En annan del av staden - en plats som kallas förort

I senaste numret av tidskriften Arena skriver Per Wirtén om hur medias bild av förorten också har påverkat den allmänna synen på förorten och de människor som bor där. En mycket intressant text, som är ett utdrag ur hans kommande bok Där jag kommer ifrån. Wirtén hänvisar till Åke Dauns doktorsavhandling Förortsliv som redan på 1970-talet då bröt mot bilden av förorten som omänskliga platser där ingen kan trivas. Istället visade det sig att de flesta trivdes i sin närmiljö och hade ett stort kontaktnät. Även Per-Markku Ristilammi har skrivit om denna negativa syn på förorten och de konsekvenser det får för de människor som bor där i sin avhandling Rosengård och den svarta poesin från 1994. Även Emil Bergstén tar upp ett liknande perspektiv i sin kandidatuppsats Skall det bland dessa höga hus en dag stiga en sång där han undersöker om miljonprogramområdet Hagalund i Solna skulle kunna klassas som kulturarv. En utmärkning av kulturarv skulle kunna förändra den negativa bild av förorten, som fortfarande finns. Genom att framhäva förortens bevarandevärde där den berättar något om vår gemensamma historia och samtid, kan kulturarvsutnämningen också verka utvecklande.

Jag säger inte att stadsmässigt är fel, det finns fler poänger med förtätning inte minst miljömässiga skäl. Men det handlar om att vidga perspektivet om vad en stad är och inse att en och samma stad kan ta sig olika former. Förorter har sina fördelar men också sina nackdelar på samma sätt som det finns positiva och negativa sidor av innerstadens rutnätstad. Det handlar inte främst om vad arkitekturen gör med människan utan vad människan gör med arkitekturen. Med detta menas att invånarna måste få känna sig delaktig i sin stad och närmiljö och känna en möjlighet att påverka dess utformning. Att låta alla invånare komma till tals, vare sig de väljer att bo i en förort eller inte. Det handlar om frångå de slentrianmässiga bilder som finns av förorterna som media och nyurbanister målar upp. Idag står många av miljonprogrammens hus inför stora renoveringar och det ska bli intressant att se om och hur kommunala bostadsföretagen, politiker och tjänstemän ska främja en ökad delaktighet bland invånarna i planeringen. Antingen kan de strunta i det genom att exempelvis sälja ut och på så sätt slippa renoveringar eller så kan de ta vara på chansen, frångå synen av den stigmatiserade förorten och ta vara på de idéer och åsikter som finns där.

/ Jessica Creutzer för Urban Dynamic Planning Forum