Långsam urvattning av demokratin

Vissa har nog redan hört talas om Soritesparadoxen, men för er andra kommer här en förklaring.

Tänk dig att du har ett sandslott. Det majestätiska sandslottet är uppbyggt utav hundratusentals sandkorn. Om jag skulle ta bort ett av dessa sandkorn, skulle du fortfarande kalla ditt sandslott för ett sandslott? Med högsta sannolikhet, ja. Och om jag tar bort ytterligare ett? Svaret förblir: Ja, det är ett sandslott.
Ett sandkorn mer eller mindre gör ingen skillnad.

Men vad händer om man fortsätter så? Tillsist blir det bara några få sandkorn kvar, och det är inget sandslott.
Paradoxen går alltså ut på att man genom att sakta ta bort en liten, liten del i taget av något stort, tillsist inte har något kvar och man kan inte direkt säga när sandslottet slutade vara ett sandslott.

Vad har denna paradox med den pågående FRA-debatten att göra då? Jag ska förklara. Tänk dig demokratin, de mänskliga rättigheterna och vårt fria land som ett fantastiskt sandslott. Vad händer om man sakta börjar plocka bort saker ur det?

Sakta, sakta försvinner ett sandkorn i taget. En liten inskränkning av någon rättighet här, och en liten inskränkning där.

Även om du är en av de som inte tycker att FRAs massavlyssning är särskilt farlig, så måste du ändå medge att det är ett rejält antal sandkorn som plockas bort den 1 januari då lagen går igenom.

Jag är inte särskilt rädd för statens övervakning än så länge. Visst krypterar jag mer av min internettrafik och visst krypterar jag fler filer. Men min stora rädsla ligger i vart vi är på väg. Min stora rädsla ligger i Sveriges inriktning.

När kommer Sverige inte längre vara en fullskalig demokrati? Hur många sandkorn måste plockas bort innan folket reagerar? Denna långsamma urvattning av våra rättigheter är ett allvarligt hot mot vårt demokratiska samhälle.

Sandkornen plockas bort ett i taget och denna trend är inte bara ett lokalt fenomen här i Sverige, utan ett globalt. Skulle det inte vara underbart om Sverige kunde vara landet som gick mot strömmen. Landet som stod upp för demokratin. Landet som sade en gång för alla att vi inte ens tänker tillåta sandkorn att plockas bort från vårt vackra land.

Inte ens ett sandkorn.

Alexander Woodhouse (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1040

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Några sandkorn som sköljdes bort för länge sen...

Upprördheten över FRA-lagen är begriplig, men den svenska vänstern och de s.k. kommunisterna har ju burit detta " kors" åt allmänheten sedan 1930talet. Man har haft liksom "demokrati-avdrag" med direkt avlyssning av partitidningens växel,(Ny Dag) förmodligen djup infiltration inom olika partiföreningar och administration, notering om någon körde ut valsedlar på valdagen, (60talet) bar upp en lotteritombola, etc. registrering av personuppgifter i
vänsterpressen m.m.

Redan 1940 och 1941 gjordes ju stora razzior mot SKP, då säpo tog hand om medlemsregistret. Denna typ av trakasserier gav ingenting - men skrämde förstås bort folk, och isolerade vänstermänniskor. Det var väl kanske det viktigaste motivet, som polisen idag trakasserar invandrar- ungdomar, (trakasserat bilburna ungdomar har polisen f.ö. alltid sysslat med, även svenska ).

Övervakning av den politiskt verksamma vänstern på arbetsplatser sköttes även av IB förstås, genom social- demokratin,i fackföreningarna och kooperationer.

USA:s åtgärder mot terrorismen, som de flesta upplever
som överdrivna och destruktiva för demokratin, påverkar
oss alltid mycket mer grundläggande i vardagslivet, paradoxalt.

Som militärhumanistiska interventionerna, Irakflyktingarna , Guantanamolägret, flygplatskontrollerna , bankkonto- spärrar, etc.) betydligt värre än några sovjet/ryska pansarutflykter, tydligen men så har det inte speglats i media. USA betraktar tydligen Europa,(som EU betraktar "sitt" Kosovo) - som ett protektorat, djupt beroende av omvärlden.

Nu är det den mer vanlige medborgarens tur att bli över- vakningsobjekt, och det finns ingen kvar som kan protest- era - som i Tyskland i slutet av 1930talet.

Permalänk | Anmäl #1 Chili Palmer, 2008-09-06, 17:16