Polisens inre utlänningskontroller en del av Schengensamarbetet

I den nylige uppblossande debatten om polisens"jakt" (i bl.a. Stockholms tunnelbana) efter människor som vistas illegalt i landet, dristar jag mig till ett försök av nyans i polemiken. Alla inlägg har hittills, i stort sett, rört människor som antingen fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd (genom åberopandet av asyl) och p.g.a. det håller sig undan ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Men det finns dock andra aspekter på vikten av inre utlänningskontroller, vilket jag ska försöka att förklara nedan.

Sedan vi, för lite mera än tio år sedan, gick med i Schengensamarbetet så åtog vi oss, likt andra Schengenländer, att som kompensatorisk åtgärd (eftersom vi slopade gränskontrollerna mot andra Schengenländer) öka antalet utlänningskontroller inom staterna. Varför det? Jo, för att upptäcka personer som illegalt hade passerat de yttre gränserna, och för att upptäcka personer som inom Schengenländerna vistades illegalt. Det har gjort att vi idag, inom Schengenländerna, har en gemensam ”lagstiftning” i den s.k. gränskodexen, som ställer upp alla kriterier för gränspassage in i Schengen. Dessa regler gäller i alla Schengenländer och således även i Sverige. Sverige har, förutom gränskodexen, även ett regelverk i den av riksdagen beslutade Utlänningslagen, som i enlighet med Schengenåtagandet stadgar att polisen får göra inre utlänningskontroller om det finns en anledning anta att en person inte har rätt att vistas i landet. Konkret betyder det att polisen, genom Sveriges deltagande i Schengensamarbetet, har ett uppdrag att utföra dessa kontroller. Men, diskussionen i debatten har endast rört polisens ”jakt” på personer som har sökt asyl och sedan fått avslag. Men, finns det andra perspektiv på dessa inre utlänningskontroller? Kan en människa endast anses illegalt vistandes här om man har sökt asyl och fått avslag, eller finns det andra situationer som gör att en människa vistas här illegalt?

En person kan, trots gränskodexens bestämmelser om kontroll, absolut ta sig obemärkt förbi Europas gränskontroller. Anledningarna till det behöver ju inte vara att söka asyl utan kan helt enkelt vara att t.ex. söka arbete. Men, det kan också vara för att begå brott eller för att ta sig tillbaka in i Europa efter att ha utvisats p.g.a. begångna brott. Men hur kan jag säga så? Jo, av den enkla anledningen att jag har haft som arbetsuppgift att både utföra inre utlänningskontroller, och att verkställa personer som har begått brott och som av domstol dömts till utvisning p.g.a. sina gärningar. För att söka förtydliga vad jag menar ska jag ge exempel ur vardagen med riktiga fall, som jag i olika skeden arbetat med. Alla uppgifter kan jag dock inte lämna ut, så därför håller jag mig till den information som finns i domarna vilka alla är offentligt material.

I början av april 2012 anländer ”Irakli” och ”Beso” till Sverige och ansöker om asyl. De bägge männen uppger sig komma från ett land i Kaukasus. De uppger också att de är födda i mitten av åttiotalet. Vilka de egentligen är kan vi inte veta eftersom de inte styrker sin identitet vid sina ansökningar. Bägge männen anländer dock till Sundsvall där de grips för stöld efter att ha varit i landet i en månad. Efter en husrannsakan, i den bostad som de bägge männen förfogar över, hittas foliepreparerade väskor tillsammans med andra saker såsom väskor, kläder, mascara m.m. De åtalas vid Sundsvalls tingsrätt där de befinns skyldiga till stöld.  "Irakli" och "Beso" döms till villkorlig dom och döms också till utvisning. De förbjuds också att återvända hit före år 2015. Det tog sedan en månad till innan identifieringen av männen var klar. De hette egentligen någonting annat. De utvisades dock till hemlandet. ”Koba” anlände till Sverige och ansökte om asyl. Kort efter ankomsten greps Koba för tre fall av stölder. Hudiksvalls tingsrätt dömde honom som skyldig till stöld. Han dömdes till villkorlig dom och utvisades med förbud att återvända hit före 2015. I det efterföljande arbetet med att verkställa rättens utvisningsbeslut meddelade Koba att han hade uppgett fel identitet vid ankomsten till Sverige. Efter en hel del arbete kunde han dock utvisas till sitt hemland. ”Hurban” anlände också till Sverige och ansökte om asyl. Kort efter ankomsten greps han för en stöld på en elektronikkedja i Sundsvall. I den efterföljande rättegången dömdes han till villkorlig dom, och till utvisning. Hurban förbjöds att återvända till Sverige på fem år. I det efterföljande arbetet med att verkställa rättens utvisningsbeslut meddelade Hurban att han, vid ankomsten till Sverige, uppgett fel identitet. Efter en hel del arbete utvisades han dock till sitt hemland.

När domstolen (i ovan fall tingsrätt) dömer en utlänning för brott får domstolen, om fängelse ingår i straffskalan, även döma till utvisning. Domstolen ska även sätta ut en tid inom vilket det är förbjudet för den dömde att återvända till Sverige. Vid grova brott kan tiden sättas till livstid, men vanligt är fem år. Men hur många återvänder egentligen efter att ha utvisats p.g.a. brott? Ja, det är ju omöjligt att säga men jag har varit med om några fall här uppe i norra Sverige. Förklaringen från en person ”Andrej” (även han dömd för stöld) var att han hade sin flickvän här, så därför tog han chansen att återvända trots att han egentligen var förbjuden att vistas här.  Jag hade ett annat fall med en man "Dimitri" som dömdes för grov kvinnofridskränkning genom en väldigt ful misshandel av hustrun medan hustruns barn såg på. Han deklamerade att han nog kunde tänka sig att återvända trots förbudet. Jag har slutligen ett exempel med en man från Nordafrika ”Hamman”, som tillsammans med kamrater misshandlade en asylsökande kamrat till döds på ett asylboende i Sundsvall. Även ”Dimitri” och ”Hamman” dömdes till utvisning och verkställdes till sina hemländer. "Andrej" verkställdes en andra gång till hemlandet efter det att han påträffades i Sverige. Om "Andrej", "Dimitri" och "Hamman"  har återvänt till Sverige illegalt kan vi med säkerhet inte veta föränn de blir upptäckta.

Eftersom det är helt möjligt att ta sig förbi Europas gränskontroller, så är det fri väg upp till Sverige. Är du t.ex. dömd till utvisning p.g.a. brott och skickas tillbaka till hemlandet, så är det fullt möjligt att smita förbi gränsen i t.ex. Grekland och tillbaka in i Europa; sedan är det ju (genom Schengensamarbetet) inga gränskontroller upp till Sverige. En av möjligheterna att upptäcka en sådan person är genom de inre utlänningskontroller som polisen utför.  Naturligtvis finns, förutom lagstiftning, en etik och moral i hur man utför dessa kontroller, men debatten har hittills blivit så ensidig genom påståendet att polisen kontrollerar alla med mörk hudfärg i ett enda syfte, och det är att upptäcka de som fått avslag på sin asylansökan. Polisens utbildas i att samtala och genom samtal kan olika misstankar uppkomma; allt från misstanke om narkotikabrott till misstanke om olovlig vistelse. Sedan kan ju polisens sikte vara inställt på personer likt dem i exemplen ovan dvs. personer som genom brott utvisats från Sverige. Om jag, i norra Sverige, träffat på utvisningsdömda personer som har återvänt (i strid mot förbud) hur många passerar då inte varje år tunnelbanan i Stockholm? Poliskontroller kan genom lag ha många syften, och i debatten blir det då viktigt att belysa flera aspekter på dessa kontroller.