Polis: Så här fungerar en inre utlänningskontroll

De senaste veckorna har mediadrevet återigen riktats mot ett tacksamt byte, nämligen svensk polis. Ett tacksamt byte då polisens högsta företrädare vid RPS som vanligt väljer att stoppa huvudet i sanden och vänta på att stormen blåser över, istället för att leverera fakta och ta debatten.

Denna gång är det polisens sk jakt på papperslösa det gäller. Då påståendena om denna sk jakt fått stå i princip oemotsagd vill jag därför reda ut begreppen.

Det första jag vill belysa är bakgrunden till att inre utlänningskontroller över huvud taget genomförs. När Sverige gick med i schengensamarbetet avskaffades gränskontoller avseende personer resande från annat schengenland. Istället så har riksdag och regering beslutat att utöka de inre utlänningskontrollerna. Dessa syftar till att kontrollera att de personer som vistas i riket faktiskt har rätt att vistas här.

I Sverige finns i dag ett stort antal personer som har sökt asyl, fått sin sak prövad av migrationsdomstolarna och fått ett avvisningsbeslut. Merparteb finner sig i beslutet och blir avvisade tillbaka till landet de kommer ifrån medan andra väljer att istället gömma sig och leva som papperslösa. Oavsett vad man tycker om asylprocessen så finns den där av en anledning, tanken är att människor som behöver skydd ska kunna erbjudas det medan de som inte uppfyller asylskälen ska avvisas. Utöver människor som via asylprocessen fått avslag finns här också människor som av olika skäl aldrig sökt asyl men ändå vistas i riket.

Polisen har fått ett tydliga riktlinjer från våra uppdragsgivare, riksdag och regering, att öka antalet verkställda avvisningar av de personer som bedömts inte ha skäl att stanna i Sverige. Det blir därför erent utsagt löjeväckande när minister Ullenhag uttalar sig i frågan och tycker att polisen inte ska ägna sig åt detta. Jag kan bara spekulera i att det handlar om att plocka populistiska poänger istället för att stå upp och erkänna att det är, om inte han själv, så åtminstone hans partikamrater som fattat beslut om att polisen skall intensifiera arbetet med att hitta och avvisa de som vistas illegalt i Sverige.

Hur går en inre utlänningskontroll till? Vi poliser kommer dagligen i kontakt med människor i olika situationer, exempelvis när människor begår brott, vid trafikkontroller eller när de själva blivit utsatta för brott. Många av de personer jag som polis träffar kommer att utsättas för en identitetskontroll. Vid brottsmisstanke måste jag veta vem du är, vid trafikkontroll måste jag kontrollera att du har körkort. Beroende på vart man jobbar kommer man mer eller mindre ofta att stöta på människor som inte har svensk id-handling och istället uppvisar utländsk motsvarighet eller helt saknar id-handling. Som polis kommer jag då att göra en fördjupad kontroll, jag kommer att, ifall personen inte är EU-medborgare, titta efter inresestämplar i passet, jag kommer att kontrollera om personen är efterlyst i Sverige eller EU. Det är vad som menas med en inre utlänningskontroll. Motsvarande kontroll görs givetvis även mot svenska medborgare då de är misstänkta för brott eller vid andra tillfällen när det kan vara av intresse för mig som polis att kontrollera vem personen framför mig egentligen är.

Jag blir tyvärr beklämd när mina högsta chefer på RPS inte vågar ta debatten utan faller till föga och säger att det inte låter bra att hela 90% av de personer som kontrolleras i inre utlänningskontroller har rätt att vistas i Sverige. För mig låter det tvärt om som en relativt bra siffra. Om man skulle titta på det antal slagningar som görs avseende personer med svenskt medborgarskap så är jag övertygad om att det är betydligt mer än 90 % som inte är aktuella för tvångsåtgärder från polisens sida. Jämför även med antalet träff vid nykterhetskontroller där uppemot 99 % av de som kontrolleras inte är berusade. Utan inblick och förståelse för en verksamhet kan en siffra verka direkt usel medan den i själva verket för den insatte kan vara precis tvärtom.

Vad gäller påståendena om rasprofilering i tunnelbanan kan jag bara konstatera att jag efter tio år i yttre tjänst aldrig sett, varit med vid eller ens hört talas om att en kontroll skulle gå till på det beskrivna sättet.

Däremot har jag medverkat i kontroller i tunnelbanan, men då har det handlat om att identifiera och lagföra personer som begår brott t.ex plankning, klotter, stölder etc eller stör ordningen. Några av dem som fastnar i dessa kontroller kommer att vara personer med utländskt utseende och som saknar svenska id-handlingar.