Fyller år i dag. Underbar uppvaktning av min fru och mina barn, med frukost på sängen. Men när varken mamma, pappa, syskon, höga redaktörer och forna kollegor inom gammelmedia eller någon annan man trodde att man betytt något för uppmärksammar bemärkelsedagen, blir man lätt besviken. Jag talar om människor jag trodde att jag hade en relation till.  Tystnaden i morse var talande och januariförkylningen tilltog. Jag drog mig allt längre in under täcket och ville aldrig stiga upp. Men så började det plinga i mobilen. Hela tiden. Grattis-SMS från halva världen, kändes det som. Skulle gärna här vilja skryta med alla fina Facebook-människor som uppmärksammat min födelsedag. Men vågar jag? Tillåter Facebook-etiketten det? Är fortfarande lite chockad över cyberhatet mot Björn af Kleen efter att han röjt några statusuppdateringar. Eller så har af Kleens kritiker rätt: man ska kunna känna sig trygg med att det som sägs i den social mediesfären stannar där. Efter Unsgaard-affären kommer nog i alla fall jag fortsätta vara en blyg tapetlus på Fejan, som med stor spänning följer vad mina vänner företar sig men själv inte säger pip. Och varför anstränga sig när man ändå får så mycket kärlek.
Har du uppfattningar om rätten till diskretion i de sociala medienätverken, skriv här.