Unga behöver mindre datortid och äldre mer

Datorn har de allra flesta en relation till idag - kvinnor, män, unga och gamla. Den offentliga sektorn har också sörjt för att det varit möjligt. Den utbyggnad av datakapacitet som skett i landet sedan 1990-talet har varit omfattande och kommunerna har sett till att såväl skola som äldreomsorg utrustats. Men om kommunens satsningar i skolan varit inriktade mot de ungas användning av datorer har fokus inom äldreomsorgen varit att underlätta personalens administration och rutiner. Detta har skapat en skevhet i yngres och äldres möjligheter att använda datorn. En skevhet som kommer att förstärkas om de yngre förskolebarnen också skall datorutrustas, t ex med surfplattor. Så länge denna obalans består anser vi att den potential som finns i datoranvändningen inte tas tillvara fullt ut. Vår uppfattning är nämligen att datorn, rätt använd, skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att uppfylla socialtjänstlagens intentioner om att: ”Äldre skall ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.”

Att IT-tekniken är framtiden och att skolans datorsatsning för elevernas skull är självklar är det få som ifrågasätter idag. Det utesluter dock inte att det också finns ekonomiska skäl, mindre utgifter för traditionella läromedel och för lärarresurser exempelvis. Inom äldreomsorgen, och all offentlig administration, har effektivitetsskälen däremot varit de viktiga medan frågan om att äldres egen datoranvändning skulle kunna höja deras livskvalitet inte ställts. Vi anser inte att skolan skall ställas mot äldreomsorgen men vår uppfattning är att om det finns skäl för skolan att ta en tankepaus och utvärdera de datorsatsningar som gjorts finns det lika starka skäl att göra mer offensiva datorsatsningar på äldreomsorgen. 

Skolan

Varför bör skolan ta en dator-timeout? En orsak är naturligtvis att vi vet väldigt lite om hur datoriseringen påverkat elevernas kunskapsnivå och kunskapsinhämtning. Om man nöjer sig med att se hur svenska elevers kunskapsnivå vid internationella jämförelser förändrats tyder tyvärr inget på att datorns intåg i skolan skulle höjt densamma snarare tvärtom. I t ex PISA-studien (Programme for International Student Assessment) som med jämna mellanrum genomförs i OECD-länderna och som mäter läsförståelse, matematik och naturvetenskap har Sveriges placering dalat under en följd av år. Nästan en femtedel når enligt Skolverket inte upp till grundläggande nivå i läsförståelse idag.  Denna utveckling kan naturligtvis inte utan vidare skyllas på datorn men eftersom den numera är viktig, både i skolan och på fritiden, borde den få bli föremål för utvärdering. Så länge forskningsläget är otydligt och entydiga resultat saknas borde därför en tankepaus vara rimlig.

Hur framgångsrikt verktyg datorn är i skolarbetet kan möjligen avläsas i elevernas resultat men till syvende och sist handlar det om lärarna. Har expansionen av datoranvändningen också inneburit att IT-pedagogiken utvecklats? Eftersom datorn, programvaran och möjlighetsfältet hela tiden breddas och förändras krävs resurser för lärarnas kontinuerliga kompetensutveckling – finns dessa? Detta är frågor av relevans för hela utbildningsväsendet. Hur har t.ex. lärarutbildningen beaktat att dagens lärare, till skillnad från gårdagens, måste ha teknisk och pedagogisk datorkompetens? Innan dessa och andra frågor fått svar bör en tankepaus i skolan vara rimlig. Vilka argument talar då för mer offensiva satsningar riktad mot de äldre?

Äldreomsorg

Åtskilliga undersökningar har visat att ensamhet, social isolering och för lite stimulans är ett reellt problem i omsorgen idag oavsett de äldre bor själva eller på ett äldreboende. Den fråga vi ställer oss är därför om datorn, rätt använd, skulle kunna vara till någon hjälp här? Är det t.o.m. tänkbart att datorn skulle kunna utgöra en friskhetsfaktor för de äldre?

Möjligheten för de äldre att ha kontinuerlig kontakt med släkt, vänner, gamla arbetskamrater samt eventuella barn och barnbarn med hjälp av e-post och internettelefoni (skype) skulle minska isoleringen. Att delta i olika sociala medier, läsa tidningar, spela spel, lösa korsord samt lyssna på radio, musik och se de TV-program man vill och när man vill är i det närmaste obegränsade. Men för att detta skall vara möjligt krävs inte bara bredband utan också IT-kompetent personal i omsorgen (dator håller man själv). Någon som kan hjälpa till och stimulera användandet även när de äldres förmågor sviktar.

Vi menar alltså att befintlig personal snarast borde erbjudas kompetensutveckling inom IT och för de som påbörjar en omsorgsutbildning skall IT som tillval erbjudas. Exakt hur det skall utformas kan diskuteras men en viktig del bör vara att de äldre skall aktivt stimuleras och få hjälp att kontinuerligt använda sin dator. En sådan breddning av utbildningen skulle också kunna attrahera de som hittills visat lågt intresse för omsorgsyrkena. Vi tror att ett sådant nytänkande inom svensk äldreomsorg också skulle kunna röna uppmärksamhet utanför landets gränser.   

Sammanfattningsvis menar vi dels att skolans datorisering måste utvärderas, dels att offensiva satsningar måste göras för att stimulera de äldres datorbruk. För att realisera det senare krävs dock att IT-kompetensen i äldreomsorgen höjs. Att sedan konsekvensen för framtidens omsorgsutbildning blir att den måste erbjuda teknisk och pedagogisk IT-kompetens i äldreomsorgen som tillval anser vi både nödvändig och självklar.