Kulturchefernas försvar för Anna Odell är ett journalistiskt haveri

Som vanligt väldigt bra skrivet, Mårten. Nu hoppas vi bara på att någon av kulturcheferna också ids gå i nån form av svaromål.

I uppdragsbeskrivningen för alla journalister står det att de ska vara populistiska och vända kappan efter majoritetsvinden så att mest antal lösnummer kan säljas. Det gäller även "kultur"-journalister och deras chefer.
Det är inte svårare än så.
Demokratiska mandat, etc skiter de högaktningsfullt i när påbud från ledningen kommer om att upplagan måste upp.
Jag vet, för jag har jobbat med dom.

Inte fan kan majoritetet av svenska folket hålla med journalisterna i denna fråga. Nej, här handlar det om verklighetsfrånvända rödvinskultorkoftor in denial. Tycker uppriktigt synd om dem, är de från en annan planet?

Tack Mårten Schultz för att du förklarade vad som rätttsligt gäller i fallet Anna Odell.

Min intuitiva rättskänsla sade mig att kulturcheferna Schottenius, DN och Poellinger, SvD var ute och cyklade men jag hade inte den juridiska sakkunskapen att helt förstå och förklara vad som var fel.

Eftersom media och journalisterna utgör den tredje statsmakten som ska slå larm när något är fel och informera medborgarna om olika företeelser, blir jag minst sagt bekymrad över kulturjournalisternas okunnighet eller om det är omoral.

Får man inte lära sig något om svenskt rättväsende på journalistutbildningen? Eller är det något annat som är helt galet hos de här journalisterna?

Anna Odells verk är väl snarare att betrakta som ett smart PR stunt än som bra konst?

Provokation inom konsten är inget nytt och inget dåligt. Men att "verket" stärks av en dom verkar underligt. Det borde stå på egna ben. Hon är farligt ute om hon vill bli tagen på allvar av dem hon borde se upp till och man undra vad nästa steg är? Det är svårt för en konstnär att följa upp detta. Vad är hennes stil? Är hon den där konstnären som gör galna grejjer? Traditionella målare kan ju alltid välja provocerande motiv, men hjälper det verken? Är målat blod eller genitalier bättre än landskap?

Joseph Beuys jobbade ibland i fett - inte för att provocera utan för att det betydde något.

Skilj på det - detta är pr marinerat i lite konst. Inte ett konstverk som fick mycket uppmärksamhet tack vare sin fina kvalitet.

Duktiga konstnärer drivs av mer än en önskan att provocera och synas.

Verket har inte stärkts av någon dom - Anna Odells namn däremot, det har ökat i värde.
Är det någon som ens kan svara på vad verket heter?

Kulturjournalisternas hållning är problematisk. Hur tänker de? Vad är det som driver dem till denna unisona antidemokratiska hållning? Svårt att förstå.
Jag läste just i DN Kulturdelen under rubriken Idé & Kritik en spalt av Bo Madestrand "Kulturkonservativ backlash".
Nedanlåtande och mästrande i tonen mot oss läsare konstaterar han i sitt inlägg om utställningen "Figurationer" på Edsviks konsthall utanför Stockholm, att
"Lägger man ihop debatten om "Figurationer" med den folkstorm som resulterade i en fällande dom mot Anna Odell och ... så klarnar bilden.
Den samtida konsten har drabbats av en kulturkonservativ backlash."

Så domen mot Anna Odell skulle enligt Madestrand INTE handla om att hon gjort sig skyldig till ett brott utan att det var FOLKSTORMEN som tvingade rättsväsendet att fälla henne!

Man tror inte sina öron.

Vad har vi egentligen för kulturjournalister? Finns det några duktiga grävande journalister som kan gräva lite!

Bra artikel. Fakta i målet är enkla och klara: det finns ingen gräddfil för Konstfacks-elever!
Parallellen med att "Wallraffa" (efter journalisten Peter Wallraff) gäller inte heller. Vad Wallraff gjorde var att helt enkelt under antagen identitet ta olika skitjobb, jobba en tid, och sedan rapportera om verkligheten i de jobben. Vad skulle vara straffbart där? Han riskerade sin egen hälsa för att kunna berätta om en obehaglig verklighet -- starkt gjort!

Det var en mycket bra artikel som visar några av de mer galna argumenten från kultursidorna.

Jag läste nu några av de artiklar Mårten hänvisar till, i syfte att hitta ett försvar för att de egentligen talar om något annat: ett försvar för konsten som provokation, och positiva omdömen om att Odell genom sin 'happening' avslöjat oegentligheter inom vården.

Men till min bestörtning hittade jag inte detta. I stället försöker sig kulturjournalist efter kulturjournalist på att prata juridik!

Ulrika Stahre är ett bra exempel. Hon gör stor sak av att vara lekman och att juridiken är märklig för henne. Ändå uttalar hon sig tvärtsäkert med ett "lagen säger knappast att det är brottsligt att spela psykiskt sjuk,".

Eller vad ska man säga om följande juridiska 'expertis' från Aftonblades Martin Aagård: "kammaråklagare Stefan Linds åtal är inget annat än ett övergrepp. Ett övergrepp på en nybakad konststudent som på grund av bristande handledning dragit ett skolprojekt väldigt långt."

Visserligen kan man verkligen ifrågasätta varför så mycket av samhällsdebatten numera förpassas till 'kultursidor'. Är argumenten om vården så flummiga att de i likhet med Aftonbladets ökända artikel om organstölder numera är kulturpolitik? Men detta ifrågasättande blir helt onödigt, när vi ser att kultursidorna faktiskt försöker sig på att prata juridik, med militant okunnighet och häpnadsväckande arrogans.

Bra artikel, men du glömde Journalistens chefredaktör Helena Giertta, som också krävde att Odell skulle frias. Så även journalistfacket tycker att det har gått för långt med alla lagar i Sverige.

Dessutom krävs på Debattplats i Journalisten att Odell ska få Stora Journalistpriset. För vadå? Har hon gjort ett journalistjobb? Jag som trodde att hon spelat in en video som nån slags konstinstallation. Tänk att man kan bli journalist när man går på konstutbildning. Vet Konstfack om det?

För övrigt heter han Günter Wallraff Kai V och jag själv hört och sett honom hålla föredrag på DN, inbjuden av facket, och inte fasen handlade hans metod om att lura sjukvården eller några andra heller för den delen. Men journalisterna går i taket för att just två DN-reportrar i våras lurade läkare att skriva ut antibiotika åt dem. De tjatade tills de fick den och sedan gick de hem och skrev en artikel om att läkarna skriver om för mycket antibiotika.

Ingen jäkel brydde sig om dem. De blev inte polisanmälda för nåt och nu vill tydligen journalistkåren istället lägga beslag på en konststuderande och låta henne bli journalist.

Jag begriper inte vad som har hänt med kåren. Den måste ha blivit skvatt galen av högmod och elfenbenstornstänkande.

Det är så djävla DUMT alltihop. Kultur är ju gunås alltid Vänster & väldans fint & beundransvärt. Men skulle Anna Odell varit Höger & tex gjort en bushappening mot invandringen eller b*geriet eller palestinaterrorismen eller nånting sånt, nog faaen hade Kultur Vänstern krävt hennes huvud på ett fat plus sju svåra år på Kumla. Men så långt tänker de inte, eftersom de inte tänker alls utan bara reagerar emotionellt vilket de kan kosta på sig i sin skyddade verkstads gammalmediala kravlöshet.
.
Ner med detta jidder i Nybroviken! De förtjänar ingen som helst respekt.
.
Nå, nu har ju högerkonstnärer som jag själv ett prejudikat att bygga på, fåse va vi kan hitta på!
.
Jodå, jag har i AO:s förföljd mina egna Verk i Psykbrutsgenren:
.

http://nattljuset.blogspot.com/
.
Noveller med motiv från svensk psykvård, minst lika autentiska som Primadonna Assoluta AO:s magnifika uppvisning, och får hon lansera sig själv, vilket är fullt legitimt, så ska väl också lilla jag ha samma rätt!

Det är hedervärt att Mårten Schultz tar också tid an att förklara att kulturskribenternas blinda till tro till konstens frihet är också en kränkning mot vår demokratiska princip…det behövdes verkligen!

Jag har själv varit på samma linje och skrivit just kommentarer till Björn Wimans artikeln i Expressen, en artikel som deklarerar oss andra (som anser att Anna Odell ska åtalas) styrda av hämndlysten reptilhjärna.

Men enligt den demokratiska principen ska vi alla få bilda vår opinion utifrån våra egna förutsättningar och i det sammanhanget kan ingen kulturskribent komma och tala om hur vi andra ska tänka. Det stinker kulturfascism riktigt ordentligt: det skulle innebära att konstens integritet har högre prioritet än vad som kan tilldelas oss andra, dvs vi människor är för konsten och inte tvärtom.

Anna Odells konstverk hade högre värde (hennes frihet gick före, ansåg hon själv åtminstone inklusive dessa kulturskribenter) än de inblandades integritet när hon manipulerade polisen och vårdpersonalen att bli en del av hennes verk utan deras uttryckliga medgivande (deras frihet att tacka nej till medverkan). Jag anser att det är vår medborgerliga rättighet att kunna tacka nej även till välmenande jippon när vi inte sympatiserar dess ställningstagande, ideologi eller metodik.

Om vi inte håller fast vid denna rättighet att få välja bort även andras välmening så skulle man kunna hävda att det är etiskt helt korrekt att förfalska människors namnteckningar i en namninsamling för något välmenande ändamål. Även detta oskyldiga fall utgör en självklar övertramp på min rättighet att få välja mina ideologiska engagemang ifall jag skulle råka ut för en sådan förfalskning.

Journalister begriper väldigt sällan juridik, även fast de någon gång i bland försöker.

Kulturjournalister är något helt annat, de skiter helt i juridk, de står liksom över. Istället för "land ska med lag byggas" gäller,
"land ska med kultur byggas"

För en kulturjournalist och sann vänsterintelektuell är juridiken något reaktionärt som håller den sanna och fria människan stången, alltså struntar man dels i att ens försöka förstå dels atackerar man det man inte förstår.

Det tycker jag låter rimligt och logiskt. Vi kan väl se kulturredaktörer som underhållare och inte uppröras. Låt dem tuta på i all sin dumhet, ungefär som nazister, samma verklighetsfrånvaro, "land ska med ras byggas"

Det stavas "desperation". Det s.k. gammelmedia och defintivt dessa navelskådande kulturjournalister ser slutet på sötebrödsdagarna. Då när man kunde slänga iväg en text eller två och sen gå ner på Tennstopet eller liknande hak och supa sig redlös. Nu kanske dom blir tvunga att ta ett vanligt kneg. Eller börja tycka om sport eller bantning. Nåja, ju förr dasspapper som Aftonbladet försvinner desto bättre.

Jag håller med artikelförfattaren om det mesta.
MEN, de som kräver att Konstfack ska läggas ner för att en eller två elever helt tappat koncepterna är helt ute och cyklar.
En kollega hyrde ut sin lägenhet till två studenter på Handels. De hade lärt sig en grundlig läxa i entreprenörskap visade det sig. De öppnade nämligen en bordell i lägenheten!
Borde inte Handels stängas då?

För ett antal år sedan blev ett gäng (juridik-) studenter
gripna på Norrmalmstorg, då de skulle fejka ett bankrån
(nollningsuppdrag). Det var inga upprop i kultursidorna
om rättsliga övergrepp då. Men det berodde väl på
att det inte var rätt sorts studenter, kan tänkas.

För ett antal år sedan blev ett gäng (juridik-) studenter
gripna på Norrmalmstorg, då de skulle fejka ett bankrån
(nollningsuppdrag). Det var inga upprop i kultursidorna
om rättsliga övergrepp då. Men det berodde väl på
att det inte var rätt sorts studenter, kan tänkas.

Mårten Schultz,
bra artikel. Jag skulle dessutom gärna vilja veta vad du har att säga om Odells juridiska status som elev. Konstfack godkände projektet, och bistod därefter med handledning hela vägen fram till utförandet. Varför behöver skolan inte vara med och dela det straffrättsliga ansvaret ?

Claes (och andra): Tack för vänliga omdömen!

Jag vet inte tillräckligt om vilka kontakter skolan hade med Odell innan hennes projekt sattes i sjön och skulle väl i och för sig tro att i vart fall skolan inte alls hade några indikationer på att hon skulle kunna begå brottet våldsamt motstånd. Ett straffansvar för skolan framstår som något långsökt utifrån de fakta som sipprat fram. Dessutom måste man ju komma ihåg att "skolan" inte kan vara straffansvarig - det kan bara människor vara, så frågan är då vem som är ansvarig för vad: Handledare, rektor, någon annan?

En annan fråga gäller emellertid det civilrättsliga ansvaret. Där kan en skola hållas ansvarig och där krävs det inte lika stor insikt hos skolans företrädare för att ansvar skall kunna inträda. Även det kan tyckas osannolikt i detta fall.

Se några kommentarer här: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3388025.svd

@Mårten

Skärp till dig.

Konsten står över lagen.

Konsten skapar lagarna.

Per Hagman

.

Fan grabbar ni är ju int politiskt kulturellt demokratiskt skolade.

Ni verkar ej att förstå lagens underordnade betydelse i samhället.

per hagman

Mårten S,
jag förstår. Men misstänker att åtminstone handledaren var införstådd med att Anna skulle göra våldsamt motstånd. Annars hade hon ju varken blivit nedbrottad på bron eller medicinerad och bältad på sjukhuset. Hon hade bara fått skjuts med konstaplarna och därefter blivit omstoppad efter en kopp te och en smörgås på sjukhuset. Inte så spektakulärt som konceptkonst betraktat.

Tack för en utmärkt välformulerad och nyanserad artikel! Instämmer på alla punkter, särskilt vad gäller kulturjournalistikens plats framöver - med denna trovärdighetsblunder av gigantiska mått har man ju börjat gräva sin egen grav, allt under högljudda hurrarop från de egna leden.

Mårten Schultz,
tack för ytterligare en populistisk artikel som får alla högerfånar på Newsmill att spricka av glädje.

Skamfacklor till alla som anser att civil olydnad är viktigt i ett civiliserat samhälle, och som tycker att det är viktigt att belysa psykvården ur ett mänskligt perspektiv.

Ihjälgasning åt alla kulturjournalister som inte är anställda av Timbros sanningskommission, och som har mage att anse att Anna Odell gjort mer gott än ont.

Alfa,
med "populist" brukar man mena någon som söker inflytande genom att stryka fördomar medhårs, tänja på sanningen och föra fram starkt förenklade förklaringar till samhällsproblem. Oftast spelar p. på föreställningen om ett gap mellan "vanligt hederligt folk" och någon skum "elit".

Menar du att Mårten S. motsvarar den definitionen? I så fall, hurså?

Vem har sagt att civil olydnad är skamlig?

Vill någon hindra att psykvården blir belyst "ur ett mänskligt perspektiv"? Vem? Hurdå?

Du avslöjar att Timbro driver en sanningskommission. Intressant. Berätta mer.

Vilka är de kulturjournalister som är anställda av Timbros sanningskommission" ?

Kan du inte svara på frågorna? Då är det du som är populisten.

.

Vilket juridiskt flisande.

Grabbar : Samlas på lördag kväll o fröjda er över en matematiktabell.

Per Hagman

.

.

Tack Mårten
för en knivskarp analys.
Antalet dagsböter antyder väl att tingsrätten såg ganska allvarligt på brottet.

Alfa bl a kallar brottet för civil olydnad.
Populistiska skamgrepp för egen vinning kan aldrig vara civil olydnad.