Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-09-10 14:09, Uppdaterad: 2009-09-10 16:09
Det rasar en debatt om huruvida en ojämförligt stor satsning (5 miljarder) på ett antal av politiker utvalda strategiska medicinska forskningsområden bör sjösättas eller inte. Syftet med en sådan satsning är naturligtvis att stärka svensk forsknings internationella konkurrenskraft och det finns en förhoppning om såväl hälso- som nationalekonomisk avkastning i förlängningen. Att man vill satsa på medicinsk forskning är förstås i sig alldeles utmärkt och regeringen bör applåderas för detta, särskilt som Sverige under en lång följd av år i dessa sammanhang har hamnat rejält på efterkälken.
Universitetslektor i psykiatri, Överläkare, forskare och bidragsmottagare från VR, flerårig ledamot och även ordförande i en av VR-medicins bedömningsgrupper
Det debatten gäller är huruvida principerna för pengafördelningen är rimlig och om medlen kommer att göra bäst nytta om de fördelas på det sätt som man nu står i begrepp att göra. Risken är stor att så inte blir fallet av framför allt två skäl – dels att man utan hänsyn till i landet befintlig forskarkompetens eller förutsättningar godtyckligt väljer ut ett antal områden som ”strategiska” och förbigår andra, dels att man väljer att satsa på mer eller mindre fabricerade konstellationer i stället för de enskilt duktigaste forskarna och deras grupper. Orimligheten med att välja ut t ex neurovetenskap men inte t ex inflammation/infektion blir särskilt tydlig i dessa dagar då fågel- och svininfluensor står som spön i backen, vilket illustrerar hur något som bedömts som ”icke-strategiskt” plötsligt blir i högsta grad d:o och till och med akut! Det torde även framgå av debatten att de flesta forskarna, som ju är experter på området, anser att en fördelning av medlen till de bästa enskilda forskarna/forskargrupperna enligt så kallad peer review princip är, om inte en helt invändningsfri metod, så ändå den mest rättvisa som står till buds, och den som har bäst förutsättningar att ge god avkastning i det långa loppet. VR-medicin tillämpar en sådan princip vid tilldelningen av sina 3-åriga projektbidrag.
Det är tänkbart att konstellationsprincipen, som man nu i stället valt, faktiskt leder till en allokering till just de bästa forskarna och att det därför i praktiken inte skulle göra någon skillnad om man i stället låtit pengarna fördelas via VR-medicins normala peer review process. För att undersöka hur utfallet i detta avseende skulle bli om pengarna fördelas så som nu föreslagits har undertecknad begärt ut en förteckning över de 100 högsta projektbidragen på VR-medicin jämnt fördelade över de tre senaste bedömningstillfällena (de 33 högsta 2006, de 34 högsta 2007 och de 33 högsta 2008), med antagandet att dessa också någorlunda väl reflekterar de 100 bästa medicinska forskarna i Sverige. Med flera års erfarenhet från arbete inom en av VR´s beredningsgrupper finner jag detta antagande högst troligt.
Det man först kan konstatera är att dessa 100 svenska toppforskare har ett årligt projektbidrag från den statliga forskningsfinansiären på 800 000 – 2 080 000 (median 1 200 000), innan universiteten tagit ut sina olika avgifter och påslag. Den peng som återstår räcker i princip till en-två anställd personal/doktorand och till hyra. Detta är ynkligt! En jämförelse med huvudkombattanten USA, vars stora forskningsframgångar vi applåderar i samband med nobelfestligheterna varje år, blir närmast löjlig. En amerikansk medelgod forskare inom mitt eget fält, neurovetenskap, kan ha 2-3 anslag från NIH (VR´s motsvarighet) om vardera 2 miljoner kronor. Vad de 100 amerikanska toppforskarna har för typ av anslag kan man ju bara fantisera om. För att bli konkurrenskraftiga behöver forskarna i Sverige således ha rejäla påslag avseende sin grundfinansiering, så varför inte börja där? Höj alla VR-medicins toppanslag rejält och lyft de goda och medelgoda åtminstone till den nivå topparna har idag!
Så till vad man kan få ut av 100-listan om den ställs i relation till de forskare som finns med i de konstellationer som nu föreslås få pengar. Trettiofem av de forskare som finns listade i konstellationerna finns också med på 100-listan, medan 122(!) lyckliga pengamottagare inte gör det. Annorlunda uttryckt - 65 av Sveriges bästa medicinska forskare kommer inte att få en spänn extra i detta lotteri medan 122 sannolikt medelgoda/goda forskare kommer att få långt högre projekttilldelning än de egentligen förtjänar. Inte ens om man bara tittar på de verkliga tio-taggarna, dvs de 32 forskare som har årliga anslag på 1 500 000 eller mer, blir det rimligt. Av dessa vinner 17 pengar på årets tombola medan 15 blir utan.
Det har sagts att dessa medel inte tillfaller den enskilda forskaren, eller ens konstellationen, utan universitetet, som sedan har att fördela medlen. Något som, om det vore sant, förstås gör hela processen ännu mer löjeväckande – vad är det för typ av ”strategisk satsning” man menar om pengarna inte går till det som föreslås, och varför hade man i så fall en bedömningsprocess överhuvudtaget, där dessutom ”det strategiska” skulle vägas in? Med tanke på att det efter fem år kommer att göras en utvärdering, som, om resultaten befinns nöjaktiga, kommer att resultera i en permanent förstärkning av universitetets budget, vore det akademiskt självmord att inte se till att de som står på ansökan också får resurserna, åtminstone de fem första åren(!), så att en stark rapport verkligen kan levereras. Dessutom talar man i utlysningen om ”utförarkonstellation”.
Alltså kommer de enskilda forskarna att få resurser motsvarande mångmiljonanslag (doktorandtjänster, hyror etc) åtminstone i fem år. Det kan hävdas att de mindre meriterade inom varje konstellation inte kommer att få så stor del av medlen, men i så fall kommer ju de starka att få så mycket mer, jämfört med de jämnstarka VR-finansierade toppforskare som inte hade turen att syssla med något av de politiskt utvalda områdena eller att befinna sig på ”rätt” lärosäte. Lite skojigt i sammanhanget är att den forskare som toppar l00-listan inte ingår i någon konstellation, eftersom denne forskar inom ett icke utvalt område. Några toppforskare återfinns å andra sidan inom ett par olika konstellationer. Dessa har alltså dubbel tur och faktiskt en liten möjlighet att komma upp i USA-liknande nivåer på sina grundanslag! En annan intressant aspekt är att när pengarna efter fem år skall ”låsas” till lärosätena har flera av toppforskarna i konstellationerna gått i pension, en del med råge, och det finns ingen mekanism för hur detta skall hanteras gentemot resten av forskarsamhället.
Enligt min mening visar denna relativt enkla analys att den jättesatsning som nu föreslås är katastrofal, och ansvariga politiker bör snarast stoppa processen. Det finns inget behov av liknande konstruktioner så länge den basala tilldelningen via VR´s projektbidrag är så låg. Ge pengarna till VR som sedan via sitt beprövade peer review system fördelar pengarna till de bästa forskarna!
[...] hel del Fantastiska och mycket lovande uppslag finns, men hur tas de egentligen tillvara? Tung kritik från [...]
[...] -Ge de bästa forskarna anständiga projektbidrag! [...]
[...] vara tunnelsyn utan även en tveksam riktning kring fördelningen av forskningsmedel, professor Bo Söderpalm gör ett inlägg som visar att staten v… Har staten så stor brist på ledaregenskaper och [...]

Nobelpristagare: Fel beslut av Krantz blir förödande

Arvid Carlsson ger en felaktig bild av regeringens forskningsproposition

Nobelpristagare: Tobias Krantz måste lyssna till kritiken
Nedslående inlägg från SSF:s ledning

Erikssons kritik mot SSF är vilseledande och felaktig
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Söderpalms inlägg måste vara generande läsning för forskningsministern och hans tjänstemän. Bilden av ett departement som inte är uppgiften mogen är tyvärr glasklar.
Bra snabbanalys!
Det som läcker ut från de nu pågående beredningsgruppsmötena tyder dessutom på att det är ännu värre än vad vi befarat då flera beredningsgrupper har i år minskade anslag att fördela. Det är alltså i praktiken helt tvärtemot förstärkningen av den fria grundforskningen Tobias Krantz har hävdat.
Folkpartiet gick till val med att Sverige skulle få fler Nobelpris... Det kan bara bli sannspått om Nobelprisen fortsättningsvis delas ut till forskare som verkar inom områden som bedömts strategiska av någon kommitte (oftast med argumentet att områdena är/var populära i USA och att vi håller på "att halka efter").