Filippa & finanskapital förstör för folkhälsan

Under senare tid har andra viktiga aspekter på vårdkrisen än privatiseringar behandlats. I DN Debatt Stockholm skriver barnläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus under rubriken ”Akut platsbrist hotar vården på barnsjukhuset” att ”På barnsjukhusen är patientsäkerheten hotad och det kommer inte att förändras utan fler vårdplatser och adekvat bemanning – det förstnämnda fordrar ökade resurser till sjukhusen”. De skriver vidare ”Varför ser det ut så här? Sverige hade 2009 i genomsnitt cirka hälften så många vårdplatser som det genomsnittliga OECD-landet – 2,2 per 1.000 invånare. I Stockholmsområdet var siffran 2,0, vilket är lägst i Sverige. 2010 genomfördes en vårdplatsutredning i Stockholms län. Då konstaterades att antalet vårdplatser minskat med 6 procent på 10 år, samtidigt som befolkningen ökat med cirka tio procent under samma tidsperiod. I vårdplatsutredningen fastslogs att det behövs ungefär 500 nya vårdplatser under den kommande femårsperioden (2010–2015) för att täcka behoven.” Barnmorskorna talar om en ohållbar situation, och sjuksköterskor om strejk. Och i DN Maciej Zaremba exempel på olika brister i sjukvården som till en del kan relateras till ekonomism och tveksama produktivitetesmått.

När jag avslutade mina medicinstudier för 40 år sedan hade Sverige flest vårdplatser på sjukhus av alla länder, och nu ligger vi i botten i västvärlden, medan befolkningen ökat. Vårdtiderna för många sjukdomar har kortats avsevärt, delvis på goda grunder och till följd av bättre behandling och delvis på grund av platsbristen som medför att många patienter sänts hem i sämre skick än för 40 år sedan.

"Sjukhusbygget Nya Karolinska är ett slöseri i mångmiljardklassen och förvärrar i stället för att lösa Stockholms vårdkris" skriver läkaren Anders Lundberg i en rapport från Timrbo.

I Stockholms län har man satsats många miljarder på att bygga ett nytt Karolinska Universitetssjukhus – med 300 färre vårdplatser! Detta är i sig en stor skandal. Inget talar med någon säkerhet för att man inte skulle kunnat rusta upp befintliga sjukhsusbyggnader för en kostnad på kanske 20 % av utgifterna för att bygga det nya sjukhuset.

Man har sedan 3 decennier satsat på en utbyggd primärvård (husläkare, familjeläkare etc), och det har funnits goda skäl för detta på många håll i landet. I Stockholms län som sedan länge har många privatpraktiserande läkare har man också byggt ut primärvården mycket. Detta gör att man nu sannolikt lättare kommer till läkare för även enklare krämpor som i många fall går tillbaka av sjg själv. Egenvård som var i ropet för 30 år sedan är nu helt borta ut bilden.

Läget inom sjukvården i Stockholms hade varit betydligt bättre om man:
1. Sparat många miljarder genom att rusta upp KS med oförändrat eller ökat antal vårdplatser i stället för att bygga ett nytt mindre sjukhus.
2. Avstått från privatiseringarna som inneburit ökade kostnader och med god sannolikhet sämre vård.

Jag skrev en kommentar i DN 2/10 till deras artikel ”Privatisering av vården medför stora försämringar. Stora belopp av skattemedel överförs till riskkapitalister i stället för att investeras i vården. Vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre.(Göran Dahlgrens & Laura Hartmans arbeten). Professor Göran Dahlgren har i en omfattande littersturgenomgång visat att det saknas vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre eller effektivare, i ett temanummer av socialmedicinsk Tidskrift. Som med doktor Jan Halldin påpekat i Läkartidningen 5/10 oktober 2011, finns det däremot risk för att privatisering medför att vården blir mer ojämlik, att ekonomiska intressen förstärks på bekostnad av kvalitet och vårdbehov."

I en uppmärksammad vetenskaplig granskning i boken Konkurrens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? (SNS Förlag, red. Laura Hartman) kunde svenska forskare inte inte finna stöd för att privat verksamhet inom vård, skola, individ- och familjeomsorg etc. var effektivare eller gav bättre resultat än offentlig vård.

Man kan se en försämrad vårdkvalitet då de med flera hälsoproblem nu får dessa separat behandlade vid olika besök och ej för samtidigt som förr – innebär sämre vårdkvalitet. (är f.d husläkare, professor). Vidare är valfriheten en chimär, då patienten inte kan finna tillräcklig, relevant och förståelig information om olika mottagningar och enheter för att kunna göra ett välinformerat val. Detta försvåras av olika enheternas strävan efter att marknadsföra sig själva.

Vad bör göras?

1. Vrid klockan tillbaka -låter trist men är med stor sannolikhet mycket bra. På DN Debatt skrev Daniel Suhonen och Dany Kessel nyligen under rubriken”Vinsterna i välfärden bra valfråga för oppositionen” att en ny undersökning visar att "En majoritet svenskar är kritiska till vinster i välfärden och vill att frågan åtgärdas." De lägger fram ett förslag som förbjuder vinstdrivande företag i välfärdssektorn. De skriver också "Reformen ska genomföras under en övergångsperiod där ingångna upphandlingar får löpa ut, samtidigt som en Välfärdskommission inrättas med stora befogenheter att återta verksamheter och lösa vinstdrivande aktörer från sina kontrakt."

2. Använd kunskap från hälso- och sjukvårdsforskning vid organisering av vården.

3. Fördela resurser efter socioekonomiska index - vi har massor av bra (avindentifierade) registerdata att använda