Att sila mygg och svälja kameler: Om egentligheter och o-egentligheter (korruption) inom svenskt bistånd

Nedan följer vi biståndsmedlen (i det här fallet bistånd genom enskilda organisationer) i tre steg: Steg: 1: Sida, Steg 2: Svensk Ramorganisation Steg 3: Svensk Enskild Organisation (s.k. SVEO) och drar av för vad som i varje steg öppet redovisas som förvaltningskostnader och kostnader för svenskars involvering (inkl. metod - kompetensutveckling) För Sida anges endast de övergripande förvaltningskostnaderna och deras andel av totalt tilldelade biståndsmedel. Och endast denna andel, 6,2 %, dras från de medel som sedermera kanaliseras vidare genom SVEO. Inom "Sidasystemet" finns förstås mer kostnader till konsulter, förstudier, evalueringar etc. beroende på vilka andra vägar biståndet förmedlas. (Under 2008 förmedlades tex ca 7,5 miljarder kronor direkt till olika sk samarbetsländer).

Svenska enskilda organisationer erhöll ca 1,3 miljarder kronor under 2008 och detta förmedlades genom 13 ramorganisationer. Nedan följer vi i steg 2 och 3 biståndet genom en ramorganisation och en enskild organisation från vilka jag har konkreta underlag. (Jag anger inte från vilka eftersom jag här vill peka på ett generellt "systemfel", inte peka ut någon speciell organisation.)

Jag ställde mig alltså frågan: Hur mycket av biståndet "fastnar på vägen" - är alltså inga o-egentligheter men når ändå inte de fattiga. Det som allt bistånd syftar till. Sida pekar ju på just detta på sin hemsida (27 aug -09): Människor ska kunna förbättra sina levnadsvillkor. Det är vad biståndet handlar om. Trots stora förbättringar, framförallt i Asien, lever fortfarande alltför många människor i fattigdom.

Andel av biståndet som brukas till administration mm på vägen till de fattiga (här genom en ramorganistion och en enskild organisation)

När man dragit av vad som går till svenska organisationer återstår alltså 29 % av biståndet till de fattiga. Den svenska enskilda organisation jag tittat på - med 55 % till administration m.m. - uppfattas som en bra organisation. Tar man även med vad som brukas till administration för organisationen i mottagarland (LEO)- i detta fall 25 % - (bl.a. för att producera rapporter) finns det alltså endast ca 1/5 del kvar av biståndet för de fattiga. Och denna femtedel ska till sist omsättas till sådant som de fattiga har direkt nytta av i en ofta mycket korrumperad miljö.

Ovanstående exempel avser alltså det bistånd som kanaliseras via enskilda organisationer. Men det finns ingen anledning att anta, att mindre andel går bort till förvaltning, administration etc inom det multilaterala biståndet (genom FN systemet) eller det bilaterala biståndet. (direkt till olika programländer som tex budgetstöd), där den inhemska korruptionen på kanske 40-60 % slår direkt och än hårdare.

Låt oss redan nu se klart följande: Det är den fattiga människan och målet att förbättra dennes eländiga levnadsförhållanden som ska bära upp och legitimera hela biståndet (ca 32 miljarder kronor för år 2009) även de 70 - 80 % som hamnar i biståndsbyråkratin. Det är ju också alltid bilder på fattiga barn och kvinnor - nu allt oftare glada och leende- som finns på hemsidor och broschyrer för att visa vad bistånd handlar om. (Knappast bilder på folk bakom skrivbord och konferensdeltagare på något flott hotell) Och endast om de fattigas levnadsförhållanden förbättras kan det vara legitimt att fortsätta att avsätta miljarder av skattemedel till sk fattigdomsbekämpning. Det är den nya bördan som vilar på den fattige, det är dennes elände som utnyttjas.

Det blir förstås ett orimligt tryck på de återstående 20 % som kvarstår av biståndsmedlen (efter att byråkratin fått sitt). Denna del kan ju knappast brukas så oerhört effektivt, att alla overheadkostnader ska kunna motiveras. Det är alltså också denna lilla kvarstående del som utsätts för korruption i olika mottagarländer.

Biståndet blir som jag ser det därmed ett stort svek mot de fattiga. De ges rollen att just legitimera stora uttag från skattemedel just därför att de är så många och så oerhört fattiga. Sedan blir de helt ställda åt sidan, medan vi gör internationell karriär. Man kan nämligen bli expert på de fattigas elände och leva osedvanligt gott på den kunskapen!

* Se Riksrevisionens rapport "Oegentligheter inom bistånd" RiR 2007:20

Rodney Åsberg (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10363

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Du tar en en mycket viktig fråga. Hur pengar (resurser)försvinner på vägen till de fattiga.
Men samma sak sker på mottagarsidan. T.ex. höga traktamenten, tillgång till fordon och annat material.
I MOC får t.ex. chauförerna mer i traktamente än i Sverige.

Permalänk | Anmäl #1 Tomsolna, 2009-08-30, 09:24

Denna, den mest relevanta artikeln om biståndet, har minst antal kommentarer: 1 st över nästan 3 månader! 20 personer har "millat" (klickat i sin sinnesstämning). Hur många läsare ger det? Har detta redan publicerats på en massa ställen, eller varför kommer inte läsarna?

SEDAN: Vad kan vi göra för att förbättra situationen? Kunde bättre transparens, redovisning av pengaflödena, samt bättre konkurrens bland ramorganisationerna kanske hjälpa? Finns det några självklara första steg för att förbättra?
Den diskussion som dragits igång på ämnet bistånd verkar ju helt missa målet, när man tar detta vidare perspektiv.

Permalänk | Anmäl #2 Simon B., 2009-11-19, 00:24

Viktigt perspektivbyte!

Samtidigt något förenklat. Vad menar vi med administration och biståndsbyråkrater?

Jag är ensam svensk på mitt kontor, och det är min kollega i systerorganisationen också. Vi är inte så många utskickade svenskar längre inom biståndet och vi som finns jobbar på en nivå långt bortom den traditionella biståndsvolontären. Visst är det en karriär, men det är också ett kvalificerat uppdrag med höga krav. Volontärsjobben för unga är nästan borta idag för kraven är för höga.

Enskilda organisationers projekt kräver personal. Är det administration eller projektkostnader? Inget fältprojekt kan drivas utan personal. Vad innebär det ur ett biståndsperspektiv om all personal är lokal? Är det administrationskostnader? Det här är viktiga distinktioner.

Rodney Åsberg har ändå viktiga poänger och det är här fokuset borde ligga i biståndsdebatten.

Permalänk | Anmäl #3 Utlandssvensk, 2009-12-14, 15:13