Jag håller med Per Gahrton – bara delvis

Miljöpartiets veteran Per Gahrton skrev idag på DNs debattsida (21 september) att "miljöpartiet har på nytt vågmästarställning och språkrören måste lyssna på Fredrik Reinfeldt". Det är en konstruktiv och öppen attityd och det är en bra utgångspunkt för en svår, men viktig, diskussion framöver inom Miljöpartiet om partiets framtida politiska inriktning och utveckling.  

Jag delar Per Gahrtons slutsats att det rödgröna samarbetsexperimentet som ett försök att nå grön regeringsmakt misslyckats. Man kan fråga sig om det inte också är ett ledarskapsproblem inom Miljöpartiet att man inte insåg det tidigare - både när Vänsterpartiet gick med i det rödgröna samarbetet och när man såg att Socialdemokraterna inte var helt "förändringsbenägna"?  

Jag delar Per Gahrtons analys att det finns både stenhårda motsättningar i politiska sakfrågor som kärnkraft, miljöskatt och integrationspolitik etc. oavsett om Miljöpartiet samarbetar med de blåa eller de röda - Det var bara en illusion att de röda står oss gröna så nära så att vi gröna fick vara gröna, istället för att vara "rödgröna". Dessvärre har Miljöpartiet fått betala ett högt pris i och med att vi blev mycket rödare än många medlemmar egentligen vill vara. 

Jag delar också Per Gahrtons slutsats att en reell vågmästarställning ändå är en framgång för miljöpartiet och att den måste utnyttjas till maximal nytta för den gröna dimensionen - det handlar inte bara om "att vara ett stödparti för att rädda Sverige från Sverigedemokraterna". Det blir ännu viktigare efter den misslyckade rödgröna valrörelsen att understryka Miljöpartiets gröna ideologi, som inte tillhör den traditionella vänstern eller den traditionella högern, samtidigt som långsiktighet och pragmatism är avgörande för ett framgångsrik klimat- och miljöarbete som kommer att kräva blocköverskridande överenskommelser och insatser.

Men däremot är jag mycket tveksam och osäker på vad Per Gahrton menar med att Miljöpartiets huvuduppgift framöver måste vara att driva "radikal grön politik". Vad är en radikal grön politik? Vad kan man åstadkomma med en radikal grön politik, förutom att samla en liten grupp entusiaster, men samtidigt som man distanserar sig ifrån den stora massan? Kan en framtida grön regeringsmakt uppnås med en radikal grön politik? Eller ska vi helt enkelt ge upp den ambitionen och välja att vara "radikala" istället?               

Miljöpartiets trovärdighet och utvecklingspotential kan inte längre enbart bygga på en radikal grön politik, utan det måste bygga på en förmåga att skapa konkreta och tillgängliga lösningar och förändringar - om vi menar allvar med att påverka och förändra. Våra väljare vill bli inspirerad av vår gröna vision, våra väljare frågar efter gröna och snabba förändringar och våra väljare kräver en framsynt och handlingskraftig grön politik. Det har vi inte riktigt lyckats med och därför fick vi betala ett högt pris för en blockpolitik.

Därför håller jag inte med om att Miljöpartiets framtida mål ska vara "radikal grön politik" - inte minst om vi har ambitionen att skapa ett riktigt och jämbördigt alternativ vid sidan av det röda och det blå; om vi vill se miljöfrågan som en integrerad del i alla viktiga politiska och ekonomiska sakområden och inte bara ett separat spår vid sidan om. Dessa högre och djupare målsättningar kräver en bred kraftsamling, ett resultatorienterat synsätt och en handlingskraft för att skapa en grön och modern tillväxt och välfärd - inte bara en "radikal grön politik".

Nannan Lundin (10 artiklar)
http://nannan.mpbloggar.se/

Anmäl