kvinnovåld

Andrea Wahlgren om kvinnovåld

Sanningen om Papa Dee:s "misshandel" av mig

Publicerad: 2009-10-05 10:10, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Jag och min man bråkade om ett blockljus under ett av mina ångestanfall. Detta slutade med att jag drog det i mitt eget huvud och började jag blöda - vilket ledde till en hetsjakt utan dess like. Media, rättsväsendet och polisen jobbade emot mig och trodde att min man hade misshandlat mig. Ingen har velat lyssna på vad jag har att berätta om mina egna problem, med ångestattacker och ätstörningar. Det skriver ANDREA WAHLGREN, gift med den misshandelsdömda artisten Papa Dee.

314 millningar
89 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Andrea Wahlgren är modell och arbetar i Milano Och New York.

Den 14 september 2008 vaknade jag på ett sjukhus. Jag var blodig - bara det att jag var "blodig" gjorde att de omkring mig verkade tro att jag var misshandlad. Det spelade ingen roll vad jag sa eller gjorde efter den dagen, de flesta verkade ha bestämt sig, min man, Daniel, var en våldsman i både medias och andra människors ögon. Ingen tycktes lyssna på vad jag hade att säga om händelsen - eller ta mig på allvar.

Den 13 oktober 2008 - en månad efter visiten på sjukhuset - blev jag tvingad att sitta mitt emot min man i en rättssal - mot min vilja - mot hans vilja. Vi kallades åtalad och målsägande, termer jag aldrig hade varit bekant med, termer som jag fortfarande ryser av. Hur kunde det gå så långt? Hur var det möjligt att vi båda blev tvingade att ställas mot varandra trots att vi visste att det var fel? Inte ens jag kan svara på det, men jag har försökt i min bok "En fjärils kamp" som kan köpas på www.vulkan.se eller läsas gratis på min blogg.

Innan morgonen på sjukhuset hade jag även upplevt den värsta månaden i mitt liv - de som följde skulle bli mitt värsta år, vilket boken också är baserad på. Halvåret innan hade jag bott i Paris och blivit mätt med måttband varje vecka, då centimetrar runt min midja, byst och höft spelade en avgörande roll i hur mycket jag jobbade. De ville att mina mått skulle vara 80 cm över bysten, 60 cm över midjan och 87 cm över höften. Jag som är 175 cm lång och kanske har en aningens kraftigare benstomme än andra modeller kunde bara uppfylla 83 cm över bysten, 63 cm över midjan och 88 cm över höften. Om vuxna kvinnor som inte jobbar som modeller skulle mäta sig på det här sättet och jämföra med de mått som krävs i min bransch skulle de bli chockade över hur smalt det faktiskt är. Dessutom hade agenturen i Paris ingen känsla för att jag eventuellt hade "känslor" utan behandlade mig som om jag vore ett föremål - för dem var jag bara något andra kunde köpa, något de uppenbarligen tjänade pengar på.

Efter halvåret i Frankrike blev jag mentalt nedbruten. Ätstörning och ångest tog over nästan alla skeenden i mitt liv och det fanns inget annat kvar än en destruktiv dialog i mitt huvud. Därför åkte jag efter mycket om och men hem till Stockholm för att bli frisk. Tyvärr hade jag redan drabbats utav panikångest, ångestattacker och ständiga anfall under flera veckor - efter drygt en månad i Sverige bråkade jag och min man om ett blockljus under ett av mina anfall. Detta slutade med att jag drog det i mitt eget huvud efter en galen dragkamp och började jag blöda - någonting som gjorde att situationen blev till en hetsjakt utan dess like. Media, rättsväsendet och polisen jobbade emot mig och trodde att min man hade misshandlat mig. Eftersom jag inte riktigt hade varit i kontakt med ordet misshandel innan detta förstod jag inte vad folk pratade om. Den enda misshandel jag kände till var den sjukliga och destruktiva misshandel jag utsatte mig själv för genom mina ätstörningar.

Nu har det har gått en lång tid sen den ödesdigra natten - närmare bestämt mer än ett år - och jag mår lyckligtvis inte dåligt över vad andra människor säger om mig eller Daniel längre. Det är snarare så att vi båda skrattar åt folks dumhet och skämtar om de vinklade artiklar som fortfarande publiceras om oss. En journalist på en av Sveriges kvällstidningar kallade mig till exempel för "flickhustru" här om dagen- för övrigt ett av de mest humoristiska smeknamn jag någonsin fått - vad det spelar för roll hur gammal jag är i det här sammanhanget tänker jag inte ens gå in på.

Jag och min man behövde gå igenom ännu en rättegång den 1 och 2 oktober - skillnaden var att den här gången kallades instansen för hovrätten I stället för tingsrätten - egentligen är det ointressant för mig vad dessa myndigheter kallas - det enda jag vet att det har raserat allt materiellt i mitt och min mans liv. Alla våra tillgångar är slut och nu är vi tvingade att kämpa för att få allt att gå ihop. Som tur är har vi blivit vana att kämpa under det här året - både för vår kärlek och för vår rätt. Trots det, verkar varken media eller Sveriges rättsväsende fortfarande inte ta oss på allvar.

Det är givetvis inte bara kvällstidningarna som är/var emot oss - även om deras pådrag gjorde en hel del skada. Den första åklagerskan Elisabeth Kindblom, var nämligen så engagerad i det här målet att jag flera gånger ifrågasatte om hon faktiskt gjorde allt hon ställde till med för min skull eller ifall hon hade något personligt vendetta mot Daniel, eller mot män i övrigt. Inte en enda gång träffade hon mig - ändå uttalade hon sig i media om mig och min trovärdighet endast tre dagar efter händelsen. Enligt mig byggde den här åklagerskan hela sitt åtal på fördomar. Även Daniels "ex-flickvän" som vittnade mot honom och var till synes emot oss. Hon påstod att min man har misshandlat henne under deras förhållande - både i media och i rättssalar - men den berättelse hon drog för mig under tiden Daniel satt häktad (och även för en av Daniels andra ex-flickvänner) var en helt annan. Den berättelsen handlade endast om hur fruktansvärt otrogen Daniel hade varit emot henne och oss. Hon sa dessutom att hon var på min och Daniels sida under perioden han satt häktad och att hon inte hade något att vittna om, vilket jag märkte var felaktigt när jag upptäckte det hon hade ringt och sagt till polisen i förundersökningen.

Jag förstod inte varför hon ljög, men hade dock märkt av hennes extrema svartsjuka långt innan och förstod därför snabbt vad det berodde på. I hovrätten sa hon att hon aldrig hade pratat med mig innan den 14 september 2008. Konstigt nog har vi varit på både gemensamma grillfester och Daniels 40 årsfest för några år sedan. Däremot stämmer det att hon inte hade pratat "så mycket" med mig innan den blodiga händelsen. Hon pratade mest med Daniel och påpekade hur "för ung" och "fet" jag var, enligt henne var jag tydligen "för stor" för att jobba som modell. Efter jag och Daniel hade gift oss uttryckte hon ytterligare sitt missnöje över mig genom sms och vykort till Daniel. Det var först då hon började bli riktigt jobbig. Jag såg det hon skrev med egna ögon och tycker därför det är väldigt konstigt att hon har kommit undan med alla dessa lögner I både rätten och i tidningarna - de som hittills baserat det mesta på henne och åklagerskans påståenden och lögner.

I min bok skriver jag också en hel del om ätstörningar och ångest - de problem som jag själv tampades med under tiden innan och en tid efter den 14 september förra året. Jag vet vilket helvete vissa tjejer (även killar) lever i och vill därför uppmärksamma sjukdomen. De flesta tog mig inte på allvar när jag bekände mina egna problem - i rätten förstod inte ens åklagerskorna vad jag pratade om. Dessa kvinnor växte förmodligen upp i en annan tid - i en tid då skönhetsidealet såg annorlunda ut. Jag jobbar som modell och träffar andra modeller med liknande problem varje vecka. Det är få personer i min bransch som inte har problem med "mat". Och det är vi som överför "matproblemen" på andra människor - nämligen de människor som ser alla retuschade affischer med beniga tjejer och perfekta ansikten. För att inte prata om hur tjejerna på alla catwalks ser ut idag... Det är fruktansvärt! Under modeveckorna svimmar modellerna av utmattningen och näringsbrist på gatorna världen över. Självklart är detta ingenting som "andra" människor ser, men vi i den här branschen ser det - klart och tydligt. Dock gör ingen någonting åt problemet. Designers världen över lovar och påstår kanske att den smala trenden håller på att vända - det hoppas jag - men det ser inte alls ut så i mina ögon, snarare går det åt andra hållet. Nu när jag har fått saga mitt utan att någon vrider och vänder på min mening tanker jag dessutom publicera några inslag från min bok. Tack för att du tog dig tid att läsa så här långt.

Ur boken "En fjärlis kamp" av Andrea Wahlgren, som finns på Vulkan.se:

Problemet var hur jag såg på mig själv, då jag kände mig långt ifrån perfekt. Varje gång någon påpekade att jag inte var så benig som andra modeller, tolkade jag det som att jag var tjock. Efter ett tag identifierade jag mig med endast mitt utseende. Om någon inte gillade hur jag såg ut, gillade jag inte mig själv. Efter några månader började jag därför förbanna livet och drog mig undan andra
människor.

När jag kände smaken av och såg blodet ville jag visst leva! Vad hade jag gjort? Varför hade jag hotat min man med självmord och hoppat på honom? Grannarna kom ned och såg mig, vilka var förskräckta på grund av allt blod och skrik. De ringde polisen och ambulansen. När den chockade Daniel kom ut genom dörren med blodiga händer antog de så klart att han hade gjort mig illa. Vem annars? Varför skulle en snygg tjej i sina bästa år vilja skada sig själv eller ha ångest och attackera sin man? Inte ens jag kan svara på det, jag vet bara att det är sanningen.

En uppjagad sjuksyster hade nämligen påstått att de trodde att det var min man, Daniel, som hade misshandlat mig under natten. Hon berättade dessutom att han var "anhållen". Jag antog att de bara hade satt honom i en fyllecell för att nyktra till. Självklart förstod jag att det där med misshandeln var ett missförstånd. Om det var någon av oss som var aggressiv var det jag, inte han.

Modellandet utlöste allt. Det var då måtten kom in i mitt liv. Agenturen tog mina mått över höft, midja och byst och bad mig att gå ned ungefär 4-5 kg. Först försökte jag banta, men det fungerade inte, så jag slutade äta. När jag började äta igen gick jag däremot upp väldigt snabbt. Jag åt därför ingenting under långa perioder. Ena veckan kunde jag väga 51 kg och andra veckan 59 kg. Efter ett tag började jag glömma hur det kändes att äta normalt. Detta övergick senare i bulimi, alltså att jag spydde. Att spy räddade mig ifrån att gå upp i vikt när jag åt för mycket och höll mig lugn. Det är verkligen svårt att förklara, men hela grejen blev till och med som en ritual, som ett sällskap när jag var ensam. Med tiden blev jag sjukare och tillslut tappade jag all kontroll. Min hy reagerade väldigt starkt på att jag spydde och jag fick små inflammationer i ansiktet, vilket inte var bra med tanke på att jag jobbade som modell. Jag hade konstant huvudvärk och mina ögon var ofta svullna. Ibland började jag blöda näsblod när jag jobbade. Terapeuten såg sorgset på mig och frågade om inte Daniel eller min familj hade märkt att jag var sjuk. Jag berättade att min familj inte bodde i samma stad och att jag blev jag blev en expert på att ljuga om min sjukdom för både dem och min man. - De närmaste visste alltid om mina problem, men jag påstod ständigt att jag höll på att bli bättre, sa jag tyst. Hon frågade vad det var som fick mig att vilja vara så smal.

Agenturen i Paris var stenhårda och påpekade alla fel jag gjorde när jag jobbade och hur jag såg ut. De köpte kläder åt mig och fixade till mig såsom de ville att jag skulle vara. Efter ett tag dök en röst upp i mitt huvud. En röst som sa att jag var värdelös och ville att jag skulle spy. Terapeuten undrade vad jag menade med röst i huvudet. - Rösten är min egen röst, men att det är hård och kall. Den ställer massor med krav och flippar ur om jag inte gör som den säger. Om jag inte lyssnar får jag ångest. Terapeuten sa att personer med ätstörningar ofta pratar om den rösten. Jag fortsatte:

När jag kom hem till Sverige var jag helt förlorad i bulimins våld och kunde inte sluta spy. Det var som en drog! Jag hallucinerade och ljög för Daniel hela tiden. Rösten blev allt starkare och jag var rädd för att den skulle få mig att ta livet av mig. Jag vågade inte gå ut ifrån lägenheten vissa dagar! Jag förbannade mig själv och började få svåra ångestattacker på grund av att jag inte kunde vara smal. Jag lovade Daniel att jag skulle bli frisk, men i stället blev ångesten bara värre. Han försökte boka möte med psykolog, alla möjliga människor. Men jag vägrade träffa dem, för den där rösten levde liksom genom mig. Daniel visste inte vad han skulle göra. -

Jag kunde inte tro att det var sant när jag hörde hennes röst. Hon kunde säga precis vad hon ville över telefon utan att ens bli ifrågasatt eller lägga en ed! Jag själv fick däremot inte säga någonting, jag fick inte göra någonting åt det! Jag fick bara lov att sitta där och ta hennes skit utan att kunna försvara mig. Jag hade aldrig känt mig så brutalt försvarslös. Hon kunde lika gärna ha skjutit mig på fläcken eller förgiftat mig med arsenik. Det var fruktansvärt att höra hennes lögner eka i rummet. Medan hon pratade tänkte jag på hur hon hade ljugit och gnytt i mitt öra, berättat att hon brydde sig om Daniel och att han och jag skulle klara det. Egentligen sa hon inte så mycket där inne, utan åklagerskan frågade henne frågor från de tidigare förhören som hon bekräftade. Hon bekräftade alltså att Daniel var aggressiv och brukade slå henne, vilket hon inte alls hade gjort när hon pratat med Malin eller mig. Varför? Hon angav inte heller några detaljer sam vanligt. När Daniels advokat började förhöra henne frågade han bara några få frågor. Det verkade som att han inte ville ge henne någon uppmärksamhet, då han dessutom hade bett domaren att bortse ifrån hennes vittnesmål innan. Tyvärr hade domaren tillåtit henne som karaktärsvittne, trots att det vanligtvis inte alls tillåts i Sverige. Det är så gott som olagligt i vanliga fall. Så varför? Varför tillät domaren detta? För att det var åklagerskans publicitetsmål? Varför behandlades jag och Daniel annorlunda än andra svenskar? När Daniels advokat plötsligt frågade om Karin visste om någon tjej som hette "Malin "skedde den väntade personlighetsförändringen. Efter den frågan var det som att hon tuggade fradga. Det var inte Daniel som var aggressiv, det var ju hon! Varför märkte ingen? Jag ryste i hela kroppen när jag hörde henne. Även fast inte domaren tänkte på det, avslöjade Karin sig själv. Hon började som sagt skälla som en ilsken hund bara för att hon blev ifrågasatt och Malin kom på tal. Dessutom pratade hon inte ens om misshandel utan otrohet när Daniels advokat frågade varför de hade gjort slut. Sa inte det allt egentligen?

Om hon nu hade lämnat Daniel av någon anledning, borde inte det ha varit den fruktansvärda misshandeln före otroheterna som hon hela tiden tjatade om? Det spelade ingen roll, för ingen ifrågasatte henne. Trots att hon avslutade samtalet med att säga att hon lämnade Daniel på grund av att han var otrogen, inte på grund av att han misshandlade henne verkade alla där inne tro på vad den förvirrade kvinnan hade sagt i början. Hon läste upp åtalet och fick det att låta som Daniel var en våldsman utan dess like, precis som tidningarna. Jag kunde inte räkna på fingrarna hur många gånger hon hade sagt ordet "blod" efter några minuter. Varje gång hon sa det himlade hon dessutom med ögonen och gestikulerade med armarna som om det hade varit frågan om flera liter. (I själva verket hade hon inte ens varit i lägenheten och bevittnat blodbadet hon pratade om, utan bara sett amatörmässiga digitalbilderna i förundersökningsprotokollet.) Domaren tittade ned på bilderna och sneglade sedan på mig. Han verkade så klart tro på åklagerskans påhittade historia, trots att hon inte ens hade varit där.

Åklagerskan började efter ett tag att ställa frågor. Hennes intensiva, stirriga ögon gjorde mig helt galen. Hon var en förtryckare som hellre ville manipulera än att försöka förstå. När jag försvarade hoppade hon på mig likt ett blodtörstigt lejon och ändrade det jag nyss hade sagt. Det var dessutom som att hon tystade ned mig genom att inte låta mig tala färdigt. Hon frågade samma frågor om och om igen och såg förväntansfullt på mig. Det var som att hon verkade hoppas att jag skulle snubbla på orden, vilket jag inte gjorde. Jag glodde i stället tillbaka på henne med rent hat i blicken. Hon hade verkligen ingen aning om hur en kvinna med ångest och ätstörningar fungerar!

Andrea Wahlgren (1 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] vad Andrea Wahlgren skrev på Newsmill. Andrea är kanske mer känd som “Papa Dee:s slagna fru”. Andrea hävdar dock att hon [...] Blogg:Han slog mig inte! « Misantropligan, 2009-10-06, 10:20

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12022

89 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kära Andrea!
Jag känner verkligen för dig. Har själv haft ätstörningar under en period i mitt liv och du är verkligen inte frisk. Det syns på dig och framträder ur din text.

Du lever helt och hållet i en märklig värld och skulle behöva ordentlig vård. Inte dras in i en rättegång med din man. Alltså ni verkar på din beskrivning båda vara skyldiga. Han till att han inte har begripit hur du har det och inte heller har någon förståelse till det. Du borde inte bo ihop med någon som du bråkar så mycket med att du börjar blöda i huvudet.

Du behöver lugn och ro. Inte detta bråk. Sök vård! Skit i alla utom dig själv. Ta hand om dig själv och bry dig för tusan bövlar inte heller om din mans ex.

Du lever i en typiskt förtryckt kvinnovärld där mannen är nummer ett och nummer ett och du själv kommer långt ned på listan. Du lever inte för dig själv. Du finns uppenbarligen inte annat än i samband med din man. Ta hand om dig. Börja leva för din egen skull inte för någon annans! Stor kram.

Permalänk | Anmäl #1 Ann Helena Rudberg, 2009-10-05, 11:31

Även om jag bara kan uttrycka för sympatier dig och dina åsikter (jag tar inte ställning verken för eller emot i själva sakfrågan) så måste jag ändå fråga: hur hade du kunnat förvänta sig att du skulle bli betrodd?

Vi har successivt inlett en konsensus att kvinnor INTE är trovärdiga när de försöker förklara sin situation. Kvinnor har de facto blivit omyndigförklarade för att få representera sig själva i tal och i handling. Vi är tillbaka till 1800-talet men den här gången är det motiverat av den goda viljan för kvinnors bästa.

För att du ska förstå vad jag menar så tar jag upp några exempel, en del grova och en del mindre grova:
-när en prostituerad kvinna påstår att hon gör det av fri vilja så finns det ingen som tror på henne
-när en kvinna som varit delaktig tillsammans med sin äskade man i något brott påstår att hon blev manipulerad och lurad till detta så tror alla på henne
-när en kvinna klär sig på ett speciellt sätt så tror alla att hon är ute efter sex och detta kan man använda mot henne
-när en kvinna påstår att hon blev sexuellt trakasserad eller utsatt för våld så tror alla på henne och detta gäller även i äktenskap

Och sist men inte minst om en kvinna som har yttre märken av våld påstår att det var olycksfall så är det ingen som tror henne. Det är nämligen så att vi andra tycks veta så mycket bättre vad hon har varit med om, vad hon egentligen vill och vad hon egentligen inte vill.

Att situationen är så som den är beror till stor del på feministernas enhälliga kollektiva tolkning hur kvinnor känner och upplever sin verklighet och delvis på grund av alla välmenande män som gör sitt yttersta för att skydda kvinnor mot andra män med tendensen att lösa konflikter med våld.

Dess värre talar kvinnor dessutom alldeles för ofta med uttryck ”jag känner att” när de i själva verket enligt manlig logik borde mena ”jag tycker att” vilket jag påpekat i ett annat sammanhang här på Newsmill. Men när sunt förnuft och känslouttryck serveras med ”jag känner att” så går det inte urskilja var den ena slutar och var den andra börjar. Detta försämrar ytterligare kvinnors trovärdighet.

Men vi kan aldrig skapa något så gott som inte skulle kunna kosta någon oskyldig ett stort lidande: du tycks få lida för att vi anser att kvinnor inte är trovärdiga. Men det värsta är det faktum att nästan alla nekar denna sanning om kvinnors trovärdighet men det är som att sticka i huvudet i sanden och lotsats att verkligheten inte finns.

Men hur ser samhället ut? Det är inte så svårt att inse detta om man bara vågar se.

Permalänk | Anmäl #2 Burr, 2009-10-05, 11:58

Sveriges rättsväsende - en feminazistisk rättsdiktatur

Andrea Wahlgren och Papa Dee,

Min djupa sympati för den olyckla som drabbat er. Ni är dessvärre inte ensamma. Jag har själv råkat mycket illa ut på ungefär samma sätt. Så har tiotusentals andra gjort före er.

När det gäller rättsväsendet fungerar Sverige som en feminnazistisk rättsdiktatur. Den som vill veta mer om vad som hände mig kan läsa i mitt öppna brev till RPS-chefen Bengt Svensson här nedan (- ett brev som Svensson inte ens besvarat).

Vilka tecken finns på att rättsstaen upphört att fungera?:

1. Tusentals oskyldiga män grips, anhålls och häktas varje år för brott de inte begått i nära relationer. Att många anmälningar enligt internationell forskning är falska vill ingen ansvarig erkänna, än mindre tala om.

2. JK har uttalat hur låga beviskraven är för att män ska dömas för våld- och sexualbrott. Det har bevisligen lett till att många oskyldiga dömts till långa fängelsestraff.

3. Det är omöjligt för en man att anmäla en kvinna för brott i en nära relation. Polisen tar helt enkelt inte emot anmälan. Kvinnors våld emot män är något som helkt enkelt inte erkänns i Sverige.

4. När det gäller brott i nära relationer gäller i princip omvänd bevisbörda. Du ska som man bevisa att du är oskyldig, inte tvärtom som i normala brottmål. Papa Dee-fallet är ett mycket bra exempel på detta. I en rättsäker stat gäller aldrig omvänd bevisbörda och polisen ska också söka objektivt efter fakta som kan fria en misstänkt (istället för de häxjaktsprinciper som råder idag).

5. Polisen är involverad i en rad utbildningar av fastighetsskötare runt om kring i landet, som ska ange män som misstänks för våld emot sin sambo/fru. En ren angivarutbildning alltså av modell DDR.

5. Massmedia är idag feministiskt färgat nästan rakt över från Aftonbladet till Svenska Dagbladet och rapporterar mycket vinklat och snedvridet om vad som händer inom detta område. Den "sanning" som ROKS, RPS och FI sprider är det enda som citeras. Antifeministiska debattörer har oerhört svårt att komma fram och nyheter som talar emot feminismen stoppas på redaktionsborden (om de har turen att komma så långt).

6. Forskningen är kraftigt vinklad med ett stort övertag för den sk genusforskningen. Att forska om områden som talar emot det som är politiskt korrekt är i stort sett omöjligt.

7. När det gäller vårdnadstvister har mannen i princip inget att sätta emot. Det räcker med att ha utan grund anklagas för sexuella övergrepp och vips har modern vårdnaden på längre eller kortare tid. ROKS kan också hjälpa till att gömma barnen från pappan.

Sverige har sedan länge upphört att vara en rättsstat. Ovetenskapliga genusteorier och politiska hugskott styr istället den svenska rättvisan inom området våld i nära relationer.

Permalänk | Anmäl #3 Tommy Sandström, 2009-10-05, 12:05

Jag hoppas för din skull att du kan ta dig ur ditt destruktiva beteende. Vad det gäller "VÅR KÄRA" media kan ingen förvänta sig att de ska skriva "sanningen" den har de problem att stava och förhålla sig till. De har vad man enkelt kan uttrycka "sin sanning".

Jag beklagar verkligen att idealet av hur en kvinna ska se ut liknas vid androgyn person. Men det du ska tänka på i första hand är att du få hjälp.

Att folk inom media spottar ur sig böcker med menlösa ord: Du duger som du är med flera hurtbulleböcker stämmer inte med vad som samtidigt visas i reklam på TV och i tidningarna. Där kläs kemtvättsgalgar och visas upp som levande mode!

Gör ditt liv till ett bra liv! Lycka till!

Permalänk | Anmäl #4 Ramona Fransson, 2009-10-05, 12:06

Tack för att du berättar din/er nyanserade bild av vad som tyvärr annars berättas med löpsedelsretorik.

Hoppas att du kan hitta ett bättre sätt att försörja dig på som inte är så tärande för psyket.

Om din man gjort fel eller inte kan nog ingen avgöra utom du själv, och det verkar du ju ha gjort.

Framförallt borde folk inte göra det baserat på vad som publiceras och vad som läcker ur juridiska förhandlingar. Att leva som anhörig till någon med psykiska problem, oavsett vilka, är oerhört påfrestande. Det går inte att kräva en magisk inlevelseförmåga eller tålamod, det pågår ju dygnet runt utan synligt slut. Ja, jag har erfarenhet.

Jag hoppas inte den här artikelns kommentatorsfält ballar ur på sedvanligt newsmill-vis med det eviga påstådda könskriget. Om det gör det hoppas jag att Andrea förstår att det är andra människor med problem som passar på att skriva av sig, det säger inget om henne och hennes man.

Permalänk | Anmäl #5 default persson, 2009-10-05, 12:08

Just så. Alhem Svensson Borgström Schyman Diesen Ohly Leijonhufvud Juridiken.
.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/26/det-varas-oratten
.
Vaddå, helikopter!?
.
BOMBARDERA HÖGKVARTETERET!
.
Det är rätt att göra uppror.

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-10-05, 12:51

Vad är feminnazism?

Jag vill tillägga: Feminazism är sammanslagning av orden feminism och nazism, som ska beskriva den extrema feminismens irrationella hat mot män. Radioprataren Rush Limbaugh har spritt uttrycket. Begreppet vill visa på likheter mellan nazism och feminism, som tron på en omfattande världskonspiration (judendom/partriarkatet), motståndarens degenererade egenskaper(den degenererade juden/mannen är ett odjur) och det omöjliga i en fredlig samexistens(Mein Kampf/SCUM).

Permalänk | Anmäl #7 Tommy Sandström, 2009-10-05, 12:55

Jag har läst det mesta i din bok. Jag tror på dig.
Världen är orättvis, ge inte upp.
Kvällspressen borde bli olaglig och avskaffas.
Jag önskar dig harmoni och lugn och styrka. Jag önskar dig lycka
men mest av allt önskar jag dig insikten att du är bra som du är.
Vill någon inte veta av den person du är då är det synd om dem inte om dig. Gör inte om dig för någon! KRAM Kattis

Permalänk | Anmäl #8 Kattis, 2009-10-05, 13:21

Stackars dig Andrea! Hur manipulerad du är av din "man" det inser du inte förrän du fått adekvat psykiatriskt hjälp/vård! Lycka till!

Permalänk | Anmäl #9 Charlotte T., 2009-10-05, 13:24

Jag tog mig tid att läsa alla vittnesmål från rättegången och om inte du och P.D ljuger så verkar grannar och andra ha gått i maskopi och planerat att 'sätta dit er' - vilket inte verkar så sannolikt. Men alla med åsikter eller intresse borde läsa vittnesmålen - det torde ge en något objektiv bild för domen.
Hur som helst, lycka till med alla framtida upptåg Andrea :)

Permalänk | Anmäl #10 Aloace, 2009-10-05, 13:38

Tommy Sandström: Som feminist bemöter jag gärna dina anklagelser!

1. Patriarkatet är inte en konspiration; det agerar helt öppet i samhällets alla nivåer. Det är inte en hemlig komplott som någon har kommit på, det är ett sinneslag som finns närvarande hos väldigt många människor.

2. Feminister tror inte att män är odjur. Jag ska inte säga att alla inte gör det, men det finns ingen koppling mellan de två fenomenen. Jag är exempelvis man. Jag känner flera manliga och kvinnliga feminister som älskar folk av båda kön.

3. Feminister tror på fredlig samexistens mellan de båda könen. Faktum är att det är ett av feminismens främsta mål och Kännetecken. Boken "SCUM Manifesto" är ett satiriskt verk som inte alls ska tolkas bokstavligt och som inte ens har varit särskilt inflytelserikt för den feministiska rörelsen.

Jag hoppas att du nu fått en bättre bild av vad feminismen är! Läs gärna på mer om feminismen innan du kritiserar den igen. Pålästa inlägg löper en mindre risk att omedelbart vederläggas på det här viset.

Kram

Permalänk | Anmäl #11 Hesten, 2009-10-05, 14:36

Artikeln ger en obehaglig eftersmak. Det är som att bevittna ett successivt sammanbrott, att se men inte kunna ingripa. Historien vittrar sönder framför mina ögon och blir närmast kaotisk.
Om någon gång Newsmill skulle refuserat en artikel så vore det nu!
Det är som ett ytterligare övergrepp på en redan sargad person.
Illa, illa.
Lennart

Permalänk | Anmäl #12 Lennart, 2009-10-05, 14:42

Ett bra inlägg som sätter fingret på ett jätteproblem. Nämligen dagens skönhetsideal för unga kvinnor. Andrea som är en vacker ung kvinna beskriver hur hon som model ständigt kämpar med sin vikt för att kunna leva upp till branschens krav. Sedan retuscheras bilderna så att modellerna ser smalare och helt fläckfria ut. Vad är det för bilder vi ger till våra små flickor när tom de som är på bilderna tycker att de ser tjocka ut. När modeller svimmar pga näringsbrist.
-
Nej, modevärlden måste ta sitt ansvar och använda sig av modeller i olika storlekar. Ingen blir glad av de sjuka ideal som råder idag.
.
Önskar fö dig Andrea all lycka i livet. Du är värd det bästa. Kärlek och respekt.

Permalänk | Anmäl #13 Fiona, 2009-10-05, 16:02

Trots att jag arbetar inom psykiatrin och även själv är medlem i Svenska Ångestsyndromsällskapet, har jag inte hört någon sådan här historia förut från alla de människor jag har träffat.

"Ångest-attacker" yttrar sig inte på det sättet som du beskriver. Det är en extrem rädsla som ger div fysiska reaktioner t ex andnöd, hjärtklappning eller svettningar. Det vanligaste är att man blir passiv och okontaktbar, eller att man helt enkelt avviker och "flyr" från situationen.

Däremot kan man precis som alla människor oavsett om man lider av ångest eller inte, få vredesutbrott och hamna i konflikter med andra, fysiska som emotionella. Man kan ha t ex Borderline personlighetsstörning som gör att man har svårt att inte agera på impuls.

Men att skylla på "ångestattacker" låter tämligen märkligt i mina öron. Det är synd att du sprider en okunnig bild i samhället om ångestattacker så att folk tror att detta innebär att man är våldsam, så är det inte alls! Tvärtom så är man väldigt hjälplös och behöver tröst och omsorg under en pågående ångestattack.

Permalänk | Anmäl #14 Anna-Mia, 2009-10-05, 16:18

Andrea, du utgör just nu dumfeministernas värsta mardröm - en kvinna som gör motstånd!

Du ser, lilla Andrea, att du befinner dig i ankdammen Sverige och här blir kvinnor trodde oavsett vilken smörja de klämmer ur sig. Men under förutsättning att de säger RÄTT saker förstås.

Det duger alltså inte att göra som du och berätta saker om de kvinnliga åklagarna och kvällstidningarna utsändas dumfeminister för då får du - stryk.

Så om du aldrig fått smörj förut så får du det nu - tills du lärt dig att säga rätt saker.

Välkommen till Sverige, Andrea.

Permalänk | Anmäl #15 Mayito, 2009-10-05, 16:32

# 10 Alabaster:
Sammansvärjning mot paret är ju som du säger inte logiskt. Skadorna Andrea hade kan hon inte ha förorsakat sig sjäkv!Grannara var ju åsyna vittnen! Självklart har Andrea blivit misshandlad av Papa Dee, dessutom har han utsatt sin fru för en total hjärntvätt. Inte så svårt med tanke på hennes instabila psyke. Så Andrea, du är värd all kärlek och uppmärksamhet från en tillgiven man, så slå dig fri från manipulationen! Du har ett underbart liv framför dig!

Permalänk | Anmäl #16 Charlotte T., 2009-10-05, 16:34

#11 Hesten,

Feminazismen FINNS

1. Om Patriarkatet verkar öppet eller inte är ointressant; det är ändå en sammansväjrning som finns både i Afganistan och Sverige. Enligt SCUM finns det dock män som kan allieras sig med den "rätta" sidan.
2. ROKS Wachenfeldt uttalade detta öppet - FI:s "drottning" Eva Lundgren fortsätter att driva sina teser om manliga ritualmord - kan män vara annat än djur?
3. Samexistensen verkar vara upplagd gentemot män som beskrivs i sista meningen punkt 1.

Permalänk | Anmäl #17 Tommy Sandström, 2009-10-05, 16:51

Med all respekt för artikelförfattarinnans svåra situation måste man ändå ställa denna fråga: Om hon nu mår så dåligt av att jobba som modell, varför slutar hon då inte och tar ett annat jobb?

Det är ju ingen som tvingar alla dessa alla dessa unga tjejer att jobba som modeller, de skulle kunna gå på universitetet och göra något mer substansfullt av sina liv.

Att det ställs orimliga krav på modellerna och att ätstörningar är utbrett i branschen har varit känt i tiotals år och borde inte komma som någon överraskning för någon.

Tyvärr är det nog så att de som dras till modellvärlden mycket väl vet vad de ger sig in i, men uppenbarligen tycker att det är ett pris värt att betala för att få vara del av en glamourös jet set-tillvaro.

Slutsaten blir därför att det bara känns otroligt hycklande när t ex Carolina Gynning "gråter ut" om hur hemskt det är med de sjuka utseende idealen samt att man måste operera brösten etc. Hon hade inte kommit dit hon är idag om det inte vore på grund av detta.

Permalänk | Anmäl #18 EM, 2009-10-05, 17:44

Charlotte T vad ger dig rätt att så grymt kränka andrea som du gör? Under de senaste 20-30 åren har ämnet kvinnomisshandel uppmärksammats nått otroligt i media. Befolkningen har blivit i det närmaste hjärntvättad med överdrivna siffror. Att grannarna mot dessa inpräntade fördomar tagit förgivet att det var misshandelsbråk och inte skador orsakade i ett tumult när Pappa Dee försökt att lugna Andrea är inte konstigt. Att folks fördomar påverkar hur vittnen uppfattar en stitutation är väl känt. För några år sedan gjordes ett vittnespsykologiskt expriment. En slarvigt klädd yngling tog upp en kam ur fickan samtidigt som han blev överfallen av en äldre propert klädd herre. Det hela filmades. En majoritet av vittnena uppfattade det som att det var ynglingen som flög på mannen och en del av dessa "tillförlitliga" vittnen hade även varit säkra på att ynglingen viftade med en kniv. Glöm inte flygolyckan i spanien för nått år sedan vittena berättade om hur de sett planet brinna innan kraschen övervakningfilmen visad nått annat. Vittnesmål är inga tillförlitliga bevis.
Det vittnespsykologiska exprimentet finns beskrivet i Bo Edvardssons bok kritisk utredningmetodik.

Permalänk | Anmäl #19 susanna svensson, 2009-10-05, 18:10

Varför försöker hon förminska åklagaren genom att kalla henne "åklagerskan", det är väl ingen som kallar Andrea för "fotomodellskan". Om hon led så enormt av att vara fotomodell, varför fortsatte hon då?

Permalänk | Anmäl #20 Ulrika, 2009-10-05, 18:13

Ulrika är det inte du som tar förgivet att åklagerska är förringande. Knasiga trendkänsliga åklagare som kastar sin objektivitetsplikt i papperskorgen för att vinna PK poäng i slaskpressen finns tyvärr av båda könen. Att Andrea feminiserar ordet åklagare tolkar i varje all jag som att kvinnor tror på kvinnor bara så länge den kvinnan som har makt får den andra kvinnan att säga det hon vill.

Permalänk | Anmäl #21 susanna svensson, 2009-10-05, 19:15

Andrea, du försvarar din man på samma sätt som tusentals andra kvinnor försvara män som slagit dem. Lura inte dig själv, lämna honom!

Ta hand om dig,

Permalänk | Anmäl #22 Gustaf, 2009-10-05, 19:54

#14 Anna-Mia

Aggressiva utbrott kan mycket väl vara en del av en ångestreaktion, även om de inte brukar ingå i just en panikattack. De kan definitivt vara en del av reaktionen på långvarig hög stress. Läs igenom din psykiatriska diagnosmanual en gång till. Försöka fly, bli paralyserad eller bli aggressiv är de tre grundläggande reaktionerna vid stark rädsla, och ångest handlar ju per definition om att vara rädd.

Permalänk | Anmäl #23 psykologen, 2009-10-05, 20:07

Inte för att jag vet vad som skett i just det här fallet, men statistiskt sett pucklar kvinnor på sina karlar ungefär lika mycket som karlar pucklar på sina kvinnor. Att de oftast inte är lika starka fysiskt kompenserar de med att använda tillhyggen oftare.

Permalänk | Anmäl #24 fluringen, 2009-10-05, 20:30

#16 Charlotte T.,

Jag vet av egen erfarenhet hur polisen jobbar i den här typen av ärenden - man förhör grannar för att göra en höna av en fjäder. I mitt fall lyckades inte denna procedur; vad som hände i Andreas fall vet jag inte. Den objektivitet som polisen borde hålla enligt brottsbalken finns iaf inte.

Det svenska rättsväsendet är idag helt förgiftat av feminazism på alla nivåer; den rättssäkerhet som garanteras i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter saknas helt. Jag vet vad jag talar om - i mitt fall gjorde åklagare och poliser så stora, fatala misstag att den svenska staten tvingades betala ut ett särskilt skadestånd till mig efter att jag stämt konungariket Sverige.

Permalänk | Anmäl #25 Tommy Sandström, 2009-10-05, 21:12

Susanne och Tommy: Tro vad ni vill. Jag vet.

Permalänk | Anmäl #26 Charlotte T., 2009-10-05, 22:12

Andrea, jag beklagar verkligen att du skall behöva utstå misshandel av våra myndigheter som i stället borde stödja dig.

Sverige har inte plats för mer än en åsikt åt gången och just nu är det tokfeministerna som styr.

Du behöver bara läsa feministernas kommentarer här så ser du vilket totalt förakt dessa människor visar andra.

I tokfeministernas värld finns inte plats för individer och egna tankar där finns En åsikt och En tolkning av problem och En problemlösningsmodell.

Det intressanta/sorgliga är att när en kvinna som du vågar bryta mot deras totalitära tänkande så spelar det ingen som helst roll att du är kvinna då skall du förnedras, ifrågasättas och omyndigförklaras.

Inför tokfeministerna är ingen kvinna vuxen att tänka eller känna själv utan allt måste följa den bestämda ROKS-mallen, sorgligt men sant. Som Charlotte T skriver, Andrea och vi andra tror men Charlotte och de andra feministerna VET!

Stå på dig Andrea och låt inte ROKSARNA knäcka dig, vi är många som respekterar dig och ditt mod att berätta om din sjukdom.

Permalänk | Anmäl #27 Jakobsson, 2009-10-05, 22:51

Vad sjukt det är att se alla er som omyndigförklarar Andrea! Ni VET tydligen att Daniel är skyldig, och ni VET att Andrea har fel. Era resonemangs tillvägagångssätt är ologiska; bara för att ni känner till andra fall där misshandlade kvinnor försvarat förövarna tillika sina män så drar ni slutsatsen att fallet är så även här. Det är ett stort misstag att försöka dra slutsatser om ett fall när er evidens om det specifika faller är så knapphändig.

Permalänk | Anmäl #28 Hesten, 2009-10-05, 23:00

Jag tror på män och kvinnors jämlikhet, dock är könen självklart väldigt olika och för varje sådan här artikel (inklusive kommentarerna) eller Anna Anka-uttalande så börjar jag undra mer och mer om inte muslimernas syn på kvinnor är rätt ändå. Som tur var så stöter jag då och då på intelligenta kvinnor som återupprättar (om än temporärt) min tro på kvinnor som tänkande varelser. Synd att det inte finns fler av dem, jag tycker verkligen om intelligenta kvinnor.

Men psykiskt störda kvinnor som försvarar män som slår dem, kvinnor som gnäller om hur "kränkta" de eller någon annan blir och kvinnor som skriver två sidor om deras nästintill sexuella relation med en handväska...alltså...det är beklämmande. Kom igen nu, tjejer, vill ni bli behandlade som något annat än psykiskt efterblivna offer så får ni faktiskt ta och jobba lite för det.

Hesten, det gäller dig med förresten. Du kan inte beskylla andra för att omyndigförklara Andrea efter att ha läst vad hon skrivit...hon gör det ju själv. Den här kvinnan behöver hjälp, hennes verklighetsuppfattning får en rödings att verka normal.

Permalänk | Anmäl #29 Illwill, 2009-10-05, 23:40

#2 "Vi har successivt inlett en konsensus att kvinnor INTE är trovärdiga när de försöker förklara sin situation". Skitprat. Vi har sedan länge hur klart som helst en mäktigt sponsrad "konsensus" för raka motsatsen. Det finns för övrigt i vetenskap och beprövad erfarenhet. massivt stöd för teorin om kvinnors bristfälliga trovärdighet (islam är sålunda en förnuftsreligion på denna punkt). Kvinnor har jämfört med män allmänt betydlig sämre realtietsprövningsförmåga, vilket visat sig i en lång radda justitiemord, förövade i Sven Erik Alhems anda. Andrea Wahlgren är med andra ord otypiskt, och det är DÄRFÖR hon inte blev trodd.

Permalänk | Anmäl #30 Peter Ingestad, 2009-10-06, 02:38

#26 Så bra att det kom fram! :o)

Permalänk | Anmäl #31 Peter Ingestad, 2009-10-06, 02:39

RE: #11 Hesten, 2009-10-05, 15:36

Det vill du att vi ska tro på. Din text låter mer som omars texter om hur förträffligt islam är. Har ni studiecirklar ihop?

Om artikeln, väldigt svår situation. Om nu författaren inte kan ta sig loss (akissyndromet sas) så är det för d-gt. Samtidigt, om det som hon skiver. Då är det oxå för dj-gt.
Hur få rättvisa? Hur rentvå, så att sanningen hur den nu ser ut kommer fram?

Permalänk | Anmäl #32 BluePrint, 2009-10-06, 06:30

Vilket fantastiskt sätt att marknadsföra ännu ett sorgligt verklighetsbaserat kvinnoöde i pocketform!

Permalänk | Anmäl #33 Erica , 2009-10-06, 07:06

Feminazismen: Papa Dee HAR slagit dig

Det vi ser exempel på här är hur både rätttsväsendet, PK-maffian och vissa av debattörerna omydigförklarar en helt normal och frisk kvinna. Papa Dee HAR slagit dig. Säger du något annat så har du hamnat i ett olyckligt och destruktivt beroendeförhålande av din man. Det kallas för "våldets normaliseringsprocesser" av professor och feminazisten Eva Lundgren. Hon är samma person som försöker övertyga alla om att det förekommer patriarkala ritualmord i stora mängder i både Sverige och Norge.

Visst, vi tror på Eva Lundgren precis lika mycket som vi tror på allt som står i Aftonbaldet och Svenska Dagbladet. Precis lika mycket som vi tror på Liza Marklund, Rödluvan och vargen. Ni ljuger ju så bra....

Permalänk | Anmäl #34 Tommy Sandström, 2009-10-06, 07:09

Nu ska vi vara lite snälla, Tommy. Eva Lundgren är Skönlitteratur. Pastisch och sublimporr.

Permalänk | Anmäl #35 Peter Ingestad, 2009-10-06, 07:17

#35 Peter Ingestad,

Jag litar på Eva Lundgren. Det finns ingen som jag hellre skulle vilja bli ritualmördad av. Feminazismen är härlig....

Permalänk | Anmäl #36 Tommy Sandström, 2009-10-06, 07:53

Oavsett vad som har hänt tycker jag det är osmakligt att använda flickan för att bevisa sina egna teser.
Tiden får utvisa vad som var fel i den här historien.

Permalänk | Anmäl #37 Eva, 2009-10-06, 08:30

Allvarligt redaktionen på Newsmill. Varför låter ni henne förnedra sig på detta sätt? Hon verkar vara en väldigt psykiskt skör ung kvinna som fastnat i ett destruktivt förhållande. Att låta henne bortförklara hans grova misshandel är beklämmande. Hon behöver hjälp att bryta sig ur förhållandet.

Titta på bilderna. Det var ett rent blodbad efter misshandeln och han har bokstavligen blod på sina händer. Han är en våldsam misogyn. Varken mer eller minder och detta har inget med feminism att göra.

http://politisktinkorrekt.wordpress.com/?s=papa+dee

Permalänk | Anmäl #38 BellaSvedese, 2009-10-06, 08:32

Han är ju dömd för att ha kastat in henne i en husvägg på stan tidigare under kvällen, det fanns det ju flera vittnen till. Om det varit så att hon "i en ångestattack kastade sig själv in i väggen" så borde de väl ha märkt det. Och om det varit så att hon "i en ångestattack slagit sig själv i huvudet med ett blockljus så hon började blöda" så borde väl maken skaffat hjälp? Hon kröp ju i i trapphuset och grannarna såg hur han släpade in henne i lägenheten igen, vem skulle ha gjort så om man hittade frun blödande. Så gör väl bara den som har nåt att dölja, nån som vill ha allt inom hemmets stängda dörrar, vem som helst annars hade ju ringt på en ambulans i den situationen! Jag tror den här tjejen kommer att försvara honom ända till att han om några år byter ut henne mot en yngre modell, då kommer det komma fram "han slog mig faktiskt...", eftersom det för en person som är så uppmärksamhetströstande som den här modellen så är det värre att det skulle ta slut än att bli slagen. Så hon intalar sig att det inte har skett, och inte kommer ske igen. Hoppas bara inte det kommer några barn in i bilden i framtiden som "råkar slå sig i huvudet med ett blockljus".

Permalänk | Anmäl #39 Veronica, 2009-10-06, 08:33

Kära vänner, läs domen:
http://www.realtid.se/ArticlePages/200810/20/20081020104726_Realtid226/p...
-sen kanske man kan börja skaffa sig en uppfattning om detta.

Ett ögonvittne säger:
"Daniel drog Andrea i håret upp för tre små trappor i farstun. Andrea låg ned och hennes huvud slog mot trapporna. Han är
säker på att Daniel inte drog Andrea genom att hålla tag i hennes kläder. Andrea skrek ”nej! nej!” Det var ett hjärtskärande skrik. Sedan stängdes dörren till deras lägenhet och han hörde Andrea skrika ”slå mig inte Daniel” och ”nej nej!”."

-Det är lätt att ha värderingar, det är svårare att ha välgrundade åsikter om specifika fall. Att läsa vittnesmål och annan info före att drälla med nazistfeminism eller annat är lite mer produktivt. Det är ett lite mer sunt sätt att leva...

Permalänk | Anmäl #40 Aloace, 2009-10-06, 09:00

Ja, Veronicas kommentar är intressant.

Jag hör till dem som mycket väl kan tänka mig att det Andrea skriver nu är fullständigt korrekt och sanningsenligt och jag köper absolut inte att vittnesmålen styrker misshandel. Jag har själv haft förhållanden med psykiskt labila personer och det är...eeeh...intressant. Jag kan alltså mycket väl tänka mig att Papa Dee har en hel del att ta hand om här och det borde han få krädd för.

Ska man gå till verkligheten - det vill säga de rättsfall som faktiskt existerar hos rättsväsendet - så är det inte direkt ovanligt att jag känner full sympati för - männen. Tyvärr har ju dumfeminismen slagit igenom på full front så man hanterar fallen politiskt istället för att försöka reda ut hur situationen egentligen ser ut. Hur kan vi hjälpa det här paret på bästa sätt? Den frågan ställs tyvärr aldrig eller ytterst sällan.

Så för mig känns Andreas nuvarande historia fullt korrekt. Men vad händer om ett par år om förhållandet spricker och Pappy träffar en nu brud? Får vi då höra en ny historia?

Min erfarenhet säger mig det får vi inte - generellt sett alltså. Men ibland kan vi få höra andra historier. Frågan är bara vilken som är sann - den första eller den andra?

Det är bara en enda sak vi kan slå fast med 100-procentig säkerhet och det är att dumfeministerna kommer att tro på Andrea om hon skulle svänga.

Det är faktiskt ytterst märkligt, inser ni det?

Permalänk | Anmäl #41 Mayito, 2009-10-06, 09:04

En studie i kvinnovåld och kvinnors märkliga val av män!

Du Tommy existerar Manschauvinism? Vad Eva Lundgren tycker och tänker hör det verkligen hit? Du verkar bo granne med henne för i samhällsdebatten är hon en marginell figur.

Och vad ska snutarna tro när de kommer till en nedblodad trappuppgång inkl. blodig hysterisk kvinna? Läser du vittnesrapporterna så finns det vittnen från vasastan till östermalm om va papa dee utsatt mama dee för.

Andrea är 21-22 år idag men hennes intellekt verkar tillhöra en 16-åring, naiv är bara förnamnet.

Hon kommer från någon håla i norrland vad jag förstår och hon kanske skulle stannat där till hon blev 25 år. Eller pluggat kanske.
Pappa dee är en världsvan 43-åring. Att gifta sig med en så pass ung och omogen kvinna kommer oundvikligen leda till ett far och dotter förhållande. Vilket i vårt samhälle ställer högre krav på att han behandlar henne väl.

Permalänk | Anmäl #42 Fred, 2009-10-06, 09:18

Oavsett om Andreas historia är sann eller ej så är denna artikel en tonårings tongångar och resonemang - ångestfyllda självständighetsförklaringar och trygghetssökande.

Andrea, jag hoppas att du får hjälp med att hantera situationen. Det är tveksamt om du är mogen för den här typen av konflikt.

Permalänk | Anmäl #43 Jake, 2009-10-06, 09:47

Andrea. Vad händer nästa gång? Get out.

Permalänk | Anmäl #44 Christatos, 2009-10-06, 09:53

Kände att min kommentar till det hela passade bättre i min egen blogg, läs gärna.

http://misantropligan.se/wordpress/?p=181

Hoppas att det hela löser sig för dig och Papa, Andrea.

Permalänk | Anmäl #46 Eskil, 2009-10-06, 10:23

Lustigt, Eskil!

Otroligt att två personer kan göra så olika tolkningar. Jag tycker att Andreas inlägg är högintressant och för mig som kan detta område väldigt väl ser inga direkta felaktigheter i hennes beskrivningar av rättssystemet.

Tvärtom. Jag tycker att hon är mitt i prick flera gånger och inlägget känns både moget och insiktsfullt.

Problemet är att Andreas budskap inte riktigt faller i god jord hos vissa...

Permalänk | Anmäl #47 Mayito, 2009-10-06, 10:46

Jag tycker den här artikeln är rolig, för hon ljuger så att hon blir blå i ansiktet, men kvinnopryglarna här på newsmill använder artikeln för att rättfärdiga deras murkna grottmänniskoåsikter om könen :)

Permalänk | Anmäl #48 Arken, 2009-10-06, 10:51

Som fransmännen säger; "Plus qu´on remue dans la merde, plus ca pue" - ju mer man rör om i sk-ten, desto mer luktar det.

Permalänk | Anmäl #49 Elisabeth, 2009-10-06, 11:25

@Hesten. "Boken "SCUM Manifesto" är ett satiriskt verk "
Javisst, precis som "Mein Kampf"?

Permalänk | Anmäl #50 Christatos, 2009-10-06, 11:40