Dags att avsluta den politiska styrningen av skolan

I vakuumet mellan folkpartiets tappade förtroende i skolfrågorna och valet 2014 gäller det att positionera sig. Det senaste är att moderaterna och folkpartiet tävlar om att toppa varandra i frågan om hur tidigt betyg ska införas, men de skolpolitiska utspelen har stått som spön i backen under flera månader.

Min känsla är ändå att politiker inte vill ta tag i de allra viktigaste frågorna för skolan idag eftersom det skulle innebära allt för mycket av ett paradigmskifte. De tycks tänka att det är bättre att putsa på den existerande modellen och hoppas att det fungerar bättre den här gången. Men sanningen är att den svenska skolan inte har reformerats i grunden sedan enhetsskolans införande utan endast utsatts för upprepade småreformer av politiker från stat och kommun. Kanske är det dags att tänka i helt nya banor. Då gäller det att tänka utanför boxen.

När moderaterna vill rättfärdiga sitt förslag med betyg från klass tre pekar de på forskning som visar att ett tydligt fokus på kunskap, läxor och prov är det bästa sättet att klara både kvalitet och likvärdighet. Bekvämt att de hittat just sådan forskning med tanke på att det är helt i linje med partiets befintliga politik. Att det finns mängder av forskning och erfarenhet som visar på motsatsen berörs inte.

I Storbritannien och USA växer exempelvis Slow education som folkrörelse, en motkraft mot det rådande mantrat med Fast education. Bra undervisning behöver tid för reflektion, samtal, kreativa processer och upptäckande, tid för eleverna att förstå sig själva och den kultur de växer upp i. I Sverige finns ett sådant exempel i waldorfskolorna som sedan åratal kämpar för en skola som går i en annan riktning än den skola som bygger på öka tryck på eleverna genom prov- och betyg. Det arbetssättet intresserar allt fler föräldrar som inser att den vanliga skolan är på fel spår.

Ett av de största problemen idag är att en stor grupp ungdomar som går ut gymnasiet varken hittar jobb eller har lust att studera vidare. Många kan inte uppbåda den motivation som behövs för ytterligare minst tre år vid skolbänken. Inte minst bland pojkar i 20-25 års ålder är det ett problem som delvis inte ens syns i statistiken. De fastnar ofta hemma i dataspelsvärlden och får ingen vuxenidentitet. Att man inte ser vitsen med att gå vidare, och inte förstår varför man ska anstränga sig, är med sannolikhet ett resultat av en skolkultur som fokuserar helt på resultat, prestation och leverans. Om du inte kan leverera i några få utvalda kärnämnen är du inget värd är signalerna som sänds ut redan från tidiga skolår.

Samtidigt är fokuseringen på kärnämnena logisk – det är ju dessa som behövs för att eleverna ska kunna leverera vad marknaden efterfrågar.  Att en stor grupp elever inte kan ta till sig undervisningen är en smäll vi får ta. Eller? Med tanke på att arton procent som går ut grundskolan inte kan läsa borde det vara uppenbart för de flesta att det är tveksamt om vi har tänkt rätt och om undervisningen verkligen möter elevernas behov.Dessvärre är det just de ungdomar som inte kan läsa ordentligt som riskerar att hamn utanför arbetsmarknaden.

Det är svårt att veta vad människor behöver för kompetens i framtiden. Några saker kan vi nog med säkerhet säga:

-       Det kommer att bli allt viktigare med en grundläggande kreativ förmåga och entreprenörskraft.

-       Den värld våra ungdomar växer upp i kommer i hög grad präglas av klimatfrågan och andra hållbarhetsfrågor.

-       De tekniska framstegen, inte minst inom biologin, kommer att utmana gränserna för det mänskliga livet och ställa stora krav på människors moraliska och etiska kompass.

Den gemensamma nämnaren för att handskas med alla dessa frågor är engagemang, motivation och humanistisk bildning. De som inte har motorn och förmågan till ett aktivt deltagande i samhällsbygget och samtidsfrågorna kommer att lämnas utanför och bli passiva deltagare. I det nya klassamhället delas människorna upp i de som deltar och de som tittar på. De många som inte kan läsa ordentligt hamnar med stor sannolikhet på åskådarläktaren.

Om vi vill motverka den utvecklingen måste vi börja med skolan idag. Vår fråga måste vara: hur kan vi öka den inre motivationen att lära sig, att utvecklas och medverka i samhället? Och vad är det som dödar kreativitet, vad hindrar människor från att vilja växa och delta, vad hindrar ungdomar från att bli vuxna?

Det är dags att ifrågasätta idéer som kommit att styra det politiska skoltänkandet.  Är det verkligen rätt att skolan först och främst ska leverera det som samhället behöver idag. Är det verkligen riktigt att strypa estetiska ämnen till förmån för teoretiska, vad är det vi förlorar? Kreativiteten? Har vi verkligen råd att förlora en så viktig komponent?

Vi bör ifrågasätta om allt mer prov och betyg verkligen leder till att alla barn får en chans? Eller leder det istället till mer utslagning, stress och bristande motivation?

Det talas mycket om betyg och nationella prov, jag tycker att politiker från alla partier borde fokusera på den grundläggande situationen i skolan istället. Dit hör läraryrkets nedvärdering som troligen är den största anledningen till den svenska skolans problem. Vi måste säkerställa att de bästa pedagogiska förmågorna verkligen söker sig till skolans värld. Med bra lärare och rektorer blir många av de styrmedel som politikerna nu lägger sitt krut på närmast överflödiga. Bra lärare och rektorer med tillräckliga resurser vet hur övergripande mål ska uppnås och klarar att organisera undervisningen med barnens bästa för ögonen. En lärare ska inte undervisa med fokus på exempelvis nationella prov utan de ska undervisa för att rusta eleverna för livet.  

Den nya lärarlegitimationen är ett försök att kvalitetssäkra skolan. Tyvärr slår den goda idén fel eftersom det bara handlar om att läraren ska ha adekvat utbildning. Är verkligen utbildningen det viktigaste? I en ny undersökning av Kairos Future där 579 gymnasielever tillfrågats konstateras att den viktigaste egenskapen för en lärare är engagemang och det är säkert en bild vi alla delar. En engagerad, kunnig och inspirerande lärare kan motverka alla motivationsstörningar i världen. Med den nya lärarlegitimationen blir mängder av engagerade lärare plötsligt obehöriga och riskerar att försvinna ur skolans värld. Vem gynnas av det?

Så politiker. Den bästa reformen idag skulle vara:

-       En genomgripande avreglering och minskad detaljstyrning

-       En kraftfull investering i lärar- och rektorsrollen

-       Forsknings- och utbildningsinsatser med syfte att stärka elevernas motivation genom mer kreativitet, rörelse, användning av tekniska hjälpmedel och kontakt med samhället genom ökad praktik.

Det är våra barn värda.

Örjan Liebendörfer (3 artiklar)
http://waldorfbloggen.blogspot.se

Anmäl