Sjukvården ska styras och ledas från sjukhusen; avveckla den så kallade primärvården

Primärvården har trots ihärdiga ansträngningar under mer än trettio år inte klarat av att nå upp till sina högt ställda målsättningar och inte heller klarat av att få tillräcklig bemanning. Primärvårdssystemet hankar sig fram med underbemanning och stafettläkare på de flesta håll i landet utom i storstäderna där den är överbemannad. Orsaken till att primärvården inte fungerar är egentligen självklar; sjukvård är en avancerad verksamhet där diagnostik och behandling av allehanda sjukdomstillstånd kräver specialkunskaper, som allmänläkare inte klarar av att upprätthålla.

Det är feltänkt att organisera två olika sjukvårdssystem parallellt med varandra som idag; ett med kvalificerad sjukhusvård, men med otillräckliga personella resurser och för få vårdplatser, och ett Primärvårdssystem med okvalificerad vård, som kostar stora resurser till liten nytta.  Det finns inga synergier mellan primärvård och sjukhusvård, utan i stället så har de utarmande effekter på varandra. De två sjukvårdssystemen lever i det närmaste frikopplade från varandra. Remisser går fram och tillbaka mellan vårdgivarna och patienterna hänger i luften däremellan och vet inte vad som händer eller väntar dem.  Med en sammanhållen sjukvårdsorganisation ges förutsättningar för en fungerande vårdkedja och därmed också bättre och säkrare diagnos/behandling och därmed goda förutsättningar för hög patientsäkerhet.

Olika sjukvårdsföreträdare har hittills inte klarat att tänka nytt utan är fast i begreppen primärvård och sjukhusvård. Medborgarna efterfrågar inte primärvård utan det är bra och säker sjukvård som efterfrågas. De över 5000 allmänläkarna i Sverige skulle kunna bli vidareutbildade inom olika medicinska specialiteter relativt snabbt och därmed kan även specialistområden med för få läkare tillgodoses. Med över 40000 läkare i riket så torde befolkningens sjukvårdsbehov kunna tillfredställas under förutsättning att sjukvården organiseras på ett genomtänkt sätt. Mitt förslag är följande:

1. Sjukhusen skall vara basen för all offentlig sjukvård.
2. Sjukhusen skall svara för all öppenvård och på lämpligt sätt bemanna det som idag kallas primärvård.
3. Alla offentligfinansierade ”privata” specialistläkare och andra offentligfinansierade ”privata” vårdgivare som idag arbetar utanför sjukhusen eller inom primärvården skall ha en tydlig knytning eller anställning på ett sjukhus. De skall även vid behov kunna arbeta på sjukhuset och skall räknas som en sjukhusresurs.
4. De geriatriska klinikerna skall i sin uppgift inkludera ansvar för sjukvårdsbehoven och den allmänna omvårdnaden på sjukhem och äldreboenden inom sina geografiska upptagningsområden.
5. Patienter skall ha en tydlig tillhörighet till olika sjukhus och dess öppenvårdsmottagningar.
6. De 20 landstingen och 290 kommunerna i riket bör ha likartad styrning och ledning av sjukvården. Troligtvis skulle sjukvården i Sverige kunna organiseras med statlig styrning och därmed skulle landstingen kunna avvecklas; jämför Danmark och Norge.

Med en enhetlig styrning och ledning av sjukvården enligt punkt 6 ovan skulle sannolikt inte det så kallade NKS (Nya Karolinska Sjukhuset) sett dagens ljus, då förhoppningsvis de makthungriga monumentbyggande landstingsråden hade varit avvecklade. Jag skrev i Svenska Dagbladet (Synpunkt 2009-01-23) om bristerna i projektbeskrivningen avseende NKS och fick några dagar senare svar från förvaltningsdirektören för NKS, att  sjukvården kommer att bli bättre och kostnadseffektivare. Så tycks det nu inte bli, men vem tar ansvar för det; antagligen ingen.  Vem är det förresten som har hittat på att landstingspolitiker ska vara anställda eller arvoderade på heltid? Ja svaret är väl dom själva, men det behövs ju faktiskt inga heltidsanställda politiker i vare sig landstingen eller för den delen kommunerna, då dessa organisationer är väl befolkade med direktörer och förvaltningschefer.

Per-Gunnar Larsson (14 artiklar)

Anmäl