Dags att ändra lagen om anställningsskydd

DÅLIGA OMBUDSMÄNS LIVBOJ

Den viktigaste betydelsen av LAS är den makt som lagen ger till de ombudsmän, som inte på annat sätt lyckas inge medlemmarna förtroende. LAS ger dem makten att påverka vilka som blir avskedade. Det har också använts för att missgynna de anställda som inte velat ansluta sig till facket. Något som även åtskilliga medlemmar upplever som oschysst.

I sammanhanget är det också viktigt att ta med det låga förtroende "facket" har. Som en svetsare anförtrodde mig: "Det blir ju bara så att man måste stå med mössan i hand både för basen och för klubbordföranden. Och basen är mer reko".

Jag blev förvånad över ett TV-inslag från arbetsstämman, där Reinfeldt framhöll att han ville göra det lättare att anställa, inte att avskeda. Det vittnar om att han inte förstått företagandets villkor:

Varje anställning är en riskfylld investering. Företaget måste betala lönen under avsevärd tid, medan den anställde inte är tillräckligt produktiv. Den upplärning innebär en nödvändig investering i den anställde, för att han skall bli produktiv. Denne kan emellertid bli en belastning för företaget beroende på konjunkturerna eller personlig otillräcklighet.

Ju svårare det då är att avskeda just den som blivit en belastning, desto större är risken med anställningen.

För många företag, särskilt de små, utgör detta en starkt återhållande faktor inför nyanställningar. LAS bromsar viljan att expandera med projekt, som fordrar nyanställninar.

Sådana är just vad Sverige nu behöver mest av allt ! ! !

Logiken är faktiskt: Ju lättare det är att avskeda desto fler blir anställda.

Det blir inte sant bara för att ni tjatar om det. Vi vet ju att ni är torpeder för Svenskt Näringsliv. Det är ju inte arbetslösheten ni egentligen vill råda bot på, ni vill bara pressa lönerna och sätta en tumme i ögat på dem som vill stå upp för en god arbetsmiljö med mera. Det är skamligt det ni håller på med.

Steffo: Kan du inte bemöta argumenten i sak i stället för att angripa debattörernas underliggande ondska? Det blir liksom inte att ta på allvar.

Alla vet att LAS ökar den totala arbetslösheten något samt dessutom skapar klyftor i samhället. Dom äldre som vill ha trygghet utan att jobba ordentligt vinner. Unga och invandrare förlorar eftersom 1. Företagen tar en jätterisk om de anställer oprövade kort och 2. Först in sist ut drabbar dom som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Företagen förlorar också eftersom dom tvingas dansa efter fackets pipa istället för att ha dom anställda som gör mest nytta, och facken vinner mest av alla eftersom systemet ger dom en massa makt.

Ett bättre system vore Danmarks "flexicurity": Ingen LAS, men generös arbetslöshetsersättning för den som förlorar jobbet. Ingen behöver känna sig otrygg, vi undviker stelheter och orättvisor på arbetsmarknaden, och vi värnar gemensamt dom som förlorar jobbet. Den som påstår att LAS är ett bra system är antingen ett särintresse eller dåligt påläst!

Det är frestande att försöka diskutera ideologiskt med en sån förblindad extremist som Munkhammar, men låt oss skärskåda argumenten istället.
Las ökar ungdomsarbetslösheten hävdar han. Utan Las skulle äldre bli arbetslösa istället och unga kunna komma in på arbetsmarknaden. Och det verkar ju logiskt även om det känns rätt cyniskt.
Det skulle bli billigare för arbetsgivarna också eftersom unga har sämre betalt. Konstigt att det argumentet inte saluförs.
Den senare effekten är antagligen bakgrund till att nyliberaler hävdar att Las håller tillbaka sysselsättningen. Billigare löntagare ger högre sysselsättning verkar dom tro. Det är tyvärr inte sant. Ingen arbetsgivare anställer onödigt många människor bara för att man har pengar över. Eller hur?
Antalet anställda beror på uppdragsvolymen och de anställdas kapacitet. Kan arbetgivare fritt byta ut lite trötta äldre mot pigga ungdomar ökar effektiviteten.
Då behövs färre anställda, inte fler.
Kan arbetsgivare fritt byta ut dyra äldre mot billigare ungdomar minskar löntagarnas samlade köpkraft. Konsumtionen går ner.
Då behövs färre anställda, inte fler.
Men företagarna blir mycket rikare och kan konsumera ordentligt är en logisk men outtalad slutledning från extremisterna. Tyvärr kompenserar inte extra pengar till rika fullt ut att de som lägger hela sin inkomst till konsumtion får mindre pengar.
Då behövs färre anställda, inte fler.

Vad finns det då för hållbara argument för en reform som minskar sysselsättningen?
Att flytta makt från anställda till företagsägare.
Att minska lönerna och öka vinsten.
Att öka företagsägares frihet.
Att minska löntagarnas trygghet.

Jag tycker att det är både fegt och slipprigt att istället komma dragandes med argument som verkar socialt omtänksamma när man egentligen skiter i konsekvensen för dom man låtsas bry sig om.

Jag skulle inte oroa mig alltför mycket för LAS - jag tror den ryker efter 2010. Låt oss komma ihåg att vi har en mycket pragmatisk borgerlig regering vid rodret - en regering som kommer göra allt och lite till för att bli omvald. Gissningsvis har de insett vilken total finansiell katastrof maktskifte 2010 skulle innebära, och därför sossas det ganska friskt inför valet.

Det är bara att hoppas att vi slipper maktskifte, och att vi, när den s.k. "finanskrisen" slutligen lägger sig, får se en borgerlig regering som återgår till mer ideologiska ståndpunkter och gör sverige till en konkurrenskraftig ekonomi, med personlig frihet som grund, så vi kan fortsätta att rensa ut skiten efter 50 års sosse-styre.

Jag trodde faktisk inte ens i min mörkaste fantasi att borgarna för tredje gången skulle köra Sveriges ekonomi i botten.
Man börjar tro att det är fullt medvetet. "Vi kör som fan, åt helvete med statsfinanserna, sossarna vinner ändå nästa gång och allt kan dom inte återställa" ?

Jag håller INTE med. Om arbetslöshet vore det enda onda, skulle vi,m för att hårddra principen, införa Stalins GULAGsystem, fångarna där var ju åtminstone sysselsatta så det räckte till, inte sant, och frågan är hur mycket man skall sätta värde på en lön som inte räöcker för livets nödtorft; det är nu en gång så, att man arbetar inte för att det är Fint och Vackert, utan för att tjäna pengar, och den sortens romantisering kommer nog i hög grad från bortskämda överklasspersoner som lever bekvämt på kapital eller på någon välavlönad sinekur man förskaffat sig genom mygel och kontakter. I socialgrupop 3 är arbetslivet allt annat än en dylik dans på rosa moln, men visst, när brödet är knappt kan vi kanske äta kakor, tycker kanske överklassen. Att ytterligare försämra en trygghet, som har varit förslöande, men knappast är det i nuläget, då flertalet arbetsgivare helt klart har anledning att avskeda snarare än anställa, är kort sagt ogenomtänkt och partiskt. Att ytterligare höja stressnivån i samhället är en dålig idé. Statsministern avvisar mycket klokt de primitiva nyliberala parollkraven och för en resonabel poilitik med välbehövligt centristisk inriktning.

Samma tanklöshet kommer nog också från hårt arbetande människor som med visst fog är sura på folk som inte bjuder till, vilket de själva föredömligt gör. Förståeligt, men inte särskilt genomtänkt. Det kan SJÄLVA bli arbetslösa endag; men tänker de så långt? Av åtskilliga kommentarers, ähum, intellektuella nivå, är det nog i många fall en del att önska i fråga om ett perspektiv med större framförhållning än kaninens.

Ingestad, Att kritisera folks intellektuella förmåga samtidigt som man jämför den Danska modellen med Gulag är väl ändå ingen vinnare?
-
Stressnivån i samhället som du kallar det skulle vara intressant att utreda. Men tror du inte stressnivån hos de som är arbetslösa men motiverade och de som omotiverade kramar sitt fasta men ointressanta jobb är de som är stressade?
-
Stressnivån för den stackars arbetsgivare som dessutom sitter fast med omotiverad jobbkramarpersonal skall vi inte ens tala om, åtminstonde inte med dig då de väl ända kan mygla sig vidare tack vara sina kontakter?
-
Kan inte du förklara varför inget av våra största Svenska bolag har skapats under LAS-tiden?

Nej, det är nog ingen höjdare för en som inte ens förstod vad jag sa. Min poäng ids jag inte upprepa.

Jag har precis skrivit en kommentar kring en artikel i samma ämne och länkar vidare:

http://newsmill.se/artikel/2009/08/20/anstallningstrygghet-som-garant-ek...

Hipp hurra för den fria marknaden.Nästa steg kan väl vara att ta bort minimilönerna.Den som är billigast får jobbet.Om du är kvinna och blir med barn aj aj aj. Piska vett i slavarna nu f-r f-n!!??

Ibland blir man bara så matt.

Ett företag drivs för att ge vinst. Ett företags första lojalitet är till ägarna, punkt och slut. Andra lojaliteten är till kunderna, att de får vad de betalar för. På mycket tredje plats kommer arbetarna och i listan utan intresse kommer allt utom vad lagen kräver.

Visst minimilöner har en poäng. Fast det var väldigt länge sedan jag såg budpojkar och andra som helt enkelt blev för dyra att ha anställda i och med det. Andra sidan av myntet.

DET OMODERNA FACKET

Det är ett problem för varje slag av organisation att förändra sig i takt med samhällets utveckling. Skråväsendet gjorde sig omöjligt. LO håller på att göra sig onödigt genom sin oförmåga att urskilja sin kärnuppgift. Den är inte att driva politik, som går emot många av medlemmarnas övertygelse. Lika olämpligt är det att tvinga fram lönehöjningar, som mest blir inflation.

Efter hundra år är organisationen så framgångsrik att de flesta målen för samhällets organisation är uppnådda, sett ur medlemmarnas synpunkt. Det är huvudsakligen de som sitter i den organistoriska överbyggnaden, som har behovet att driva politik, delvis för sin egen skull.

Den viktigaste funktionen av LAS är därför att visa de anställda att medlemskap i facket gör någon skillnad. Vilket kan drivas som en sorts utpressning. Lagen gör anställning till ett privilegium, som inte tillkommer ungdomar, handikappade och invandrare.

I debatten deltar många med teoretiska och hypotetiska resonemang baserade på bristande erfarenhet av verkligheten.

Frågan är egentligen mycket enkel: Vem behöver den arbetslöse mest, en ombudsman eller en företagare.

Då är det givet att det är oss företagare han skall lyssna på.

LAS gör fler arbetslösa och därmed blir alla medborgare fatttigare.

Jag vet inte vilken värld ni lever i. Eller om ni kanske saknar egen erfarenhet av LAS och diskuterar om nåt ni bara tror.
Som delägare i ett konsultföretag med 50 anställda borde jag enligt Timbrohögern vara missnöjd med LAS men det har aldrig varit några problem. Vi är i en konjunkturkänslig bransch. Ofta klarar vi svackor genom att låna ut personal till andra företag men ibland har vi varslat och sagt upp personal. Möjligheterna att kategoriindela personalen är nästan oändlig. I princip kan man behålla precis de som för tillfället behövs i just de uppdrag som löper. Inom varje kategori gäller anställningstid men kategorierna kan faktiskt bestå av en person.
Vad som inte är möjligt är att utan ersättning säga upp någon om det inte är arbetsbrist. Alltså bara för att jag har lust.
Och det måste verkligen en högermänniska förstå, ni som tror på incitament, att den inskränkningen i min arbetsgivarfrihet gör att jag blir lite noggrannare när jag anställer. Till allas fördel.

RISKEN GÖR ANSTÄLLNING TILL ETT LOTTERI

Olof Lindberg har inte förstått vad "risk" innebär. Det kan jämföras med ett lotteri. Alla vet att de flesta lotterna är nitlotter, men köper ändå, därför att det finns enstaka vinstlotter.

Att just jag fått en nitlott är inget bevis för att det inte finns vinstlotter.

För LAS gäller det motsatta. Olof Lindberg har dragit en nitlott i sina kontakter med facket, d.v.s. han har inga problem. Eftersom nitlotter är det normala, är det inget bevis för att det inte finns vinstlotter, eller snarare "risklotter", där riktigt allvarliga problem uppstår.

Sådana har jag sett på nära håll. Det finns mängder av vittnen till sådana. Alla fall behandlas inte i pressen, eftersom många företag inte vill riskera ännu mer friktioner med det aktuella facket.

Alla accepterar påståenden om att det finns några oanständiga företagare. Men det är lika självklart att det bland alla tusen ombudsmän också finns några som bär sig oanständigt åt med översitteri och stöddighet. Pressen refererar sådan fall med viss regelbundenhet.

En anställd kan välja en annan företagare, om de inte trivs ihop. En företagare kan inte så lätt välja ett annat företag, om där finns anställda som gör livet surt för honom, ex.vis med oärlighet. Facket har visat sig ofta ta strid för sådana odågor.

Många småföretagare och potentiella sådana har inte råd med en strid med en orättfärdig ombudsman. Den risken vill han inte ta. Därför avstår han från att anställa eller att expandera så länge LAS ger ombudsmän den makten.

Det stryper landets tillväxt ! ! ! Det gör oss alla fattigare.

Erik
Det är just för att problemen är rena undantag jag menar att kampen mot LAS förs med falska argument. Företagare i allmänhet har inget problem med LAS. Timbro och SN har ett problem med LAS eftersom det egentligen handlar om att försvaga anställdas förhandlingsposition i allmänhet och att sänka lönerna. Dom har aldrig brytt sig om vilken konsekvens deras agenda har på sysselsättning eller tillväxt. Deras agenda är delvis rent ideologisk, delvis specialinriktad åt deras inkomstkälla, ledningen i svenska storföretag.
Kom ihåg debatten om fastighetsskatten. Man lyckades framställa det som om en massa fattiga fiskaränkor dignade under oket av sina strandtomter och fick igenom en enorm ekonomisk lättnad åt oss som inte behövde den.
Debatten om LAS är likadan.

UNDANTAGEN SKRÄMMER MÅNGA FLER

Olof, du tycks fortfarande inte fatta vad risk innebär.

Varje vinstlott får tusentals människor att köpa nitlotter. Samma förstärkningsfaktor gäller LAS.

Eftersom LAS ger ombudsmannen makten att beröva den lille företagaren hans hus (intecknat för firman), är risken (vinsten) så stor, att företagaren inte vill ta chansen att klara sig.

Och det är många, många fler små företag vi behöver i landet. Bland dem finns den största potentialen för fler jobb.

Jag köper inte alls ditt resonemang om att illvilliga SN skulle vilja sänka folks löner.

Det som diskuteras är att sänka INGÅNGSLÖNERNA, vilket öppnar nya nischer på marknaden, så att fler jobb skapas. Vi tjänar alla på att färre blir arbetslösa.

Erik i Lund: LAS ger ingen ombudsman någon makt att ta ifrån en företagare hans hus och hem, oavsett hur stor eller liten företagaren är.

LAS reglerar anställningsförhållandet mellan ag/at och tar hänsyn till att företagen behöver anställda som klarar att utföra en viss tjänst.

LAS tar också hänsyn till att en arbetsgivare inte godtyckligt ska kunna säga upp eller avskeda en anställd hur som helst.

Det är därför lagen har två kriterier för vem som har företräde till fortsatt anställning före någon annan: Anställningstid är det ena kriteriet. Tillräckliga kvalifikationer det andra.

Det betyder att det inte spelar någon roll hur länge man varit anställd, om man inte har tillräckliga kvalifikationer för att kunna klara den tjänst som innehas av någon med kortare anställningstid.

Så LAS fungerar faktiskt.

Det är bara det att kunskapen om dessa grundläggande omständigheter så gärna förtigs av de som vill göra det fritt att godtyckligt och fritt "anställa och avskeda" sina arbetstagare.

Slutsatsen blir att svensk arbetsrättslagstiftning inte kommer att backa tillbaks före Huvudavtalet (Saltsjöbadsavtalet) 1938 eller den ändring som gjordes 1964 som sa att en arbetsgivare inte får säga upp en anställd godtyckligt, dvs att det ska finnas "saklig grund".

SMÅFÖRETAGAREN HAR ALLTID SITT HEM PANTAT

Pontus: Det är bra att du demonstrerar hur svårt det är att förstå vad företagandet innebär.

LAS ger just ombudsmannen makten att ta ifrån företagaren hans villa. Den får han alltid sätta i pant till banken för att få de lån företaget behöver, först för att startas och sedan för att drivas och expandera.

Företagen går sällan med stora vinster. För småföretagaren gäller istället att han under åtskilliga år får arbeta med usel egen inkomst. Har han anställda måste de få sin lön först.

LAS ger ombudsmannen makten att driva fram skadestånd eller avgångsvederlag till den avskedade, som räknas i hela eller delar av en årslön. Det klarar knappast något småföretag, så banken sätter det i konkurs. Då ryker villan.

Observera det kan gälla formella fel, som företagaren gjort. En småföretagare kan inte alltid ha en advokat vid sin sida. Han arbetar med sunt förnuft, inte efter idiotiska formaliteter. Det är därför företagande alltid är mer effektivt än offentliga byråkratier.

Här i Skåne minns vi den vårdare som fick avsked, för att han smetat avföring i ansiktet på en orkeslös åldring. Ett solklart fall tycker alla med förnuftet i behåll. Men facket protesterade. Enligt avtalet skulle vårdaren inte fått beskedet genast. Det skulle facket ha fått först. Och utverkade ett orimligt skadestånd: en halv miljon, om jag minns rätt.

Även om sådana vettlösheter är sällsynta, förekommer de tillräckligt ofta för att utgöra en risk för den lille företagaren. Det verkar mycket avhållande från att starta företag och att expandera, så att anställda behövs. LAS utgör en spärr på företagandet, som bromsar gånen uppför trappan från en anställd, företagaren själv, till c:a 20 anställda. Knappast några storföretag kan utvecklas utan att passera den trappan.

Det är en olycka för hela landet. Vi behöver fler småföretag, för att få några stora exportföretag i framtiden.

LAS behövs inte. Saltsjöbadsavtalet fungerade bättre.

Det är mycket skitprat bland kommentarerna, t ex #: "Alla vet att LAS ökar den totala arbetslösheten något samt dessutom skapar klyftor i samhället."