Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. Hans tes är att betaltidningarna, för egen överlevnads skull, bör sätta redaktörer på att granska även opinionsmaterial, och han tar sin utgångspunkt i en hårt kritiserad DN-krönika om ADHD.
I det har Häglund rätt. Även om vi inte är ett traditionellt medium är det också i den riktningen som Newsmill har utvecklats det senaste året.
Newsmill startade år 2008 i en tid då kvällstidningarna fungerade som bloggverktyg och läsarmedverkan låg i tiden. Här publicerades då det mesta; insändarmaterial och hårt vinklade texter blandade med kvalificerade artiklar av experter.
Det är möjligen vissa artiklar från den tiden som Häglund har i åtanke när han använder Newsmill som ett skräckexempel på ett redaktörslöst medium (även om han på Twitter medger att Newsmill främst används som en symbol).
Men i dag utövar vi på Newsmill ett mycket aktivt redaktörskap. Vi begär omskrivningar, eller refuserar merparten av de artiklar som skickas in till oss. Och vi har medvetet skruvat ner tonläget genom att försöka undvika personnamn i rubrikerna och genom att be skribenter med en aggressiv ton att omformulera sig. När vi själva ber skribenter att skriva premierar vi sakkunskap framför kändisskap.
Den nya inriktningen har varit uppskattad av läsarna. Newsmill har flera veckor legat över 100 000 unika webbläsare och vi märker att vi citeras flitigt av traditionella medier. När Göran Persson i januari tog bladet från munnen om EU:s nya finanspakt gjorde han det hos oss. Och när Astra Zeneca plötsligt la ner sin forskningsavdelning var debatten på Newsmill betydligt mer initierad än i de traditionella medierna.
Så vi instämmer med Häglund, även opinionsmaterial kräver aktiva redaktörer.
Patrik Kronqvist, 2012-02-07 18:46