Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2010-06-06, Uppdaterad: 2010-06-06
Nu är det många som värnar den svenska modellen, dvs. att det är parterna som ska sköta arbetsmarknaden. Också moderaterna tycker det fungerar bra. Inte ens LAS vill man ändra på. En fråga som annars hatats och tjatats av de borgerliga i evinnerliga tider. Allianssyskonen i det borgerliga lägret är inte överens men efter som M är störst, bäst och vackrast så blir det nog som Reinfeldt säger - ingen ändring.
Det är bra, tycker jag. Genom förhandlingar mellan fack och arbetsgivare kan de problem som eventuellt finns lösas. Men mitt i vurmandet för den svenska modellen så finns det en sak som den inte klarar. Få vågar säga det öppet men kunskapen finns. Den svenska modellen klarar inte att ändra på lönediskrimineringar av gruppen kvinnor. Den svenska modellen, dvs. att fack och arbetsgivare ska lösa problemen genom förhandlingar och avtal, fungerar inte när det gäller fel-lönesättningen av de arbeten där kvinnor är i majoritet.
I mer än trettio år har vi fått höra att det inte är bra att det skiljer så mycket, att det ska åtgärdas och att det är arbetsmarknadens parter som har ansvaret. Vad har hänt? Ingenting! Det är fortfarande stora löneskillnader mellan verkstaden och vården, mellan IT och ICA, mellan psykologen och ekonomen. I alla lönelägen finns diskrimineringen. Akademiska studier ger inte mer pengar i portmonnän för kvinnor.
Egentligen är det inte konstigt att arbetsmarkandens parter inte klarar uppgiften. De är helt enkelt inte organiserade för att klara det. De arbetar för sina medlemmars intressen. Inte för andra förbunds medlemmar. De kan rimligen inte agera sektorövergripande. Men det är det som den grundläggande skillnaden mellan genomsnittslönen för en man och dito för en kvinna handlar om. Det handlar om en sektorsdiskriminering. Och den försvinner inte bara för att alla säger att den inte är bra. Den finns och den fördjupas. För fem år sedan låg genomsnittslönen för en kvinna på runt 3 600 kronor lägre än för en man. Idag är skillnaden 4 700 kronor. I kronor räknat ökar alltså skillnaden. Det betyder i klartext att kvinnor subventionerar stora delar av välfärds-, service-, utbildnings- och kultursektorn. Eller annorlunda uttryck - de här sektorerna vilar på en exploatering av kvinnors arbetskraft.
Det här är inget mindre än en skandal och det måste sägas högt att den svenska modellen, med ansvaret hos arbetsmarknadens parter, inte räcker till i det här fallet. Kejsaren är faktiskt naken. Den svenska modellen står med byxorna nere när det gäller lönediskrimineringen av kvinnorna. Som snällt får finna sig i lägre ersättningsnivåer i samtliga socialförsäkringssystem och i slutändan en lägre pension. Att sänka skatten gör inte saken bättre. Det är bruttolönen som räknas.
Lösningen ligger i att våga se det här som det samhällspolitiska problem som det faktiskt är. Jag är helt överens om att vi inte ska sätta löner i riksdagen men det finns ett politiskt ansvar att utkräva varhelst det pågår diskriminering!
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Igen har Gudrun rätt när hon menar att , - "Den svenska modellen står med byxorna nere när det gäller lönediskrimineringen".
Även här har den oberoende Yakida forskat och konstruerat fram en feministisk modell för att beräkna både ett "Jämställdhetsindex" och "Jämställdhetsgrad". Och inför ett nytt begrepp i debatten som matematiskt beskriver jämställdheten i en organisation eller företag.
Modellen är gratis och får användas fritt vilket gör att Jämställdhetsmodellen kan användas av alla.
http://www.yakida.se/jamindex.html
Gudrun, du och FI är största hotet mot rimliga kvinnolöner
Lönestatistiken visar att kvinnor och män har i stort samma lön för likvärdiga jobb. Sedan skiljer sig det i olika delar av samhället. Den privata markanden är löneledande, högutbildade har högre lön än lågutbildade, de som är villiga att resa långt i och utanför tjänsten har högre lön än de som har arbetet på hemmaplan och de som är villiga att ställa upp på firman på obekväma arbetstider, ha "jour" etc har högre lön än de som vill freda sin fritid. Räknar man bort sådanan strukturella och rättvisa skillnader har män och kvinnor i Sverige i stort sett lika löner.
Med tanke på att kvinnor utbildar sig mer än män idag så kommer ganska snart en brytpunkt när kvinnolönerna kommer att vara högre än männens. När den kommer beror mycket på hur starkt vänsterns (och FI:s) krav på höga marginalskatter och löneåthållsamhet för långtidsutbildade kvinnor kommer att påverka framtida skattepoltik.
Det är faktiskt så, Gudrun, att den politik som du står för är det största hotet mot att ge kvinnorna i Sverige bättre löner i framtiden.
Inom den offentliga sektorn har arbetsgivarsidan oftast en form av monopol. Det finns få alternativ till offentlig anställning eller anställning där lönen indirekt kontrolleras från den offentliga sektorn. Jag menar att detta har lett till att lönerna blivit orimligt låga och att offentligt anställda på sätt och vis betalar dubbla skatter genom att deras lön först är ungefär hälften av vad den borde vara.
http://erlinghellenassvenska.wordpress.com/2010/06/07/sjukskoterskans-du...
Gång på gång ser vi löneökningar hos IF Metall, Pappers, Elektrikerförbundet osv. Manligt dominerade förbund med höga reallöner, många gånger med löner högre än akademiker med många års studier med förlorad arbetsinkomst och höga studielån. Men hör man LO eller vänstersidan kritisera de manligt dominernade industriernas löneökningar? NEJ, vem får bära smällen? Självklart de kvinnligt dominerade facken om aldrig vågar göra någonting. Problemet är också att de kvinnligt dominerade yrkena finns i den offentliga sektorn utan vinstintresse, en sektor som försörjs av den privata. Tycker LO och vänstersidan ska kratta rent framför eget hus och kritisera LO förbund som Metall, Pappers, Elektriker osv som ger lite utrymme åt bättre löner i kvinnodominerade yrken.
Mycket välskrivet av Gudrun Schyman! Det är befriande att läsa träffsäker samhällspolitisk analys som ifrågasätter etablerade sanningar .