Hundramiljarderkronorsfrågan: Vad krävs av biståndet i en värld där korruptionen är ett faktum?

För er som missade min mediaträff den 25 augusti kommer här en sammanfattning:

(Se även presentationen på http://www.slideshare.net/GunillaCarlsson/hundramiljarderkronorsfragan-1933710)

Ni som har läst min artikel här på Newsmill vet att jag är bekymrad, att jag tvivlar på att det går att upprätthålla en nolltolerans mot korruption i de miljöer där biståndet verkar, just eftersom dessa miljöer i så hög grad genomsyras av korruption.

Eftersom korruption sätter ur spel rättsstatens grundläggande principer om rättvisa, demokrati och skyddet av individuella och kollektiva rättigheter, hotas i förlängningen våra samlade ansträngningar att genom biståndet bekämpa fattigdomen och främja en demokratisk utveckling när medborgarnas tilltro till rättsstaten minskar.

Ett effektivt antikorruptionsarbete kräver samverkan mellan stater och medborgare, mellan olika institutioner och aktörer. Frimodiga och granskande medier, liksom starka självständiga nationella revisionsinstitutioner och möjligheter till ansvarsutkrävande i parlamentet, liksom ökad transparens och rätt till information är grundläggande komponenter om man ska komma någon vart. Det gäller såväl i utvecklingsländerna som här i Sverige.

Globala insatser och behovet av öppenhet
Korruption, inte minst inom biståndet, är ett världsomfattande fenomen som kräver globala insatser. Det finns därför ett överordnat ramverk för det internationella arbetet mot korruption – ”FN-konventionen mot korruption" (UNCAC), som Sverige tillträdde i september 2007.

Jag vill hävda att Sverige har tre särskilt starka skäl att ta en aktiv roll i den globala kampen mot korruption i de miljöer där biståndet verkar: Vår långtgående offentlighetsprincip, vårt omfattande bistånd och vår tydliga demokratiagenda kräver att vi tar krafttag för ökad öppenhet och transparens i hanteringen av biståndet.

Som jag konstaterade i min artikel går fattigdom och korruption ofta hand i hand. Korruption är på samma gång både ett uttryck och en följd av underutveckling. Det är ett faktum att de flesta av de länder som får bistånd också ligger i botten av Transparency Internationals lista över världens mest korrupta länder.

Mot den bakgrunden ställer jag mig frågan: Vad krävs av biståndet i en värld där korruption är ett faktum? Jag ser det som min 100-miljarderkronorsfråga, men inser att jag inte kan besvara den själv. Som jag skrev i min artikel på Newsmill behöver jag hjälp att ta ansvaret för att Sveriges bistånd alltid används rätt och gör nytta i en värld där korruptionen är ett faktum. Låt mig berätta hur det skulle kunna gå till.

Framgångsrikt arbete mot korruption kännetecknas av öppenhet, transparens och många kanaler för ansvarsutkrävande. Dessa principer måste få ännu större utrymme i strävan efter verklig nolltolerans mot korruption i biståndet. Eftersom vi redan har internationella konventioner mot korruption, eftersom vi redan har antikorruptionsinsatser, antikorruptionsregler, antikorruptionsstrategier, antikorruptionsmanualer och handlingsplaner, riktlinjer, rutiner och uppföljningsmekanismer, men korruptionen består och på många håll till och med ökar – vad krävs då för att komma vidare?

Mitt svar är att det krävs innovation, transparens och medborgarengagemang.

Det betyder att fler måste involveras. Fler måste rapportera. Fler måste granska. Fler måste uppmuntras att tänka nytt om de globala utvecklingsutmaningar som vi står inför idag.
Nya tankar måste tänkas. Nya idéer måste ventileras.
Biståndsvärlden måste helt enkelt öppnas upp.

En del av detta kan jag bidra till själv, men en del kan jag bara uppmuntra andra att bidra med. Mitt förslag kan ses som ett öppenhetsinitiativ på ett av statens största utgiftsområden, biståndet.

Öppna biståndet
För det första behöver vi fler visselpipor i biståndet. Med visselpipor menar jag inte bara whistle-blowers som avslöjar korruptionsmisstankar, utan också visselpipor som vågar tänka nytt och öppet om de utmaningar som biståndet står inför – inte minst när det gäller korruption. Medborgare och medarbetare inom biståndet måste känna sig uppmuntrade att tala ut om korruption. Men det kan också tas ett steg längre.

Jag vill bjuda in till en verklig debatt och ett verkligt nytänkande om biståndet i allmänhet och korruptionsutmaningen i biståndet i synnerhet.

För även om jag har gjort och fortsätter att göra mitt yttersta, så är denna uppgift och det ansvar som den för med sig för stort för att klara på egen hand.

En global verksamhet som biståndet, som berör så många genom att det handlar om pengar som vi gemensamt arbetat ihop och som är ämnade för att bekämpa fattigdomen i världen – en sådan verksamhet behöver hela tiden nya, friska infallsvinklar.

Även om vi har fantastiska biståndsarbetare, UD-tjänstemän och Sida-anställda, som dagligen ägnar sig åt detta, även om jag som biståndsminister ägnar mina dagar åt att skapa ett bistånd som gör nytta – så är det ett slöseri med resurser att inte använda det engagemang och de kunskaper som finns på andra håll i samhället. Redan den debatt som inletts i anslutning till min artikel visar detta.

Vi behöver en öppen och interaktiv diskussion med fler röster om globala utvecklingsfrågor, inklusive om biståndet och användningen av biståndsmedel. Här kommer Sidas kommande virtuella plattform theworldlog.org att spela en viktig roll.

Jag vet att det finns de som älskar bistånd och jag vet att det finns de som hatar bistånd. Jag varken älskar eller hatar bistånd. Jag vill bara att fattiga människor ska få möjlighet att sluta vara fattiga.

I den här diskussionen vill jag att alla ni som älskar bistånd ska utmana dem som hatar bistånd och jag vill att ni som hatar bistånd ska utmana dem som älskar bistånd.

Själv tänker jag följa det ni skriver och säger för att vi ska få ett bättre bistånd. Jag vill redan nu uppmana er som deltar i debatten på nätet att använda taggen öppnabiståndet så att vi finner era inlägg lättare. För egen del lovar jag att engagera mig i denna debatt så aktivt som möjligt.

En innovationspanel mot korruption
Man skulle kunna föreslå att jag borde tillsätta en utredning om korruptionsproblematiken i biståndet. Men istället för att tillsätta en utredning har jag bett Gunilla Törnqvist att fritt ta sig an 100-miljarderkronorsfrågan nu i höst, med hjälp av både kunniga personer som hon vänder sig till och kommer även kunna dra nytta av den bredare debatt som jag hoppas att vi får till stånd när vi börjar vårt gemensamma grupparbete. Gunilla är generaldirektör på Sadev, den myndighet vars enda uppgift är att kritiskt granska biståndet, och hon har starka meriter vad gäller bistånd och granskning.

Hennes uppgift blir att på hundra dagar ta fram tio innovativa förslag om hur ansträngningarna att genomföra ett effektivt bistånd ska stärkas - mot bakgrund av korruptionsproblemet. Gunilla Törnqvist kommer att kontakta personer med olika perspektiv, kunskap och erfarenhet i förhoppning att få lyssna på den rikedom av idéer som finns för ett effektivt bistånd. Öppen diskussion behövs för att vi ska nå resultat. Om du har idéer är du välkommen att kontakta Gunilla på innovationspanelen@gmail.com.

Ett regionalt antikorruptionspaket
Men jag tar också mitt eget ansvar. I år kanaliserar vi mer än 5 miljarder i rent bilateralt bistånd bara till Afrika. Därutöver gör vi stora insatser i Afrika via det multilaterala biståndet. Under de närmaste hundra dagarna kommer jag därför att utarbeta ett förslag till ett regionalt antikorruptionsinitiativ i de delar av Afrika som står i fokus för Sveriges bilaterala bistånd. Det handlar om att stärka förutsättningarna för ett effektivt antikorruptionsarbete i den del av världen som har längst väg kvar till att nå millenniemålen. Även i denna del välkomnar jag tankar och förslag.

Hundra dagar av granskning och eftertanke
Lika lite som regeringen kan granska sig själv kan regeringen nöja sig med att tala med sig själv om dessa frågor. Och bara för att biståndet inte står högst på den dagspolitiska agendan får det inte betyda att vi tyst accepterar att skattepengar försvinner in i svarta hål eller djupa fickor.

Sist men inte minst uppmanar jag därför alla er som tycker att kampen mot fattigdomen måste tas på allvar att löpande granska Sveriges antikorruptionsarbete inom biståndet inklusive regeringens och Sidas efterlevnad av fastslagna rutiner.

Jag utmanar er att de närmaste 100 dagarna tänka nytt om hur biståndet ska förhålla sig till korruption och komma med förslag till hur vår kamp mot korruption, för ett effektivt bistånd, kan förbättras.

Mitt arbete med att reformera Sveriges bistånd har bara börjat. Nu behöver jag er hjälp och välkomnar därför alla er som bryr er om kampen mot fattigdomen och hanteringen av biståndsmedel att delta i nästa steg, kanske det viktigaste hittills. Jag ber helt enkelt om ert bistånd.

Om hundra dagar är det bara en vecka kvar till den internationella antikorruptionsdagen den 9 december. Då samlas vi igen och ser hur långt vi kommit då.

/Gunilla Carlsson

Gunilla Carlsson (10 artiklar)

Anmäl