Min tid som Amerikabloggare här på Newsmill börjar lida mot sitt slut. Och det jag kan säga sammanfattningsvis, om man nu kan sammanfatta 2008 års presidentval i en enda mening, är att det har varit fantastiskt roligt att få följa denna giganternas kamp. Från primärval till valnatt har jag följt detta val via media, men faktum är att det amerikanska presidentvalet är en företeelse av mastodontkaraktär som egentligen aldrig tar slut. Snart är det dags för ministerutnämningar, presidented, regeringsförklaring och en förbannat tuff tid för Obama. Och innan vi ens har fattat att Obama har börjat att regera på allvar så börjar förberedelserna för primärvalet 2012. Det är några saker jag önskar mig fram till nästa valnatt, och det är följande.
Jag ser redan nu fram emot valet 2012. Och om jag ska vara uppriktig så hoppas jag faktiskt att Sarah Palin breddar sin kompetens, skaffar sig mer erfarenheter av såväl inrikes- som utrikespolitik och helt enkelt rycker upp sig till nästa val, för det skulle vara ofantligt mäktigt och roligt med en presidentvalskampanj mellan Palin och Hillary. Blir det Obama mot Palin så funkar även det, som ett reservalternativ. Det avgörande i den frågan blir väl hur mycket Obama gör bort sig under sin mandatperiod och vilket stöd han därmed har om fyra år, men det lär tiden visa. Och vi får även se om jag bloggar när det är dags att utse Amerikas 45:e president, men jag hoppas att så är fallet.
Ingen har väl missat att Barack Obama har gått husesyn i Vita Huset. Det var han och Michelle som åkte till Washington för att kolla in sitt nya hem och snacka lite med Amerikas nuvarande presidentpar. För besöket hade Michelle valt röd klänning och rödbruna pumps, medan Laura Bush hade satt på sig en brun klänning och svarta pumps. Det verkar som att den blivande presidenten och den blivande first lady fick ett varmt välkomnande, och på bilderna ser det ut som de har trevligt ihop. I det ovala rummet satte sig Bush och Obama för att prata. Bush är ganska mycket kortare än Obama, det syns på bilderna när de står bredvid varandra. Jag som alltid har uppfattat Bush som ganska stor och lång, men han ser ju ut som en liter farbror i jämförelse med Obama. Ärligt talat så tycker jag inte att det ser så himla snyggt ut i Vita Huset, inredningen verkar ha några år på nacken. På TV-kanalen Styles inredningsprogram skulle antagligen hela kåken gå under benämningen shabby chic. Kolla bara in den färska bilden från ovala rummet. Modellen på de vita sofforna ser ganska överklasstantig ut, och det fula, glansiga träbordet i mitten skulle jag själv endast ha använt i fäbodstugan - som ved. För att inte tala om de grådassiga gardinerna. De ljust blå- och gulrandiga stolarna som Obama och Bush sitter i vet jag inte var de kommer ifrån, men det ser ut som hopfällbara trädgårdsstolar med dyna från Jysk. Jag hoppas att familjen Obama får demokraternas överblivna kampanjpengar till att styra upp det där stället. Som president ska man helt klart ha skälig levnadsstandard i sitt hem, och skäligt för en president tycker jag faktiskt är något trendigare och snyggare än det som går in under rekvisitet "lägsta godtagbara standard" i hyreslagen. Till och med jag har fräshare och trendigare inredning i mitt hem än president Bush, och då är jag endast en helt vanlig jurist och inte alls president.
Första gången titeln "First Lady" användes var år 1849 när president Zachary Taylor kallade president James Madisons fru för just detta i ett tal på hennes begravning. Dolley hade faktiskt varit First Lady två gånger när hon dog - först åt president Thomas Jeffersson efter att han blivit änkling, och därefter åt sin egen man. Hon ryckte nämligen in och skötte mer administrativa uppgifter åt president Jeffersson efter att hans fru gått bort.
Många av presidentfruarna har haft hjärtefrågor som de engagerat sig i. Och det har knappast varit kontroversiella och tungt politiska sakfrågor, utan snarare godhjärtade och icke-kontroversiella välgörenhetsfrågor där några floskler räcker som svar på journalisternas frågor. Ungefär på samma nivå som Drottning Silvia alltså. Här följer några exempel.
Barbara Bush - Öka läsförmågan bland barn.
Hillary Clinton - Ansvarade för en hälsoreform.
Nancy Reagan - Minska drogmissbruket.
Eleanor Roosevelt - Stärk de svartas rättigheter och hitta framtidstro i depressionen.
Edith Wilson - Tog över vissa av presidentens vardagliga sysslor medan presidenten bahandlades för stroke.
Det svarta fåret bland presidenthustruarnas godhets- och floskelarbete är helt klart Martha Washington. Hon var First Lady under slaveriet, och medan hennes man befriade sina slavar under jubel så höll hon hårt i sina och vägrade släppa dem. Hon snarare samlade på slavar. Över 85 stycken hade hon som arbetade på hennes privata ägor. En annan som inte heller var så där hyperengagerad i barn och droger m.m. var Jackie Kennedy, men hon intresserade sig för konst och annan kultur genom att springa på vernissage och smutta champagne och fick på så sätt upp statusen på konstnärligt arbete, vilket i och för sig gynnade det kreativa skapandet och yttrandefriheten.
Det ska bli intressant att se vad Michelle Obama kommer att välja för hjärtefråga. För inte tänker hon väl ställa sig och baka kakor efter att hon av tradition har designat den servis som ska bli President Obamas eget serveringsporslin? Under kampanjen har hon gjort uttalanden om rasfrågor och utbildning, men jag vet inte om hon kommer hålla fast vid det i längden. Jag tycker att Michelle ska engagera sig i illegala fildelningfrågor, det ligger helt rätt i tiden: Stoppa illegala fildelningssajter och låt kreatörerna få den ekonomiska ersättning för nedladdning som de har rätt till. Men eftersom amerikaner till skillnad från svenskar faktiskt är relativt kloka och respekterar andras upphovsrätt i betydligt större utsträckning så lär det nog knappast hända i denna värld. Michelle kommer antagligen att kopiera något från Drottning Silvias drog- och barnagenda, jag kan nästan lova er det.
Det absolut bästa bildspelet på Barack Obama som svenska medier har kokat ihop under detta presidentval borde vara det som Arne Jönsson har gjort och som ligger på DN:s webbplats. Väl valda bilder har satts ihop med musik och citat från Obama, hämtade direkt ur hans tal. Även ett av Olof Palmes gamla tal har förut blivit ihopklippt med musik och återgivet tillsammans med bilder i en musikvideo, men jag måste säga att Arne Jönssons klipp med Obama är betydligt vassare och en aning häftigare.
"Det är taget ur sitt sammanhang och det är grymt och elakt. Det är omoget, oproffsigt och de är skitstövlar om de kommer undan med att ta det ur sitt sammanhang och sedan försöka sprida det i nationella medier." I en intervju med CNN gick Sarah Palin till attack mot den eller de av hennes kampanjmedarbetare som spridit ut att hon trodde Afrika var ett land. Och försvara sig ska hon definitivt göra, både för sin egen och republikanernas skull. Att någon med normalbegåvning skulle tro att världens näst största kontinent är ett land och inte en världsdel är bara löjligt.
Jag förstår att besvikelsen nu är stor i det republikanska lägret, och de som under kampanjen fått jobba och slita för den snygga, välvårdade och vältaliga mamman - som kom från ingenstans och helt plötsligt kunde bli Amerikas vicepresident - de människorna tar nog alla chanser i världen att nu i efterhand få snacka skit om henne. Något som de inte direkt kunde göra under kampanjen på grund av lojalitetskraven inom de uppdrag de hade. Medarbetarna är trötta efter den långa kampen för att ta sig in i Vita Huset, och det brukar tyvärr funka så efter ett nederlag, att någon får bli syndabock. Och i detta fall förstår jag att det ligger närmast till hands att trycka till Palin så mycket som möjligt. Folk har i alla tider haft en tendens att vilja tala illa om de som framstår som mest lyckade eller som störst hot mot dem själva.
Dagens stora fråga: Hur många kvinnliga minstrar kommer Barack Obama att utse? Dagens mindre fråga: Vilken ras kommer den hundvalp att ha som Barack Obama har lovat sina barn ska få flytta in i Vita huset med dem?
Jag hoppas verkligen att han är tillräckligt klok för att förstå vikten av att det blir ungefär lika många av varje kön i ledningen. Platsen som stabschef har ju redan gått till en man, för jag antar att det är ostridigt att den där Rahmbo är av manligt kön.
Sådan herre sådan hund är ju ett välkänt ordspråk, och hundens ras och färg måste nog tänkas igenom ganska noga. Om hunden riskerar att bli en animalisk och djurisk återspegling av Obama själv så får han helt kalrt ta in kennelexpertis på området så att det blir "rätt" hund. En ras som passar med Obamas varumärke och det han står för. Jag läste i och för sig i att det finns planer på att hundvalpen ska hämtas från ett härbärge för hemlösa hundar, vilket är en mycket god och strategiskt ändamålsenlig idé. En man som förbarmar sig över herrelösa hundar får lätt kvinnohjärtan att smälta, men å andra sidan kan det även uppfattas av andra män som att han försöker för mycket, och då kan handlingen få motsatt effekt. Så har det alltid funkat bland de flesta däggdjur i konkurrensen om vem som ska få para sig med vem, och varken människor, hundar, presidenter eller andra däggdjur är undantagna från den företeelsen.
Det beräknas att 96% av Amerikas svarta väljare röstade på Barack Obama. Av de vita röstberättigade var det 43% som stödde Obama. Att vinna förtroende och röster av nästan samtliga personer som har samma hudfärg som en själv, det måste kännas mäktigt. Ungefär som att de mörkhyade tillsammans har vunnit en lång och slitsam kamp, som pågått ända sen tiden på bomullsfälten. Men å andra sidan, om siffrorna hade varit omkastade, att 96% av de vita stödde Obama så skulle nog segern upplevts som ännu mer resepktfylld och glädjande för honom. Men jag själv ska egentligen inte säga något. Jag har också en ganska ensidig och platt syn på min omgivning. Jag delar själv också upp världen i två delar: Jurister och Icke-jurister. Men så blir det tyvärr om man umgåtts, pluggat, jobbat och levt ihop med enbart jurister de senaste sex åren, och sen tvingas man helt plötsligt börja leva med andra slags människor runt omkring sig. Det var märkligt i början, men jag börjar vänja mig. Och de flesta icke-jurister är faktiskt helt normala och vettiga människor, även om de inte skulle skratta om jag skojade om culpa, tvesala eller jus cogens. Men jag hoppas att både Hillary och Obama fortfarande kan skratta åt ett riktigt bra juristskämt, även om de numera onekligen är mer politiker än vad de är jurister.
Tyvärr finns det en tragisk aspekt på denna oerhört svartvita mätning, och det är att undersökningen så tydligt visar att olika delar av befolkningen hade olika intressen i valet. Det var en betydligt större andel mörkhyade än vita som ville att Obama skulle vinna. Och bara en sådan sak att undersökningen ens har gjorts och skapar rubriker och diskussioner visar att Obamas vision om att ett enda förenat USA är det enda som ska existera, utan uppdelningar mellan svart och vit, är ganska långt borta. Ska det verkligen spela någon roll vilka hudfärger som röstar vad? Visst är siffran intressant ur ett samhällspolitiskt perspektiv och när det gäller fakta kring årets valresultat, men ändå blev jag bara irriterad över att vissa fortfarande tänker i termer av svart och vit när det gäller USA eller världen i övrigt.
"Jag hade gärna sett den Chicagofödda juristen, New York-senatorn och mamman Hillary Clinton som USA:s första kvinnliga president. Det hade varit fantastiskt för kvinnans ställning i samhället och en viss ommöblering i gamla mossiga maktstrukturer." Det skriver bloggstjärnan och juristen Karolina Lassbo.
I natt kockan 02.18 - mitt i valvakan - skrev jag om avsaknaden av Hillary Clinton som demokraternas presidentkandidat. Läs mitt inlägg här.
Nu är klockan 02.51 och McCain leder med 49,9% mot Obamas 49,2%. Jag vet inte om det kommer bli jämnare än så här, snart tar nog Obama några delstater till och går upp i ledningen.
Jag har upptäkt att jag missat en praktiskt detalj i min valvaka: Man blir hungrig efter ett tag. Jag är den som inte gärna hamstrar snacks, kex och annat skit i skåpen, så vad ska man göra? Inget är ju öppet och det enda jag har hemma är kolhydratfri middagsmat, och att ställa mig och laga middag igen, det tror jag inte att jag gör. Chokladkrossglass och kaffe är därför det som förtärs här i mitt hem, medan jag inser att Filips och Fredriks valvaka är betydligt mer underhållande än vakorna i såväl SVT1 som TV4. Det är bara att gratulera femman, utan Filip och Fredrik hade jag nog gått och lagt mig för cirka tre timmar sedan.
Klockan är nu 00.40, de flesta vallokaler har slagit igen, men endast ett fåtal delstater har hittills rapporterat sitt resultat. Aftonbladet har via AP en bra karta över alla delstater. Kartan uppdateras varenda minut, och där kan man hålla koll på aktuell ställning och vilka delstater som är klara.
Jag läste i Newsmillredaktörernas blogg att PM Nilsson och Leo ska gästa Filip & Fredrik klockan 04.10 tillsammas med Leif Pagrotsky. Gud vad orättvist. Och vad avundsjuk jag blir. Jag har i inlägget under detta gnällt över att inte jag får vara med i femmans valvaka. Filip & Fredrik är två av mina idoler - jag älskar det mesta av deras humor och de gör helt klart Sverige till ett lite roligare land att leva i. De underhåller folket på ett sätt som inga andra gör. Och det faktum att jag bor cirka tre minuter bort från kanal5:s byggnad gör att tanken väcks i mitt huvud att jag skulle kunna försöka planka in i deras valvaka, ta mig in via ventilationstrumman eller nåt, men det är nog tyvärr inte ens värt ett försök. Jag vill inte bli dömd för olaga intrång, även om brottet bara ligger på bötesnivå.
Om sanningen ska fram så är jag ganska besviken över att jag inte fick vara gäst i Filip & Fredriks valvaka på kanal 5, jag tror att jag hade kunnat tillföra en hel del faktiskt. På temat "kandidaternas stil" är istället Göran Greider och Barbro Hedvall inbjudna gäster. Andra medverkande är bl.a. Mona Sahlin, Ingvar Carlsson, Kristian Luuk, Henrik Schyffert, Fredrik Virtanen och Leif Pagrotsky. Och visst, jag köper att de hellre tar in dessa namn än Karolina Lassbo, men att bli utklassad av Dala-Demokratens Göran Greider och DN:s Barbro Hedvall på temat "kandidaternas stil", det är inte okej. Visst har dessa två personer viss kunskap och erfarenhet eftersom de skrivit boken "Stil och politik", om hur politiker har klätt sig genom åren, men att båda dessa personer - som skrivit samma bok och därmed har ungefär likvärdiga åsikter - är med samtidigt i samma program, är det så himla roligt? Hade det inte varit både lämpligare och mer ändamålsenligt att ta bort en utav dem och istället ta in mig som faktiskt har andra åsikter än både Göran Greider och Barbro Hedvall. Nu kommer det att sitta "Mos och Grädde" i studion istället för Mos och Glamourprinsessa, och jag hoppas fan att dom ångrar sig.
Jag vet av egen erfarenhet att natten före julafton kan upplevas som den längsta natten på hela året. I alla fall för barn som med glädje och spänd, sprallig förväntan längar efter tomten och årets mäktigaste dag, och därför omöjligt kan somna. I natt väntar vi också på en tomte, eller rättare sagt: Att en tomte i form av president ska utses.
Inför den stora dagen har lugnet före stormen nu infunnit sig. Ett val-vakuum där kandidaterna inte kan göra så mycket mer. Nu är det bara att vänta på att den ena vallokalen efter den andra slår igen, och jag själv väntar på att valvakorna i svensk television ska börja sända. Redan vid 05.00 svensk tid kan det hela vara avgjort eftersom vallokalen i Kalifornien stänger då, och Kaliforniern har flest elektorsröster - hela 55 stycken. Glappet mellan Obama och McCain sägs ha minskat något sedan igår, men jag vet inte om jag tror på det. Inte för att det kommer bli promenadseger för Obama, men jag tror fortfarande på honom som den nya tomten.
Den sista dagen äro kommen. Om några timmar börjar det sista dygnet som presidentkandidaterna har chans att påverka väljarna, sen stängs vallokalerna. Världens största dokusåpa är snart till ända, men efterspelet lär bli ganska långt, och kandidaterna kommer antagligen att vara väldigt trötta efter den intensiva kampanjen med hektisk slutspurt. Upp emot sex offentliga framträdanden per dag har Obama och McCain gjort i olika delstater den senaste tiden, och mediabevakningen är nu som ni kanske ser gigantisk.
Jag hörde på TV4:s nyheter att över 30 miljoner amerikaner redan har röstat via postgången, och tydligen är det övervägande demokrater som har röstat. Barack Obama har alltså ett försprång redan innan det sista dygnet börjar. Men trots Obamas överläge i polls och opinionsundersökningar så tror jag faktiskt att resultatet kommer att vara hyfsat jämnt mellan kandidaterna in i det sista. Det kommer att bli ett tufft val, och jag kommer inte bli förvånad om McCain faktiskt vinner, trots att siffrorna just nu talar för Obama. Den som lever får se, helt enkelt.
Hur den nya presidenten kommer att styra landet kan ingen på förhand säkert veta. Inte ens presidenten själv, för ingen kan ju veta vad som händer i framtiden, vilka frågor och problem som presidenten kommer att behöva ställas inför. Men oavsett hur valet slutar på onsdag morgon, så hoppas jag ändå att ödet styr så pass bra att den kandidat som är bäst för USA och resten är världen även är den som vinner valet. Vad han än heter, och var han än kommer ifrån.
Så vad säger man inför det kommande dygnet? God bless America?
Jag fick ett tips idag från Tore Kullgren - killen som spelade fotboll och hockey i tv-programmet FCZ - om att Sims3 har gjort egna små filmer om presidentvalet som kan laddas ned gratis från nätet. Jag har precis kollat in trailern till "Palin and McCain dance", där de republikanska kandidaterna dansar i badkläder medan Obama svettas på en träningsmaskin. Även trailern till filmen "Palin and Biden fight" har jag sett, som är ett minst sagt rykande gräl mellan de två vicekandidaterna. Det är bra jobbat av Sims att de fått till kandidaternas utseenden och ansiktsuttryck ganska bra.
Dagens citat kommer även det från Tore Kullgren, en mening som han har som status på sin Facebook: "Din mamma är så fet att hon har egna elektorsröster". Vilket är en andemening som tydligt visar på att (en delstats) storlek helt och hållet är avgörande för (delstatens) vikt i presidentvalet.
Karolina Lassbo är jurist och arbetar i den kungliga hufvudstaden. Mellan år 2005 och 2007 skrev hon den populära bloggen ”En glamouprinsessas dagbok” och fick 2006 utmärkelsen ”Årets bloggare” av både Computer Sweden och Plaza kvinna. Karolina har inte bloggat på över ett år men gör nu bloggcomeback här i Amerikabloggen.

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.



