Mona Sahlin sviker Anna Lindh

Det är först när professorer i statsvetenskap med feministiska förtecken som Maud Eduards går ut och tillskriver oss medborgare en konservativ syn på Anna Lindhs gärning och eftermäle som sådana pseudoanalyser kan förvandlas till officiella sanningar. Jag tror de flesta i likhet med mig som minns Anna Lindh öht aldrig har funderat i de här termerna utan betraktar henne som en kompetent politiker som rycktes bort innan hon nått höjden av sin karriär.
-
Det är också med sådana epitafum som Eudards ovan som muren mellan könen upprätthålls i våra medvetanden. När vi medborgare så sakteliga slutat tänka på varandra i våra yrkeskapaciteter som män eller kvinnor utan som yrkespersoner - så som sig bör i ett jämställt samhälle -, då kommer det alltid en Maud Eduards och förstör detta genom att föra in ett genusperspektiv.
-
Ingen skulle skriva en sådan här artikel om en man som sliten mellan rollen som pappa och politiker, och ändå är jag övertygad om att det finns många män som precis som Anna Lindh sliter med att få sin tid att räcka till för både en politisk gärning och att hämta/lämna på dagis, handla mat, skjutsa till hockeyträningar, få kvalitetstid med familjen osv.
-
Det är dags att inse att Sverige (med undantag för en del etniska enklaver) är ett i huvudsak jämställt samhälle, sluta tala i akademiska genusperspektiv och i stället vara konkret på de områden där det fortfarande finns saker att uträtta och förbättra. När jämställdhetsdebatten blir abstrakt och teoretisk så är den ofta mer ägnad att hålla kvar och förstora upp uppfattningarna om skillnader mellan män och kvinnor i människors medvetanden än att sudda ut och avdramatisera dem. Detta är kontraproduktivt och bromsar mer än det skyndar på utvecklingen mot det fullt ut jämställda samhället.

Det är intressant att du i din beskrivning av Anna Lindh använder ord som politisk gärning och kvinna på en utsatt position och att hon som statsman fick en för tidig bortgång.
Analysen saknar tydlighet i vilken roll Anna Lindh hade? Det var en trainee på tillväxt som under många år arbetat hårt för att skaffa sitt egna varumärke och position.
Det är ju det egna varumärket som de flesta yngre politiker oavsett parti vill skaffa sig för att så småningom få möjlighet att få utöva verklig makt.
Anna Lindh hade troligen själv valt den mjuka vägen att skapa sitt varumärke inom politiken som humanist, god mamma osv. Det bidrog nog väldigt stort till att bli populär i många led.
Inget hot mot männen, kvinnor kunde identifiera sig med henne om de var i karriär eller hemma.
Och det låg i tiden, Göran Persson var trött och hade redan bestämt sig men Anna Lindh behövde växa till sig lite innan offentliggörandet.

Alla är vi människor vare sig man är man eller kvinna och beroende på de mål man har politisk karriär, affärs karriär, vanligt arbete, den social grupptillhörigheten etc så lyfter individen fram den styrka man anser att man själv besitter. Det blir ju enklare att leva upp till förväntningarna då.
Om en man hade använt samma argument som Anna Lindh så hade det inte passat in in mansrollen o vice versa.

Ingen har heller gjort en analys på vilken bekostnad familjen lever för någon i en karriär. För en kvinna i karriären så krävs det en man som står tillbaka (gäller även Anna Lindhs man) som för en man omvänt oftast kvinnan står tillbaka.
Jag tycker att det är på gränsen till otäckt att en kvinna i karriären utan att ifrågasättas av media får spela på hela registret att både vara mamma och inneha en stor makt position. Det är bara image för att skapa ett varumärke och har ingen relevans i praktiken. Det finns inga superhjältar i karriären, bara många ensamma barn o mödrar/fäder på hemmafronten som få ge upp sitt liv för en person.

Superhjältarna hittar ni hos ensamstående mammor med låg inkomst de kombinerar allt som går, men bygger inga varumärken, för den runtomkring servicen har de inte.

Visst var Anna Lindh i vissa delar kontroversiell. Att stödja USAs terrorbombningar mot i stor utsträckning civila mål i det forna Jugoslavien 1999 var definitivt kontroversiellt på vänsterkanten men även bland andra inte minst bland människor med rötter i de områden där bombningarna ägde rum och det kan också vara en del den motivbild till mordet som man aldrig gick till botten med.
Men jag har dock svårt för att se att Mona Sahlin ska ha svikit henne som det påstås i rubriken.
Orsakerna till att det idag kanske inte talas så mycket om Anna Lindhs politiska gärning inom socialdemokratin kan vara att många socialdemokrater (inte minst på vänsterkanten) inte är så nöjda med utrikespolitiken under hennes tid som utrikesminister.
Hon var för ett närmande till NATO, för anslutning till EMU och som sagt så stödde hon ju USAs bombningar 1999. Till detta så kommer ju Egyptenavvisningarna som när de avslöjades inte ställde den socialdemokratiska utrikespolitiken i så positiv dager.
Jag tror snarare att det är såna faktorer som vägs in när man idag talar om Anna Lindh från officiellt socialdemokratiskt håll. Jag tror inte att det handlar så mycket om kön och etnicitet. Jag kände vaken Anna Lindh eller Olof Palme personligen men jag kommer jag ihåg reportage om honom och sönerna så det finns säker många därute som minns Olof Palme som pappa.

Mats Dagerlinds inlägg är befriande.
Kan vi inte ha den som standardsvar på alla ständiga omkör i alla konstiga sammanhang, av Maud Eduards vinkel?

I en intresseförening på riksnivå (som jag av medlidande inte nämner namnet på) gjordes en omorganisation och flera kvinnor hamnade i ledningsgruppen.
Vad tror ni rubriken blev i deras egen tidning?
"Kvinnorna tar över i xxxx-organisationen" Hur tacksamt är det för mycket ambitiösa och kompetenta människor? Deras befordran rubriceras som om de tagit över något från någon.