Hästkött avslöjar hjärnans hemligheter

”Här led rådjuret i två timmar – trots larm till polis”. Rubriken gick att läsa i tidningen Metro i maj förra året. En busschaufför i Stockholm hade råkat köra på ett rådjur. Chauffören sa till journalisten: ”Vi står där och väntar och tycker att det är för jäkligt. Barn går förbi. Alla står och tittar och ser hur djuret lider”. Vad säger en sådan händelse om oss människor? Jo, att vi bryr oss om djur. Och inte bara om våra egna husdjur, utan också om djur som är totalt främmande för oss. Vi vill inte att andra varelser ska lida. Från att vi var små har vi fått lära oss att vara vänliga mot djur. När vi träffade en hund på gatan sa våra föräldrar till oss att vi skulle klappa försiktigt.

Samtidigt som vi anser att djur inte ska skadas så är en stor majoritet av oss köttätare. Vi vet att djuren måste dödas för att vi ska kunna äta upp dem. Vi anar också att många djur lider under deras uppväxt. Att bry sig om djur och ändå vara orsak till deras lidande är ett exempel på vad man inom psykologin kallar kognitiv dissonans. Det manifesterar sig som en obehaglig känsla när hjärnan försöker att bearbeta oförenliga värderingar och handlingar. I en sådan situation finns det två val som hjärnan kan göra för att komma ifrån obehaget. Ett val är att förändra ens handlingar. En person kan välja att sluta äta kött och därmed upphöra i att delta i djurens lidande och död. Men det vanligaste sättet hjärnan försöker komma undan är att förneka att problemet finns. Vi vill inte gärna bli påminda om att det är djur vi äter och hur de har det. Det finns en anledning till att filmare och fotografer sällan är välkomna in på djurfabriker och slakterier. När vi undantagsvis får möjlighet att se bilder eller video därifrån så tittar vi gärna borta. I butiken gör man allt för att köttet inte ska påminna om djur. Köttet är ofta malet och fint inplastat vilket för bort tankarna från den kroppsdel det en gång varit. Istället för att kalla köttet för ko och gris kallar vi det nötkött och fläskfärs. Vi pratar om att slakta istället för att döda.

Hjärnan försöker också övertyga sig själv att det är etiskt försvarbart att äta djur. ”Djuren har det bra, annars skulle det inte bli gott kött” och ”Människan behöver kött för att överleva” är argument som förekommer. Kanske väljer vi att inte närmare granska sanningshalten i argumenten utifrån oro för att de skulle falla sönder?

Varför blir vi upprörda när vi hör om hästkött i Findus lasagne och annan mat? En anledning kan vara att vi blir påminda om att vi faktiskt äter kroppar som en gång varit levande. Vilka associationer får du när du hör ordet ”häst”? De flesta av tankarna vi har kring hästar är som levande varelser: galopperande, frustande och hoppande. Inte som en köttbit på en tallrik. Att se ”häst” och ”kött” i samma ord påminner om det som vår hjärna försöker gömma eller bortförklara.

Vi hittar lätt skäl för att fortsätta att äta kött. ”Vad skulle kollegorna säga om jag plötsligt blev vegetarian?” Samtidigt är ingen av oss slavar, varken under vår egen hjärna eller i vårt samhälle. Vi har friheten att göra självständiga val. Valet att inte äta djur är idag enklare än någonsin på grund av det ökade utbudet av vegetariska produkter. Kanske borde vi se hästköttskandalen som en chans? En möjlighet för oss att göra medvetna val i frågan om vi bör äta djur eller inte.

Martin Smedjeback, föreläsare och fil kand i psykologi

Sara Ytterbrink, PTP-psykolog

Martin Smedjeback (1 artiklar)

Anmäl