Tack för oss!

Det börjar närma sig sitt slut för oss här på Stora Bostadsbloggen. Sommaren gick och hösten har kommit, valet är avgjort och diskussioner om bostäder fortsätter. Under vår tid har vi velat framhålla olika aspekter och vardagliga perspektiv på det som ändå är en grundläggande rättighet – bostaden.

I våra inlägg har vi berört några av bostadsmarknadens dilemman, såsom en fortsatt
utförsäljning av hyreslägenheter, den svåra tröskeln för unga att få en egen bostad,
marknadshyror och det geografiska lägets betydelse. Vi har också påvisat några
konstruktiva lösningar med containrar och boxmoduler, där nya idéer och kreativ arkitektur
leder till alternativa boendeformer. Men inte bara arkitekturen är viktig när det gäller
bostadssituationer, ett lösningsorienterat helhetstänk är essentiellt.

Det återstår egentligen bara för oss att blicka framåt. Om inte en alltför lång framtid tillsätts den nya riksdagen och de nya fullmäktige i kommunerna. Nu är tiden då vallöften ska uppfyllas och politiska plattformar ska skapas. Det blir upp till politiker och tjänstemän att lyfta upp ett helhetsperspektiv och börja föra en ansvarstagande bostadspolitik. En inkluderande stadsplanering kräver att alla människor synliggörs och att bostadsbeståndet är tillräckligt varierat för att möta vår samhällsbredd. Det handlar om att se till alla individers rätt till bostad och fortsätta bygga för ett mångfaldigt samhälle. För som sagt, när det gäller bostäder handlar det inte om att vinna, det handlar om att bostadsmarknaden inte ska ha några förlorare.

Ida-Maria Classon, Cattis Carlén, Gerda Larsson och Jessica Creutzer
www.UDPF.se

Avkontorisering av innerstan - en alternativ lösning?

Den 23 September skrev Epstien artikeln "Avkontorisera bostadshus i innerstan!" om potentialen att skapa fler bostäder i innerstan genom avkontorisering. Många bostadshus i innerstäder har förvandlats till kontorslokaler samtidigt som efterfrågan på bostäder i dessa områden växer. Under 2000-talet har även debatten förts om att omlokalisera verksamheter till förorterna för att frigöra bostadsmöjligheter i staden.

Vi på UDPF tycker att det är viktigt att skapa flera bostäder för att bemöta bostadsbehovet men tycker också att det är viktigt att staden både kan erbjuda kontor, verksamhetslokaler och bostäder för att hållas levande dygnet runt. Bostadsområden som Södra stationsområdet i Stockholm har en väldigt låg aktivitets nivå dagtid då området nästan överges medan City i Stockholm tvärtom överges när kontorstimmarna tar slut. I en levande stad behöver vi en blandning av bostäder, deras upplåtelseformer, privata och offentliga verksamheter och arkitektur. Att det behövs fler bostäder håller vi med om men vi undrar om avkontorisering är vägen dit.

Gerda Larsson för Urban Dynamic Planning Forum

Bostadspolitik i skymundan

Jag trodde nog tillsammans med många andra, att den akuta bostadsbristen som idag finns och att den ojämna bostadsmarknaden som idag råder, skulle få större uppmärksamhet inför valet. Alla människor har ju en bostadssituation; hyresgäst, villaägare, inneboende, hemlös, och så vidare. Riksvalet handlade aldrig om en fungerande/icke fungerande bostadspolitik, ändå kommer de närmsta tjugo åren vara så betydelsefulla för en framtida bostadsmarknad, inte minst i storstadsregionerna.

Det handlar om processer som påverkar oss alla, vare sig man vill det eller inte. Dessa är urbanisering, globalisering, regionalisering och marknadisering. Vidare innebär detta i praktiken ställningstaganden för nyproduktion, upplåtelseformer, renoveringar, vakanser, demografiska utmaningar, miljötänk och mycket mera. En gemensam nämnare är att samtliga krafter får genomslag på bostadsförsörjningen i Sverige. Samtliga ställer krav på en hållbar bostadspolitik.

Vad uppvisade då de politiska blocken i sina valmanifest? På respektive blocks hemsida finns följande att läsa av de rödgröna och alliansen. Tanken var att göra en liten jämförande analys av de bägge blockens intentioner kring bostadspolitik men det låter sig inte göras i detta fall. Alliansen hade endast en replikerande debattartikel angående sin bostadspolitik medan de rödgröna presenterade ett bostadspolitiskt manifest. Självklart kan man på varje enskilt partis hemsida utläsa vilka politiska visioner som är önskvärda gällande bostäder. Jag tycker ändå det är lite märkligt att det inte finns ett samlat valmanifest angående sin egna bostadspolitik på det segrande blockets hemsida.

Med detta vill jag inte underminera betydelsen av andra viktiga politiska valfrågor, men jag anser att bostadsproblematiken måste synliggöras mer än vad den hittills gjort. Tillräckligt många kämpar i motvind och förutsättningarna på bostadsmarknaden är ojämna. Storstäderna huserar för tillfället människor till bristningsgränsen av vad de förmår och effekterna innebär bland annat en utbredd andrahandsmarknad. Plan- och byggprocessen fattas resurser och detta får som direkt konsekvens att nyproduktionsprojekt blir utdragna. Bostadspolitik är både en statlig och kommunal angelägenhet, där långsiktighet och ansvar är vad som krävs. Trots att den bostadspolitiska frågan kom i skymundan under valet, hoppas jag på större genomslag i debatten framöver! När det gäller bostäder handlar det inte om att vinna, det handlar om att bostadsmarknaden inte ska ha några förlorare.

Cattis Carlén för Urban Dynamic Planning Forum

Tudelningen kommer att öka

Valutgången kommer att ha stor betydelse för landets hyresgäster. Ingen tvekan om det.

En del kommer att tycka att det är toppen när allmännyttan läggs ut till försäljning, när ägarlägenheter införs även i de redan byggda husen och när bostadsrättsombildningarna tar fart.

Men många kommer också att bli ordentligt oroade och rejält bekymrade över hur det kommer att förändra deras liv och vad det kommer att innebära för dem personligen.

Jag oroar mig otroligt mycket, mer än jag någonsin gjort, för vad det kommer att betyda för Sverige om samhället fortsätter att tudelas. För det är det som sker när staten gynnar ägandet och missgynnar hyresrätten. Om det kan man läsa i en studie från universiteten i Lund och Umeå i gårdagens DN.

Om vi inte blir mera noga med hur vi uttrycker oss kommer Sverige också att tudelas av allt prat om att man ska göra bostadskarriär som exempelvis socialdemokraten Anders Lago gjorde häromdagen i ett inslag i ABC.

Idén om att den egna villan är den dröm samhället ska satsa sina resurser på kommer också att sätta sin prägel på samhället och göra sitt för en ökad tudelning. Den bygger på att hyresrätten är en boendeform man ska ta sig ifrån och de som blir kvar är de som inte kunnat göra boendekarriär.

Ingen politiker och inget politiskt parti säger sig vilja ha ett social housing system där människor med låga inkomster och handikapp bor i särskilda områden som i så många andra länder.

Men det är åt det hållet vi är på väg om vi inte gör halt och frågar oss om vi verkligen vill bo i ett land av ännu större åtskillnad.

En annan del av staden - en plats som kallas förort

I dagens diskussioner kring staden ses innerstaden oftast som idealet och förorten som det omoderna och förlegade. Alla vill ju bo stadsmässigt med gator i rutnätmönster. Eller? Skulle det kunna vara så att det går också att trivas i förorternas miljonprogram- eller villaområden? Går det att trivas bland trafikseparering, hus i park och villor? Svaret är självklart ja. Däremot har media de senaste årtiondena målat upp en annan bild av svenska förorter. En bild som präglats av torftiga bostadsområden med isolerade, vanmäktiga och vilsna invånare vilket också gett ringar på vattnet. Nämligen bilden av att i en förort, framförallt de som byggdes under miljonprogrammens tid, går det inte att trivas. Därifrån vill alla flytta. Men hur är det egentligen och vad kan vi göra för att förbättra denna bild av förorten?

"I praktiken är det bara en liten grupp som påverkas" - Unga

Idag när man tar ett bolån vill bankerna att köparen skall gå in med 10 procent av kostnaden själv och sedan kan man låna resterade 90 procent av marknadsvärdet. I maj i år kom dock förslaget om ett nytt tak för bostadslån som, enligt Finansinspektionen (FI), skulle ligga på 85 procent av bostadens marknadsvärde. Men hur kommer detta att påverka ungas chans att komma in på bostadsmarknaden? Meningarna är delade men vi på UDPF ser inte att det höjda taket skulle kunna underlätta.

Jeanette Gustafsdotter, vd för Märklarförbundet säger till DN den 5 maj att "För höga krav hämnar bostadsmarknaden och framför allt unga får det svårt". Iden bakom taket är att undvika hög skuldsättning som gör låntagarna väldigt sårbara vid sjunkande bostadspriser (liknande situationen under 90-talskrisen). Vi på UDPF håller med om att köpa en bostad kan vara ett riskspel med upp- och nedgående priser och räntor men tror som Jeanette Gustafsdotter att denna lösning framför allt skulle drabba unga.

Peter Borsos, Kommunikationschef för Swedbanks bankrörelse ställer sig dock bakom förslaget i samma artikel och ser istället nya möjligheter i hur man kan låna pengar även om taket höjs "Det kan till exempel ske genom att föräldrarnas bostad används som delpant för ett lån". Men är det en lösning att unga inte ska kunna äga sin bostad själva? Ska man som ung vuxen behöva förlita sig på att ha föräldrar som kan hjälpa till. Faktum är dock att alla föräldrar inte samma möjlighet att hjälpa sina barn och att som ung student (här kan jag tala ur egen erfarenhet) eller som ung anställd är det på CSN/inkomsten inte så lätt att spara pengar till de extra 5 procenten man nu inte kan låna på banken.

Reglerna föreslås börja gälla den 1 oktober och enligt FI's bedömning kommer reglerna inte att påverka priset på bostäder särskilt mycket. Den genomsnittliga belåningssumman ligger under 85 procent men om regeln går igenom tror vi på UDPF som Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid KTH, säger till TT nämligen att "I praktiken är det bara en liten grupp som påverkas, framför allt förstagångsköpare" med andra ord unga! Den ända skillnaden mellan oss och Hans Lind är att vi inte skulle kalla denna grupp liten

/Gerda Larsson för Urban Dynamic Planning Forum

Bostadsbrist - bostadspolitisk nytädning?

Bostadsbristen aktualiseras ständigt i Sveriges storstäder, inte minst inför det kommande valet. Politiker verkar nästan vara villiga att lova nya bostäder både här och var i landet, för att vinna väljare från den stora gruppen unga vuxna. I genomsnitt tar ett byggprojekt åtta år att genomföra från idé till utförande, vilket är på tok för lång tid för att motverka den utbredda bostadsbristen. Under åtta år hinner man i bästa fall köa tillräckligt för att få en hyresrätt eller kanske köpa sig ett boende, samtidigt som allt annat i ens liv ska fungera. Unga vuxna har ofta inte så mänga alternativ, då man kanske utbildar sig eller precis har påbörjat sin karriär på arbetsmarknaden. I värsta fall kan man under denna tid få flytta runt flera gånger per år eller soffsurfa bara för att säkra sig en boplats i staden man har valt att bosätta sig i.

Sista tiden har jag varit på några politikerutfrågningar - där just boendesituationen för unga är ämnet. Politisk färg avslöjar politiska incitament och ibland tycker jag inte man blir klok på endera förslag, oberoende av vem på den politiska skalan som yttrar sig. Realistiska mål och konkreta lösningar är ju det som behövs, inte fina visioner om hur det skulle kunna vara! Avsaknaden av en adekvat bostadspolitik visar nu sitt rätta ansikte, och detta just som kohorten av 15-19-åringar står på randen att flytta hemifrån. 640 000 stycken för att vara exakt. Babyboomen i början av 1990-talet kan väl inte ha undgått någon?

Redan nu kämpar tillräckligt många med att flytta hemifrån, få ett förstahandskontrakt, använder arvspengar för att kunna köpa sitt eget boende, och så vidare. Vem vill inte underlätta för alla dessa? Det behöver inte vara en motsättning mellan upplåtelseformer och boendealternativ. Oavsett politisk färg - ena den politiska viljan! Och för jösse namn - tänk längre än till endast dina egna förutsättningar!

Jag passar på att tipsa om föreningen Jagvillhabostad.nu, som tillsammans med HSB anordnade en bostadspolitisk debatt i Stockholm i slutet av augusti. Se gärna filmen BAKOM STATISTIKEN som presenterades.

Cattis Carlén för Urban Dynamic Planning Forum

Det är nu de knyter upp sig

När väl regeringstaburetterna är fördelade förväntas regeringen oavsett kulör genomföra sina vallöften. Därför måste deras utfästelser hårdgranskas så att det går att kolla av vad som händer sedan vallokalerna stängt.

Det är inte så lätt alla gånger Jag har kollat i respektive valplattform. Så här skriver exempelvis alliansen.

"En politik för jobb och tillväxt är beroende av väl fungerande bostads- och hyresmarknader."

Det är det ju inte särskilt svårt att hålla med om men vad betyder det?

I nästa steg, när de konkreta förslagen ska komma, luddar det till sig i alliansskrivningarna. "Möjligheten att också på andra sätt stärka hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden kommer att prövas".

Något kommer att prövas. Osäkert vad.

Eftersom min lilla minienkät i Motala gav vi handen att alla partier ansåg att det fanns en skattemässig obalans till hyresrättens nackdel så får man förmoda att det är just det som kommer att prövas. Eller?

De rödgröna skriver att de " vill utforma ett statligt stöd för att stimulera ökat bostadsbyggande med inriktning mot hyresrätter till rimliga hyror och kostnader samt miljövänligt teknik.". Det är ett förslag som berör nyproduktionen och där jag hoppas att man i så fall villkorar investeringsstödet så att det sätter en gräns för hyrorna.

 Men förslaget betyder inget för de som redan bor i en hyresrätt.

Även de rödgröna erkänner att det finns en skattemässig obalans till hyresrättens nackdel. Man vill sänka fastighetsavgiften men det räcker på långa vägar inte för att skapa balans. Den socialdemokratiska partikongressen ville utreda obalansen men något om detta har jag inte hittat i de rödgrönas valplattform.

I deras valplattform kan man också läsa om ett nytt avdrag:

"klimatavdrag för alla hushåll som vill göras större klimatinvesteringar. Klimatavdraget gäller för den som gör en betydande investering i sin bostad, till exempel installerar nya fönster, och på så sätt får ned energiförbrukningen med minst cirka 30 procent. Dessa hushåll får då fastighetsavgiften nedsatt till 0 kronor per år i tre års tid".

Det lät ju bra, äntligen lite stimulanser för att få energieffektiva bostäder. Det behövs lika mycket som miljöbilspremier behövs för att vi ska nå klimatmålen.

Men säg den glädje som varar. Detta avdrag gäller inte hyresrätterSå istället för att minska glappet mellan hyresrätter och ägda bostäder så ökar man det!

Förstå det den som kan