Ekologiska fotavtryck visar att vi måste ändra kurs

Den 21 augusti 2010 tog jordens resurser slut. Då inträffade ”Earth overshoot day”, den dag då mänskligheten konsumerat allt som jorden förmår att producera under ett år enligt Global Footprint Networks beräkningar. Resten av året tärde vi på jordens reserver.

Allt vi människor gör har inverkan på miljön. Maten vi äter, kläderna vi bär. Allt som produceras påverkar världens skogar, hav, vattendrag, luft, djur och växter Ju mer vi producerar och konsumerar desto större effekter får det på allt levande omkring oss.

Med hjälp av statistik över konsumtion och produktion kan man uppskatta hur mycket av jordens förnyelsebara förmåga som behövs för att ta fram det vi konsumerar och absorbera det avfall som bildas. Måttet brukar kallas för människans ”ekologiska fotavtryck”. Världsnaturfonden - WWF rapporterar regelbundet hur mänsklighetens och de olika nationernas ekologiska fotavtryck utvecklas och effekterna på den biologiska mångfalden.

Redan år 1987 förbrukades det mer resurser än vad som producerades. Sedan dess har överkonsumtionen bara ökat. År 1995 tog jordens resurser slut 21 november, år 2000 i slutet av oktober. Till årets slut 2009 hade världens befolkning förbrukat 1,4 gånger vad jorden klarar av att producera under ett år. Priset vi får betala märks bland annat i hastigt krympande skogar, utfiskade hav, ökande koldioxidutsläpp och föroreningar.

Alla länder belastar inte de ekologiska systemen lika hårt. Västvärlden inklusive Sverige tär många gånger mer på resurserna än vad som är långsiktigt hållbart medan andra länder ligger klart under vad man skulle kunna förbruka om man fördelade det ekologiska utrymmet rättvist.

God livskvalitet och välfärd kan inte utifrån ovan tryggas genom en ökad tillväxt, d v s ökad produktion och konsumtion. Dagens världskriser – ekonomiskt, socialt och miljömässigt - och framtidens välfärd kräver ett paradigmskifte. I stället för ekonomisk tillväxt måste man fokusera på hur man kan stödja en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

En sådan utveckling och det goda samhället bygger på ett rättvist miljöutrymme, d v s att vi inte förbrukar resurser på andras eller framtida generationers bekostnad och att vi totalt sett inte förbrukar mer resurser än vad de ekologiska systemen klarar av att producera och hantera.

Vi klampar fram som elefanter i en porslinsaffär med betongskor på fötterna. Vi lämnar outplånliga ekologiska fotavtryck. I Kina tillexempel måste man anställa personer som penslar äppelblommor för hand eftersom bina har försvunnit. I detta sammanhang kan då tyckas märkligt att diskussionen kring ett resurssnålare leverne inte finns på agendan. Varför strävar vi inte efter att skapa en naturatillväxt istället för en ekonomisk? Varför kämpar vi inte efter att leva resurssnålt så att vi inte tär så på jordens tillgångar? Varför är inte politiken inriktad på ett eko styre? Varför börjar vi inte beräkna BNP`n (Brutto National Produkt) på ett sätt som tydligt visar på resurstillgång/resursförbrukning och då inte i pengar räknat per capita utan beräknat i jordens naturliga resurser, råvaror och tillväxt kontra förbrukning? När man börjar räkna och tänka på detta sätt så sker en förändring i förhållningssättet också.

För oss miljöpartister är det självklart att politiken först och främst strävar efter en långsiktigt hållbar utveckling. Ett tänkande som inbegriper samhällets samtliga instanser. Att klampa fram som en elefant i betongskor i en porslinsaffär duger inte. Många är oroliga för jobben. Rapporter visar tydligt att en växling till förnyelsebara energikällor ger jobb. En växling till kortare arbetstid ger jobb. Vi har möjligheten att stå främst i det globala ledet när det gäller miljöteknisk utveckling och miljötekniskt kunnande. Vad skulle detta kunna betyda för framtida exportverksamhet? Det är denna typ av verksamhet som vår politik inriktar sig på att stödja. Det är bra för klimatet, det är bra för jobben och det är bra för oss och våra barn.. Tänka globalt och agera lokalt.

Etelka Huber (6 artiklar)

Anmäl