Valet av Obama inger stort hopp inför framtiden. Både för inrikespolitiken i USA, men också internationellt. Åtta år av arrogans och passivitet under Bush går mot sitt slut. Medan Bush ställt sig vid sidan av rader av internationella avtal har Obama lovat att engagera sig och USA med full kraft i det internationella samarbetet. Allra viktigast är att USA åter blir en aktiv partner i förhandlingarna för att stabilisera klimatet. Vi skall dock inte hoppas på underverk. Obama ställs inför rader av svåra frågor under sin första tid som president. Klimatfrågan är bara en av dessa. Vi måste räkna med att det kommer att ta tid att mejsla fram en strategi som omfattar både kraftfulla åtgärder på hemmaplan och insatser internationellt, som tekniksamarbete med snabbt växande länder som Kina och Indien, åtgärder för att stoppa skogsskövlingen samt hjälp till fattiga länder att anpassa sig till klimatförändringen. Obama kommer att ha stor hjälp av det energi- och klimatprogram som han presenterade i valröröelsen. Det innehåller rader av vettiga förslag, som utsläppshandel där utsläppsrätterna auktioneras bort, breda stödprogram för energieffektivisering och förnybar energi, ökat stöd för energiforskning, krav på långt energisnålare fordon, bättre isolerade hus mm För resten av världen - inte minst EU - gäller nu att organisera klimatdialogen med USA på ett flexibelt sätt som möjligt. Vi bör avstå från ultimativa krav och på alla sätt underlätta för amerikanarna att åter bli en aktiv partner i klimatarbetet.

Kommentera

1 

Ju närmare valdagen desto mera förbryllad blir jag vad gäller McCain´s energi-och klimatpolitik. McCain stod länge fram som en välgörande kontrast bland amerikanska politiker. Han var tidigt ute och krävde åtgärder mot klimatutsläppen. Han har föreslagit lagstiftning om utsläppstak - ett ord som W. aldrig ens tagit i sin mun - och han har gång på gång stark kritiserat en låt-gå-politik som innebär att USA är mer beroende av oljeimport än någonsin. 

Men när man tittar närmare på hur McCain vill tackla problemen framträder mer och mer bilden av en högst konventionell politik. De nya, djärva greppen får man leta efter. Han tycks f ö ha överlåtit energifrågorna till sin vice-presidentkandidat. Medan han själv åker USA runt och visar upp "Joe the Plumber", låter han Sarah sköta debatten om energi och klimat.
Det senaste exemplet är ett sk linjetal om energipolitik som Sarah Palin höll i veckan. Talet går att ladda ned på här. Inbjuden att tala för personalen på ett av USA:s mest innovativa företag vad gäller solceller ägnade Sarah blott ett par rader i talet åt effektivare energianvändning och förnybar energi. Istället fick åhörarna en föreläsning i hur viktigt det är att borra efter mer olja och gas; vidare vilken central roll kärnkraften skall spela om McCain och Palin får makten. 45 nya reaktorer på kort sikt (vad nu kort sikt är i sammanhanget - det tar lågt räknat 10 år att få en ny reaktor på plats!). På lång sikt är målet 100 nya reaktorer.
Palin ägnade också mycket tid åt att puffa för CCS, dvs carbon capture and storage. Tekniken innebär att fånga in och lagra CO2 vid förbränningen av fossila bränslen, i första hand kol. Att utveckla den tekniken är självklart viktigt, inte minst i perspektivet att många u-länder är starkt beroende av kol och kommer att använda kol. Så satsningar på detta område är viktiga. Ändå blir intrycket av Palin "more of the same". Var finns satsningarna på effektivisering? Var finns stödet för vind, biomassa och sol? Och hur skall CO2-utsläppen reduceras i praktiken?
Palin nämner pliktskyldigt sol och vind men säger samtidigt att hon vill avskaffa subventioner som riskerar göra energin dyrare! Det innebär att helt tro på marknaden och det har vi sett sedan årtionden vad det leder till! Subventioner av vind och sol är nödvändiga så länge olja och kol inte betalar sina fulla kostnader. Dessutom: i en situation med starkt fluktuerande världsmarknadspris på olja - och därmed all annan energi - är det absolut nödvändigt att ge garantier, i form av gröna certifikat el dyl, för att investerare skall våga satsa!
Slutsatsen blir tveklöst och entydigt denna: Vill man rösta på verklig förnyelse i energi-och klimatpolitiken skall man välja Obama! Annars är risken stor att politiken blir en mildare form av W!

1 Kommentarer

2 

Finanskrisen dominerar valdebatten. Men inte helt. Alltflera bedömare inser att klimat-och miljökrisen har samma rötter som finanskrisen. Ett program för långt större effektivitet i energianvändningen, parat med en bred satsning på förnybar energi, är den enda möjligheten att undvika att energi-och klimatkrisen slår minst lika hårt mot ekonomin i en nära framtid.
Under helgen presenterade Obamas kampanj ett heltäckande program för vad Obama och Biden vill göra på energi-och klimatområdet. Programmet kan laddas ned på http://www.barackobama.com/pdf/factsheet_energy_speech_080308.pdf>
Utgångspunkten är USA:s stora beroende av olja. Kritiken är stenhård mot Bush som under lång tid struntat i varje ansats att hushålla bättre med energin och minska beroendet av fossila bränslen. Oljenotan uppgår till mer än 1.000 miljarder dollar årligen för 2008, pengar som i allt väsentligt hamnar hos allt annat än demokratiska regimer.
Bland förslagen märks:
- Ett huvudmål är att spara mer olja på 10 år än USA:s hela import från Mellan-Östern och Venezuela.
- Genom cap and trade (utsläppshandel) skall utsläppen av växthusgaser reduceras med minst 80% till 2050. Alla utsläppsrätter auktioneras bort och inkomsterna bl a användas till investeringar i ny teknik.
- 150 miljarder dollar skall satsas på tio år för effektivare energianvändning och förnybar energi. Satsningen beräknas ge 5 miljoner nya jobb.
- Skärpta regler för nya byggnader skall spara energi i bostäder och kontor.
- Nya bilar skall bli minst 4% bränslesnålare per år; alla nya bilar skall vara flexfuel
- Senast 2015 skall minst 1 miljon av sålda bilar vara s k plug-in hybrider
- USA skall investera i en s k smart grid, för att underlätta för vind, sol mm att anslutas till nätet.
Det finns punkter i programmet man kan invända emot. Bland annat saknas ett program för kolkraften. 50% av elproduktionen i USA kommer från kolkraft och det finns planer på rader av nya verk. Varje sådant nytt verk ökar på belastningen i atmosfären och utsläppen stannar i hundratals år. Här behövs ett moratorium, i vart fall tills USA utvecklat och demonstrerat den sk CCS-tekniken(att fånga in och lagra CO2). Men som helhet är programmet ett stort steg framåt på vägen mot verkligt ledarskap på energi-och klimatområdet!

2 Kommentarer

1 

McCain och Obama vill båda stödja olika former av förnybar energi. Men ingen av dem hade räknat med finanskrisen. Den gör att rader av vind-och solprojekt lever farligt. Krediter finns plötsligt helt enkelt inte att få.
Inte så märkligt kan man tycka. Kreditbromsen drabbar i stort sett alla företag. Men just på energiområdet - där en omställning är helt nödvändig - är risken stor att finanskrisen slår extra hårt. Flera stora vindprojekt har redan skjutits på framtiden. Tesla Motors, ett innovativt företag med elbilar på programmet, har tvingats skjuta upp starten av sin nya elbil.
Det är för övrigt inte bara krediterna som är ett problem. När oljan faller från 140 dollar per fat till dryga 70 svalnar intresset snabbt hos många energiföretag att investera i alternativen. Detta var precis vad som hände i början av 1980-talet. Många år av höga oljepriser och investeringar i alternativ energi kom till ett tvärstopp när oljepriset sjönk som en sten.
Investeringarna globalt i sol, biomassa och vind har ökat kraftigt under senare år. Men den uppåtgående trenden bröts abrupt under sommaren i år. Medan investeringarna uppgick till dryga 23 miljarder dollar under andra kvartalet i år, sjönk nivån till knappa 18 miljarder dollar för perioden juli till september. Trenden är fortsatt nedåtgående för resten av året.
En fortsatt snabb utbyggnad av den förnybara energin är en absolut förutsättning om USA både skall kunna bryta sitt stora och växande oljeberoende och sina höga CO2-utsläpp. Med en kombination av vikande oljepriser och krediter ser framtiden besvärlig ut. Här måste politiska stimulanser in.
Journalisten Thomas Friedman har just utkommit med en ny, spännande bok "Hot, Flat and Crowded". Boken är full av förslag till vad USA borde göra för att bryta beroendet av Mellan-Östern och ta ledningen i jakten på nya och innovativa energilösningar. I en artikel i Herald Tribune 23/10 presenterar Friedman konkreta förslag på vad presidentkandidaterna borde göra omgående för att påskynda utvecklingen mot ett energisystem som är mera effektivt och mindre beroende av fossila bränslen.
Ett förslag är att stifta en lag som tvingar alla elproducenter att ha minst 20% förnybar energi i sin mix 2025 - ett förslag som redan är lag i EU. Ett annat förslag går ut på att elföretagen får extra betalt för varje kwh de hjälper en kund att spara - något svenska elföretag borde ta efter. Ett tredje innebär att investeringar i energisparande - typ treglasfönster - och/eller förnybar energi skulle få 100%-iga skatteavdrag året efter de utförts.
Både McCain och Obama har uttryckt allmänna ambitioner att minska oljeberoendet. Men med sjunkande oljepriser och en recession i antågande behövs långt mer än vackra ord. Regeringen måste gå in och säkra investeringarna i alternativ energi. Att Obama är beredd förefaller uppenbart. Var McCain står är mera tveksamt. Han har gång på gång ifrågasatt subventioner till nya energislag, bortsett från ren grundforskning. Så här finns helt tveklöst en skiljelinje mellan kandidaterna.

1 Kommentarer

1 

McCain och Obama vill båda stödja olika former av förnybar energi. Men ingen av dem hade räknat med finanskrisen. Den gör att rader av vind-och solprojekt lever farligt. Krediter finns plötsligt helt enkelt inte att få.
Inte så märkligt kan man tycka. Kreditbromsen drabbar i stort sett alla företag. Men just på energiområdet - där en omställning är helt nödvändig - är risken stor att finanskrisen slår extra hårt. Flera stora vindprojekt har redan skjutits på framtiden. Tesla Motors, ett innovativt företag med elbilar på programmet, har tvingats skjuta upp starten av sin nya elbil.
Det är för övrigt inte bara krediterna som är ett problem. När oljan faller från 140 dollar per fat till dryga 70 svalnar intresset snabbt hos många energiföretag att investera i alternativen. Detta var precis vad som hände i början av 1980-talet. Många år av höga oljepriser och investeringar i alternativ energi kom till ett tvärstopp när oljepriset sjönk som en sten.
Investeringarna globalt i sol, biomassa och vind har ökat kraftigt under senare år. Men den uppåtgående trenden bröts abrupt under sommaren i år. Medan investeringarna uppgick till dryga 23 miljarder dollar under andra kvartalet i år, sjönk nivån till knappa 18 miljarder dollar för perioden juli till september. Trenden är fortsatt nedåtgående för resten av året.
En fortsatt snabb utbyggnad av den förnybara energin är en absolut förutsättning om USA både skall kunna bryta sitt stora och växande oljeberoende och sina höga CO2-utsläpp. Med en kombination av vikande oljepriser och krediter ser framtiden besvärlig ut. Här måste politiska stimulanser in.
Journalisten Thomas Friedman har just utkommit med en ny, spännande bok "Hot, Flat and Crowded". Boken är full av förslag till vad USA borde göra för att bryta beroendet av Mellan-Östern och ta ledningen i jakten på nya och innovativa energilösningar. I en artikel i Herald Tribune 23/10 presenterar Friedman konkreta förslag på vad presidentkandidaterna borde göra omgående för att påskynda utvecklingen mot ett energisystem som är mera effektivt och mindre beroende av fossila bränslen.
Ett förslag är att stifta en lag som tvingar alla elproducenter att ha minst 20% förnybar energi i sin mix 2025 - ett förslag som redan är lag i EU. Ett annat förslag går ut på att elföretagen får extra betalt för varje kwh de hjälper en kund att spara - något svenska elföretag borde ta efter. Ett tredje innebär att investeringar i energisparande - typ treglasfönster - och/eller förnybar energi skulle få 100%-iga skatteavdrag året efter de utförts.
Både McCain och Obama har uttryckt allmänna ambitioner att minska oljeberoendet. Men med sjunkande oljepriser och en recession i antågande behövs långt mer än vackra ord. Regeringen måste gå in och säkra investeringarna i alternativ energi. Att Obama är beredd förefaller uppenbart. Var McCain står är mera tveksamt. Han har gång på gång ifrågasatt subventioner till nya energislag, bortsett från ren grundforskning. Så här finns helt tveklöst en skiljelinje mellan kandidaterna.

1 Kommentarer

1 

Klimat -och energifrågorna har hittills fått begränsat utrymme i valkampanjen. En förklaring är naturligtvis finanskrisen. Den överskuggar det mesta och så kommer det säkert att förbli fram till valdagen.
En annan förklaring är att skillnaderna i dessa frågor mellan McCain och Obama framstått som relativt små jämfört med avståndet mellan dem och George W. Bush. Både McCain och Obama tar allvarligt på klimatfrågan och vill att USA snarast möjligt blir aktivt igen i det internationella klimatarbetet. USA har spelat en passiv, för att inte säga obstruerande roll, alltsedan Bush sade nej till Kyotoprotokollet vintern 2001.
Granskar man kandidaternas politik upptäcker man dock att skillnaderna alls inte är små. Både McCain och Obama vill kraftigt begränsa utsläppen av växthusgaser. Obama vill gå längst: -80% fram till 2050. McCain´s mål stannar på -65%. Båda vill införa utsläppshandel, med skillnaden att McCain är starkt tveksam till att auktionera utsläppsrätterna. Obama däremot vill tillämpa PPP - principen att förorenaren skall betala.
Obama vill satsa stora pengar på att underlätta introduktionen av förnybar energi - 150 miljarder dollar under de närmaste tio åren. McCain är mera otydlig. Han har röstat emot förslag om att kraftigt öka andelen förnybar energi, och talar rent allmänt om marknadslösningar. Exakt vad detta innebär är svårt att säga. Så länge kolkraften är billig lär inga marknadskrafter i världen lyckas med konststycket att snabbt öka andelen vind, sol, biomassa etc i energibalansen. Så här finns en mycket viktig skillnad mellan kandidaterna.
Inställningen till grön teknik eller "green-tech" är central. Med ökade energipriser - och ett fortsatt stort och ökande beroende av oljeländerna - finns starka skäl för USA att investera massivt i förnybar energi. Det minskar oljeimporten, ökar antalet inhemska jobb, reducerar utsläppen och leder till lägre kostnader på sikt. Mera win-win-win-win kan man knappast tänka sig!
Obama har siktet inställt på detta. McCain däremot svävar alltmera på målet. Valet av Sarah Palin har gjort att osäkerheten ökar markant om var McCain står. I en intervju nyligen med McCain och Palin, för FOX News, sade McCain att Palin, om han vinner valet, skall bli ansvarig för energipolitiken. "Sarah är en av landets främsta experter på energipolitik" var kommentaren från McCain.
Man tar sig för pannan! Här har vi en kvinna som inte anser att människans utsläpp påverkar klimatet, som vill borra efter olja i de sista, orörda områdena i Alaska och som stämt regeringen Bush för att den ville sätta upp isbjörnen på listan över hotade arter. Och hon skall bli ansvarig för energipolitiken i en ministär ledd av McCain! Bara detta enda uttalande borde vara skäl nog för den som är engagerad i klimat-och energipolitiken att välja bort den republikanska valsedeln! Missa inte intervjun med McCain och Palin på FOX - http://gristmill.grist.org/story/2008/10/9/74317/9123

1 Kommentarer

1 

Den amerikanska valrörelsen domineras helt av finanskrisen. Ingen vet hur allvarliga verkningarna kommer att bli. En sak är klar: Förtroendet för finansmarknaden är kört i botten. Idén om att marknaden reglerar sig själv har fått sig en ordentlig knäck. Regeringen i Washington D C - kapitalismens och den fria marknadens högborg - har nu tvingats ta över rader av dåliga krediter; därtill socialiserat världens största försäkringsbolag! Hur kongressen till slut reagerar på förslagen är i skrivande stund oklart. Varken Obama eller McCain ger för övrigt intryck av att ha en klar strategi för hur man vill tackla krisen. Dom verkar tagna på sängen, som så många andra.

Intresset i valkampanjen för andra frågor, som tex miljö och klimat, är som bortblåst. Men en smula eftertanke visar att de akuta problem som finanskrisen skapat inte är de enda molnen för ekonomin. Samtidigt som ekonomin tappas på värden på grund av osund utlåning och spekulation, kan vi räkna med en motsvarande attack mot värdebasen i ekonomin som en konsekvens av decenniers alltför låga prissättning på råvaror av olika slag. Energipriset är det mest uttalade exemplet. Men det finns många fler.

Grunden för den unika standardutveckling som ägt rum sedan andra världskriget finns i den enorma exploateringen av energi och råvaror - mer eller mindre linjära samband mellan ekonomins tillväxt och efterfrågan på naturresurser. Omsättningen av alltifrån fossila bränslen, fiber, färskvatten till metaller har ökat med en faktor 10 eller mer. Volymen av avfall och restprodukter har ökat lika snabbt och skapar oerhörda problem för både hälsa och miljö i många delar av världen. Lägg därtill klimatförändringen.

Att utnyttja råvaror är naturligtvis inget fel. Problemet ligger både i volymen och formerna. Två tredjedelar av de viktigaste ekosystemen - alltifrån skogar och odlingsjord till fisk och färskvatten - överutnyttjas idag. Det kan man fortsätta med ett tag, men inte i längden. På samma sätt får inte volymen av restprodukter - som CO2 - överstiga Naturens förmåga att assimilera och bygga nya resurser.

Energi och råvaror har varit på tok för billiga. Vi har vidare inte betalt för de miljö-och klimatskador som orsakats. Notan för allt detta måste vi under alla förhållanden betala. De stigande energipriserna är ett exempel, prisuppgången på mat ett annat.

Många ekonomer har hittills tagit lätt på miljökrisen. Tesen har varit att mera tillväxt i ekonomin automatiskt löser problemen. Nu närmar sig sanningens minut. I en värld med snart 7 miljarder människor - som alla strävar efter en standard som vår - kan vi inte fortsätta negligera formerna för tillväxten. I en artikel på Global Footprint Networks websida går det att läsa mer om denna problematik: http://www.footprintnetwork.org/gfn_sub.php?content=overshoot

Jag har inte stora förhoppningar att just dessa frågor kommer att beröras under valkampanjen. Vare sig demokrater eller republikaner har hittills visat något större intresse för frågor kring resursanvändningen. Men krisen i energiförsörjningen, den ökade frekvensen av orkaner i södern och den allt större vattenbristen i sydvästra USA gör att inte heller detta resursrika land i längden kan ducka för debatten om dessa helt centrala frågor!

1 Kommentarer

1 

Kommentarerna om Sarah Palin har varit otaliga i media alltsedan republikanernas konvent. Hennes många brister till trots - och trots hennes starkt extrema åsikter på en rad områden - har valet av Palin hittills gått hem. Obama är på defensiven och de republikanska gräsrötterna jublar. 

I den första längre intervjun efter nomineringen får hon frågor om allt från USAs relationer till Ryssland till stamcellsforskning, aborter och klimatförändringen. Hon är skicklig på att svara, även när hon saknar svar. Men i vissa av svaren trampar hon snett. Som till exempel i klimatfrågan.
Hon får frågan hur hon och McCain skall kunna samarbeta i ett läge där han erkänner människans ansvar för utsläppen medan hon inte gör det. Svaret blir "att vi är överens om att göra något åt problemet". Men, frågar vän av ordning, om man inte är överens om orsakerna, hur skall man då kunna enas om rätt typ av åtgärder?!
Sanningen är den att Sarah Palin hittills stått för en politik som är den direkta motsatsen till vad som krävs. Hennes tid som guvernör är kantad av beslut till förmån för olje-och gasintressena. Hennes inställning till "wildlife" är direkt motbjudande. Att sanktionera jakt på varg och björn från flygplan är upprörande; att därtill erbjuda hundrafemtio dollar till var och en som kan visa upp en vargtass - som bevis på att man dödat en varg - är populism av värsta slag. I en artikel på lördagen i brittiska Independent finns en utförlig dokumentation av Sarah Palins bakgrund och åsikter. Missa inte den! http://www.independent.co.uk/news/world/americas/palin-the-real-scandal-920803.html
Valet av Sarah Palin må uppfattas som ett genidrag hittills av valstrategerna. Men det är oansvarigt, på gränsen till brottsligt, när man sätter sig in vad Palin i praktiken står för. Frågan måste ställas: "Visste McCain ens bråkdelen av vad vi nu vet om Sarah när han gjorde sitt val?"

1 Kommentarer

Samtidigt som vi i Europaparlamentet röstar om striktare krav för produktionen av biobränslen, läser jag att Obama utlovat fortsatt stöd till den majsbaserade etanolen. I ett tal inför the National Farmers Union i veckan underströk Obama vikten av att ersätta oljeimporten med hemmaproducerad etanol.
Motivet tycks lika mycket vara en fråga om energisäkerhet - dvs att minska oljeimporten - som att minska utsläppen av CO2. Men majsetanolen är allt annat än effektiv. Klimatnyttan är låg. I bästa fall minskas utsläppen av CO2 med 15-20% jämfört med om vanlig bensin använts. Och om etanolen från majs på allvar skall ersätta bensin så talar vi om produktion på enorma arealer. Därtill är kostnaderna oerhört höga. Tre till fyra hundra dollar för varje ton CO2 som elimineras! Priset för ett ton CO2 på EU-marknaden idag ligger runt 25 €.
En utveckling av tekniken är visserligen på gång. Men biobränslen från matgrödor är knappast lösningen, vare sig i Europa eller USA. Produktion i tropikerna är en annan sak. Där är produktiviteten flera gånger högre. Men för sådan import har USA - och även EU - höga tullar.
Obama har annars ett mycket visionärt energiprogram. Jag skall i en senare blogg kommentera detta. Men just vad gäller majsetanolen har Obama hamnat fel. En viktig orsak är sannolikt att han har många etanolproducenter i sin valkrets. Flera hundra etanolfabriker har etablerats i Mellan-Västern under de senaste åren. Otaliga är de bönder som gynnats av högre priser på majs och därtill av de särskilda subventioner som Bush drivit igenom.
McCain har en mer neutral syn på biobränslen. Han ser deras värde, men vill avskaffa det specifika stödet till majsetanolen. McCain menar att "marknaden skall avgöra vilka biobränslen vi skall ha". Samtidigt stöder han, liksom Obama, att utvecklingspengar satsas på andra generationens biobränslen. Vad det gäller är att utnyttja växternas cellulosa för produktion av etanol. När ett genombrott för denna teknik kan komma är dock oklart.
 

Kommentera

2 

"Stil och yta" - inte sakfrågor - dominerar valrörelsen i USA. Hypen kring Sarah Palin är närmast hysterisk. Inte bara i amerikanska media, vill jag tillägga. Att läsa SvD:s ledare i dessa dagar är en märklig upplevelse. Under rubriken "Du ska va president" (5/9) beskrivs Palin i närmast lyriska ordalag. "Elegant men lantis, vapenälskare och fembarnsmor", "trotsar alla försök till beskrivning", "någon som man skulle vilja vara", etc. Hennes meriter för presidentposten talas det däremot tyst om.
I ledaren önskar sig SvD en "Palin i Alliansen". Jämförelsen görs med Maria Wetterstrand, som enligt tidningen drar många kvinnliga väljare. Men då missar man helt att Wetterstrand står för bred sakkunskap och erfarenhet inom politiken - därtill stor saklighet - medan Palin framstår som oerfaren på de flesta områden en president har att tackla och dessutom saknar kunskap i centrala sakfrågor. Därtill är hon uttalat föraktfull om sina demokratiska motståndare.
Man kan naturligtvis hävda att det viktiga är McCains erfarenhet och politik. Men då utgår man ifrån att McCain får vara frisk och stark under sina eventuella fyra år vid makten och att Sarahs roll mest blir som det svenska kungaparets. Man glömmer att hon kan vara bara ett hjärtslag från att faktiskt få utöva världens viktigaste jobb.
Det finns mycket som förvånar i valet av Palin. Från min horisont är hennes syn på energi-och klimatfrågor bland det mest uppseendeväckande. Hon tror inte att klimatförändringen har något med människans utsläpp att göra. Hon vill borra efter olja i Alaskas naturskyddade områden. Som guvernör stämde hon t o m Bushadministrationen när den ville sätta isbjörnen på listan över hotade djur. "Det kan allvarligt försvåra oljeborrning i Alaska". Hon hävdar vidare att det kommer att ta minst tio år att utveckla förnybar energi - ett argument vi hört upprepas alltsedan 1970-talet - och ger stark prioritet åt olja och gas i sin energipolitik.
Allt detta är i bjärt kontrast till den politik McCain hittills stått för. Frågan man måste ställa sig är: "Om nu klimatförändringen är så viktig för McCain, hur kan han välja en kandidat som vicepresident som står för allt det motsatta?"

Glöm inte bort att energipolitiken under Bush bär vicepresidenten Dick Cheneys signum. Genom att ge Palin jobbet som vicepresident har republikanerna för övrigt krattat manegen just för henne inför valet 2012.
Ingen vet idag exakt vilket inflytande Sarah Palin skulle få i en McCain-regering. Men blotta tanken att USA:s nummer två i framtiden skulle ha samma - om inte än mer reaktionär - inställning i energi- och klimatpolitiken som George W Bush skrämmer starkt.

2 Kommentarer

6 

På få av politikens sakområden är längtan efter en ny president i USA större än klimatet. Sak samma gäller för övrigt om miljöpolitiken i stort. Bush har under sina år lyckats mjuka upp rader av miljöregler. Robert F Kennedy Jr skrev redan 2004 en bok ”Crimes against Nature” som avslöjar Bush´s många katastrofala beslut på miljöområdet. Bokens budskap sammanfattas bra på www.motherjones.com/news/qa/2004/10/09_402.html

När president Bush lämnade Kyotoprotokollet i mars 2001 lade han samtidigt en död hand över det internationella klimatarbetet. Klimatmötena har visserligen avlöst varandra, men framstegen har varit små. När det rika USA vägrar besluta om tak för utsläppen skapas direkt låsningar mot resten av världen, inte minst utvecklingsländerna. ”Varför skulle vi begränsa utsläppen när inte USA vill?” är en vanlig kommentar från Kina och Indien.

Oavsett om McCain eller Obama vinner valet kan vi räkna med avsevärda förändringar i klimatpolitiken. Båda har kritiserat Bush skarpt, både för bristen på klimatåtgärder men också för att inte mer gjorts för att minska USA:s växande oljeberoende. Oljeimporten har stadigt ökat. Av de 20 miljoner fat som USA konsumerar dagligen importeras fjorton. Importnotan är mer än tusen miljarder dollar årligen – mer än Pentagons budget! Diskussionen om de säkerhetspolitiska följderna blir allt livligare. Flera intressanta rapporter finns på temat, bl a www.nrdc.org/air/transportation/gasprices.asp

Klimatdebatten i USA är under alla förhållanden ny. Åren närmast efter 9/11 fördes ingen debatt värd namnet. USA var attackerat och lojaliteten mot George W Bush var stor. Det gällde för båda partierna. Jag deltog själv i flera försök att få igång en diskussion mellan forskare och politiker i Europa och USA. Vi hade först ett seminarium i Italien hösten 2003. Amerikanska forskare deltog men ingen politiker. Året därpå arrangerade vi ett möte i Washington D C, men inte ens då fanns något intresse från ledamöterna av Kongressen. Efter sommaren 2005 ändrades bilden. Orkanen Katrina hjälpte till. Plötsligt hade USA drabbats av en händelse, som kunde kopplas till den globala uppvärmningen. Så följde Al Gore´s film, Sternrapporten och rapporterna från FN:s klimatpanel.

Av amerikanska politiker var McCain tidigt ute. Jag träffade honom på en konferens i London sommaren 2005 och han var då helt klar över att utsläppen måste begränsas och att det inte räcker, som Bush, att vagt hänvisa till ny teknik. McCain har vid upprepade tillfällen försökt få majoritet i senaten för ett förslag om ”cap-and-trade” – ett beslut om tak för utsläppen och handel med utsläppsrätter inom ramen för taket. Systemet påminner om det vi har i EU. McCain har alltså en hygglig record bakåt i tiden. Under senare tid har han dock börjat sväva på målet och driver nu en hård kampanj för att borra efter mera olja i USA. Hans val av Sarah Palin som vice-president är oroväckande. Palin tror inte att vi människor har någon påverkan på klimatet och tycker att debatten om att isbjörnen är hotad är överdriven.

Både McCain och Obama har presenterat detaljerade förslag om hur man vill tackla klimatutsläppen. Obamas förslag är mest långtgående. Han vill bl a dra ned utsläppen med 80% till 2050. Jag skall i senare inlägg diskutera detaljerna i de olika kandidaternas förslag. Den stora frågan för alla som tar klimatfrågan på allvar är naturligtvis hur snabbt en ny president kan lägga om kursen. Mindre än ett år efter att McCain eller Obama installerats i januari 2009 skall ett nytt internationellt klimatavtal förhandlas fram i Köpenhamn. Många röster hörs redan som säger att det är för tidigt, att mötet borde skjutas upp ett år.

Den nye presidenten har rader av problem att ta i – allt från kriget i Irak till krisen i ekonomin, inte minst bolåne-skandalen. Allt detta gör att vi inte skall ha alltför höga förväntningar på att den nye presidenten snabbt skall uträtta storverk på klimatområdet. Det kommer att ta tid att reparera all den skada som Bush´s oansvariga politik åstadkommit. Men en förändring till det bättre är på gång och det måste vi bygga vidare på!

6 Kommentarer