Moralism styr den svenska sexlagstiftningen

När det gäller synen på sex i allmänhet och sex som buisness i synnerhet, är klyftan mellan män och kvinnor enorm. Kvinnorna har vunnit i spelet om sex som buisness; det är mannens snedvridna syn på kvinnor som avgör att prostitution överhuvud taget finns. Man kallar det för könsmaktsordning, där mannen alltså är den per definition som har makten. På sexmarknaden är det mannen som är buse och kvinnan som är offer.

Vad säger oss detta egentligen? Via dessa maktjämförelser så permanentas faktiskt den maktordning som man säger sig bekämpa. När den s k sexköpslagen drevs igenom för drygt tio år sedan, var det inte många som frågade sig varför staten ska lägga sig i hur och varför vissa verksamheter finns. Genom att fastlå i lagen att kvinnor är helt underställda mannen så kan man undra vad det är som är vunnet.

Jämställdhet förutsätter två jämställda parter, vuxna som har förmåga att ta egna beslut plus då eventuella konsekvenser av dessa beslut och val. Det är en vuxen rättighet att få ta egna beslut över sitt liv.

En intressant artikel finns här. Idéhistorikern Susanne Dodillit på Göteborgs universitet, själv med tysk bakgrund, berättar om det faktum att i Tyskland är prostitution en helt legal verksamhet. Man betraktar det som ett jobb bland andra. Även statligt styrda bordeller finns och säljaren är berättigad till sjukpenning och a-kassa. Hon menar att skillnaden mellan den tyska synen och den svenska på sexhandel, ligger i vårt förtroende till staten. I Tyskland accepterar inte folket att staten lägger fingarna i människors privatliv. I Sverige har vi en övertro på staten och dess välvilja. Vi tillåter staten att reglera branscher och oss själva. För staten är god och har därmed rätt.I Tyskland var det vänstern som drev frågan om legal prostituiton, eller sexköp som man kallar det. I Sverige var det vänstern som förbjöd det och valde att strafflägga köparen. Det var med förhoppning om att prostitution då skulle minska, alternativt försvinna helt.

Men rent logiskt är detta en omöjlig ekvation. Så länge det finns säljare så finns det köpare. Och argumentet om den äckliga, närmast perversa mannen och den svaga och underordnande kvinnan som måste skyddas är kontraproduktiv. Är det inte så att köparen och säljaren är i beroendeställning till varandra? Män som köper sex är säkert inte de monster som man försöker få det att framstå som i Sverige.

I vårt grannland Danmark är såväl köpa som sälja sex tillåtet. Tidigare ingick det till viss del att personliga assistenter skulle kunna "erbjuda" sextjänster till handikappade om de ville. Men detta är nu inte aktuellt längre. Handikappade är nu hänvisade till den sedvanliga sexmarknaden och har också tillåtelse till att göra det.

Här skiljer sig kraftigt mellan den svenska inställningen och den danska. Medan Sverige i princip moraliserar över människors önskan till sexuellt utbyte som en affär, så anser man i Danmark att det faktiskt kan vara en rättighet för vissa grupper som annars inte skulle ha samma möjligheter som icke-funktionshindrade att ha ett sexliv. Även om det sker i form av prostitution.

Visst kan man tycka att rätten att bli älskad är det ultimata. Tyvärr är kärlek inget man kan köpa för pengar, om så vore så skulle kanske de värsta moralisterna ändå kunna acceptera detta.

Men i avsaknad av kärlek så kanske det får räcka med intimitet. Sex är ju faktiskt intimitet. Oavsett om man köper den eller inte.  Sexhandel kommer alltid att finnas hur mycket man än straffar män för att ägna sig åt detta. Det som alltid glöms bort i debatten är att även män säljer sex. Och det i väldigt hög utsträckning. Hur ska man då ställa sig till könsmaktsordningen? Blir det mer jämställt om förhållandet är man-man? Och om det är kvinnor som vill köpa sig sex. Ska man då straffa kvinnor? Eller ska man betrakta kvinnor som köper sex som offer också?

Sex ingår som ett steg på Maslows behovstrappa som består av fem steg. Sex ligger som nummer tre efter fysiska behov och trygghetsbehov. Det är väl ingen som förvägrar någon de två första?