef för administrativa avdelningen, ser heller inte könsstrukturen bland cheferna som ett problem:
- Hela personalen domineras av kvinnor. Jag tycker att det är viktigare att sträva efter jämnare könsfördelning i personalen generellt än just bland cheferna." Slut citat.

Bla,bla bla…, och således precis tvärtom mot vad som hävdas om t.ex. företagens styrelser!
Kan man tänka sig följande? "Jag ser inte manlig dominans i styrelserna som ett problem. Det är viktigare att sträva efter jämnare könsfördelning bland industri- och gruvarbetare, eller bland väg- och husbyggare." Naturligtvis inte, för här handlar det alltså om politik, media och "jämställdhet", ja dvs. om feminism med dess falska matematik!
Men det är från den här basen, Journalistförbundet, som svensk jounalistik har tillåtits spåra ur!

Örjan har helt rätt. Behovet av professionell journalistik, där kunniga, välutbildade personer presenterar koncisa analyser av samhällskeenden har inte minskar - skulle nog snarare säga att det är större än någonsin.

Problemen som drabbar papperstidningarna bygger mestadels på just copy paste: Om jag slår upp en godtycklig tidning och tittar på innehåll som faktiskt är unikt för den tidningen och professionellt producerat blir procentsatsen ganska låg. Skalar vi bort ren opinion - som i och för sig är kul att läsa - kopierade pressmeddelanden och saker från TT blir tidningen väldigt tunn.

Nä, att yrkesutbildade journalister har svårt att hävda sig i en mediemiljö där alla kan komma till tals är inte ett tecken på att efterfrågan för professionell journalistik har minskat, utan på att många yrkesutbildade journalister helt enkelt inte producerar professionell journalistik.

Låt oss vara realistiska. Att tryckta tidningar tappar läsare beror inte på att deras läsare är reaktionära misogyner, utan att det är gratis att läsa nyheter på nätet. Till och med den etablerade dagspressens kommentarsfält är ju fullproppade av dödförklaringar av densamma, i stor utsträckning av personer som hellre vill se en individualiserad, subjektiv nyhetsrapportering så att man kan uppdaga fler Liza Marklund-skandaler.

Jag avslutade nyligen ett mångårigt förhållande med DN eftersom jag inte längre ville bidra till att finansiera lögner, som t.e.x historien med Marklund eller de obegripliga turerna kring anklagelsen om islamofobi mot Norberg. Jag har efteråt fått min uppfattaning bekräftad - DN beskyller folk som målar bilder för nazism.
Detta vansinne är väl tyvärr ett säkert tecken på förestående undergång. Tyvärr är inte DN ensamt - i SvD ylar allsköns feminister utan att tidningen någonsin, inte en enda gång ens i misstag skulle ställa en försynt motfråga, som t.ex. konkreta belägg för de mest hårresande påståendena.
En fungerande lösning för mig har varit att prenumerera på lokaltidningen och The Economist. Den förra berättar visserligen i mästrande pk-tonfall om diverse icke-nyheter, men den senare är definitivt en kvalitetspublikation.

12 Tommy Sandström
Det är en trend sedan rätt länge.
Det är nog 4-5 år sedan jag ringde till Karin Thunberg, kolumnist på SVD, och klagade på "könsperpektivet". Det lät ungefär så här: KT: " Jamen se i tidningen, det är ju mest män som syns och pratas om." Jag: "Jovisst, manliga kändisar, politiker, direktörer och liknande. Men den omskrutna könsdebatten, den handlar BARA om kvinnor."
Så är det fortfarande. Och män med makt (politiker särskilt) lierar sig med högljudda kvinnor (som feministiska journalister). Av maktskäl. Kvinnor ger förstås en hel del makt och status åt män.

Om man är intresserad av bantning,siamesiska tvillingar,tvehövdade kor,cirklar i sädesfält,dokusåpabröstimplantat,havsmonster m.m. då kan man köpa valfri svensk dagstidning.

Är man däremot intresserad av politik,analyser,vad som händer,det som sker i det fördolda,då är nätet och dess bloggar fantastiska.

Sveriges journalister är inte längre förmedlare av nyheter,utan förmedlare av åsikter,allt i folkuppfostrande välmening.Journalister är svikare,quislingar och maktens rövslickare.

Grävande journalistik är numera utdött och jag hoppas att journalist i framtiden blir ett lika okänt yrke som sumprunkare är idag.

Ja, du Olle Lidbom. Som tidningskonsult måste man ju ha någon att konsulta med så ditt påhejande av sparkandet av 250 Guardian journalister och ersätta dem med inhyrda bloggare kanske kan får vidare konsekvenser.
Vad sägs om att ersätta tidningskonsulter med bloggkonsulter?
Eller varför inte politikbloggare som ersätter riksdagsledamöter.
Rör om. Blanda och ge!
Anledningen till att Guardian sparkat journalister är naturligtvis den gamla vanliga. Spara pengar.
Det finns alltid människor som kan göra det mesta billigare. Efter att ha tillbringat tre år i Irak och försökt övertyga irakier om att det behövs en viss kvalité och långsiktighet för att ett samhälle ska fungera så vet jag att det alltid finns någon som säger att de ska göra visst jobb för halva priset.
Jag antar att bloggarna jobbar billigare på Guardian. Problemet är att det sällan blir bättre. Annorlunda? Visst! Men varför skulle det bli bättre?
Det finns som du påpekar däremot inget som per definition säger att en bloggare är en sämre förmedlare av information. En bloggare är nämligen inget annat än en journalist, kolumnist, debattör. Han eller hon kan vara en duktig sådan eller en dålig sådan.
Man behöver inte heller vara utbildad på universitet eller journalisthögskola för att vara en bra journalist, bloggare eller vad man nu kallar det.
Men kunskaper och förmåga att leta rätt på kunskaper och värdera dessa är långt viktigare.
Att medias kampanjer i olika frågor har en naturlig synergi med bloggvärldens drevmentalitet har visat sig både bra och dåligt. Man på internet snabbt skapa opinion på ett helt annat sätt än genom tidningar. Problemet är att i en mindre, professionell ekonomiskt slimmad verklighet, kan en del drev bli farliga och oreflekterande och skada grundläggande demokratisk fri- och rättigheter. Förr fick journalister lära sig ett yrke med värderingar, gränser och etik. Fråga när vem som förmedlar den i framtiden när bloggare ersatt journalister.
Är det bloggosfären som uppfostrar varandra i små eller stora drev där inget är rätt och inget fel. Den världen ter sig möjligen lönsam men löser inte journalistikens grundläggande problem att kritiskt granska makten och lyfta fram de som har svårt att göra sin röst hörd.

Ja, detta är väl ingen direkt nyhet. Att 'politiskt korrekt' blivit ett skällsord och synonymt med media och journalistik börjar sakta men säkert allt fler upptäcka.

Och för den som anser att bloggosfären är synonymt med intelligensbefriat material som BlondinBella och liknande 'blahej' (läs: mumbojumbo, ytligt) så har denne rätt. Och fel.

Rätt i den bemärkelsen att det är vanligare att exempelvis wannabepolitiker vill 'göra sig hörda' men inte kan skriva en text som platsar i media. Detta läggs på den egna bloggen, som senare kan användas som bevis för avsaknad av konkret innehåll och annat läsbart.

Fel i den bemärkelsen att det finns ett otal bloggar som tar upp saker som faktiskt går att ta på i verkliga livet. Och detta med den grävande journalistik som är ovanlig idag. Och de gör detta pro bono, till skillnad från media?! 'Man får vad man betalar för' stämmer inte längre idag...

Tack för bloggarna.

Kan bara lyckönska The Guarduian! Hoppas att fler tidningar följer efter. Efter att ha läst dagens DN kan jag bara konstatera att den riktiga debatten föregår idag i bloggarna. Papperstidningarna står inte bara för dålig ekologisk ekonomi utan även för en tolkning av vår omvärld som inte längre har samma relevans. Detta mycket pga det ängsliga PK klimat som råder bland journalister med en redan befäst position inom media.

Har under 38 år varit en prenumerant antingen av DN, SvD och Sydsvenskan. Men slutade läsa DN under kärnkraftsdebatten 1970/1980 pga deras ovetenskapliga avståndstagande av kärnkraften. Hade sedan SvD ett tag men slutade med den också pga att de verkade snart skriva samma slags smörja som vissa kvällstidningar. Sydsvenskan han jag bara erfara ca 2 år och slutade med den av samma orsak.
Dvs jag började läsa mina nyheter via nätet ca 1/2 år sedan. Där upptäckte jag efter att med nykter analys sållat bland olika källor att man kunde bilda sin egen uppfattning och slapp bli inmatad med tidn
ingarnas PK packade nyheter.
Tacka vet jag Newsmill och många andra bloggar där man vågar ta upp och analysera många brännande problem i samhället som vanliga tidningar inte vill ta i med tång ens. Sedan kan man ju med vanlig förnuft sålla ut fanatikernas bloggar från alla håll !
JAG KOMMER ALDRIG ATT GÅ TILLBAKA TILL PAPPERSTIDNINGAR EFTER ATT HA UPPTÄCKT NÄTETS MÅNGFALD !

"Journalistiken i dag är mer påpassad och granskad och därmed i förlängningen mer korrekt än någonsin. "

Fel slutsats. Om de som granskar och korrigerar har en politiskt korrekt agenda så blir det hela ABSOLUT INTE korrekt (annat än rent politiskt då). Vilket är fallet i Sverige. Vår media ljuger. Du vet det antagligen, vi vet det och de vet garanterat det.

Som vanligt har debattörerna svårt att skilja mellan sådana grundläggande storheter som medier, mediehus, journalistik och journalister. Och som vanligt svingas generaliserande råsopar om journalister och bloggare som vore det enhetliga grupper.
Den här debatten ligger på samma nivå som Göran Hägglunds och det är mycket beklämmande.
Man skulle kunna parafrasera de journalistikfientliga skribenterna och ironiskt hävda att deras argument är tillämpliga också inom andra samhällssektorer. Eftersom folk kan klippa naglarna själv behövs det inga läkare och den som eldat en miniångpanna med metatabletter kan väl klara sig utan kärnkraftstekniker, etc.
Detta ska jag dock inte göra.
I grunden är det ju så att upplever inte människor något behov av trovärdig omvärldsinformation, sållning i nyhetsflödet, gott språkbruk, intelligenta kommentarer etc så finns det inte heller någon marknad för personer med dessa yrkeskunskaper.
Kanske är det ditåt vi går – på glad och social väg in i fördumningen.
Och då bör man hålla tyst så man inte får storhopen på sig. Storhopar värnar alltid sin rätt att bete sig tölpaktigt.

Martin Hedén

Ja, och tänk så mycket billigae det ska bli!

Vore det så lyckligt att journalister verkligen stod för trovärdig omvärldsinformation, sållning i nyhetsflödet och intelligenta kommentarer, som Martin Hedén verkar säga, så skulle jag absolut vara orolig för dagstidningens framtid. Men problemet är att journalistkåren genom sitt eget kollektivistiska agerande aktivt bidragit till att skapa den nuvarande nedgången. Man har kort och gott förlorat en väsentlig del av den läsekrets som inser att världen är full av komplikationer och som inte vill bli påprackad färdigtuggade infantila åsikter.
Låt mig ge några exempel:
1) Ekonomisidorna var fram till kraschen fyllda av heroiserande reportage om förmenta ledare för vilka framtiden hade avslöjats- i praktiken alltså skvallerjournalistik med reklaminslag.
2) Människor tillskrivs grovhuggna kollektiva tillhörigheter som dessutom påstås föra en kamp i ett nollsummespel (kvinnor mot män, invandrare mot svenskar, homo mot hetero, muslimer mot alla andra). Vissa av dessa kollektiva tillhörigheter ger en medial frisedel från allt ansvar. Andra automatisk skuld.
3) Fenomen som inte passar in i den grovhuggna verklighetsbeskrivningen låter man helt enkelt bli att rapportera om. Orsaken tycks vara att journalisterna är rädda för att avvika från skråets mittfåra. Exemplet med Liza Marklund är väl det mest talande. DN drabbades av någonting som i det närmaste kan kallas härdsmälta när frågan inte längre kunde tystas ner.
4) Okunskapen om samhället är slående: journalister tycks inte besitta ens elementära kunskaper om vissa begrepp, som t.ex. asyl, uppehållstillstånd och medborgarskap (nej de är inte samma sak, om nu någon journalist till äventyrs skulle läsa detta...).

Martin Hedén: Jag håller med om att man måste skilja på journalister och journalistik osv, men som Rick påpekar är problemet att de yrkeskunskaper du tillskriver journalisterna helt enkelt inte finns där. Som språkvetare har jag den senaste tiden roat mig med att ta skärmdumpar på roliga språkfel på DN och SvD ...

God journalistik behövs och kommer att överleva. Den kommer också att betalas för. Men den kommer inte nödvändigtvis att levereras av dagstidningarna, vars journalister mest skriver om TT-nyheter och översätter Reuters-flashar.

Magnifik dumhet syns i kommentatorsfältet, och den tar sig främst uttryck i att det inte är sakligheten i medieringen som är huvudfrågan, utan främst vem som är budbärare?

Ja, bara bort med dem! Följ sen efter med kirurger, piloter och poliser. Alla ska få göra allt, då blir det bäst och ingen blir ledsen! Så går det till i Sverige, proffsighet och utbildning är inte värt någonting. Nu är det amatörernas tid!

#29 bix,

Det var just proffsigheten som vi diskuterade. Vad händer med en kirurg eller pilot som inte klarar sitt jobb? Han/hon blir förhoppningsvis av med jobbet. Så verkar det också bli med våra journalister, även om det verkar ta längre tid i detta fall....

"Det är ju ingen tillfällighet att den nya blogjournalistiken firar nya triumfer i Sverige."
VAR DÅ?
Vilken svensk blogg bedriver i dag en journalistik som kan ersätta våra dagstidningar, tv och radio.
ÅSIKTER finns det däremot i överflöd på bloggen, det är något helt annat.

Artiklar och kolumner i de flesta dagstidningar (sett till ytan de upptar) består till viss del av rejält tilltagna bilder av proffstyckaren i fråga. Sedan när blev det så viktigt, att inte bara få ta del journalistens godtycke kring allehanda ting, utan dess utom tvingas se deras självgoda uppsyn?! Måste vara underbart att få häva ur sig vad som helst och inte behöva backa upp det. Egotrippen är total.

Med sådana vänner behöver Olle Lidbom inga fiender. Hans ivriga hejarklack, som likt honom varmt önskar dagstidningarnas snara död, består av rättshaverister, antifeminister, piratpartister, populister. Se kommentatorsfältet. Vi går sannerligen mot en upplyst framtid. Hopen regerar!

Mediapolitiskt komplex.

Förr talades det mycket om det militärindustriella komplexet. Något som har blivit alltmer tydligt de senaste åren är något som man skulle kunna benämna mediapolitiskt komplex. Journalisterna är i förbund med de som de är satta att granska.

Ledarsidorna och dess skribenter utgörs till stor del av juniora journalister, som dagligen får ett oerhört utrymme för sina åsikter i allehanda frågor. Och huvudsakligen får de stå oemotsagda.

Insändarsidor finns nästan inte, och om de förekommer så är utrymmet oerhört begränsat. Detta senare är faktiskt en företeelse som sätter demokratin ur spel. Det finns helt enkelt inget utrymme för vanligt folk att framföra sina åsikter.

Tommy Sandström: Instämmer i din kommentar nr 5. Vill dock tillägga:

Var finns GRANSKNINGEN av MASSVACCINERINGEN? Hur kan våra politiker och företrädare för olika verk få komma undan med detta hafsverk som upphandlingen november 2007 är?

Finns det inte bättre hål att stoppa pengarna i än att förstöra flockimmuniteten för en hel folkstam? Finns det ingen som kan belysa att Socialstyrelsen med iver och glädje skjuter kostnaden framför sig?

Aftonbladet skrev: I morgon kommer det efterlängtade vaccinet. Vem längtar efter det? Inte jag i alla fall som anser att en genomgången influensa är bästa skyddet.

Tur att vi har våra bloggar och att vi får komma till tals här på Newsmill t ex!! Än så länge i alla fall.

#Hopen regerar!

Hmm jag hade för mig att det kallades demokrati?

"Vilken svensk blogg bedriver i dag en journalistik som kan ersätta våra dagstidningar, tv och radio."

Jag skulle snarare hävda att det i mycket vore bättre att få slippa den förljugna/förvrängda bild av verkligheten (om vi tex diskuterar den politiska journalistiken) som vi matas med från etablissemangsmedia. Åsikter finns i lika stor utsträckning i gammelmedia, men maskeras på ett fult sätt som objektiva nyheter och "analyser". Newsmill är ett utmärkt exempel på var man faktiskt hittar en (ofiltrerad) debatt, i ordets rätta bemärkelse.

Helena Palén Olofsson ger ett urmärkt exempel på varför bloggare inte kan ersätta traditionella medier. När hemma-journalister skriver saker som 'Inte jag i alla fall som anser att en genomgången influensa är bästa skyddet' inser man snabbt att det faktiskt krävs riktiga journalister som förmår mer än att hitta på nonsens om sånt som ska avhandlas vetenskapligt. Ett vaccin tillverkas av virus och gör att immunförsvaret lär sig känna igen specifika celler. Dock kan virus mutera vilket gör att både den som fått vaccin och den som haft viruset tidigare riskerar att bli sjuk.

#12 Tommy Sandström, att kräva lika rättigheter för kvinnor är precis som att invadera Polen.